Särbegåvning

Man känner av om någon ligger på samma nivå. Svårt att förklara.
Jag har ett smalt umgänge för jag blir trött av att umgås. Jag har också vänner som inte har lika högt IQ me där vi har gemensamma intressen. Detta är ju dock personer jag själv har valt! Ni måste skilja på ens egenvalda umgänge och ett påtvingat.
Min bästa vän har 155 i IQ och vi kan prata i timmar varje dag. Vi kan prata om allt. Vi förstår varandra.
Annars umgås jag gärna inte med människor.
Lite allmänna tankar :) ...
Jag får lite känslan när jag läser tråden att många blir provocerade av att du inte får ut något av att prata med andra människor än dem du själv har valt. Samt att det är provocerande att du har hög iq och berättar det tydligt och konkret hur det fungerar och vad du väljer bort.
Känns som om många blir provocerade när du inte tycker om att umgås med alla människor. Jag läser inte in att du tycker illa om dem, vill bara inte umgås med dem. Jag kan ha fel men jag tolkar det så.
Om jag får provocera så tänker jag att man känner att du är minsann fördomsfull och inte förstår hur fantastiska de övriga människorna är. Jag måste säga att jag tycker det är ganska befriande att läsa att du väljer bort människor som du inte får ut något av, till förmån för dem som ger dig glädje och utbyte.

Vi är många som tvingas in i olika sociala sammanhang, som förälder så är det mycket påtvingat socialt umgänge, genom skolan och allra helst genom sina barns fritidsintressen. Om jag får spåna fritt så tänker jag att din avgränsning av vänner känns som ett väldigt skönt sätt att leva. Fast jag hade nog valt bort andra drag än just iq.
// Från en lågpannad Rialavarg ;)
 
Typiskt sätt att se på särbegåvade. "De är inte så smarta egentligen", "de har en elitistisk syn", "självklart är det ingen skillnad var på iq-skalan man ligger" och så vidare.
Det är just detta som gör att vi aldrig når fram. Folk förstår helt enkelt inte!
Självklart kan jag ha ett samtal med en normalbegåvad men det tar energi och är ofta ointressant. Jag får ingenting ut av det. Jag vill ha ut något av mina samtal.
Och jo, ofta ÄR det som att en normalbegåvad har ett samtal med en särskolemässig.

Denna text är så talande. Gå in och läs ni som vill:

http://www.mynewsdesk.com/se/ihm/bl...eprimerade-och-vad-du-kan-goera-aat-det-29297
Nu har jag läst detta blogginlägg.
Jovisst beskrivande. Men på vilket sätt?
Han jämför vanliga människor som personerna i dum och dummare och hur det är att leva i en sådan värld.
Detta är mer en samling påståenden och hur han uppfattar världen. Inte speciellt vetenskapligt och ändå beskriver han sig så här:

Rådgivare i strategi- och processfrågor, som hjälper företag att bli lönsammare, men också att bli roligare arbetsplatser. Jag har en vetenskaplig grundsyn och arbetar mycket med Systemtänkande. Föreläsare och författare till böckerna ”Tempo!” och ”LESS!”
 
Den där texten var talande i så måtto att man inte ska ta allt en person säger för sanning bara för att personen i fråga har(eller säger sig ha) hög IQ. Stycket om hjärnan och att människor skulle tycka att det är obehagligt att lösa matematikproblem bara för att smärtcentrum skulle aktiveras är t ex rent nonsens.

Personen i fråga har antagligen läst om en undersökning gjord 2012 men missförstått eller minns fel. Den handlade om att smärtcentrum aktiverades när personer som ogillade och var oroliga för att lösa matteproblem visste att de skulle behöva göra detta. Dock skedde inte detta NÄR de löste problemen. Det var alltså inte räknandet i sig som aktiverade smärtcentrum utan förväntningen och det gällde inte alla personer utan de som uttalat tyckte att det var obehagligt och ångestfyllt att räkna.

1591278892276.png


(Utöver det är det inte främst frontalloben som är aktiv när man löser matematiska problem utan parietalloben.)
 
Lite allmänna tankar :) ...
Jag får lite känslan när jag läser tråden att många blir provocerade av att du inte får ut något av att prata med andra människor än dem du själv har valt. Samt att det är provocerande att du har hög iq och berättar det tydligt och konkret hur det fungerar och vad du väljer bort.
Känns som om många blir provocerade när du inte tycker om att umgås med alla människor. Jag läser inte in att du tycker illa om dem, vill bara inte umgås med dem. Jag kan ha fel men jag tolkar det så.
Om jag får provocera så tänker jag att man känner att du är minsann fördomsfull och inte förstår hur fantastiska de övriga människorna är. Jag måste säga att jag tycker det är ganska befriande att läsa att du väljer bort människor som du inte får ut något av, till förmån för dem som ger dig glädje och utbyte.

Vi är många som tvingas in i olika sociala sammanhang, som förälder så är det mycket påtvingat socialt umgänge, genom skolan och allra helst genom sina barns fritidsintressen. Om jag får spåna fritt så tänker jag att din avgränsning av vänner känns som ett väldigt skönt sätt att leva. Fast jag hade nog valt bort andra drag än just iq.
// Från en lågpannad Rialavarg ;)
Självklart behöver man inte umgås och vara bundis med höger och vänster. Men att säga att alla utom en själv och andra särbegåvade är de enda som räknas är att se ner på större delen av befolkningen.
Tänk om jag skulle tycka så om alla som hade mindre iq än jag själv?
Och skulle inte heller kunna jobba med hästar säkert, med tanke på samma.
 
Personligen blir jag inte provocerad just av att människor väljer bort att umgås med andra, jag gör det själv hela tiden, men när man ger motiveringen att man sorterar bort människor pga deras IQ, när förklaringen på så vis läggs helt på den andras påstådda brist på kapacitet att bidra med något meningsfullt i ens liv och som värst riskerar att ytterligare marginalisera redan marginaliserade människor eftersom det går hand i hand med otrevliga strömningar i samhället tar jag hellre upp det till diskussion än låter det ligga okommenterat.
 
Personligen blir jag inte provocerad just av att människor väljer bort att umgås med andra, jag gör det själv hela tiden, men när man ger motiveringen att man sorterar bort människor pga deras IQ, när förklaringen på så vis läggs helt på den andras påstådda brist på kapacitet att bidra med något meningsfullt i ens liv och som värst riskerar att ytterligare marginalisera redan marginaliserade människor eftersom det går hand i hand med otrevliga strömningar i samhället tar jag hellre upp det till diskussion än låter det ligga okommenterat.
Men är det inte viktigare att man umgås med de man får ut något av? Varför skall man umgås med människor man inte trivs med? Jag ser inte problemet. Den enda skadan är att personen får en väldigt homogen bekantskapskrets.
Vänner måste man väl få välja själv. Jag är ganska säker på att den personen är hövlig och pratar ytligt på sociala sammankomster med människor med såväl hög iq som låg iq, men väljer att inte dyka djupare ned i någon vänskapsrelation.
 
Personligen blir jag inte provocerad just av att människor väljer bort att umgås med andra, jag gör det själv hela tiden, men när man ger motiveringen att man sorterar bort människor pga deras IQ, när förklaringen på så vis läggs helt på den andras påstådda brist på kapacitet att bidra med något meningsfullt i ens liv och som värst riskerar att ytterligare marginalisera redan marginaliserade människor eftersom det går hand i hand med otrevliga strömningar i samhället tar jag hellre upp det till diskussion än låter det ligga okommenterat.
(Min fetning)
Uppskattar det införda perspektivet i tråden.
 
Nej det kan hända att du inte är autistisk men du visar helt klart drag av det. Jag är som sagt inte särbegåvad själv, men ja jag har åtminstone en kurskamrat som är särbegåvad och undervisar på ett gymnasium med inriktning på elever med högt iq och ja det finns helt klart elever som är särbegåvade.

Jag har noll drag av autism. Hade du träffat mig i verkligheten hade du aldrig sagt det.

Vilket gymnasium har inriktning på särbegåvade elever?
 
Men är det inte viktigare att man umgås med de man får ut något av? Varför skall man umgås med människor man inte trivs med? Jag ser inte problemet. Den enda skadan är att personen får en väldigt homogen bekantskapskrets.
Vänner måste man väl få välja själv. Jag är ganska säker på att den personen är hövlig och pratar ytligt på sociala sammankomster med människor med såväl hög iq som låg iq, men väljer att inte dyka djupare ned i någon vänskapsrelation.
Det låter på något sätt ändå bättre att säga att man har olika intressen eller personlighet eller någonting?

Och det framstår som lite udda att ha koll på alla i ens omgivnings IQ, eller gissa på att den är låg om de inte är intressanta?

Att tex säga att man inte kunde ha något som helst utbyte med människor som inte läst på universitetet låter ju lite elitistiskt? eller varför inte, tycker att fattiga människor är ointressanta?
(eller ok för att vara rak, jag har hört båda och reagerat)

Jag skulle ju definitivt reagera om någon sa att människor som inte pluggat är ointressanta trots att jag pluggat. Det skulle låta som en jättemärklig urvalsvinkel. Jag har reagerat också när folk som är naturvetare säger att de inte kan ha något utbyte från humanister eller tvärtom. Det bara låter konstigt.

Det är väl självklart att man inte umgås jättehysteriskt med alla och att man umgås kortare med folk man inte trivs med.
 
Senast ändrad:
Den där texten var talande i så måtto att man inte ska ta allt en person säger för sanning bara för att personen i fråga har(eller säger sig ha) hög IQ. Stycket om hjärnan och att människor skulle tycka att det är obehagligt att lösa matematikproblem bara för att smärtcentrum skulle aktiveras är t ex rent nonsens.
Haha så pinsamt pretentiöst, drygt och okunnigt skrivet av honom. :p:rofl: Tror han verkligen på det han skriver?
”För den högintelligente är det normalbegåvade som ser väldigt konstiga ut: Ogillar att tänka, har problem med enkel matematik, kan inte konstruera logiska modeller, förstår inte elementär statistik, kan inte tänka kritiskt, bygger aldrig upp någon högre kompetensnivå på någonting, är inte nyfikna, har ingen uthållighet när det gäller att lära sig saker…”
Hahaha, ok det är alltså såhär vissa resonerar? Begriper han alltså inte att den breda massan på tex Chalmers och KTH är normalbegåvade och känner inte alls fysisk smärta när de tänker, de kan i högsta grad förstå allt det som uppräknades osv osv.
Vilken pompös idiot ärligt talat.
 
Haha så pinsamt pretentiöst, drygt och okunnigt skrivet av honom. :p:rofl: Tror han verkligen på det han skriver?
”För den högintelligente är det normalbegåvade som ser väldigt konstiga ut: Ogillar att tänka, har problem med enkel matematik, kan inte konstruera logiska modeller, förstår inte elementär statistik, kan inte tänka kritiskt, bygger aldrig upp någon högre kompetensnivå på någonting, är inte nyfikna, har ingen uthållighet när det gäller att lära sig saker…”
Hahaha, ok det är alltså såhär vissa resonerar? Begriper han alltså inte att den breda massan på tex Chalmers och KTH är normalbegåvade och känner inte alls fysisk smärta när de tänker, de kan i högsta grad förstå allt det som uppräknades osv osv.
Vilken pompös idiot ärligt talat.

Just det där med att inte kunna tänka kritiskt blir ju lite extra ironiskt i och med att texten innehåller rena sakfel. Och om man är nyfiken skulle man knappast avfärda normalbegåvade så lättvindigt som han gör. Vad gäller uthållighet att lära sig saker skulle jag inte säga att det hänger på IQ alls.
 
Men är det inte viktigare att man umgås med de man får ut något av? Varför skall man umgås med människor man inte trivs med? Jag ser inte problemet. Den enda skadan är att personen får en väldigt homogen bekantskapskrets.
Vänner måste man väl få välja själv. Jag är ganska säker på att den personen är hövlig och pratar ytligt på sociala sammankomster med människor med såväl hög iq som låg iq, men väljer att inte dyka djupare ned i någon vänskapsrelation.
Exakt exakt exakt så! Tack.
 
Tråden börjar spåra ur i personangrepp, ganska trist tycker jag.

Jag tycker tvärtom - minst hälften av tråden är fruktansvärt trist eftersom den verkar ha utmynnat i att flera av dessa särbegåvade människor i stort sett sitter och dunkar varandra i ryggen över hur överlägsna de är, och hur bombade resten av oss är. Med tanke på det är det rakt trevligt att se lite "åthutningar" sent omsider, för den människosynen är liksom inte något att hänga i julgranen.
 
Håller helt med. Inga problem så länge jag kan prata om "mina områden", men kallprat är hopplöst. Kan inte ens hålla igång en fem minuter lång konversation med min bror.

Menar du att låg förmåga till kallprat skulle vara korrelerat till hög IQ?

Det är ju inte så att alla med lägre IQ än särbegåvade tycker att kallprat är (lagom) intellektuellt stimulerande, det är ju en rent social grej man ägnar sig åt med personer man inte har så mycket gemensamt med eller vid tillfällen då det inte är lämpligt med djupare samtal.
 
Efter att ha skummat lite i tråden kan jag inte låta bli att tänka att det gamla ordspråket ”Den som sa det han va det” inte känns riktigt applicerbart i just detta fall 😅😆🤷🏼‍♀️
 
Lite allmänna tankar :) ...
Jag får lite känslan när jag läser tråden att många blir provocerade av att du inte får ut något av att prata med andra människor än dem du själv har valt. Samt att det är provocerande att du har hög iq och berättar det tydligt och konkret hur det fungerar och vad du väljer bort.
Känns som om många blir provocerade när du inte tycker om att umgås med alla människor. Jag läser inte in att du tycker illa om dem, vill bara inte umgås med dem. Jag kan ha fel men jag tolkar det så.
Om jag får provocera så tänker jag att man känner att du är minsann fördomsfull och inte förstår hur fantastiska de övriga människorna är. Jag måste säga att jag tycker det är ganska befriande att läsa att du väljer bort människor som du inte får ut något av, till förmån för dem som ger dig glädje och utbyte.

Vi är många som tvingas in i olika sociala sammanhang, som förälder så är det mycket påtvingat socialt umgänge, genom skolan och allra helst genom sina barns fritidsintressen. Om jag får spåna fritt så tänker jag att din avgränsning av vänner känns som ett väldigt skönt sätt att leva. Fast jag hade nog valt bort andra drag än just iq.
// Från en lågpannad Rialavarg ;)

Jag tänker att det som provocerar snarare är när man anser att relationer med omgivningen endast ska vara till nytta och nöje för en själv, och att man rättfärdigar att det är och måste vara så på grund av att man har högt IQ. För det första är ju kausaliteten i det sista inte sant, att vara icke-social och introvert (vilket jag inte menar inte är samma sak) är man inte på grund av det höga IQ:t, icke-social och introvert kan man vara med högt eller lågt IQ. För det andra funkar sociala relationer inte som så att man kan diktera vad som är bra för en själv, och förvänta sig att resten av världen ska anpassa sig till en själv, och sedan hänvisa till att man är missförstådd när man får kritik mot sitt sätt att uttrycka sig så att man uppfattas som att man ser ner på andra. Det är nog inte så mycket ens val av vänner som provocerar, som att det till synes även dikteras förväntan om att omgivningen i allmänhet ska anpassa sig till en enskild person utan motsvarande anpassning tillbaka.

Om en hela tiden hänvisar till sin fantastiska intellektuella förmåga så kommer ju även en större förväntan med det höga IQ:t att man åtminstone logiskt (även om man skulle ha nedsatta sociala förmåga att "snappa upp" i omgivningen) kan inse hur det ena leder till det andra, än med ett lågt IQ.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Satt och diskuterade det just, då många genom åren har kommit att kalla mig för just det. Men vad är egentligen särbegåvning? Hur ska...
2
Svar
26
· Visningar
3 334

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp