Råttan har svårt att klättra!

[Varghunden]

Min råtta ligger ofta och sover i sitt hus med dom andra råttorna. När han ska gå på toa eller äta har han väldigt svårt att klättra upp och ner. Han har också blivit mindre och smalare. Men hans ögon ser friska och fräscha ut. Vet någon vad det kan bero på och om man kan göra någonting...?

 

[gul_zebra]

Sv: Råttan har svårt att klättra!

Hur gammal är han? Att han magrar kan bero på ålder om han är gammal. Om det är så får du stödmata honom med extra mycket näring för att hålla honom i så bra hull som möjligt.
Hur är bakbenen, är det där klättringsproblemet sitter? En del råttors bakbensmuskler förtvinar när de blir gamla. Det är inget som går att göra något åt, utan en råtta med förtvinade bakbensmuskler behöver få leva handikappanpassat - ha mat, vatten och sovplats tillgängligt på botten så han inte behöver klättra, och sätt upp fallskydd (tex hängmattor) här och där ifall han vill klättra men ramlar ner. Sätt gärna upp lite stegar så han får lättare att ta sig runt till andra våningar. Och glöm förstås inte daglig tvätt - om han ligger i sitt eget kiss måste det tvättas bort iom att det är frätande, om han nu inte klarar det själv förstås men det är sällan de gör det när bakbenen förtvinar.

Är det inte förtvinade muskler och ålder utan något annat som orsakar problemen så måste du uppsöka veterinär.

 

[angelwings]

Sv: Råttan har svårt att klättra!

Min Sixten har börjat få svårt att klättra. Han har inte magrat av men pälsen börjar bli matt och jag tror han börjar se dåligt. Han är 2.5 år, så han är ju inte precis någon ungdom.

Jag försöker göra det så bekvämt för honom som möjligt genom att som gul_zebra säger möblera runt lite. Han har många stegar och jag har sänkt ner klätterrep osv så att de nästan är nere på botten, jag vill inte ta bort dem eftersom han fortfarande älskar att klättra. Sen har jag tyg'mattor' som kan ta emot om han ramlar. Har flyttat 'ner' allting lite och högst upp har jag nu bara stora gångbroar och stegar för att komma dit.

Har lite ångest för att han börjar bli så knackig, brorsan dog för ett tag sen så nu är han ensam. Men har sällskap av oss och hunden (de är kompisar) nästan alltid.

En av mina råttor fick en gång en stroke sa veterinären. Helt plötsligt en dag så blev hon helt 'sned'. Svårt med balansen och kunde inte klättra alls. Men han tyckte att så länge hon inte hade ont/led så behövde hon inte avlivas. Vi fick bara anpassa livet för henne. Men vi tog bort henne till sist för det var inte ett fullvärdigt liv tyckte jag.

Samma veterinär kunde några år tidigare inte dölja sin förbluffning när jag kom springande ner (jag hade sån tur och hade veterinärmottagning i hyreshuset jag bodde i) med blödande råtta när den skadat ögat.Och jag inte ville avliva utan tjöt fram att han var tvungen att rädda henne. Hon blev frisk, men enögd. Där fick man också anpassa sig lite. Men det var min första råtta och en fantastisk vän. Hon är begravd på djurkyrkogård med gravsten. Lilla Omega

 

[Varghunden]

Sv: Råttan har svårt att klättra!

Vi avlivade min råtta igår för han bara låg där och halvblundade i flera dagar. Vi matade honom och gav honom vatten med en såndär plastsprutegrej som man äter medicin i. Hans brorsa låg ofta brevid honom och var med honom. Min pappa sa att han han fick gå ut lite en dag och då hade han gått runt i hela lägenheten som om han sa hejdå och sen efter att han hade gått runt så gick han inte mer. Han bara låg där... så min pappa åkte och avlivade honom och dagen evter begravde vi honom.

 

[Jenka]

Sv: Råttan har svårt att klättra!

En råtta med förtvinade bakben som inte kan tvätta sig själv- är det verkligen rätt att ens låta den leva?

TS: Beklagar

 

[gul_zebra]

Sv: Råttan har svårt att klättra!

I vissa fall ja, i andra nej.
Är man inte villig att tvätta råttan, handikappanpassa buren, stödmata och hela det paketet ska råttan avlivas. Mår råttan dåligt, avlivas.
Är man däremot villig att göra det och råttan mår bra så kan den gott få leva ett tag till, för det är välmåendet och livsglädjen man får titta på och inte åkomman i sig iom att det är sanslöst olika från råtta till råtta

Jag hade en hona en gång som blev bakbenssvag och som var precis som en yngre version av henne själv, hennes svaga bakben bekom henne aldrig. Hon sprang runt i full fart med bakbenen släpande efter, hon klättrade och använde bakbenen som stöd bara, hon var först fram till luckan hela tiden, och man kunde se sig i arslet efter tillåtelse att inte låta henne spendera nätterna sovande i sängen med mig - och väl där var hon rumsren utan problem att hinna iväg på toa, det var först framåt slutet hon inte kunde ta sig iväg snabbt nog för att gå på toa på bra ställen. Tvätta sig fungerade hyfsat, hon kom åt en del själv när hon låg ner och fick hjälp av burkamrater i övrigt, och jag fick hålla efter så hon inte var kissig bara. Kort sagt, hon fungerade bra, hon var glad och levde ett bra liv. Det var inte förrän hon fick grå starr som hon inte mådde bra längre och fick avlivas.

En annan hona jag haft som fick svaga bakben var pigg och glad ett tag, men henne gick det desto snabbare utför för. Hon var inte alls lika anpassningsbar som lilla Diva var utan mådde dåligt av det och fick således avlivas väldigt tidigt.