Bukefalos 28 år!

Allt man missar pga hästarna...

Sv: Allt man missar pga hästarna...

Jag kan känna som du. (men det är efter att jag blivit sjukskriven o haft svårt med orken...)

Flyttat till landet, bort från stan.
Lämnat fester o dylikt bakom mig (festade mkt förr)
jobbar o allt går åt till hästarna. (o räkningar såklart)
o all tid o energi som hästarna tar.

däremot känner jag inget behova av att resa o dylikt även om jag gjort det väldigt lite. jag trivs inte med att resa alls. är ingen människa som drar utomlands. det lockar mig inte. jag har vart i stallet dagligen sedan jag va 13 år. och jag vill absolut inte överge stallet. Så man sätter sig i dubbeldilemma. man vet inte vad man vill.

min syster va sån att hon absolut ville ut o resa...o det gjorde hon. hon övergav det som fanns i sverige o gav sig utomlands 1 år. Men när hon kom hem så va det inte så roligt utomlands iaf. Så i många fall tror man att det är "grönare på andra sidan" men i själva verket är det inte det.
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

För några år sedan satt jag i samma tankebanor. Jag tränade på hög nivå själv samt ganska hög nivå med hästarna. Dvs allt jag gjorde var att på ngt sätt träna. Det började tära på mig och jag tappade gnistan en aning. Jag började oroa mig för att jag inte "levde livet". Mina vänner hann umgås, festa, shoppa, sova, resa. Jag bara tränade. En dag satt jag och pratade med min pappa som just då va sjuk (som tur är så blev han frisk) och han sa bara att "den dagen du sitter och ser tillbaka på ditt liv ska du inte ångra vad du gjort bara de du inte gjorde". När han blev frisk sökte jag ett idrottstipendium och reste iväg och pluggade i USA. Jag hade helt underbara år med mkt träning även där. Jag saknade hästarna varje dag men kände ändå att de va ngt jag ville göra.

Efter studierna kom jag hem och från dag 1 va jag i stallet igen, varje dag precis som innan. Jag hittade min gnista igen och nu inser jag vilket värde de har för mig. Idag är hästarna trots stress att hinna med mitt lugn att komma till stallet, min fristad.

Menar inte att du skall göra som jag eller att det är de bästa. De enda jag tycker är att man skall se till att aldrig ångra ngt man gjort, bara de man aldrig gjorde.
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

Snarare kan jag ibland tänka "Sablar vad man slösar bort värdefull tid på jobbet" :D

Men det är klart, man ska ju passa på och göra saker medan man är ung. Det är aldrig fel att ta ett par års uppehåll från hästarna, sen känner man själv om man vill återvända.
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

Jag har haft det precis som du. Två hästar, jobbade massor, red massor. Stallet hela tiden, varje dag. Inga fester, ingen pojkvän, träffade kompisar om det någon gång fanns en timme över. Sen en dag började jag fundera, innehåller livet möjligen nånting mer än ansvar, tidiga morgnar och leriga täcken? Kände att jag behövde ta reda på det, så jag sålde, sade upp mig och stack.
Kom tillbaka i juni efter ett och ett halvt år på luffen och nu är jag hästnörd igen och älskar det. Jag ångrar inte en sekund av mitt resande, alla fester, kompisar, konstiga grejer och bus, men jag vill inte ha det igen. Det var kul att testa, nu är det gjort och så är det med det. Pengarna försvinner ändå, sprit och kläder är dyyyrt :angel:

Så, testa. Låna ut kusarna, res iväg och gör saker du drömmer om ett tag. Hästarna finns kvar när du kommer tillbaks, det är inte nu eller aldrig med dem. Däremot är det nu eller aldrig med din ungdom, ta chansen om du verkligen vill är mitt råd.
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

När jag bestämde mig för att åka i höst tänkte jag också på att jag bara kommer ångra det om jag inte gör det! Man vet aldrig, man kanske kommer tillbaka hem igen efter några månader, några år, eller kanske inte alls. Tror inte man behöver ta drastiska beslut att sälja, osv om man inte är säker på ifall man kanske kommer hem igen inom en framtid. Då har du ju endå hästarna kvar. Känner du att du trivs någon annanstans i världen om ett par år så kan du sälja då. Troligen kanske en liten utlandstripp få dig att få tillbaka gnistan! Det handlar ju bara om att ta beslutet och ge sig iväg, det kommer inte bli lättare oavsett om du tar beslutet nu eller om ett par år...
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

Snarare kan jag ibland tänka "Sablar vad man slösar bort värdefull tid på jobbet" :D.
:rofl::rofl: Så känner jag jämt! Varför ska man till jobbet, jag har så mkt annat att göra i stallet, typ :D Men jag måste ju jobba för att ha råd med hästarna.
Jag känner inte att jag missar en massa annat i livet, jag har vart lite här och där, träffat massa nytt folk, festat, träffat killar osv. Dock har hästarna alltid funnits i mitt liv och jag har inte haft något uppehåll. För mig är tanken om ett liv utan hästarna mer skrämmande än tanken på att vara "fri" och inte ha nån fast punkt i tillvaron. För det är precis det hästarna är för mig. Får ångest bara jag tänker på hur mitt liv skulle se ut utan hästarna! Totalt innehållslöst!
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

Kan du inte kompromissa?

Behåll den nyaste bästa tävlingshästen. Flytta till stan eller iaf närmre så du kan umgås med dina gamla vänner. Tävla på lagom nivå tills du känner att du vill satsa mer.

Livet är långt och rida kan man göra hela livet. Men man kan inte heller leva utan att rida.

Så för min del hade det fått bli både och!

Nu har jag passerat den ålderna och satsar seriöst på alla fronter. Under studietiden red jag och tävlade andras hästar samt tog lite inrdningshästar för att hålla igång. Nu med jobb kan jag satsa mer!
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

hehehe, känner igen mig i det du skriver men du, jag ångrar ingenting idag o jag är 36 år i år =)

Och jag känner igen mig i Bisons inlägg oxå, idag har jag barn, skulle aldrig vilja vara utan, livet är inte bara hästar men mycket.

Det är ett val alla gör här i livet. Skulle det vara roligare för en 20 åring o åka utomlands o lära sig en massa?(eh, nja =)) Du kan göra det när du är 40 oxå =) Jag känner mig inte en dag äldre än 25. Bara mer erfaren o det kommer du oxå att känna när du kommer dit. Det är säkert!

Fortsätt att ha drömmar, en vacker dag gör du det oxå. Gör sakerna du vill göra när du vill göra dom.

Jag skulle oxå vilja ha en massa tusenlappar kvar, men till vadå? Om jag inte hade hästarna o gården?? Ta ett sabbatsår elr 2 o dra iväg om man känner att man måste. Allt fixar sig!

Kram på dig, koppla av, gör det som faller dig in! Då lever man livet.

Åk till dina kompisar i Sthlm emellanåt o släpp loss lite =)
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Allt man missar pga hästarna...

Läste lite av det du skrev har inte läst allt på tråden men.
Det låter som du har det bra ändå.

Livet är rätt långt. Det finns massor att göra. Man behöver inte satsa på nån kille den tiden kan komma senare. Många träffar nån bra mycket senare. Min man och jag träffades sent pluggade jobbade och sen strax före 40 blev det häst hund och katt för oss. Jag hade då längtat efter egen häst i stort sett hela livet.

Resor och annat det kan man också göra senare. Förresten många skiljer sig och strular. Många av mina kompisar har skiljt sig och träffat nån ny efter 30 och efter 35. Flera har fått barn rätt sent har gått det med.

Har du det bra med hästeriet så kör på med det.
Man måste inte göra som grannar och kompisar heller man gör det som passar en det blir säkert bra.

Du har väl tur som kan göra detta. Känns det jobbigt så kan du ju skaffa medryttare och resa eller vad som helst det fixar sig säkert.
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

Som vuxen-nybörjare som sakta men säkert börjar närma mig de 40 (Nej, jag har inga planer på att åka Vasaloppet eller köpa en liten sportbil... :D ) kan jag ju bara säga att min tanke snarare är varför började jag inte med ridning mycket tidigare...

Tror att vi människor alltid grubblar (för mycket) och oavsett val kommer man alltid känna att man istället borde ha...

Nä, oavsett val skall alltid inställningen vara, som Edith Piaf sade (eller snarare sjöng): Non, je ne regrette rien. (*saknar en sjungande smiley*) .
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

Jag bodde tidigare på en hästgård mitt ute på landet, först som hästskötare och sedan jobbade jag på ett annat ställe men ägnade all min lediga tid åt hästarna. Det blev för mkt till slut och när jag sedan flyttade hem med min häst och skaffade lägenhet inne i stan så hade jag noll motivation kvar när det kom till ridningen och hästen.

I samma veva träffade jag även min sambo och skaffade vovve så hästen fick stå i bakgrunden ett bra tag, jag till och med funderade på att det kanske vore bäst att sälja honom. Det blev mkt bättre när jag flyttade till ett större stall med tillgång till ridhus och med folk som tränade och tävlade och inspirationen började komma tillbaka, när jag sedan skaffade en halvfodervärd var det som att bli "nykär" på nytt och äntligen tyckte jag att det var roligt med hästeriet igen. Nu har jag både mer pengar i plånboken och tid över till annat.
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

Människor är olika och vill olika saker. Jag kan se tjusningen i coctailpartyn, raggarfester, backpackresor, eller den stora drömmen att få åka till riktigt duktiga människor på en hästranch i USA eller kanske hos ngn som Hempfling. Men samtidigt så har ju jag valt ett annat liv. För att det lockar mig mer.

Jag köpte hus när jag slutade gymnasiet, jag har min häst, vår hund våra katter. Fina bilar, fast arbete och renoverar hemma. En underbar man och sambo som jag vill leva resten av mitt liv med och nånstans måste jag ju välja. Vill jag leva det här livet med den här mannen och den här hästen eller vill jag åka till Arizona eller leva livet ihop med vänner? Jag vill leva med min sambo, i vårt hus, med gemensamma planer och ha min avdankade travare tills han blir 30-40 år. Även om annat också farcinerar mig.

På semestern drar vi iväg på roadtrip tillsammans i Sverige, det finns så många underbara platser och smultronställen så du anar inte. Man får uppleva total frihet, träffa människor och njuta av livet. Man kan leva lite som man vill för en stund, uppleva lite annat, medan hästen strosar i sin sommarhage hemma och ses efter av min syster.

Resa och upptäcka utomlands, det kan jag göra när ungarna blivit stora om det blir intressant då.

Om du sätter dig ner och funderar på hur du ser på dig och ditt liv de närmaste 10-15 åren. Vill du ha barn? Vill du leva ensam? Vill du fortsätta med hästarna och på vilken nivå? Vill du leva i stan eller på landet? Vad kommer dina intressen att vara?

Att du missar, missar du ju genom att uppleva annat. Tänk all erfarenhet du får av hästintresset. Du kommer ju att ha tävlingar, träningar, uppnådda mål och upplevelser med djuren att se tillbaka på. Man behöver inte ha samma minnen som alla andra. Och du kommer att uppleva annat än hästarna. Livet är bra långt och allt behöver inte ske när du är 20. Du ramlar in i upplevelser oavsätt vad du väljer att göra.

Lev i nuet och gör det du vill göra. Du kan alltid ändra dig, det kan du faktiskt. Tänk aldrig på vad du skulle ha gjort för då hade du ju missat ngt annat. Vad är det egentligen du är rädd för att missa? Om du njuter av livet, vad har du att ångra?

Kan tillägga att jag är 87a och alltså 21 i år.
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

Är det bara jag som tänker: Hur ska jag kunna gör mig av med jobbet och samtidigt ha inkomst, så att jag kan lägga ner ännu mer tid på hästarna, egen gård och livet på landet? :o

ARBETE, det är slöseri med tid ska jag säga. Snacka om att kasta bort halva livet. Så jag är helt inställd på att med tiden dra ner på det och ägna mig åt det jag tycker om istället. :cool: Hästarna tar inte alls så mycket tid som arbetet gör, det borde vara helt tvärt om.
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

Är det bara jag som tänker: Hur ska jag kunna gör mig av med jobbet och samtidigt ha inkomst, så att jag kan lägga ner ännu mer tid på hästarna, egen gård och livet på landet? :o

ARBETE, det är slöseri med tid ska jag säga. Snacka om att kasta bort halva livet. Så jag är helt inställd på att med tiden dra ner på det och ägna mig åt det jag tycker om istället. :cool: Hästarna tar inte alls så mycket tid som arbetet gör, det borde vara helt tvärt om.

Nej jag tror inte det bara är du :D

Speciellt inte sen det säkert är väldigt många som har ett arbete som inte är så speciellt "livs-glädjande" :grin:

Man knegar helt enkelt för att man måste eftersom det trots allt kostar en del att leva.

Jag har många gånger också känt att mina jobb är slöseri med mitt liv som tickar på men tyvärr är det inte alltid så himla lätt att ändra på saker och ting. :) Man vet ju vad man har men inte vad man får....
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

livet har hela tiden olika val för oss att ta.. vägkorsningar och lustiga svängningar. det du kanske ska fokuser på nu är vill du leva utan dina hästar eller kanske bara ta en "brake" vilket du än väljer så finns alltid chansen att välja tillbaka hästlivet. jag sålde minn afyra hästar och lånade ut en för si så där sex år sedan idag har jag köpt tillbaka en och tagit hem den utlånade och här sitter jag igen med häst utgifter men med ny kraft och medvettet val. Vi kan ändra vårt liv tusen gånger och hitta tillbaka lika många gånger. Följ ditt hjärta och var ärlig mot dig själv. Ge dig den tid du behöver. :rofl: må gott
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

Jag har också växt upp med djur och haft egen häst sedan 5 års ålder, så jag har också alltid varit låst. Jag är 18 år nu och bara varit på 1 riktig fest.
Till skillnad har jag aldrig ångrat det. Alla klagar på mig att jag aldrig är med Dom och gör saker m.m. Dom ser mig i skolan sedan försvinner jag snabbt som ögat till stallet och ringer dom på lov och helger är jag i stallet.
Men som sagt jag har varit på en fest och det ångrade jag så mkt, jag driker inte och det är inte så kul att jaga fyllon på stora vägen, packa saker åt en kompis som sitter inne i badrummet och spy eller att behöva låsa in sin andra kompis för att hon ska ta självmord. Alla sa hade det inte gått så överstyr så va de en ganske kul kväll, jag bara hatade det.
Resa? nej, det längsta jag rest är en natt i danmark och jag längtade bara hem.
Jag ser inget att göra, jag har inget utan djuren. Var enda slant man tjänar vad enda minut man har över går till djuren och för mig så är det värt det. Då har jag ändå inga ambitioner och tävlar inte. Jag bara njuter av livet med djuren. Jag saknar oftast dom mer än mina vänner. :love:

Så nej jag är inte ett dugg orolig jag är mer rädd att förlora någon av dem. Säger någon "ja du du kanske måste sälja dom efter gymnasiet annars har du nog inte råd" då blir jag gråt färdig. Utan djuren har jag ingen anledning att hitta jobb, eller hus/lägenhet, eller pengar...utan djuren har jag inget.
Låter som en deprimerad enstöring. Men jag har MASSA bra vänner...dock tål jag inte att vara med dom mer än 8 timmar dygnet som max och inte mer än 5 dar i veckan. Djuren måste jag alltid ha:D
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

jag är 27 å har levt mitt liv. nu äntligen tog jag tag i mitt liv å skaffade min häst. å det är det bästa jag gjort. jag mår bättre psykiskt å fysiskt. visst jag är "fast" men det rör mig inte. äntligen har det ordnat sig, fast man är pank mår jag bra:D
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

Jag valde att sälja hästen redan som 16 åring och återtog det som vuxen, efter sista barnet fötts. Den erfarenhet jag gjorde utan häst kunde jag inte gjort med häst. Plugg och festande och många år utomlands, även gift utomlands, för att sedan återvända med en familj till Sverige.

Hur livet blivit om jag valt fortsatt hästliv, vet jag inte. Men jag vet också att det för mig aldrig var ett alternativ. Livet och äventyret drog i mig.

Att ha häst, tävla och tävla på hög nivå inom distans går att göra senare. Men att hitta en bra häst gör sig inte så lätt, så har du en nu förstår jag dig. Sedan är ju allt mycket enklare om man inte ser hästen som en belastning som tar ifrån annat. Tänk dig att din topphäst visar sig vara en spatthäst när du står redo för de stora utmaningarna med hästen. Då får du inte tänka att du ångrar dig.

Egentligen bör man tänka hästägandet som något som är IDAG, att nu mår jag bra, därför gör jag det. Jag kan inte leva utan den där långa träningsrundan. Då är det rätt.

Det är ungefär som när man hittar sin livskamrat tidigt i livet, och tänker på att man då aldrig provade andra möjliga partners i livet. Blir det då en 30 årskris, där man är otrogen?

Alla väljer sitt liv. Festandet och resandet är inte heller en dans på rosor, utan bara ETT sätt att få upplevelser. Så i ditt fall handlar det ju om vilka upplevelser som lockar dig mest - långa skogsturer dagligen eller hägrande resor någon/några ggr om året.

Möjligheten finns ju alltid att låna ut din topphäst till lite lugn allroundridning under ett år (aldrig till distansträning, då riskerar du tillbaka en trasig häst), medan du volontärarbetar i något avlägset land.

Hälsning Maja
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

Jag vill inte vara dömmande men det låter som att du skyller på hästarna för att du har ett "tråkigt" liv.
Man gör sina val här i livet och de har inte valt att vara hos dig.
Man kan ha båda...
Jag är 24 har snart två hästar,är gift, 4 katter och heltids jobb.
Festar, träffar vänner och myser med min man. Mina vänner vet att det är så här, de fäljer med i bland till stallet. Annars tar vi en fika på 30 min och så måste jag sticka. Det handlar om prioritering.
En månad kanske vännerna är viktiga medans en annan är hästarna.

Hoppas det löser sig för dig, man ska inte behöva känna så som du gör.

lycka till!
 
Sv: Allt man missar pga hästarna...

Du har alltid ett val...

Jag har själv precis givit bort min hund till mina underbara grannar för jag insåg efter ett halvår med hattande hit och dit att det inte fungerade längre. Tiden räckte inte till.

Och då jobbar jag ändå skift och har bara en häst som dessutom inte tävlas regelbundet... Hobbyhäst.. + en medryttare som rider och fixar 2-3 dagar/vecka.

Så jag kan tänka mig att du har det ännu mer tight om tid...

Men men, du har alltid ett val.
Kolla möjligheter? Fodervärd? Sälja? Låna ut hunden till familj/vänner under en tid för att känna hur det känns...


Och OJ vad många gånger jag tänkt att om jag säljer minhäst + utrustning + transporten... Då skulle jag ha 200 000kr på kontot på mindre än ett år (med pengarna som går från lönen varje månad till hästen)! Sjukt.....
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Behöver få skriva av mig lite och kanske få någon idé på hur jag ska resonera då jag känner mig så ensam med tankarna. Lite...
2
Svar
27
· Visningar
7 194
Senast: tuaphua
·
  • Artikel
Dagbok Jag har kanske haft tur eller helt enkelt varit förskonad från större problem i mina hästars munnar. Men sen för några veckor sedan...
Svar
2
· Visningar
785
Senast: MayGrace
·
Hästmänniskan Jag har i stort sätt redan bestämt mig för att sälja min häst, har bokat in providing i helgen men självklart tvekar jag och har sån...
Svar
11
· Visningar
3 555
Senast: Fiorano
·
Hästmänniskan Hej! I början av det här året fick jag ta bort min gamla ponny som jag haft i 13 år, sedan jag var 14. Redan efter en vecka var jag...
Svar
10
· Visningar
1 503
Senast: Fiorano
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp