3 års trots!

Status
Stängd för vidare inlägg.

Fillifjonkan

Trådstartare
Jag och min sambo har en hel del konflikter med våran tre åriga dotter just nu. För ca 1½-2 månader sedan började denna trots period. Skrik, tjat och gnat går väl hantera på ett någorlunda vettigt sätt men vad gör man när dottern börjar käfta emot?! :eek:

Som ett exempel kan vara nu idag när jag upptäcker att dottern ritat i en kokbok som jag precis använt. Jag blir givetvis arg och irriterad och talat om för henne att jag blir arg och ledsen när hon ritar i böcker, på tapeter och möbler osv. Då skriker hon - Jag är arg på dig! och springer iväg. Sedan säger hon -Då får inte du komma på mitt kalas! med en jättesnorkig ton och min och så fortsätter det.

Vi trodde att våran dotter var relativt väluppfostrad men så var tydligen inte fallet... Eller är det "bara" pga av trotsperioden som hon beter sig så?

Mellan dessa "utbrott och snorkighets fasoner" är hon hur snäll och duktig som helst och lite "lillgammal" av sig.
Hur ska vi bemöta henne när hon käftar emot och är snorkig? Ignorera? Hur förklara man för en sådan liten individ att man inte tar sig sådan "ton" mot sina föräldrar?

Inte blir det hela bättre av att jag ständigt är trött och därmed har ett humör som en dräktig drake!
 
Sv: 3 års trots!

Det går över! Jag hade ett barn på förskolan som inte gillade när jag "sade till henne" - hon sade då att "Du får faktiskt inte komma hem och leka med mig nu". Sedan var hon bundis efter fem minuter igen....
 
Sv: 3 års trots!

Jag vet hur du känner dig. Vi har fyra barn varav tre st har gått igenom treårstrotsen. Vi har märkt att det som funkade bäst på våra barn var att sätta hårt mot hårt. Om de fick ett utbrott så var det bara att stå på sig. De fick stanna i sina rum tills de hade lugnat sig och bett om ursäkt. Sedan tog vi och pratade igenom saken för att de skulle förstå att vi vuxna också har känslor och att de inte fick behandla oss hur som helst. Det tog visserligen lite tid, men det gick bra. Elin fyller 4 år om tre månader och håller precis på att sluta sin treårs trots. Men hon fick inte sin förrän hon var 3,5. De andra hade den i ungefär 3-4 månader.

Stå på er, det går över!!! :banana: :bump: :)
 
Sv: 3 års trots!

Hehe har du fått hem våran dotter? Fast hon "käftar" inte emot så mycket än utan snarare gör precis tvärtom... Tex hade vi idag en hel del bråk om att man springer inte iväg mot andra hundar, speciellt inte på en tävlingsplats där det är uppåt en 100 olika hundar... Tidigare har hon accepterat det och hållt sig ifrån, idag sprang hon enbart för att hon ville göra tvärs emot det jag hade sagt... I de fall det går brukar jag inte jaga efter henne, men eftersom det var agilitytävlingar och jag vill inte förstöra andras chanser att göra bra lopp bara för att jag vill uppfostra dottern så fick jag gång på gång kasta mig efter henne och bli arg...

Men visst är det frusterande när de gör/säger tvärs emot, och speciellt när man är gravid... Tålamodet är inte det bästa alla gånger...

Men som sagt det är en fas de ska igenom, de provar sina gränser och är nog i grund och botten väldigt glada att man har satt några gränser.
 
Sv: 3 års trots!

Usch, säger jag bara, trotsiga barn är inge´ kul! Min äldsta kille är 3 år och 3 månader nu och han har varit kaxig länge. De går något sånär bra när jag har hand om honom och pappa inte är hemma, men när vi båda är där så kaxar han hela tiden om ALLT! Det sägs att trotsiga barn prövar bara sina föräldrar och att det är normalt att vara trotsig, men det är en klen tröst när man inte vet råd att reda upp trotset med dem. VAD gör man när sonen säger åt mig att hålla käften ( hans öron står på skaft och han har ju lyssnat på sin 13 åriga kusin som också trotsar)??
Det vi gör är att säga ifrån och få honom att sluta göra det han inte får och om han då är snorkig och otrevlig så antingen ignorera vi det ( beror på hur allvarligt det är och hur pass mycket han tjaffsat om tidigare under dagen) eller så knuffar vi bort honom en bra bit och säger något i stil med att du får inte vara hos mig om du inte kan prata snällt. Han blir sur, men det går fort över. Ibland räcker det kanske med en blick från vår sida att få honom att vara "snäll i munnen" igen och då är det onödigt att tillrättavisa tycker jag.

Det händer ofta att han gör saker som han inte får, och han vet om att han inte får göra dem. Då tittar han upp innan han gör de här sakerna och ler lite och så gör han det han itne får.Sedan tittar han upp igen för att se vår reaktion. Som ju kommer!
 
Sv: 3 års trots!

Tack för alla era svar!

Det känns som en tröst i bedrövelsen att man inte är ensam om detta för ibland börjar vi faktiskt tvivla på våran lämplighet som föräldrar. :( Det är väl bara att rida ut stormen som det så vackert heter.

Nästa gång hon är snorkig så ska jag ignorera henne så får vi se om det hjälper. Förra gången hon hade en period (i december) gjorde vi som så att vi införde flera regler och ,kors i taket, då blev hon lugnare. En sak som vi började med var att hon skulle städa efter sig i lägenheten och plocka in alla sina saker på sitt rum på sin plats innan sängdags. Konstigt nog köpte hon detta rakt av och blev på köpet lugnare. Sen så ska jag ju inte säga att det alltid är så populärt att städa efter sig men hon gör det iaf.

Det jobbiga är att jag tycker att man får hota så ofta när det är tjafs. Typ " gör du inte som jag säger innan jag räknat till 3 hamnar du i skamvrån". Det känns lite tungt att "behöva" hota. Detta tar dock skruv och hon gör blixtsnabbt som vi säger. :smirk:

Hur gör ni i sådana situationer? :confused:
 
Sv: 3 års trots!

Vi har testat olika saker på vår äldsta kille och det är nog skamvrån som "biter" mest. Försöker man resonera med honom så rinner det bara av honom lika snabbt igen. "om inte duslutar så räknar vi till 3 och då kommer du att få sitta där borta" och han struntar oftast i det och fortsätter med det han inte fick....tills vi säger 1!

Visst är det tråkigt att behöva ta i så för att det ska fugera, man känner sig som en dålig förälder som får trotsiga barn.
Såg Supernanny på 4;an och vissa saker som hon säger är vettiga. Som tjejerna som levde rövare när de och mamman var i affären, då sa hon att de skulle få en uppgift istälelt för att vara passiva. Detta fungerar på vår son. Dock tycker jag han är för liten för att få en handlarlista och hjälpa till i affären med mer än att köra en sån här liten vagn. Men han får lov att hjälpa till mer, hämta napp till lillebror, själv ta sina kläder osv.

jag ser inte skamvrån som något illa, tvärtom får barnet tid at tänka igenom vad det har gjort och varför det sitter där. Jag ser inget fel i att det får lära sig att säga förlåt. Hårt mot hårt är det annars som gäller ibland, att dalta med honom hjälper föga, han beter sig bara ännu mer illa.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Småbarn Sonen är konstant arg/upprörd/frustrerad/ledsen nuförtiden. Jämt. Hela dagen från att vi går upp tills han somnar är fylld av missnöje...
2
Svar
23
· Visningar
10 715
Senast: Rosett
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Skatt
  • Klara sig på 10 000 i månaden
  • Vad gör vi? Del CXCVI

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Valp 2023 -den andra
  • HusdjursGPS

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp