Särbegåvning

[Sleepy]

Vi som läst hela tråden har sett mönstret. Ingen behöver försvara sig, jag anklagar ingen. Men om man känner sig träffad kan man ju fundera på sin framtoning/inställning lite mot den normalbegåvade pöbeln.

Det var ju bekvämt.

 

[Inte_Ung]

Ska det vara någon nytta med IQ-skalor tycker jag en ska se dem liggande. Inte bättre/sämre utan olika. Olika sätt att tänka. Mer si eller mer så; utan annan värdering.

Det stämmer inte heller.
IQ-test mäter specifika kognitiva förmågor.
Högre poäng är ett bättre resultat på just de förmågorna.
Dock inte på andra förmågor.

Den som springer fortast gör ju det.
Men det mäter ju just bara hur fort någon springer.
Det är inte olika utan värdering. Fortast är bäst.

 

[Snurrfian]

Typiskt sätt att se på särbegåvade. "De är inte så smarta egentligen", "de har en elitistisk syn", "självklart är det ingen skillnad var på iq-skalan man ligger" och så vidare.
Det är just detta som gör att vi aldrig når fram. Folk förstår helt enkelt inte!
Självklart kan jag ha ett samtal med en normalbegåvad men det tar energi och är ofta ointressant. Jag får ingenting ut av det. Jag vill ha ut något av mina samtal.
Och jo, ofta ÄR det som att en normalbegåvad har ett samtal med en särskolemässig.

Denna text är så talande. Gå in och läs ni som vill:

http://www.mynewsdesk.com/se/ihm/bl...eprimerade-och-vad-du-kan-goera-aat-det-29297

Du ser verkligen inte hur du uppfattas eller hur? Jag kan utan problem ha samtal med personer med utrett lågt iq utan att bli totalt utmattad, det ger mig snarare en annan dimension av livet och sättet att se på det. Det gör mig verkligen inte deprimerad och vilja stänga ute alla människor från mitt liv.

Det som framgår mer och mer av de inlägg i den här tråden är kanske inte den höga iq utan snarare bristen att inte kunna interagera i ett normalt samhället. Som sagt har jag studiekamrater med högt iq och särbegåvade och undervisar samtidigt såna elever men de klarar fint att interagera och kunna samtala på olika nivåer.

På hobbynivå skulle jag säga att det är de autistiska dragen som ställer till det betydligt mer än den höga iq.

 

[Inte_Ung]

Jag undrar hur börsen kommer att utveckla sig, på kort och lång sikt? Det kanske någon smart kan svara på.

Varför skulle någon vilja berätta det för dig?

 

[Inte_Ung]

Det var ju bekvämt.

Det var framför allt hövligt att inte peka ur någon specifik.
I övrigt så syns det tydligt om man tittar själv och förstår meningen i texten.

 

[Narcissa]

Du ser verkligen inte hur du uppfattas eller hur? Jag kan utan problem ha samtal med personer med utrett lågt iq utan att bli totalt utmattad, det ger mig snarare en annan dimension av livet och sättet att se på det. Det gör mig verkligen inte deprimerad och vilja stänga ute alla människor från mitt liv.

Det som framgår mer och mer av de inlägg i den här tråden är kanske inte den höga iq utan snarare bristen att inte kunna interagera i ett normalt samhället. Som sagt har jag studiekamrater med högt iq och särbegåvade och undervisar samtidigt såna elever men de klarar fint att interagera och kunna samtala på olika nivåer.

På hobbynivå skulle jag säga att det är de autistiska dragen som ställer till det betydligt mer än den höga iq.

Ja det kanske är så. Jag är inte autistisk.
Det jag tycker är roligt i sammanhanget är att alla i den här tråden antingen är särbegåvade själva eller känner så många som är det.
Jag själv tillhör 0.25% av befolkningen. Självklart finns det massor av folk som inte förstår mig, Som ska göra sig roliga eller som förnekar.

 

[Kenya]

Men asså om man tror att högt iq behövs för givande samtal kommer man ju tro att de personer man har givande samtal med har högt iq.

Kanske känner man några med bekräftat hög iq som är givande att tala om men HUR ska man kunna veta vilka som har hägt IQ och vilka som bara är givande att tala med?

För mig som är intresserad av kunskapsteori och filosofi framstår ju personer som intresserat sig för det som betydligt intelligentare än folk som är ointresserade av det.

Mitt intresse för kunskapsteori har även lärt mig att jag kommer att bekräfta mina egna fördomar för mig själv, och det gör även folk m högre IQ än mig.

Du @Narcissa har ju ett extremt smalt umgänge om de flesta har gjort IQtest. Och jag tror inte på att du har tillgång till statistik över de enl dig tråkiga människornas iq-status.

Att prata om smarta människor lite svepande är väl en sak, men ska man göra det så smalt som de som får högt resultat på iq-test så har man lämnat intuitionen tycker jag.

 

[karamelldrottningen]

Men det är ju många som gett prov på elitistisk syn här i tråden. De har nämt att de ser normalbegåvade som mindre vetande och hur frustrerande det är osv. Det är ett drygt och elitistiskt synsätt. Jag får hela tiden Sheldon från Big Bang theory för ögonen när jag läser denna och den andra tråden.
”Oh please, I’d have to lose 20 points to be classified as smart!”
Det är förmätet att tro att bara för man har fler IQ-poäng är den andre korkad. Jämförelsen normal/lpgbegåvad haltar för det är inte samma proportioner i skillnaderna.
det är mer som att säga att jag som lärare inte kan ha intressanta samtal med sjuorna och det är verkligen inte sant. De kan inte så mycket men de kan förstå och dra slutsatser om man förklarar vad man menar.
Många särbegåvade är nog inte så brighta som de själva tror. Om de vore det skulle de inse att människor är olika och en normalbegåvad kan ha kloka slutsatser också. Återigen som Sheldon, Penny får lära honom en del grejer också.

Väldigt intressant poäng. Och samtidigt förvånande att det verkar vara så många gånger. Obs inte alla ska tilläggas. Men många.
Intelligens är svårt att mäta på ett sätt. Den med högst IQ behöver inte vara den som vet bäst i alla sammanhang. Även om den har stora förutsättningar inom en rad områden.
Kan man inte förmedla sin kunskap och umgås hyfsat med andra så verkar detta bli mer av en belastning än en tillgång. Denna tråden är just ett sådant exempel.

 

[Kenya]

Det stämmer inte heller.
IQ-test mäter specifika kognitiva förmågor.
Högre poäng är ett bättre resultat på just de förmågorna.
Dock inte på andra förmågor.

Den som springer fortast gör ju det.
Men det mäter ju just bara hur fort någon springer.
Det är inte olika utan värdering. Fortast är bäst.

Fortast är bäst?

På vilken distans? Maraton eller 100m?
Bäst på att inte belasta kroppen fel?
Bäst på att orka mentalt i regn och motlut?

 

[Narcissa]

Men asså om man tror att högt iq behövs för givande samtal kommer man ju tro att de personer man har givande samtal med har högt iq.

Kanske känner man några med bekräftat hög iq som är givande att tala om men HUR ska man kunna veta vilka som har hägt IQ och vilka som bara är givande att tala med?

För mig som är intresserad av kunskapsteori och filosofi framstår ju personer som intresserat sig för det som betydligt intelligentare än folk som är ointresserade av det.

Mitt intresse för kunskapsteori har även lärt mig att jag kommer att bekräfta mina egna fördomar för mig själv, och det gör även folk m högre IQ än mig.

Du @Narcissa har ju ett extremt smalt umgänge om de flesta har gjort IQtest. Och jag tror inte på att du har tillgång till statistik över de enl dig tråkiga människornas iq-status.

Att prata om smarta människor lite svepande är väl en sak, men ska man göra det så smalt som de som får högt resultat på iq-test så har man lämnat intuitionen tycker jag.

Man känner av om någon ligger på samma nivå. Svårt att förklara.
Jag har ett smalt umgänge för jag blir trött av att umgås. Jag har också vänner som inte har lika högt IQ me där vi har gemensamma intressen. Detta är ju dock personer jag själv har valt! Ni måste skilja på ens egenvalda umgänge och ett påtvingat.
Min bästa vän har 155 i IQ och vi kan prata i timmar varje dag. Vi kan prata om allt. Vi förstår varandra.
Annars umgås jag gärna inte med människor.

 

[karamelldrottningen]

Fast man måste väl få komma med sina tankar oavsett ”begåvning” eller inte?
IQ säger väl inte så mycket om människan? Kunskap, värderingar mm

 

[Inte_Ung]

Det jag tycker är roligt i sammanhanget är att alla i den här tråden antingen är särbegåvade själva eller känner så många som är det.

Jag har varit gift med en särbegåvad man.
Vi fick barn tillsammans...
Mannen i fråga har även en stor social kompetens och många likasinnade vänner.
Han och hans vänner är oerhört trevliga.
Och ja, vi kunde samtala på samma nivå.
Personligen så vill jag inte mäta min IQ då det inte är ett mått som jag skulle ha någon nytta av.
Men jag hade alla rätt på det test man gör vid mönstringen.

 

[Kenya]

Man känner av om någon ligger på samma nivå. Svårt att förklara.
Jag har ett smalt umgänge för jag blir trött av att umgås. Jag har också vänner som inte har lika högt IQ me där vi har gemensamma intressen. Detta är ju dock personer jag själv har valt! Ni måste skilja på ens egenvalda umgänge och ett påtvingat.
Min bästa vän har 155 i IQ och vi kan prata i timmar varje dag. Vi kan prata om allt. Vi förstår varandra.
Annars umgås jag gärna inte med människor.

Jag vet ju hur vanligt det är att vad folk "känner" inte stämmer överens med en objektiv granskning.
Och hur ofta folk anser att det de känner är rätt, utan objektiv granskning.

Du kanske är ett enastående undantag men du har väldigt mkt statistik emot dig om vi säger så..

Men kanske har du inte bara högt iq utan även andra extrema förmågor...

 

[Inte_Ung]

Du läste ju vad den skrev? Står svart på vitt.
Jag kan också passa in i den stora massan. Väldigt lätt. Men det GER mig inget. 100% av personerna i min forskning är likadana. Det GER dem ingenting.

Okej.
De som jag känner tycker att mänsklig interaktion är intressant.
Och jag tror inte att 100% av alla särbegåvade ingår i din forskning.
En annan förklaring kan ju vara att även jag är särbegåvad nog för att vara intressant att samtala med. I 14 år.

 

[karamelldrottningen]

Men hur är det då på ett forum tex som detta.
Då är det mer de särbegåvades inlägg som ger något? Resten är inte värda att läsa.
Märkligt men ok då vet jag.

 

[Interim]

Tråkigt att du fått den uppfattningen. Det är inte så jag har läst tråden i alla fall. Kan man respektera andra människor och visa djup respekt för alla likas värde men samtidigt inte ha mycket gemensamt med några? Kan man trivas mer med likasinnade utan att känna att man ser ner på andra? Kan man gilla intellektuella utmaningar och givande diskussioner utan att tycka illa om de som inte gör det? Jag tänker så ialf.

Glömde svara på det här, det finns mycket att diskutera där, men det sista du skriver tar mig tillbaka till det besynnerliga i att tro att det inte finns intellektuella utmaningar och givande diskussioner att hämta hos 95% av människor. Det sträcker sig ju inte bara till människosyn utan också till synen på kunskap och lärande.

Skulle en mentalt mycket kapabel människa med tillräckligt stark social förmåga verkligen inte få ut något av en så otroligt stor grupp människor med så vitt skilda erfarenheter och kunskaper? Skulle hen läsa en bok eller en artikel av någon tillhörande de 95% och på så vis ta del av ett koncentrat av personens tankar men inte kunna tillgodogöra sig något av det heller eftersom problemet, identifierat som den andres lägre IQ, alltjämt kvarstår? Det verkar osannolikt.

Det motsvarar inte riktigt heller min bild av vetgiriga människor. Kanske är det som skrivits förut att de som inte klarar av att interagera meningsfullt med människor med lägre IQ är en minoritet, jag gissar att de som konsekvent förklarar det hela med just andras lägre IQ är en ännu mindre minoritet. Antingen har man sociala svårigheter, det har jag förståelse för, eller så tillhör man eventuellt en andel av de med särbegåvning som hade utvecklats av att få en mer dynamisk syn på lärande, som förvillas av en alltför kategorisk syn på människor och på vad som kännetecknar en intellektuell utmaning eller en givande diskussion. Om inte ett fall av elitism så kanske en följd av det som beskrevs i en av länkarna om olika typer av särbegåvning som ett barns behov av ödmjukhet, att inte förstå vidden av allt det man inte vet påverkar vad man tycker att man har behov av att lära sig och kan sätta begränsningar i ens förståelse för omvärlden.

Folk får umgås med vilka de vill, jag orkar sällan med folk själv, men jag tror att det är viktigt att kunna bena ut vad problemet faktiskt är, om det kan röra sig om ens egen sociala ork eller oförmåga, eller om man verkligen på allvar tror att de enda som kan mentalt stimulera, intellektuellt utmana en och går att ha en givande diskussion med är de som fungerar precis som en själv.

 

[Snurrfian]

Ja det kanske är så. Jag är inte autistisk.
Det jag tycker är roligt i sammanhanget är att alla i den här tråden antingen är särbegåvade själva eller känner så många som är det.
Jag själv tillhör 0.25% av befolkningen. Självklart finns det massor av folk som inte förstår mig, Som ska göra sig roliga eller som förnekar.

Nej det kan hända att du inte är autistisk men du visar helt klart drag av det. Jag är som sagt inte särbegåvad själv, men ja jag har åtminstone en kurskamrat som är särbegåvad och undervisar på ett gymnasium med inriktning på elever med högt iq och ja det finns helt klart elever som är särbegåvade.

Jag gör mig inte rolig på din bekostnad eller försöker förneka att du har högt iq, men jag försöker nyansera och peka på att det antagligen inte är den höga iq som gör att du inte orkar umgås med "vanliga människor" utan något annat.

 

[Badger]

Jag antar att det går att citera även inlägg med små små otydliga kommentarer. Det är alltid lättare att reda ut saker och ting då.

Fast jag vill inte riktigt. Jag vill inte plocka ur enskilda postare för något jag kommenterar en hel tråd för. Jag tycker diskussionen flyter på bra och ökar min förståelse lite, men jag vill ha mer.

Känslan har jag beskrivit mer försiktigt i flertalet av mina poster och jag har svarat några. Men inte egentligen helt fått något svar om huruvida även en väldigt påläst och kunnig person -akademiker, docent, doktorand, professor, eller kanske en kunnig politiker är värdelös att prata med.

För som sagt ren extrem IQ räddar tyvärr ingen från att till exempel tro på konspirationsteorier och hamna helt snett i vetenskapliga resonemang om man kör med för hårt självförtroende. Man behöver utbildning och analytiskt tänkesätt för att inte hamna lite fel i tankarna ibland ändå. Även om de är roliga.

https://www.theguardian.com/books/2019/apr/01/why-smart-people-are-more-likely-to-believe-fake-news

 

[Kenya]

Någon som läst boken Predictibly Irrational?

Jättekul bok av en snubbe som forskar på vad folk upplever som logiskt. Och jämför med äkta logik.

Det verkar som att den mänskliga hjärnan följer en förutsägbar logik som ofta avviker från äkta logik. Den "mänskliga" logiken är evolutionärt smart. Men kan ge märkliga utfall i specifika fall.

Högt IQ kan säkert göra det lättare att se den "äkta" logiken till en viss del. Men för att navigera i verkligheten är det enl honom, och mig, viktigare att förstå skillnaden mellan det som känns logiskt och verkligheten, än att vara bra på att räkna ut saker logiskt.

För även med 150 i IQ är skillnaden mellan vad som händer i hjärnan och äkta logik och verklighet oändligt mkt större än skillnaden mot vad som händer i en lågbegåvad hjärna.

 

[Dentaku]

Denna text är så talande. Gå in och läs ni som vill:

http://www.mynewsdesk.com/se/ihm/bl...eprimerade-och-vad-du-kan-goera-aat-det-29297

Den där texten var talande i så måtto att man inte ska ta allt en person säger för sanning bara för att personen i fråga har(eller säger sig ha) hög IQ. Stycket om hjärnan och att människor skulle tycka att det är obehagligt att lösa matematikproblem bara för att smärtcentrum skulle aktiveras är t ex rent nonsens.