Sv: "Aldrig varit halt"
Både 28 & 33 är en aktningsvärd ålder !
Jo, båda var fullt aktiva med högt upp i ålder. 33-åringen tävlade (hopp) sista gången när han var 30. Var igång fullt tills han var 31, då fick han bli semipensionär, och motionskördes bara framför sulky. När han var 32 fick han bli helpensionär, synen började svikta så kändes inte rätt mot honom ens med 'promenader', även om det inte var ngt fel på viljan.
Han var pigg, glad och solig tills årsskiftet mellan han var 32/33, då släckte han lyset i ögonen och blev gammal nästan över en natt. Slutade äta, petade mest i maten, gick i svansen på polaren bara i hagen, och sa rent allmänt att 'tack, det är bra så, det räcker nuä. Fick somna 20 januari. Begravd i vinterhagen, med gravsten och allt (blödig pappa *s*).
Kompisen är lite tråkigt han fick fång som 28-åring, han hade alla tänder i behåll, var trind och inga hullproblem (förstaponnyn hade knappt tänder kvar på slutet, och alltid varit svår hålla i hullet, la aldrig på sig några pluskilon i ung ålder heller, han levde sista åren på lucerngröt och ängshö, men alltid ett vakande öga på hullet, så han inte blev för smal). Så hade inte fången tagit honom hade han haft alla möjligheter att bli riktigt gammal. Men 28 år, när man som tvååring var ett skriande vanvårdsfall, bara skinn och ben, full i loppor och aldrig verkad, det är inte fy skam det heller.
Dock, kan inte låta bli att fundera på om jag med den kunskap jag har idag hade hållit med om att de aldrig var halt faktiskt. Det var ju i ärlighetens namn inte många rätt på många plan där. Varken utfodringsmässigt (jag tog när jag blev lite äldre och visare analys på höet, som köptes av samma bonde som alla år. Alltid för låg kvot, och de hade nog vintertid proteinbrist jämt faktiskt, förklaras bristen på musklad överlinje som syntes vintertid, och inte BARA kunde skyllas på klart bristfällig ridning och träningsupplägg.), träningsmässigt, utrustningsmässigt etc.
Så frågan är om de små järndjuren höll ändå, eller om jag idag skulle packat in dem i släpet och åkt till närmsta klinik för hältutredning.
Hursom, 'ordentligt' halta var de garanterat aldrig, över graden initialhalt hade jag märkt redan då, och ffa tävlingsdomare och andra.
33-åringen, så förutom sista åren då det kom ålderkoliker (tänderna igen..) så från 12 års ålder då han köptes, så behövde han vet en enda gång, då han blev oförklarligt trött och ur slag. Detta var det glada 80-talet så han fick en spruta anabola steoider (på riktigt) och sen var det ur världen
Samma med 28-åringen, förutom ett par ålderskoliker och fången då, så ingen vetvård alls, förutom den som tvååring när han köptes då, kraftigt vanvårdad.
Och båda hade intill sista dagen helt torr, rena ben (vilket inte är ett bevis på att de var krya och fräscha i benen, men ändå anmärkningsvärt)
Fan, det kanske är tricket? Släng dem bakom taggtråd, dra på en sadel som inte passar nånstans, ett för långt bett, och bokstavligt talat tuta och kör

Räkna inga foderstater, ta ingen hänsyn till underlag - det finns inget som heter för hårda underlag. Allt utom asfalt går att galoppera på. Flängrid gärna 2 timmar, sånt joll med fram- och avskrittning kan man skippa, man skrittade ju ut från stallplanen.. Ställ gärna den svettiga ponnyn direkt i boxen, släpp ut den när den slutat flåsa. Även vintertid..
Som sagt, skulle vara intressant att veta om de var ohalta eg faktiskt. Hursom så hade ingen av dem några större problem, och det är eg sanslöst, de benen borde man ta patent på =)
(Det som sköttes enligt alla konstens regler och till punkt och pricka var dock hovvården, den är det enda jag med dagens kkunskap inte har minsta att säga om hur den var)