zoccer_wadd
Trådstartare
Är det bara jag som är dum och tycker att farföräldrarna ska bry sig om sitt barnbarn?
Börjar historien från början så kanske ni förstår vad jag menar.
Blev gravid och tillfället var aldrig riktigt bra att berätta det för mina svärföräldrar utan det drog ut på tiden.
När vi väl får tillfället att göra det blir dem jätte arga och säger att dem inte vill ha fler barnbarn (min sambo har en dotter på 5 år sedan tidigare). Dem klarar sig bra med E.
Ju längre in i graviditeten jag kommer så börjar dem visa lite intresse för sitt nya men det är ändå inte med ett leende på läpparna utan får höra av folk jag känner att dem snackar skit bakom min rygg och tycker inte alls att det ska bli kul att få ett till barnbarn.
Detta medför att jag och min sambo bråkar rätt mycket.
Dagen D kommer och värkarna sätter igång.
Åker in och föder min underbara son. Som idag är 10 v.
Mina svärföräldrar ska promt se honom samma dag som vi kommer hem (åkt hem dagen efter förlossningen)
Jag säger till min sambo som pratar med dem att jag orkar inte idag, kan dem inte komma en annan dag så vi får komma hem och ta det lugnt.
Sambon säger detta till sina föräldrar men dem säger att dem måste se honom först för annars vill dem aldrig ha med honom att göra.
Sagt och gjort dem kommer hit både jag och min sambo är helt slut efter att varit på sjukhuset och vill bara sova, men dem vill inte se att vi är trötta och stannar hela dagen.
Efter det kräver min svärmor att vi ska komma hem till dem minst varannan dag för att hon ska träffa våran son.
Men jag talar om för dem att det kommer vi aldrig ha varken tid eller råd med (dem bor 5 mil bort).
Då blir hon jätte arg och anklagar mig för att jag hemlig håller dem sitt barnbarn.
Jag frågar då varför kan ni aldrig komma hem till oss?
Vi har bott i detta huset i 2 år och dem har endast varit här 5 gånger.
Men då svarar hon mig att det är min plikt som mamma att ta med mitt barn till farföräldrarna varnnan dag. För hon åkte tydligen med min sambo och hans syskon till sina föräldrar varannan dag.
Som ni kanske förstår så åker vi inte dit varannan dag och det har startat ett helvete.
Jag får höra bakom min rygg att jag tar inte hand om min son.
Jag är en dålig mamma som inte ammar mitt barn (har ingen mjölk)
Jag badar inte honom tillräckligt ofta. Min son är född med klump/klubb fot och har varit gipsbehandlad i 6 veckor och man kan då inte bada mer än när man är på sjukhuset och byter gips på honom, nu har han dock DB skor och kan nu badas så ofta jag tycker att han behöver.
Men hon anser att man ska bada varje dag.
Hon anser även att jag gör fel som inte går på föräldrar grupp, men jag hinner inte det.
Sen till en sak som jag verkligen stör mig på.
Till E köper dem alltid saker, varje gång dem träffar henne så får hon saker men min son får nästan aldrig något.
Får han något så är det kanske ett klädesplagg. Och där köper hon alltid för små och jag har försökt att snällt tala om att storlek 50 hade han när han var 1 vecka och kan inte ha det längre.
Ändå köper hon alltid den storleken, sen köper hon alltid helkropps bodys, och tyvärr kan inte min son ha det eftersom han har sina DB skor och det blir då jobbigt att byta på honom.
Men hon vägrar att förstå.
Det har nu gått så lång att när vi är där så får inte jag och min son komma in i huset utan vi får alltid sitta i bilen undertiden min sambo och hans dotter går in och äter och umgås med hans föräldrar vilket har bidragit till att jag och min son inte åker med dit mer.
Och det är tydligen fel enligt min svärmor oxå och då klagar hon på att hon aldrig får träffa min son.
Dem få gångerna som vi är med så klagar hon alltid till min sambo att hon saknar hans ex och vill att han flyttar ihop med henne igen.
Dem har tydligen pratat med hennne och hon vill tydligen ha tillbaka honom och när han är där för att hämta deras gemensamma barn så ska hon alltid bjuda på kaffe och försöker ha sex med min sambo.
Men min sambo är inte intresserad det säger han till henne och då ringer hon till min svärmor och gråter och beklagar sig.
Min svärfar han inte pratat med mig sen min son föddes för han anser tydligen oxå att jag inte sköter min son och vill att min sambo och exet ska flytta ihop igen.
Mina egna föräldrar har alltid ställt upp för min och min son, varje gång vi är där eller träffar dem så får vi alltid något.
Dem särbehandlar inte mig och min son utan tycker lika mycket om min sambo och hans dotter.
Även min sambos dotter får grejer av mina föräldrar.
För dem anser att även om E inte är deras riktiga barnbarn så är hon en i familjen.
Jag vet inte vad jag ska göra för att få mina svärföräldrar att förstå att jag inte missköter min son (har aldrig fått ett klagamål på honom på bvc, eller av någon annan än dem)
förlåt för ett långt och snurrigt inlägg men jag vet inte vad jag ska göra.
Är det bara jag som tycker att farföräldrarna ska bry sig om sitt barnbarn?
Jag tycker inte att det är för mycket begärt.
Börjar historien från början så kanske ni förstår vad jag menar.
Blev gravid och tillfället var aldrig riktigt bra att berätta det för mina svärföräldrar utan det drog ut på tiden.
När vi väl får tillfället att göra det blir dem jätte arga och säger att dem inte vill ha fler barnbarn (min sambo har en dotter på 5 år sedan tidigare). Dem klarar sig bra med E.
Ju längre in i graviditeten jag kommer så börjar dem visa lite intresse för sitt nya men det är ändå inte med ett leende på läpparna utan får höra av folk jag känner att dem snackar skit bakom min rygg och tycker inte alls att det ska bli kul att få ett till barnbarn.
Detta medför att jag och min sambo bråkar rätt mycket.
Dagen D kommer och värkarna sätter igång.
Åker in och föder min underbara son. Som idag är 10 v.
Mina svärföräldrar ska promt se honom samma dag som vi kommer hem (åkt hem dagen efter förlossningen)
Jag säger till min sambo som pratar med dem att jag orkar inte idag, kan dem inte komma en annan dag så vi får komma hem och ta det lugnt.
Sambon säger detta till sina föräldrar men dem säger att dem måste se honom först för annars vill dem aldrig ha med honom att göra.
Sagt och gjort dem kommer hit både jag och min sambo är helt slut efter att varit på sjukhuset och vill bara sova, men dem vill inte se att vi är trötta och stannar hela dagen.
Efter det kräver min svärmor att vi ska komma hem till dem minst varannan dag för att hon ska träffa våran son.
Men jag talar om för dem att det kommer vi aldrig ha varken tid eller råd med (dem bor 5 mil bort).
Då blir hon jätte arg och anklagar mig för att jag hemlig håller dem sitt barnbarn.
Jag frågar då varför kan ni aldrig komma hem till oss?
Vi har bott i detta huset i 2 år och dem har endast varit här 5 gånger.
Men då svarar hon mig att det är min plikt som mamma att ta med mitt barn till farföräldrarna varnnan dag. För hon åkte tydligen med min sambo och hans syskon till sina föräldrar varannan dag.
Som ni kanske förstår så åker vi inte dit varannan dag och det har startat ett helvete.
Jag får höra bakom min rygg att jag tar inte hand om min son.
Jag är en dålig mamma som inte ammar mitt barn (har ingen mjölk)
Jag badar inte honom tillräckligt ofta. Min son är född med klump/klubb fot och har varit gipsbehandlad i 6 veckor och man kan då inte bada mer än när man är på sjukhuset och byter gips på honom, nu har han dock DB skor och kan nu badas så ofta jag tycker att han behöver.
Men hon anser att man ska bada varje dag.
Hon anser även att jag gör fel som inte går på föräldrar grupp, men jag hinner inte det.
Sen till en sak som jag verkligen stör mig på.
Till E köper dem alltid saker, varje gång dem träffar henne så får hon saker men min son får nästan aldrig något.
Får han något så är det kanske ett klädesplagg. Och där köper hon alltid för små och jag har försökt att snällt tala om att storlek 50 hade han när han var 1 vecka och kan inte ha det längre.
Ändå köper hon alltid den storleken, sen köper hon alltid helkropps bodys, och tyvärr kan inte min son ha det eftersom han har sina DB skor och det blir då jobbigt att byta på honom.
Men hon vägrar att förstå.
Det har nu gått så lång att när vi är där så får inte jag och min son komma in i huset utan vi får alltid sitta i bilen undertiden min sambo och hans dotter går in och äter och umgås med hans föräldrar vilket har bidragit till att jag och min son inte åker med dit mer.
Och det är tydligen fel enligt min svärmor oxå och då klagar hon på att hon aldrig får träffa min son.
Dem få gångerna som vi är med så klagar hon alltid till min sambo att hon saknar hans ex och vill att han flyttar ihop med henne igen.
Dem har tydligen pratat med hennne och hon vill tydligen ha tillbaka honom och när han är där för att hämta deras gemensamma barn så ska hon alltid bjuda på kaffe och försöker ha sex med min sambo.
Men min sambo är inte intresserad det säger han till henne och då ringer hon till min svärmor och gråter och beklagar sig.
Min svärfar han inte pratat med mig sen min son föddes för han anser tydligen oxå att jag inte sköter min son och vill att min sambo och exet ska flytta ihop igen.
Mina egna föräldrar har alltid ställt upp för min och min son, varje gång vi är där eller träffar dem så får vi alltid något.
Dem särbehandlar inte mig och min son utan tycker lika mycket om min sambo och hans dotter.
Även min sambos dotter får grejer av mina föräldrar.
För dem anser att även om E inte är deras riktiga barnbarn så är hon en i familjen.
Jag vet inte vad jag ska göra för att få mina svärföräldrar att förstå att jag inte missköter min son (har aldrig fått ett klagamål på honom på bvc, eller av någon annan än dem)
förlåt för ett långt och snurrigt inlägg men jag vet inte vad jag ska göra.
Är det bara jag som tycker att farföräldrarna ska bry sig om sitt barnbarn?
Jag tycker inte att det är för mycket begärt.
när jag läser!
