Alexandra_W
Trådstartare
Delvis en spinoff på bedöma sin hund objektivt, kom att tänka på det här med andras bedömningar av ens hund.
Viktor är för de som missat det riesenschnauzer, 1½ år gammal och väldigt, väldigt mycket både riesen och hund. Dessutom är han fullkomligt odräglig.
Jag säger mest mindre smickrande saker om honom, och idag hörde jag min mor som bor i samma hus med mycket mild och trevlig röst säga 'kan du inte bara dra åt helvete?'. Det summerar ganska bra hur man ofta känner innerst inne just nu Naturligtvis har han kanonbra sidor med, och han är högt älskad, men de drunknar just nu i de negativa.
Han är extremt överenergisk nu, då det blivit si och så med motionen i kylan, han älskar snön, han fryser inte osv men han får köldkramp i bakbenen när det går under minus 15. Så han är ursäktad delvis, men ändå.. Han är som Janne Långben på speed, stor, klumpig, 'huh-huh' och överenergisk. Han kan inte gå från ett rum till ett annat, utan han kör med någon form av gänglig 'wohoo vad kul livet är' galopp. Han är stendöv, har börjat hoppa på folk igen (morr), och jag tragglar fortfarande med att han inte ska skena ut på byn för att skälla ut och hälsa på grannarna. Osv.
Väldigt tålamodsprövande helt enkelt, och en stor luns. Han är också väldigt snäll, väldigt väldigt (del av problemet) människokär och glad och nyfiken på allt (som sig bör).
Och han charmar folk bortom sans och vett. Den senaste tiden:
Knockade han sotaren genom att hoppa på honom, så det gick hål på sotarens läpp.
Sotarens reaktion: Det göööör inget, han är så fin och snäll, det är ingen fara. (med blodet rinnande), salig tindrande med ögonen och klappandes hunden.
Mattes reaktion: Arrgh, hundjävel, han ska inte göra så. Sluta klappa honom för f*n.
Sotarens reaktion: Men han är ju så snäll. *fortsätter le och klappa*
Har han skenar ut i byn när posten kom, och befunnit sig halvvägs in genom rutan, ivrigt pussandes postis.
Postis reaktion: *skratt* Men hej hunden. Och nej det gööör inget, han är ju snäll, saligt tindrande med ögonen och klappandes hunden.
Mattes reaktion: Arrgh, hundjävel, han ska inte göra så. Sluta klappa honom för f*n.
Postis reaktion: Men han är ju så snäll. *fortsätter le och klappa*
Springer ut på byn, skäller ut granne 1, som inte ens tycker om hundar!!, varje gång densamma ska hämta posten.
Granne1:s reaktion: *ler vänligt* Det gör inget, han är ju snä snäll. Saligt tindrande med ögonen och klappandes hunden.
Mattes reaktion: Arrgh, hundjävel, han ska inte göra så. Sluta klappa honom för f*n.
Grannes reaktion: Men han är ju så snäll. *fortsätter le och klappa*
Sprungit ut på byn och hoppat på granne2:s sambo.
Granne2:s reaktion. Det göör inget, han är ju så snäll. Jag såg han var på vår gård och hälsade på igår kväll med. Saligt tindrande med ögonen och klappandes hunden.
Mattes reaktion: Arrgh, hundjävel, han ska inte göra så. Sluta klappa honom för f*n.
Granne2:s reaktion: Men han är ju så snäll. *fortsätter le och klappa* Och det är ju inte lätt att veta var man bor och tomtgränsen går när man är ung
Hoppat på rörmokaren, snott hans verktyg, kört 'tokhopp med tassglid' rakt in i rörmokaren vid pannan, allmänt lagt skägget i blöt.
Rörmokarens reaktion: Det gööör inget, han är ju hur härlig som helst. Och så snäll. *börjar saligt prata hund*
Mattes reaktion: Arrgh, hundjävel, han ska inte göra så. Sluta klappa honom för f*n.
Rörmokares reaktion: Men han är ju så snäll. *fortsätter le och klappa* Superhärlig är han, en sån här skulle man ha. Mycket hellre än våra små bjäbbhundar. *fortsätter prata hund*
Mattes reaktion: Bra, då kan jag ringa dig när jag fått nog kan du ha honom några veckor?
Rörmokares reaktion: Jaaaa, göör det. Han är ju superhärlig, helt underbar, och så snäll.
Osv.
Jag FÖRSTÅR INTE. Hunden beter sig bedrövligt, han är stor, lunsig och tja, han borde inte charma alls, mer än möjligen inbitna riesenälskare. Men han charmar HUNDHATARE till och med, genom att HOPPA på dem?
Visst, han är snäll, (över)social, väääldigt tillgänglig, (över)förtjust i folk osv. Men jag fattar inte VAD det är som gör att folk blir helt dumma i huvudet när de träffar honom, och bara kan få ur sig 'det göööör inget'. (Trots att jag ber dem att låtsas det gör ngt så JAG kan få bort det för det gör MIG massor).
Så, vad gör eg en hund charmig? Och folk dumma i huvudet?
Viktor är för de som missat det riesenschnauzer, 1½ år gammal och väldigt, väldigt mycket både riesen och hund. Dessutom är han fullkomligt odräglig.
Jag säger mest mindre smickrande saker om honom, och idag hörde jag min mor som bor i samma hus med mycket mild och trevlig röst säga 'kan du inte bara dra åt helvete?'. Det summerar ganska bra hur man ofta känner innerst inne just nu Naturligtvis har han kanonbra sidor med, och han är högt älskad, men de drunknar just nu i de negativa.
Han är extremt överenergisk nu, då det blivit si och så med motionen i kylan, han älskar snön, han fryser inte osv men han får köldkramp i bakbenen när det går under minus 15. Så han är ursäktad delvis, men ändå.. Han är som Janne Långben på speed, stor, klumpig, 'huh-huh' och överenergisk. Han kan inte gå från ett rum till ett annat, utan han kör med någon form av gänglig 'wohoo vad kul livet är' galopp. Han är stendöv, har börjat hoppa på folk igen (morr), och jag tragglar fortfarande med att han inte ska skena ut på byn för att skälla ut och hälsa på grannarna. Osv.
Väldigt tålamodsprövande helt enkelt, och en stor luns. Han är också väldigt snäll, väldigt väldigt (del av problemet) människokär och glad och nyfiken på allt (som sig bör).
Och han charmar folk bortom sans och vett. Den senaste tiden:
Knockade han sotaren genom att hoppa på honom, så det gick hål på sotarens läpp.
Sotarens reaktion: Det göööör inget, han är så fin och snäll, det är ingen fara. (med blodet rinnande), salig tindrande med ögonen och klappandes hunden.
Mattes reaktion: Arrgh, hundjävel, han ska inte göra så. Sluta klappa honom för f*n.
Sotarens reaktion: Men han är ju så snäll. *fortsätter le och klappa*
Har han skenar ut i byn när posten kom, och befunnit sig halvvägs in genom rutan, ivrigt pussandes postis.
Postis reaktion: *skratt* Men hej hunden. Och nej det gööör inget, han är ju snäll, saligt tindrande med ögonen och klappandes hunden.
Mattes reaktion: Arrgh, hundjävel, han ska inte göra så. Sluta klappa honom för f*n.
Postis reaktion: Men han är ju så snäll. *fortsätter le och klappa*
Springer ut på byn, skäller ut granne 1, som inte ens tycker om hundar!!, varje gång densamma ska hämta posten.
Granne1:s reaktion: *ler vänligt* Det gör inget, han är ju snä snäll. Saligt tindrande med ögonen och klappandes hunden.
Mattes reaktion: Arrgh, hundjävel, han ska inte göra så. Sluta klappa honom för f*n.
Grannes reaktion: Men han är ju så snäll. *fortsätter le och klappa*
Sprungit ut på byn och hoppat på granne2:s sambo.
Granne2:s reaktion. Det göör inget, han är ju så snäll. Jag såg han var på vår gård och hälsade på igår kväll med. Saligt tindrande med ögonen och klappandes hunden.
Mattes reaktion: Arrgh, hundjävel, han ska inte göra så. Sluta klappa honom för f*n.
Granne2:s reaktion: Men han är ju så snäll. *fortsätter le och klappa* Och det är ju inte lätt att veta var man bor och tomtgränsen går när man är ung
Hoppat på rörmokaren, snott hans verktyg, kört 'tokhopp med tassglid' rakt in i rörmokaren vid pannan, allmänt lagt skägget i blöt.
Rörmokarens reaktion: Det gööör inget, han är ju hur härlig som helst. Och så snäll. *börjar saligt prata hund*
Mattes reaktion: Arrgh, hundjävel, han ska inte göra så. Sluta klappa honom för f*n.
Rörmokares reaktion: Men han är ju så snäll. *fortsätter le och klappa* Superhärlig är han, en sån här skulle man ha. Mycket hellre än våra små bjäbbhundar. *fortsätter prata hund*
Mattes reaktion: Bra, då kan jag ringa dig när jag fått nog kan du ha honom några veckor?
Rörmokares reaktion: Jaaaa, göör det. Han är ju superhärlig, helt underbar, och så snäll.
Osv.
Jag FÖRSTÅR INTE. Hunden beter sig bedrövligt, han är stor, lunsig och tja, han borde inte charma alls, mer än möjligen inbitna riesenälskare. Men han charmar HUNDHATARE till och med, genom att HOPPA på dem?
Visst, han är snäll, (över)social, väääldigt tillgänglig, (över)förtjust i folk osv. Men jag fattar inte VAD det är som gör att folk blir helt dumma i huvudet när de träffar honom, och bara kan få ur sig 'det göööör inget'. (Trots att jag ber dem att låtsas det gör ngt så JAG kan få bort det för det gör MIG massor).
Så, vad gör eg en hund charmig? Och folk dumma i huvudet?