inverterad
Trådstartare
Sen tycker jag ibland att diskursen kring runda barn verkar handla mer om vuxnas rädsla för att själva bli runda/överviktiga, eller nån slags fettfobi generellt, än om något reellt hälsohot.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ok, jag tror vi kanske bara läste ursprungsinlägget olika då.Jo, men att fråga om barnet är mätt och prata om saken om barnet verkar fara illa av att ha ätit för mycket, att det är okej att lämna mat och att hjälpa barnet att själv känna en naturlig mättnadskänsla om den inte verkar ha så enkelt för det, är ju oerhört långt ifrån att begränsa matmängden därför att jag som vuxen tycker att det är för mycket med 2-3 portioner. Det är ju tvärtom det motsatta, att yttre ramar begränsar hur mycket mat barnet äter, istället för att barnet själv lär sig känna vad som är lagom.
Ok, jag tror vi kanske bara läste ursprungsinlägget olika då.
Och så uppfattade jag nog ditt inlägg som att det var omöjligt för barn att överäta, att inga barn kunde göra det rent fysiskt på vanlig mat, utan bara på godis eller kakor.
(Vilket då indirekt shamear föräldrar till lite runda barn och antyder att de måste ge barnet dålig mat och godis och läsk. (och så kan ju föräldrarna vara lite runda själva, pga precis samma dna, och kanske äter jättebra enligt vår tidsanda.))
Det tycker jag inte, mycket av diskussionerna handlar om ren känsla för balans hos barn (sämre nu) och om fysik, tex att de snabbaste barnen nu i England springer lika snabbt som de långsammaste barnen "förr". Jag tror nog att det är möjligt att media är oroliga över looken, men myndigheterna är rätt och slätt oroliga för sjukvårdskostnaderna på diabetes typ 2 och när de sedan ramlar och om de ramlar och bryter höftleden tio år tidigare än dagens åldringar. De är ju isigt krassa.Sen tycker jag ibland att diskursen kring runda barn verkar handla mer om vuxnas rädsla för att själva bli runda/överviktiga, eller nån slags fettfobi generellt, än om något reellt hälsohot.
Ni skulle inte ens prata om mättnad?Jag tycker inte en ska shamea föräldrar för barnets vikt oavsett anledning, och jag tänker att om vår familj var i den situationen att barnets vikt började sticka iväg uppåt från sin egen kurva, så skulle vi pröva massor av saker först (som @Jenka skrev) innan vi började bestämma vad som är en lagom portion och begränsa hur mycket barnet fick äta.
Ni skulle inte ens prata om mättnad?
Nej klart man inte ska shamea någon, men folk gör ju det. Delvis antagligen eftersom de tror att det är godis och onyttig mat som är enda möjligheten till att det blir så. Eftersom de tror att barn inte kan äta sig proppmätta på nyttig mat.
Fast rörlighet/stillasittande och vikt är ju två olika saker. De kan såklart hänga ihop, men behöver inte det. Det är ju fullt möjligt att öka rörelsen utan att blanda in mat och vikt.Det tycker jag inte, mycket av diskussionerna handlar om ren känsla för balans hos barn (sämre nu) och om fysik, tex att de snabbaste barnen nu i England springer lika snabbt som de långsammaste barnen "förr". Jag tror nog att det är möjligt att media är oroliga över looken, men myndigheterna är rätt och slätt oroliga för sjukvårdskostnaderna på diabetes typ 2 och när de sedan ramlar och om de ramlar och bryter höftleden tio år tidigare än dagens åldringar. De är ju isigt krassa.
För mig skaver det när man utgår från att överviktiga (eller föräldrar till överviktiga) är okunniga. Visst kan det säkert vara så i vissa fall, men jag skulle tro att det för majoriteten inte handlar om okunskap.
Vilket jag ser en del tecken på även i den här tråden.
För mig skaver det när man utgår från att överviktiga (eller föräldrar till överviktiga) är okunniga. Visst kan det säkert vara så i vissa fall, men jag skulle tro att det för majoriteten inte handlar om okunskap.
Vilket jag ser en del tecken på även i den här tråden.
Låter bra.Det är ju väldigt långt ifrån vad jag skrev. Jag problematiserade frågan om överätning och hur en som förälder kan veta att det är vad barnet gör och inte bara att barnet är mer hungrig vissa dagar (eller gubevars tycker maten är extra god!). Hur du får det till shameande eller att det fysiskt är omöjligt att överäta på vanlig mat, förstår jag inte, men vi kan ju lägga det spåret åt sidan.
Jag har ingen aning, men jag undrar hur vanligt det är att barn överäter egentligen? Och isf, vad det finns för bakomliggande variabler.Ok, jag tror vi kanske bara läste ursprungsinlägget olika då.
Och så uppfattade jag nog ditt inlägg som att det var omöjligt för barn att överäta, att inga barn kunde göra det rent fysiskt på vanlig mat, utan bara på godis eller kakor.
(Vilket då indirekt shamear föräldrar till lite runda barn och antyder att de måste ge barnet dålig mat och godis och läsk. (och så kan ju föräldrarna vara lite runda själva, pga precis samma dna, och kanske äter jättebra enligt vår tidsanda.))
Men då är vi helt överens.
Jag tycker det är helt ok att tillsammans fundera över mättnadskänsla. Eftersom jag själv inte fick chansen att skaffa mig en, på 70-talet var det just -ät upp på tallriken oavsett om man därefter var hungrig eller urproppmätt (och du fick ju inte mer om du var hungrig, och inget äpple om du var hungrig mellan måltider). Vilket inte gynnade någon slags känsla för vad som kändes precis rätt. Och jag skyller inte det på föräldrar utan på tidsandan i mitt fall. I andra fall kunde nog tidsandan och föräldrar göra det till ett ännu större elände.
Precis, jag ville visa på att för myndigheterna är det inte en estetisk oro som föräldrar överför. Utan de forskar även på andra områden när det gäller barnhälsa. Inte bara tex vikt.Fast rörlighet/stillasittande och vikt är ju två olika saker. De kan såklart hänga ihop, men behöver inte det. Det är ju fullt möjligt att öka rörelsen utan att blanda in mat och vikt.
Jag håller med. Många vuxna har ju ett jättestort fettförakt och verkar vara livrädda för att deras barn ska vara av modell större.Ja, både barn och vuxna omyndigförklaras i mycket av resonemanget. Och mallen för ett "lagom" barn verkar så oerhört snäv så det är läskigt. Jag köper inte att den mallen kommit till enbart av hälsoskäl.
Inte speciellt vanligt antagligen. (sedan är ju barn ofta inte väldigt runda heller) Men det var sådant som de nämnde i en artikel om en barnöverviktsenhet, en av de metoder som verkade fungera, att de arbetade mycket med.Jag har ingen aning, men jag undrar hur vanligt det är att barn överäter egentligen? Och isf, vad det finns för bakomliggande variabler.
Hos vuxna så är ju överätande ofta kopplat till känsloreglering och/eller för oregelbundna måltider (så att man hinner bli alldeles för hungrig mellan måltiderna). Det tar ju ett tag innan ens hunger/mättnad rubbas så att gigantiska måltider känns normala mättnadsmässigt, det är inget som händer bara sådär. Spontant tänker jag att man förhoppningsvis kan snappa upp och göra andra förändringar i ett tidigt stadie och då lösa portionsproblemet automatiskt.
Barn har olika stor aptit och vissa barn har svårt att känna av när de är mätta och kan äta utan att vara hungriga. Dessa barn kan behöva guidning i vad som är en lagom portion att äta och när man ska äta för att må bra. För att hjälpa ditt barn att lyssna på sina inre signaler för mättnad och hunger, försök att äta på regelbundna tider och undvik att småäta däremellan. Regelbundenheten kan hjälpa till att minska sug. Om barnet vill ha mer efter att ha ätit en lagom portion, erbjud gärna grönsaker först. Ibland kan det ta tid innan barnet känner mättnad. Vänta en timme och om barnet fortfarande är hungrigt erbjud en knäckemacka. Andra knep är att avleda barnets fokus på mat när det inte är matdags genom att läsa en bok ihop eller gå till lekparken.
Jag fattar inte vad du försöker föra fram, sorry. Vad har myndigheterna med detta att göra? Vilka myndigheter ens? Och vad har det med barns ätande eller vikt att göra (som denna tråd handlar om)?Precis, jag ville visa på att för myndigheterna är det inte en estetisk oro som föräldrar överför. Utan de forskar även på andra områden när det gäller barnhälsa. Inte bara tex vikt.
Spontant tänker jag att man förhoppningsvis kan snappa upp och göra andra förändringar i ett tidigt stadie och då lösa portionsproblemet automatiskt.
Någon skrev att pratet i media om barnens vikt mycket antagligen handlade om vuxnas oro för sin egen vikt överförd att det därmed inte är ett verkligt problem som diskuteras utan en ren utseendehets. Jag menar att jag tror att pratet i media delvis kan reflektera myndigheters oro om framtida hälsokostnader som i sin tur bygger på forskning.Jag fattar inte vad du försöker föra fram, sorry. Vad har myndigheterna med detta att göra? Vilka myndigheter ens? Och vad har det med barns ätande eller vikt att göra (som denna tråd handlar om)?
Självklart forskar man på många olika hälsoområden. Myndigheterna i sig står väl inte för så mycket forskning dock.
Jag skulle säga att media i allra högsta grad främst driver på fettförakt. Hur ofta läser du något balanserat om hälsa i media? Hur ofta ser du på löpsedlarna att det är ohälsosamt att banta? Osv.Någon skrev att pratet i media om barnens vikt mycket antagligen handlade om vuxnas oro för sin egen vikt överförd att det därmed inte är ett verkligt problem som diskuteras. Jag menar att jag tror att pratet i media delvis kan reflektera myndigheters oro om framtida hälsokostnader som i sin tur bygger på forskning.
Men håller med om att det nog kanske blivit så i vissa kretsar och i media att det blivit utseenderelaterad hets istället kanske.