Allergi & forl katt. Att avgöra när det "räcker"?

[Alexandra_W]

Tack för tipset Jag kan tyvärr inte ge honom någon blötmat pga allergin, det finns ingen som han tål detsamma med godis. Ev skulle vatten kunna fungera att blanda ut i. Jag är dock lite osäker om dessa tabletter går att krossa så som det går med vanliga "torra" tabletter, det är lite annan konsistens på dem eller hur jag ska säga

Det finns hydrolyserad allergimat, även våtfoder. Ifall du vill prova. Det är inte fel att ge upp om du vill det.

Min foderallergiker visade sig inte alls ha foderallergi utan omgivningsallergi. Så inte omöjlig din har både och.

 

[canine]

Det finns hydrolyserad allergimat, även våtfoder. Ifall du vill prova.

Ja vi har testat många olika sorter som ska kunna fungera för allergiker under de senaste åren men med resultatet att klådan direkt kommit tillbaka, tyvärr är det enda som fungerar och är tillräckligt hydrolyserat just RC Anallergenic så jag har lite gett upp letandet för att beskona honom besvären, . Finns såklart tex solo rabbit och liknande som skulle kunna testa att ha ibland som godisfoder iom ovanligt protein. Hade varit underbart om vi hade lyckats hitta något våtfoder åt honom som han kunnat stå på men han verkar vara för känslig, tyvärr är det ju kyckling i princip allt eller fisk det som han tål sämst. Vi testade hills hydrolyserad våtfoder i början men det ratade han totalt, inte så smakligt tyvärr. Jag tar såklart gärna emot tips om folk vet något våtfoder som bara innehåller en proteinkälla, och ovanlig då också tex vilt.

 

[Alexandra_W]

Ja vi har testat många olika sorter som ska kunna fungera för allergiker under de senaste åren men med resultatet att klådan direkt kommit tillbaka, tyvärr är det enda som fungerar och är tillräckligt hydrolyserat just RC Anallergenic så jag har lite gett upp letandet för att beskona honom besvären, . Finns såklart tex solo rabbit och liknande som skulle kunna testa att ha ibland som godisfoder iom ovanligt protein. Hade varit underbart om vi hade lyckats hitta något våtfoder åt honom som han kunnat stå på men han verkar vara för känslig, tyvärr är det ju kyckling i princip allt eller fisk det som han tål sämst. Vi testade hills hydrolyserad våtfoder i början men det ratade han totalt, inte så smakligt tyvärr. Jag tar såklart gärna emot tips om folk vet något våtfoder som bara innehåller en proteinkälla, och ovanlig då också tex vilt.

Vad är det han inte tål, vet ni det? När vi trodde Liten var foderallergisk så var kyckling en av sakerna. Jag minns jag hittade våtfoder med kanin och potatis och ett med typ känguru och banan. Minns inte vad det hette men kan kolla i butik vid tillfälle. Men vilja proteinkällor går bra?

Håller med om att kyckling är skitsvårt utesluta.

Men är katten helt klådfri på anallgernic? Om den INTE blivit besvärsfri på allergifoder och då besvärsfri utan behandling skulle jag definitivt utreda vidare. Var ju så det framkom att Liten INTE var foderallergiker utan allergisk mot husdammskvalster. Just att hon aldrig stabilt blev symptomfri med allergimat!

Liten har BTW svår forl sen många år och har en hörntand och ett par små framtänder kvar. Alla andra är dragna pga forl

 

[canine]

Vad är det han inte tål, vet ni det? När vi trodde Liten var foderallergisk så var kyckling en av sakerna. Jag minns jag hittade våtfoder med kanin och potatis och ett med typ känguru och banan. Minns inte vad det hette men kan kolla i butik vid tillfälle. Men vilja proteinkällor går bra?

Håller med om att kyckling är skitsvårt utesluta.

Men är katten helt klådfri på anallgernic? Om den INTE blivit besvärsfri på allergifoder och då besvärsfri utan behandling skulle jag definitivt utreda vidare. Var ju så det framkom att Liten INTE var foderallergiker utan allergisk mot husdammskvalster. Just att hon aldrig stabilt blev symptomfri med allergimat!

Liten har BTW svår forl sen många år och har en hörntand och ett par små framtänder kvar. Alla andra är dragna pga forl

Jag vet utefter symtombilden att han inte tål kyckling och kalkon. Jag misstänker också fiskallergi. Vi har inte tagit något blodprov för att analysera just vilka proteiner han är allergisk mot. Det som jag testat och som fungerar är kanin och hjort så därför har jag letat efter ett foder med annorlunda proteinkälla men utan att lyckas. Solo kanin är det enda fodret jag hittat men det är möjligt att han skulle tåla fler andra och solo kanin är ju inget helfoder + dyrt. Har försökt med färskfoder och även viltköttfärs jag fått från vänner men det har han tyvärr ratat konstigt nog.

Han är inte klådfri på allergi-fodret mer än i omgångar. I perioder om flera månader i början fungerade det att han enbart åt maten, pälsen växte då ut fint osv, men i skov kommer klådan tillbaka och nu det senaste året upplever jag att det blir oftare + att medicinen fungerar sämre. En sak som gjorde att veterinären senast misstänker han kan ha ont i ryggen eller lederna och av den anledningen också slickar sig + att han går långsammare. Han är utekatt som sagt och jag tror det hela försvåras av att han jagar så pass mycket möss och fåglar, och att han äter allt han kommer åt både hemma och ute. Jag misstänker såklart kvalsterallergi eftersom det inte blir bättre, och detta startade under samma år som jag skaffade hund så tanken har funnits om det på något sätt hänger ihop.

I och med att han bara kan äta torrfodret så är det inget alternativ att dra för många tänder, både pga svårigheten att äta då, hans rädsla inför klinikbesök och problemen efteråt med att få munnen att läka till när han bara kan äta torrfoder. Men vet att många katter klarar sig utan många tänder

Hur har ni gjort för att komma åt kvalsterallergin?

 

[Alexandra_W]

Jag vet utefter symtombilden att han inte tål kyckling och kalkon. Jag misstänker också fiskallergi. Vi har inte tagit något blodprov för att analysera just vilka proteiner han är allergisk mot. Det som jag testat och som fungerar är kanin och hjort så därför har jag letat efter ett foder med annorlunda proteinkälla men utan att lyckas. Solo kanin är det enda fodret jag hittat men det är möjligt att han skulle tåla fler andra och solo kanin är ju inget helfoder + dyrt. Har försökt med färskfoder och även viltköttfärs jag fått från vänner men det har han tyvärr ratat konstigt nog.

Han är inte klådfri på allergi-fodret mer än i omgångar. I perioder om flera månader i början fungerade det att han enbart åt maten, pälsen växte då ut fint osv, men i skov kommer klådan tillbaka och nu det senaste året upplever jag att det blir oftare + att medicinen fungerar sämre. En sak som gjorde att veterinären senast misstänker han kan ha ont i ryggen eller lederna och av den anledningen också slickar sig + att han går långsammare. Han är utekatt som sagt och jag tror det hela försvåras av att han jagar så pass mycket möss och fåglar, och att han äter allt han kommer åt både hemma och ute. Jag misstänker såklart kvalsterallergi eftersom det inte blir bättre, och detta startade under samma år som jag skaffade hund så tanken har funnits om det på något sätt hänger ihop.

I och med att han bara kan äta torrfodret så är det inget alternativ att dra för många tänder, både pga svårigheten att äta då, hans rädsla inför klinikbesök och problemen efteråt med att få munnen att läka till när han bara kan äta torrfoder. Men vet att många katter klarar sig utan många tänder

Hur har ni gjort för att komma åt kvalsterallergin?

Exakt så var det för liten. Vi bytte foder och körde stenhård eliminering, och hon blev symptomfri - ett tag. Bytte foder och symptomfri ett tag. Efter tredje vändan uteslöts foderallergi. Blodprov visade husdammskvalsterallergi. Hon får kortison och även immunterapi, dvs allergi"vaccin" som vi dock inte sett full effekt av än. Sen får hon redonyl tillskott - det ger märkbar effekt och kan rekommenderas.

Hon kan äta precis vad som helst utan minsta problem numera. Otroligt skönt. Däremot så går allergin fortfarande lite i skov, vilket inte är ovanligt vid omgivningsallergi.

Liten äter torrfoder. Så gjorde min mammas helt tandlösa (forl där med) katt med. Så du behöver absolut inte oroa dig katten inte ska kunna äta torrfoder ens helt utan tänder.

 

[Alexandra_W]

Jag vet utefter symtombilden att han inte tål kyckling och kalkon. Jag misstänker också fiskallergi. Vi har inte tagit något blodprov för att analysera just vilka proteiner han är allergisk mot. Det som jag testat och som fungerar är kanin och hjort så därför har jag letat efter ett foder med annorlunda proteinkälla men utan att lyckas. Solo kanin är det enda fodret jag hittat men det är möjligt att han skulle tåla fler andra och solo kanin är ju inget helfoder + dyrt. Har försökt med färskfoder och även viltköttfärs jag fått från vänner men det har han tyvärr ratat konstigt nog.

Han är inte klådfri på allergi-fodret mer än i omgångar. I perioder om flera månader i början fungerade det att han enbart åt maten, pälsen växte då ut fint osv, men i skov kommer klådan tillbaka och nu det senaste året upplever jag att det blir oftare + att medicinen fungerar sämre. En sak som gjorde att veterinären senast misstänker han kan ha ont i ryggen eller lederna och av den anledningen också slickar sig + att han går långsammare. Han är utekatt som sagt och jag tror det hela försvåras av att han jagar så pass mycket möss och fåglar, och att han äter allt han kommer åt både hemma och ute. Jag misstänker såklart kvalsterallergi eftersom det inte blir bättre, och detta startade under samma år som jag skaffade hund så tanken har funnits om det på något sätt hänger ihop.

I och med att han bara kan äta torrfodret så är det inget alternativ att dra för många tänder, både pga svårigheten att äta då, hans rädsla inför klinikbesök och problemen efteråt med att få munnen att läka till när han bara kan äta torrfoder. Men vet att många katter klarar sig utan många tänder

Hur har ni gjort för att komma åt kvalsterallergin?

Tillägg. Smärta kan absolut påverka klåda/slickande. Liten kliade sina öron kala pga tandsmärta från forl. Märktes inget annat konstigt, åt bra och normalt mm. Men kliade öronen kala. Upphörde så fort tänderna som var dåliga dragits ut.

 

[kolblakkur]

Jag vet utefter symtombilden att han inte tål kyckling och kalkon. Jag misstänker också fiskallergi. Vi har inte tagit något blodprov för att analysera just vilka proteiner han är allergisk mot. Det som jag testat och som fungerar är kanin och hjort så därför har jag letat efter ett foder med annorlunda proteinkälla men utan att lyckas. Solo kanin är det enda fodret jag hittat men det är möjligt att han skulle tåla fler andra och solo kanin är ju inget helfoder + dyrt. Har försökt med färskfoder och även viltköttfärs jag fått från vänner men det har han tyvärr ratat konstigt nog.

Han är inte klådfri på allergi-fodret mer än i omgångar. I perioder om flera månader i början fungerade det att han enbart åt maten, pälsen växte då ut fint osv, men i skov kommer klådan tillbaka och nu det senaste året upplever jag att det blir oftare + att medicinen fungerar sämre. En sak som gjorde att veterinären senast misstänker han kan ha ont i ryggen eller lederna och av den anledningen också slickar sig + att han går långsammare. Han är utekatt som sagt och jag tror det hela försvåras av att han jagar så pass mycket möss och fåglar, och att han äter allt han kommer åt både hemma och ute. Jag misstänker såklart kvalsterallergi eftersom det inte blir bättre, och detta startade under samma år som jag skaffade hund så tanken har funnits om det på något sätt hänger ihop.

I och med att han bara kan äta torrfodret så är det inget alternativ att dra för många tänder, både pga svårigheten att äta då, hans rädsla inför klinikbesök och problemen efteråt med att få munnen att läka till när han bara kan äta torrfoder. Men vet att många katter klarar sig utan många tänder

Hur har ni gjort för att komma åt kvalsterallergin?

Jag ger Catz våtfoder av känguru. Det har fungerat på vår allergiker än så länge (har gått runt 10 dagar). Beställer på Zooplus.

 

[Zorozzo]

Har du kollat att din katt inte har diabetes? Tänker på viktnedgången och att den är ovillig att röra sig/går på gaserna, vilket är klassiskt för diabeteskatter. Har den diabetes behöver den gå över till att äta enbart blötmat, vilket kanske inte är helt enkelt låter det som...

Tänkte också tipsa om våtfoder med enbart en proteinkälla: concept for life veterinary diet som finns att beställa på zooplus. Finns i alla fall häst, lax och nötkött (och kanske något mer).

 

[canine]

Tack till er som skrivit i tråden. Kissen fick somna in för 2 veckor sedan och jag har inte förens nu fixat att säga det högt Han tappade mer i vikt, dålig aptit på sitt foder igen sista veckan och drack dåligt, mådde illa stundvis och verkade ha diffust ont ibland och det smärtade för mycket att se honom må dåligt igen så valde därför att låta honom slumra in istället för att utreda vidare.

Det kändes helt rätt de första dagarna men nu vet jag inte längre varken ut eller in. Saknaden är enorm och jag hoppas att jag någon dag kan se att det var rätt beslut. Han hade inte njur- eller leverproblem och inte diabetes, blodprover togs för alla "vanliga" åkommor hos äldre katter ett par veckor innan, vad det var som gjorde att han gradvis blev sämre kommer jag nu aldrig få veta vilket känns ganska jobbigt, att inte veta om det var något definitivt eller något som gått att bota, men min misstanke är väl cancer såhär i efterhand. Ångesten gör sig påmind över detta varje dag men jag vet också någonstans att han nu slipper sina problem, allergin, artrosen och forlen som aldrig gått att bota.

Jag saknar han så oerhört och jag önskar jag kunde fått ha honom tills han var 15 åtminstone, förutsatt om han hade fått vara frisk och pigg. I efterhand, för min skull borde jag utrett vidare, för att få mer svar och kunna bearbeta sorgen utan en massa skuldkänslor över valet, men för hans skull kändes det inte värdigt längre, inte minst som jag upplevde att dendär glimten i ögonen gradvis försvann under året. Om jag bara kunde få träffa han en till gång eller åka tillbaka och göra ett annat val, men det är så sorgen fungerar säger många till mig, ett enda långt ifrågasättande av sina val. Att gå vidare med ytterligare undersökningar som låtit han fortsätta må dåligt en tid och där jag ändå inte ville ge han mer tabletter hade väl på ett sätt inte heller varit snällt. Detta är verkligen baksidan av att ha husdjur, de jobbiga känslorna när de blir sjuka och man behöver ta detdär hemska beslutet. Inte minst som det var så fram och tillbaka, ibland mådde ganska bra och ibland inte alls...

 

[athena_arabians]

Tack till er som skrivit i tråden. Kissen fick somna in för 2 veckor sedan och jag har inte förens nu fixat att säga det högt Han tappade mer i vikt, dålig aptit på sitt foder igen sista veckan och drack dåligt, mådde illa stundvis och verkade ha diffust ont ibland och det smärtade för mycket att se honom må dåligt igen så valde därför att låta honom slumra in istället för att utreda vidare.

Det kändes helt rätt de första dagarna men nu vet jag inte längre varken ut eller in. Saknaden är enorm och jag hoppas att jag någon dag kan se att det var rätt beslut. Han hade inte njur- eller leverproblem och inte diabetes, blodprover togs för alla "vanliga" åkommor hos äldre katter ett par veckor innan, vad det var som gjorde att han gradvis blev sämre kommer jag nu aldrig få veta vilket känns ganska jobbigt, att inte veta om det var något definitivt eller något som gått att bota, men min misstanke är väl cancer såhär i efterhand. Ångesten gör sig påmind över detta varje dag men jag vet också någonstans att han nu slipper sina problem, allergin, artrosen och forlen som aldrig gått att bota.

Jag saknar han så oerhört och jag önskar jag kunde fått ha honom tills han var 15 åtminstone, förutsatt om han hade fått vara frisk och pigg. I efterhand, för min skull borde jag utrett vidare, för att få mer svar och kunna bearbeta sorgen utan en massa skuldkänslor över valet, men för hans skull kändes det inte värdigt längre, inte minst som jag upplevde att dendär glimten i ögonen gradvis försvann under året. Om jag bara kunde få träffa han en till gång eller åka tillbaka och göra ett annat val, men det är så sorgen fungerar säger många till mig, ett enda långt ifrågasättande av sina val. Att gå vidare med ytterligare undersökningar som låtit han fortsätta må dåligt en tid och där jag ändå inte ville ge han mer tabletter hade väl på ett sätt inte heller varit snällt. Detta är verkligen baksidan av att ha husdjur, de jobbiga känslorna när de blir sjuka och man behöver ta detdär hemska beslutet. Inte minst som det var så fram och tillbaka, ibland mådde ganska bra och ibland inte alls...

Jag beklagar förlusten ❤

Men tveka inte en sekund på att du tog rätt beslut. Jag har väntat för länge med en katt och det gör jag aldrig om. Efter vad du berättat var det garanterat en lättnad för honom att somna in. Det gör skitont men vi får lov att ta den smärtan för våra kära djurs skull.

 

[TinyWiny]

Tack till er som skrivit i tråden. Kissen fick somna in för 2 veckor sedan och jag har inte förens nu fixat att säga det högt Han tappade mer i vikt, dålig aptit på sitt foder igen sista veckan och drack dåligt, mådde illa stundvis och verkade ha diffust ont ibland och det smärtade för mycket att se honom må dåligt igen så valde därför att låta honom slumra in istället för att utreda vidare.

Det kändes helt rätt de första dagarna men nu vet jag inte längre varken ut eller in. Saknaden är enorm och jag hoppas att jag någon dag kan se att det var rätt beslut. Han hade inte njur- eller leverproblem och inte diabetes, blodprover togs för alla "vanliga" åkommor hos äldre katter ett par veckor innan, vad det var som gjorde att han gradvis blev sämre kommer jag nu aldrig få veta vilket känns ganska jobbigt, att inte veta om det var något definitivt eller något som gått att bota, men min misstanke är väl cancer såhär i efterhand. Ångesten gör sig påmind över detta varje dag men jag vet också någonstans att han nu slipper sina problem, allergin, artrosen och forlen som aldrig gått att bota.

Jag saknar han så oerhört och jag önskar jag kunde fått ha honom tills han var 15 åtminstone, förutsatt om han hade fått vara frisk och pigg. I efterhand, för min skull borde jag utrett vidare, för att få mer svar och kunna bearbeta sorgen utan en massa skuldkänslor över valet, men för hans skull kändes det inte värdigt längre, inte minst som jag upplevde att dendär glimten i ögonen gradvis försvann under året. Om jag bara kunde få träffa han en till gång eller åka tillbaka och göra ett annat val, men det är så sorgen fungerar säger många till mig, ett enda långt ifrågasättande av sina val. Att gå vidare med ytterligare undersökningar som låtit han fortsätta må dåligt en tid och där jag ändå inte ville ge han mer tabletter hade väl på ett sätt inte heller varit snällt. Detta är verkligen baksidan av att ha husdjur, de jobbiga känslorna när de blir sjuka och man behöver ta detdär hemska beslutet. Inte minst som det var så fram och tillbaka, ibland mådde ganska bra och ibland inte alls...

Sorgen i sig gör att vi ifrågasätter våra val och alla "tänk om" gör sig påminda i parti och minut och gör det hela än värre. Ibland får man inte veta vad som felas och det är såklart väldigt tufft men det viktiga i det här är valet du gjorde som ledde till att din katt inte behövde lida mer.

Jag kan ärligt säga att det som många år efter smärtar mig är då det fick gå för långt. När djuret hann bli så sjukt att det inte fanns någon livsgnista kvar. Ibland har det gått väldigt fort, några timmar från helt som vanligt till dödssjuk och det är de tillfällena, då jag inte kunde hjälpa i tid som smärtar mest i efterhand. Eller de gånger då veterinärer har trott på en framtid och vi har behandlat och behandlat i tron att djuret ska bli friskt och det sedan inte har blivit så utan djuret har en dag ingen livsgnista kvar. Den gången då jag visste diagnosen (levercancer) och jag visste vad jag skulle titta efter, tecknen på att han började må dåligt av det (vid levercancer kan en typ av förvirring uppkomma vilket beror på att levern inte kan rena blodet tillräckligt utan djuret blir förvirrat eller "borta" en stund) och jag kunde låta honom gå i tid var i efterhand så mycket lättare. En bit av mig dog när han dog men att han fick gå medans han faktiskt mådde bra till största delen gjorde att de där tvivlen inte infann sig. Jag sörjde honom djupt och länge och han kommer alltid vara ett kärt minne men det kändes som en gåva att få lov att låta honom gå medans han ändå mådde så bra. Vid första förvirringstillfället beställde jag tid för att han skulle få sluta sin dagar.

Det är aldrig lätt att mista de man har nära men inget blir bättre av att man anklagar sig själv eller ältar "om jag bara". Det var som det var och du gjorde det du trodde var rätt och för djurets skull var det rätt att inte utsätta honom för mer. Vi har ju inga facit utan får gå på det vi vet för stunden.

Jag beklagar verkligen sorgen. Ta hand om dig

 

[canine]

Sorgen i sig gör att vi ifrågasätter våra val och alla "tänk om" gör sig påminda i parti och minut och gör det hela än värre. Ibland får man inte veta vad som felas och det är såklart väldigt tufft men det viktiga i det här är valet du gjorde som ledde till att din katt inte behövde lida mer.

Jag kan ärligt säga att det som många år efter smärtar mig är då det fick gå för långt. När djuret hann bli så sjukt att det inte fanns någon livsgnista kvar. Ibland har det gått väldigt fort, några timmar från helt som vanligt till dödssjuk och det är de tillfällena, då jag inte kunde hjälpa i tid som smärtar mest i efterhand. Eller de gånger då veterinärer har trott på en framtid och vi har behandlat och behandlat i tron att djuret ska bli friskt och det sedan inte har blivit så utan djuret har en dag ingen livsgnista kvar. Den gången då jag visste diagnosen (levercancer) och jag visste vad jag skulle titta efter, tecknen på att han började må dåligt av det (vid levercancer kan en typ av förvirring uppkomma vilket beror på att levern inte kan rena blodet tillräckligt utan djuret blir förvirrat eller "borta" en stund) och jag kunde låta honom gå i tid var i efterhand så mycket lättare. En bit av mig dog när han dog men att han fick gå medans han faktiskt mådde bra till största delen gjorde att de där tvivlen inte infann sig. Jag sörjde honom djupt och länge och han kommer alltid vara ett kärt minne men det kändes som en gåva att få lov att låta honom gå medans han ändå mådde så bra. Vid första förvirringstillfället beställde jag tid för att han skulle få sluta sin dagar.

Det är aldrig lätt att mista de man har nära men inget blir bättre av att man anklagar sig själv eller ältar "om jag bara". Det var som det var och du gjorde det du trodde var rätt och för djurets skull var det rätt att inte utsätta honom för mer. Vi har ju inga facit utan får gå på det vi vet för stunden.

Jag beklagar verkligen sorgen. Ta hand om dig

Tack för dina ord det hjälper att ventilera tankarna och höra andras erfarenheter, de dagar som det är fullt upp på jobb osv märker jag att acceptansen inombords mer infinner sig eftersom man inte hinner tänka på honom så mycket, det svåraste är de lediga dagarna där man har betydligt mer tid till att älta. Jag tänkte innan jag tog beslutet att om en 3-4 månader kommer det kännas som rätt val och det var det som gjorde att jag stod fast vid beslutet, så jag var nog någonstans lite förberedd på hur jobbigt det skulle bli här den närmsta tiden efteråt, men jag var nog inte helt beredd på att det skulle bli såpass som det känts det senaste ändå. Som du skriver är det ju såklart värre när det hinner gå för långt och jag ville väl någonstans inte riskera det för honom när jag ändå insåg att han aldrig kulle bli helt kry igen Jag hoppas iaf det kommer kännas rätt längre fram i framtiden, jag minns så väl fortfarande de ggr det gått för långt med tidigare djur och även om minena bleknar så finns de ju alltid kvar som du säger, vetskapen att man väntade förlänge.

 

[canine]

Jag beklagar förlusten ❤

Men tveka inte en sekund på att du tog rätt beslut. Jag har väntat för länge med en katt och det gör jag aldrig om. Efter vad du berättat var det garanterat en lättnad för honom att somna in. Det gör skitont men vi får lov att ta den smärtan för våra kära djurs skull.

Tack Ja man blir ju lätt hemmablind inser jag när man ser andra friska katter och sedan tänker på sin egen med alla sina krämpor. Det underlättar sorgebearbetningen lite när man tänker på det viset och försöker se mer klart på det. Jag har tyvärr också varit med om att vänta förlänge, med min förra kisse, kanske var det det som avgjorde att jag tog beslutet denna gång. Någonstans anar jag en liten känsla av att det var rätt mot honom, men så lika snabbt kan också vända och kännas tvärtom, men det är såpas nära inpå fortfarande att man inte kan förvänta sig något annat kanske..