Mirre
Trådstartare
Var in och läste på 1177 om utmattningsyndrom, vartenda symptom stämde in ordagrant på mig. Så nu överväger jag om det vore värt att faktiskt ta tag i måendet i första hand. Bara det ett tag.
Jag har praktik nu som jag borde prioritera, och den är egentligen bra på alla sätt. Men som alltid när jag ska iväg på något, där jag vet att jag måste ställa klockan och ta mig iväg till en viss tid, så kan jag verkligen inte sova. Antingen somnar jag helt enkelt inte, kan vara jättetrött men blir klarvaken så fort jag lägger mig. Eller också så vaknar jag flera gånger under natten och typ kastar mig efter telefonen för att kolla klockan, säker på att jag har försovit mig.
Är otroligt stressad på morgonen och är det något jag verkligen inte kan hantera så är det stress. Blir på ett uselt humör och i värsta fall slutar i ångest. Kan vara jättestressad även lediga dagar när jag inte alls behöver stressa.
Har inte alls varken ork eller lust att träffa folk mer än korta stunder ibland. Men märker ju att jag inte är speciellt social, jag brukar inte ha några problem att prata med folk men nu är det hopplöst. Blir helt blankt i skallen även i enkla samtal med folk jag känner väl. Helst vill jag bara gömma mig hemma och vara ifred. Samtidigt som jag är sanslöst trött på singellivet och att bo själv. Säger emot mig själv där.
Tål inte motgångar alls även om det är småsaker som man inte behöver bry sig om. Allt känns jättestort och jättejobbigt. Bara en sådan sak som att städa hemma, börjar städa men det blir bara halvdant gjort.
Höga ljud tål jag inte, behöver inte vara högt heller. Det räcker med mycket ljud för att det ska gå runt i skallen på mig.
Skulle ta mig till ett kafe förut som jag mycket väl visste var det låg. Tog mig över en timme att hitta dit. Då hade jag ändå parkerat en kort bit därifrån. Men blev superstressad och det kopplade inte alls var jag skulle gå.
Vissa dagar är det bättre och andradagar blir jag nästan rädd för mig själv för att jag är så väck. Känner mig helt borta då verkligen och bara vimsar runt. Sådana dagar kan jag mycket väl glömma bort även viktiga saker som att låsa dörren när jag går eller hur man gör enkla grejer. Flera gånger har jag kommit hem och upptäckt att jag inte stängt fönster eller altandörren. En gång kom jag hem och upptäckte att ytterdörren stod på vid gavel. Jag hade bara gått ut och inte ens stängt den.
Förnuftet säger sök hjälp. Nu.
Men samvetet säger skit i det och prioritera praktiken. Sabba inte det också.
Jag har praktik nu som jag borde prioritera, och den är egentligen bra på alla sätt. Men som alltid när jag ska iväg på något, där jag vet att jag måste ställa klockan och ta mig iväg till en viss tid, så kan jag verkligen inte sova. Antingen somnar jag helt enkelt inte, kan vara jättetrött men blir klarvaken så fort jag lägger mig. Eller också så vaknar jag flera gånger under natten och typ kastar mig efter telefonen för att kolla klockan, säker på att jag har försovit mig.
Är otroligt stressad på morgonen och är det något jag verkligen inte kan hantera så är det stress. Blir på ett uselt humör och i värsta fall slutar i ångest. Kan vara jättestressad även lediga dagar när jag inte alls behöver stressa.
Har inte alls varken ork eller lust att träffa folk mer än korta stunder ibland. Men märker ju att jag inte är speciellt social, jag brukar inte ha några problem att prata med folk men nu är det hopplöst. Blir helt blankt i skallen även i enkla samtal med folk jag känner väl. Helst vill jag bara gömma mig hemma och vara ifred. Samtidigt som jag är sanslöst trött på singellivet och att bo själv. Säger emot mig själv där.
Tål inte motgångar alls även om det är småsaker som man inte behöver bry sig om. Allt känns jättestort och jättejobbigt. Bara en sådan sak som att städa hemma, börjar städa men det blir bara halvdant gjort.
Höga ljud tål jag inte, behöver inte vara högt heller. Det räcker med mycket ljud för att det ska gå runt i skallen på mig.
Skulle ta mig till ett kafe förut som jag mycket väl visste var det låg. Tog mig över en timme att hitta dit. Då hade jag ändå parkerat en kort bit därifrån. Men blev superstressad och det kopplade inte alls var jag skulle gå.
Vissa dagar är det bättre och andradagar blir jag nästan rädd för mig själv för att jag är så väck. Känner mig helt borta då verkligen och bara vimsar runt. Sådana dagar kan jag mycket väl glömma bort även viktiga saker som att låsa dörren när jag går eller hur man gör enkla grejer. Flera gånger har jag kommit hem och upptäckt att jag inte stängt fönster eller altandörren. En gång kom jag hem och upptäckte att ytterdörren stod på vid gavel. Jag hade bara gått ut och inte ens stängt den.
Förnuftet säger sök hjälp. Nu.
Men samvetet säger skit i det och prioritera praktiken. Sabba inte det också.