Lite allmänna tankar ...Man känner av om någon ligger på samma nivå. Svårt att förklara.
Jag har ett smalt umgänge för jag blir trött av att umgås. Jag har också vänner som inte har lika högt IQ me där vi har gemensamma intressen. Detta är ju dock personer jag själv har valt! Ni måste skilja på ens egenvalda umgänge och ett påtvingat.
Min bästa vän har 155 i IQ och vi kan prata i timmar varje dag. Vi kan prata om allt. Vi förstår varandra.
Annars umgås jag gärna inte med människor.
Jag får lite känslan när jag läser tråden att många blir provocerade av att du inte får ut något av att prata med andra människor än dem du själv har valt. Samt att det är provocerande att du har hög iq och berättar det tydligt och konkret hur det fungerar och vad du väljer bort.
Känns som om många blir provocerade när du inte tycker om att umgås med alla människor. Jag läser inte in att du tycker illa om dem, vill bara inte umgås med dem. Jag kan ha fel men jag tolkar det så.
Om jag får provocera så tänker jag att man känner att du är minsann fördomsfull och inte förstår hur fantastiska de övriga människorna är. Jag måste säga att jag tycker det är ganska befriande att läsa att du väljer bort människor som du inte får ut något av, till förmån för dem som ger dig glädje och utbyte.
Vi är många som tvingas in i olika sociala sammanhang, som förälder så är det mycket påtvingat socialt umgänge, genom skolan och allra helst genom sina barns fritidsintressen. Om jag får spåna fritt så tänker jag att din avgränsning av vänner känns som ett väldigt skönt sätt att leva. Fast jag hade nog valt bort andra drag än just iq.
// Från en lågpannad Rialavarg