Vad ska det stå i sjukintyget och hur får man läkaren att fixa det?

Jag vet inte om jag skulle kalla en person som har svårt att klara vardagliga saker så som att handla, för arbetsför.

Sen är ju psykiatriska diagnoser knepiga att se, då de inte går att mäta eller liknande. Jag har ju t.ex. aldrig haft en panikattack när jag varit hos en läkare. Det läkaren har haft att gå på har varit min beskrivning av vad jag har upplevt. Sen kan man ju få fylla i olika frågeformulär men det är ju fortfarande patientens upplevelse och inget som läkaren "ser" eller mäter.
Tja det där är svårt. Att inte klara handla själv, innebär inte att personen inte skulle klara ett mindre psykiskt ansträngande arbete där den exempelvis kan få arbeta i lugn och ro utan stress. exempelvis eget kontor eller hemifrån, om vi ska hårddra det.
Eller som en person jag arbetade med inom psykiatrin, hen kunde inte klara vissa saker såsom handla, bädda sängen eller gå till tvättstugan. Men personen klarade ett skyddat arbete via Samhall. Så man ska inte räkna ut någon.....
 
Förlåt att jag stjäl tråden TS, men fick en fråga till @Girasol .

Är det FK själva som brukar föreslå utbyte till sjukersättning för att det ens ska vara möjligt att man får det?
Min läkare har träffat min handläggare på FK utan att jag visste om det (inte mig emot, var glad att slippa) och jag har nu varit sjukskriven över 1 år och fått det godkänt utan problem.
Jag känner ju dock själv att jag inte kommer komma tillbaka på mina vanliga procent i arbetet utan måste gå ner på tid. Kommer därför söka sjukersättning, om läkaren vill skriva ett intyg. Men det kanske är omöjligt att få?

En tanke till, funderat på att gå ned i arbetstid? Finns många som gör, som går ned till 80% och klarar arbeta det utan sjukskrivning. Ekonomiskt blir det oftast inte så stor skillnad mot sjukskrivning stället.
 
En tanke till, funderat på att gå ned i arbetstid? Finns många som gör, som går ned till 80% och klarar arbeta det utan sjukskrivning. Ekonomiskt blir det oftast inte så stor skillnad mot sjukskrivning stället.
Har redan gjort det för ca 5 år sen. Den anställningen jag har nu är på 70% och just nu klarar jag ungefär 50%. Kan inte gå ner mer, redan som det är så kommer jag inte få nån pension typ :meh:.

Har även funderat på att börja plugga istället, men förutom att jag inte vet vad så klarar jag inte 100% på det heller.
 
Har redan gjort det för ca 5 år sen. Den anställningen jag har nu är på 70% och just nu klarar jag ungefär 50%. Kan inte gå ner mer, redan som det är så kommer jag inte få nån pension typ :meh:.

Har även funderat på att börja plugga istället, men förutom att jag inte vet vad så klarar jag inte 100% på det heller.

Oki.
Vad funderar du plugga? Om det är på är på högskolenivå så är det många utbildningar där man trots heltidsstudier bara är ett par dagar i skolan per vecka och sällan heldagar. utöver det har varje lärosäte en eller flera funktionssamordnare. där får man hjälp med anpassning av "arbetsmiljön" utifrån funktionsnedsättningen. Jag har själv fått jättemycket stöd från universitetet. kontorsstol i föreläsningssalen, som vaktmästaren flyttade till rätt sal. längre tentamenstid eller uppdelade tentor, enskilt tentamensrum pga att jag behöver varmare inomhustemp. inläst litteratur via legimus. anteckningshjälp osv osv. det du behöver är ett läkarintyg.
Kan dock säga att det skiljer från lärosäte till lärosäte vad gäller insatser. Linnéuniversitetet är långt framme vs högskolan i gävle. beror säkert på både antalet studenter och intresset från samordnaren.
Därtill så fryser du ju din sgi hos fk om du studerar med csn, så du tappar ju inte den under tiden. Så ta dig en funderare redan nu. Ingenting är omöjligt, utan det är bara ett ord.
 
Oki.
Vad funderar du plugga? Om det är på är på högskolenivå så är det många utbildningar där man trots heltidsstudier bara är ett par dagar i skolan per vecka och sällan heldagar. utöver det har varje lärosäte en eller flera funktionssamordnare. där får man hjälp med anpassning av "arbetsmiljön" utifrån funktionsnedsättningen. Jag har själv fått jättemycket stöd från universitetet. kontorsstol i föreläsningssalen, som vaktmästaren flyttade till rätt sal. längre tentamenstid eller uppdelade tentor, enskilt tentamensrum pga att jag behöver varmare inomhustemp. inläst litteratur via legimus. anteckningshjälp osv osv. det du behöver är ett läkarintyg.
Kan dock säga att det skiljer från lärosäte till lärosäte vad gäller insatser. Linnéuniversitetet är långt framme vs högskolan i gävle. beror säkert på både antalet studenter och intresset från samordnaren.
Därtill så fryser du ju din sgi hos fk om du studerar med csn, så du tappar ju inte den under tiden. Så ta dig en funderare redan nu. Ingenting är omöjligt, utan det är bara ett ord.
@hemlig
För att ytterligare fylla på så finns det en hel del utbildningar som även går på distans, då hade jag bara en gång i veckan ett obligatoriskt seminarium. Föreläsningarna blev inspelade och kunde ses när det passade, för mig var det dock bäst att se dem under tiden och kunna ställa frågor. :D Då kan man planera sin egen hemmiljö så att det passar en själv.
 
Oki.
Vad funderar du plugga? Om det är på är på högskolenivå så är det många utbildningar där man trots heltidsstudier bara är ett par dagar i skolan per vecka och sällan heldagar. utöver det har varje lärosäte en eller flera funktionssamordnare. där får man hjälp med anpassning av "arbetsmiljön" utifrån funktionsnedsättningen. Jag har själv fått jättemycket stöd från universitetet. kontorsstol i föreläsningssalen, som vaktmästaren flyttade till rätt sal. längre tentamenstid eller uppdelade tentor, enskilt tentamensrum pga att jag behöver varmare inomhustemp. inläst litteratur via legimus. anteckningshjälp osv osv. det du behöver är ett läkarintyg.
Kan dock säga att det skiljer från lärosäte till lärosäte vad gäller insatser. Linnéuniversitetet är långt framme vs högskolan i gävle. beror säkert på både antalet studenter och intresset från samordnaren.
Därtill så fryser du ju din sgi hos fk om du studerar med csn, så du tappar ju inte den under tiden. Så ta dig en funderare redan nu. Ingenting är omöjligt, utan det är bara ett ord.
Ingen aning. Inte hittat nåt jag kan tänka mig jobba med för jag trivs super med mitt yrke.
Har sneglat mot sjuksköterska men vet ju hur deras arbetssituation ser ut. Där ingår dessutom praktik som är på, som jag förstått det, 100%. Och läser jag det är det mest för att få en kandidat så jag har möjlighet att läsa vidare i mitt nuvarande yrke då det pratas om att den chansen ev kommer i framtiden.
 
Många folkhögskolor har bra utbildningar och har lång erfarenhet att anpassa studierna efter individen. Studiemiljön brukar vara oerhört mycket mjukare för den som inte orkar fullt ut.
 
Ingen aning. Inte hittat nåt jag kan tänka mig jobba med för jag trivs super med mitt yrke.
Har sneglat mot sjuksköterska men vet ju hur deras arbetssituation ser ut. Där ingår dessutom praktik som är på, som jag förstått det, 100%. Och läser jag det är det mest för att få en kandidat så jag har möjlighet att läsa vidare i mitt nuvarande yrke då det pratas om att den chansen ev kommer i framtiden.
Även om skolan säger att vårt program kan man bara läsa på helfart så är det en sanning med modifikation. man kan läsa i halvfart men räkna med att få byta klass och att vissa utbildningar har spärr från en kurs till en annan. Sedan kan man planera att läsa på så vis att man utnyjjar omtentorna till första tenta då kan man länga sin termin över sommaren och ändå vara startklar inför höst och nytt läsår. dock ska man ha i huvudet att csn kan ha regelverk på hur många icka klarade poäng man får ligga efter med innan de drar i ekonomin.
Tips är att försöka välja en utbildning och ett lärosäte som har programstart både höst och vårtermin, då blir det inga uppehåll pga att kursen inte ges och man kan lättare utnyttja glidning i systemet.

Ja många praktiker är på helfart och går inte att få annat. men även här skiljer sig lärosätena åt. när jag läste sjuksyrra var vi ute fyra veckor, inne fyra, ute fyra osv. enkom för att de inte hade tillräckligt med praktikplatser. när jag läste socionom var vi ute heltid i 17 veckor. har man en schysst praktiksamordnare och man är tidigt ute med sin funktionsnedsättning så har de lättare att hitta en plats att så långt det är möjligt anpassa det praktiska för att underlätta. ibland är folk hyggliga och kan avtala bort en dag i veckan pga medicinska skäl mot att man går någon vecka längre. det brukar tyvärr inte skolan vilja hjäkpa till med, men praktikplatsen. å andra sidan kan man alltid hävda rött kort mot skolan för diskriminering av funktionsnedsatt om de inte kan anpassa . för vad säger att just du kommer arbeta heltid i framtiden. fult, javisst. Men ibland är folk enkom fyrkantiga för att de inte vet annat.

För mig fungerade praktikerna bra. Ont som tusan, trött som sören men det var en begränsad tid, sen var det gjort. Jag jobbar heltid nu och det är inga bekymmer alls. Har ett arbete där jag själv får styra min tid mellan klockan 6-21 undantaget vissa möten. Får jobba hemifrån. Passar mig utmärkt.
Så mitt tips, börja kika runt, vad kan du tänka dig, vilka kärosäten ger programstart på ht och vt. osv. Distans som nämndes innan kan vara super, jag har läst en del kurser så. Men det är långt ifrån alla lärosäten som spelar in föreläsningarna så man kan plugga i sin takt. Kolla sånt. Jag klev just av en magister på distans för att det inte tydligt framgick att de förväntade sig platsnärvaro ett par dagar i månaden. Det är inte distans för mig...
 
@hemlig

Om du bara varit sjukskriven i 1 år är det ingen idé att ansöka om sjukersättning. Innan det öht kan komma på tal ska man genom oändliga undersökningar, behandlingsförsök, utredningar och arbetsprovningar.

Undantaget är om du är nära pensionsåldern och har en väldigt allvarlig diagnos som är helt huggen i sten att den inte kan förbättras.

Man får även mer pengar samt pensionspoäng av att ha sjukpenning. Det lönar sig inte ekonomiskt att ansöka om sjukersättning. När man gått igenom 5-10 år av rehabiliteringsförsök utan resultat som bara gjort en sjukare och man inte orkar med flera utredningar och praktiker är det dags att söka om sjukersättning.
 
@hemlig

Om du bara varit sjukskriven i 1 år är det ingen idé att ansöka om sjukersättning. Innan det öht kan komma på tal ska man genom oändliga undersökningar, behandlingsförsök, utredningar och arbetsprovningar.

Undantaget är om du är nära pensionsåldern och har en väldigt allvarlig diagnos som är helt huggen i sten att den inte kan förbättras.

Man får även mer pengar samt pensionspoäng av att ha sjukpenning. Det lönar sig inte ekonomiskt att ansöka om sjukersättning. När man gått igenom 5-10 år av rehabiliteringsförsök utan resultat som bara gjort en sjukare och man inte orkar med flera utredningar och praktiker är det dags att söka om sjukersättning.
Det är den här omgången som är över ett års sjukskrivning. Har varit sjukskriven av samma orsak flera gånger tidigare - och tyvärr lär jag väl bli det igen.
Kommer söka, ställa in mig på ett nej och sen ta det därifrån. Har redan pratat med jobbet om att gå ner ytterligare på tid för jag vet att jag måste sätta mig själv först.
 
Det var toppen att höra från någon som tydligen är handläggare på fk! :up:;)

(Jag är livrädd för att de ska få för sig att tvinga på mig sjukersättning, så jag ska komma ihåg det där. :D)

Ja du, där får jag tyvärr vara brutalt ärlig. Som försäkrad ( som personen kallas) kan man inte välja att tacka nej till sjukersättning och behålla sjukpenningen om fk väljer att gå för ett utbyte. Där blir det tvingande. Däremot ska man ha i åtanke att man alltid kan lägga sin sjukersättning vilande och prova på att srbeta utan att förlora sjukersättningsrätten. Så fortfarande kan du hålla dig till att "ingenting är omöjligt!!" :up:
 
Ja du, där får jag tyvärr vara brutalt ärlig. Som försäkrad ( som personen kallas) kan man inte välja att tacka nej till sjukersättning och behålla sjukpenningen om fk väljer att gå för ett utbyte. Där blir det tvingande. Däremot ska man ha i åtanke att man alltid kan lägga sin sjukersättning vilande och prova på att srbeta utan att förlora sjukersättningsrätten. Så fortfarande kan du hålla dig till att "ingenting är omöjligt!!" :up:
Ja, att man inte kan välja förstår jag.

Det jag tänkte på var att om de säger att något jag vill är omöjligt, då ska jag säga att de har fel. ;)

Men det där med vilande var bra att veta, tack! Jag vill inte ha sjukpenning, jag vill jobba så mycket som möjligt och jag är rädd att de ska ta ifrån mig rätten att fortsätta försöka.
 
Ja, att man inte kan välja förstår jag.

Det jag tänkte på var att om de säger att något jag vill är omöjligt, då ska jag säga att de har fel. ;)

Men det där med vilande var bra att veta, tack! Jag vill inte ha sjukpenning, jag vill jobba så mycket som möjligt och jag är rädd att de ska ta ifrån mig rätten att fortsätta försöka.

Haha, jag hävdar likt en enveten åsna att inget är omöjligt. ibland har man vissa begränsningar. okej att en person med förlamade ben kanske inte kan gå igen, så som vi normalt tänker oss gå. Att göra en jesus och gå på vatten lär nog vara sjukt svårt. Men i övrigt, vem äger rätten att tala om för dig vilka begränsningar du har? Många dömer utefter sina egna referensramar. Man kan så mycket mer än man tror. Ibland är inte vägen spikrak, i bland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli ruskigt bra ändå. Alltså är ingenting omöjligt, vissa saker tar bara längre tid. Typ så.
 
Haha, jag hävdar likt en enveten åsna att inget är omöjligt. ibland har man vissa begränsningar. okej att en person med förlamade ben kanske inte kan gå igen, så som vi normalt tänker oss gå. Att göra en jesus och gå på vatten lär nog vara sjukt svårt. Men i övrigt, vem äger rätten att tala om för dig vilka begränsningar du har? Många dömer utefter sina egna referensramar. Man kan så mycket mer än man tror. Ibland är inte vägen spikrak, i bland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli ruskigt bra ändå. Alltså är ingenting omöjligt, vissa saker tar bara längre tid. Typ så.

Alldeles riktigt.
Och många av oss har en ganska begränsad fantasi, som är med och sätter upp gränser för oss.

När jag växte upp, hade jag en hovslagare (ni vet, verkade och skodde hästar).
Han jobbade också som avbytare på pappas jordbruk med att mjölka kor, köra, hö, stängsla (spett och trästolp, sink för att sätta fast taggtråd som var standard på den tiden vilket krävde hammare med precision) och allt annat som hörde till.
Han hade bara en liten, liten funktionsnedsättning.
Han hade nämligen bara en hand - högerhanden (han var högerhänt innan olyckan) hade han sågat av sig på ett sågverk i höjd med handleden. Alltså inte ens rester av fingrar.

Han "borde" inte ha kunnat jobba som hovslagare eller fixa mycket av det han gjorde. Men han var aldrig särskilt duktig på att se begränsningar, däremot var han duktig på att ställa sig frågan "hur gör jag nu?".
 
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6581917

"Sedan Försäkringskassan började efterfråga med mer utförliga sjukintyg har antalet krav på kompletteringar från läkarna ökat. Det har gjort att läkarna känner sig ifrågasatta och det har i sin tur lett till konflikter.
– Sedan har det i vissa fall funnits tillfällen då man känner att det blir en konflikt mellan Försäkringskassan och läkare. Det är inte så bra, och gynnar inte någon, säger Marita Lantto, arbetsplatsombud på myndigheten.
Magdalena Fresk som är läkare på Kista vårdcentral bekräftar bilden av konflikterna som kan uppstå.
– Istället för att vi samarbetar runt dom här frågorna som vi vill kunna göra. Så hamnar vi i diskussioner om petitesser, säger hon"

Låter ju som att det ibland kommer att handla om annat än frågan om bedömningen av den enskildes sjukdom och arbetsförmåga. Kanske det som TS råkade ut för, konflikt mellan läkare och FK mer än sakfrågan...?
 
Det är ett problem när Försäkringskassans beslut inte är begripliga eller när arbetsförmåga bara finns gentemot ett fiktivt jobb. Bara för att man klarar av att hålla upp dörren på McDonalds så betyder det inte att jobbet som dörröppnare finns. Arbetsförmåga ska bedömas mot riktiga arbeten som faktiskt finns.

http://www.sjukhuslakaren.se/forsak...eringar-stort-arbetsmiljoproblem-for-lakarna/
"Inte sällan handlar kompletteringarna om att Försäkringskassan kräver objektiva statusfynd hos exempelvis utbrända patienter eller patienter med stressrelaterade besvär – något som är väldigt svårt att hitta, enligt Jan Rosén.

– Man kräver att läkaren ska kunna se på patienten att hon eller han förefaller deprimerad och vill ha formuleringar som ”ett stelt ansikte” och så vidare. Men diagnosen ställs ju efter subjektiva beskrivningar – några objektiva fynd är ofta väldigt svåra att hitta."

Psykiatriska diagnoser är ju inte synliga på samma sätt som fysiska sjukdomar. Hur man är mentalt rustad att klara av arbete när kroppen är sjuk varierar ju också. Ska man verkligen kräva att alla har ett sånt jävlar anamma att de klarar av att sko en häst med bara en hand? Eller att alla är kapabla att driva eget företag? Jag tycker inte det är rimligt.

Den hetsjakt som pågår gör bara människor sjukare och ökar trycket på vårdapparaten. Vi fick t.ex. in en avbokning på en kurs igår just för att personen blivit sjukare av Försäkringskassan och dessutom blivit utförsäkrad med allt vad det innebär. Vederbörande hade hoppats på att få verktyg att bli friskare på kursen så som så många andra tidigare fått.

Folk vill inte vara sjuka, men så som samhället och sjukförsäkringssystemet är uppbyggt, så får vi en sjukare befolkning än vad vi haft om samhället varit mer humant.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb hej buke. skulle gärna få lite inputs hur hantera en situation.. sen 1,5-2 år tillbaks är jag deltidssjukskriven från mitt jobb pga...
Svar
15
· Visningar
2 635
Senast: Cinzia
·
Kropp & Själ bakgrund.. jag har utan underdrift mått dåligt psykiskt till o från nästan hela livet. ibland -- som blivit mkt över tid -- varit i...
2 3
Svar
51
· Visningar
6 799
Senast: Björk
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp