Att avliva en "frisk" hund *långt*

Lillagoajag

Trådstartare
Rubriken är något missvisande, men jag kom inte på något bättre. Ni får väl läsa vidare.

OBS!! Jag vet att ni inte kan ta detta beslutet åt mig, det vill jag inte heller. Jag vill bara ha lite input och tankar runt detta. Jag vet att jag inte är den enda som varit i en sån här situation.


Jag har en Cavalier-tik på 12 år. Jag har haft henne sedan jag var liten (jag är nu 20) och hon är utan tvekan min allra bästa vän. Jag älskar denna hund så mycket att det gör ont.

detta är också den mest olycksdrabbade hund man kan tänka sig. Dels har hon lyckats dra på sig en del skador (fastnat i taggtråd, blivit halvt söndersliten av en annan hund, ramlat ner för källartrappen ...) men också en del sjukdomar. Hon har kronisk bukspottkörtelinflammation (regleras med medicin, märks inte av så länge hon äter sin dietmat), fick för ett halvår sedan opereras akut för livmoderinflammation, har opererats två gånger för juvertumörer (godartade) och har "såklart" det för cavalierer nästan obligatoriska hjärtfelet.
Alltså, denna hund har varit med om mycket - och hon är ju inte frisk, men om det bara vore för ovanstående så mår hon lika bra som om hon vore frisk (i alla fall vad man kan se, man kan ju aldrig veta).

Men, för några månader sedan började hon få problem med analsäckarna. (Det finns en gammal tråd om detta.) Efter många turer och kurer av antibiotika så tvingas jag konstatera att detta inte kommer lösa sig "den enkla vägen". Den ena analsäcken är uttänjd så hon kommer aldrig kunna tömma den naturligt. Det i kombination med att hon tydligen har väldigt trånga utgångshål, ja det bäddar ju för problem... Det som finns att välja på nu är operation eller avlivning.

Min första tanke var självklart att operera. Jag vill ju ha kvar min hund, gärna resten av mitt eget liv! Men sedan började jag fundera och det är inte längre lika självklart.

Det är riskfyllt att operera en 12-årig hund, i synnerhet en 12-årig hund med hjärtfel.
Det finns en risk för komplikationer, ex. inkontinens - något som jag absolut inte vill att hon ska drabbas av.
Hon tål inget smärtstillande förutom det som ges direkt i blodet - vilket komplicerar det hela ytterligare.
Hon har redan varit med om mycket. Var drar man gränsen för vad man kan/vill utsätta sin hund för?
Bara för att man kan behandla betyder det kanske inte att man alltid bör behandla. Det är ju inte bara antal år i livet som räknas utan även kvaliteten på dessa.
Jag vill inte i efterhand känna att jag väntade för länge med att ta beslutet.

Men, jag älskar min hund. Jag vill inte vara utan henne. (Samtidigt som jag ju vet att den dagen närmar sig, det är ju ingen ung hund jag har.)
Jag känner mig som ett monster som ens överväger avlivning när det finns ett alternativ. (Jag hade alltid hoppats att hon skulle somna stilla i sin korg, men man får inte allt här i livet...)
Min mamma som är den enda jag egentligen har pratat med detta om är livrädd för döden och är väldigt bra på att få mig att känna mig som en idiot för att jag tänker tanken.
Jag känner mig som ett monster.

Jag är egentligen inte särskilt rädd för döden. Jag tror inte det är hemskt att dö. Men jag älskar min hund. Och jag vill inte ångra mig. Jag vill inte låta henne genomgå en operation och sedan se henne lida. Jag vill heller inte avliva henne och känna att jag borde gjort mer. Jag vill bara göra det rätta. Men jag vet inte vad det är. Eller om det ens finns.
 
Sv: Att avliva en "frisk" hund *långt*

Det första jag skulle ta reda på (om du inte har gjort det) är om det verkligen föreligger en förhöjd narkosrisk pga mitralisinsufficiensen (gissar att det är det hon har). Om veterinären bedömer att så inte är fallet så är det en faktor som inte har i ekvationen att göra.

Hur ser veterinären på läkningen? Förväntas läkningen vara snabb eller utdragen?

Vad menar du när du säger att hon inte tål smärtstillande? Är det enbart NSAID eller tål hon inte ens opiater? Om det senare, att hon inte kommer att kunna få någon smärtlindring alls, ens i anslutning till operationen, då är det definitivt inte etiskt godtagbart att genomföra en operation. Om det enbart är NSAID och läkningen förväntas vara förhållandevis snabb, så går säkert problemet att lösa.

12 år är dock gammalt för en cavalier, särskilt om hon även har ett hjärtfel. Jag tyckte att min hjärtfelscavalier som blev 11 år var lite av ett unikum. Han fick somna in när han började få besvär av hjärtfelet. Ett kirurgiskt ingrepp var nödvändigt och han skulle behöva medicineras resten av livet. Då detta var en hund som var paniskt rädd för djursjukhus och som också var mycket svår att ge medicin så ville vi inte utsätta honom för det. Å andra sidan har jag även haft en hund som vid 12 års ålder fick sin bröstkorg krossad. Det var en mycket svår operation och rehabilitering, men den hunden hade en helt annan mentalitet och också en annan förväntad livslängd (hon blev sedermera 16 år).

Så hur känner du? Hur tror du att din hund skulle hantera en operation (med lång, respektive kort, läkning)?

Jag tror att det är den typen av frågor som du måste ställa dig, inte om hunden kan bli helt besvärsfri eller inte. Det är hundens välmående under, och kanske framförallt efter, en operation som måste vara det avgörande.
 
Sv: Att avliva en "frisk" hund *långt*

Problemet är att man ju aldrig kan veta exakt hur det blir, oavsett vilket val man gjorde kan man alltid undra om man gjorde rätt.

Angående operation tycker jag att du kanske kunde sätta dig ner med veterinären som kan din hund och resonera kring prognos och risker. Det kanske kan göra beslutet lättare?

Angående analsäckarna så läste jag lite i den förra tråden i början, men hur funkar det om ni hjälper henne att tömma regelbundet?
Det är inte svårt om veterinären visar hur man ska göra. Vår lille kan då och då få lite krångel och då hjälper jag honom att klämma lite.
Jag tänker att om ni kan hjälpa henne så kanske man kan skippa operation och att hon ändå kan må bra lång tid framöver?
 
Sv: Att avliva en "frisk" hund *långt*

Jag lämnade mina förra synpunkter i den förra tråden och tycker fortfarande lika. Ibland är avlivning det bästa sättet att visa att man älskar sin hund. Men bara du kan besluta vad som är rätt för dig. När det gäller min förra hund sticker det fortfarande i hjärtat när jag tänker på att jag nog väntade för länge. Han led inte men hade inte tillräckligt bra livskvalitet de sista månaderna.

En bra dag är en bra dag - och en dålig är en dålig. Alla är nog överens om att det inte får vara för många dåliga dagar jämfört med bra, men hur många är OK?

Jag skulle inte opererat om det vore min hund.
Edit: hoppas jag.
 
Senast ändrad:
Sv: Att avliva en "frisk" hund *långt*

*KL*

tack för era svar, fler är välkomna!

Det första jag skulle ta reda på (om du inte har gjort det) är om det verkligen föreligger en förhöjd narkosrisk pga mitralisinsufficiensen (gissar att det är det hon har). Om veterinären bedömer att så inte är fallet så är det en faktor som inte har i ekvationen att göra.

Hur ser veterinären på läkningen? Förväntas läkningen vara snabb eller utdragen?

Ang. hjärtat ska det undersökas innan ev. operation.

Jag har pratat med flera veterinärer, en ville absolut inte operera, en sa "ja, men då opererar vi bara", och vår standard-vet. säger att det finns risker. Hon säger att hon aldrig har "misslyckats" med en operation av den här typen men då har hon bara opererat unga hundar.

Vet. säger att läkningen kan ta allt från 2 veckor till ett par månader.

Vad menar du när du säger att hon inte tål smärtstillande? Är det enbart NSAID eller tål hon inte ens opiater? Om det senare, att hon inte kommer att kunna få någon smärtlindring alls, ens i anslutning till operationen, då är det definitivt inte etiskt godtagbart att genomföra en operation. Om det enbart är NSAID och läkningen förväntas vara förhållandevis snabb, så går säkert problemet att lösa.

Det är NSAID hon inte tål, och ingenting som ska ner i magen - dvs. hon måste få det direkt ut i blodet.

12 år är dock gammalt för en cavalier, särskilt om hon även har ett hjärtfel. Jag tyckte att min hjärtfelscavalier som blev 11 år var lite av ett unikum. Han fick somna in när han började få besvär av hjärtfelet. Ett kirurgiskt ingrepp var nödvändigt och han skulle behöva medicineras resten av livet. Då detta var en hund som var paniskt rädd för djursjukhus och som också var mycket svår att ge medicin så ville vi inte utsätta honom för det. Å andra sidan har jag även haft en hund som vid 12 års ålder fick sin bröstkorg krossad. Det var en mycket svår operation och rehabilitering, men den hunden hade en helt annan mentalitet och också en annan förväntad livslängd (hon blev sedermera 16 år).

Så hur känner du? Hur tror du att din hund skulle hantera en operation (med lång, respektive kort, läkning)?

Min hund har ju hittills klarat det hon varit med om, dock är hon extremt rädd för djursjukhuset. Jag är rädd för att man ska nå gränsen där det blir för mycket för henne. De senaste gångerna vi har varit hos vet. har hon blivit lite "personlighetsförändrad"/inåtvänd ett tag efter (som värst höll det i sig en dag) och jag är rädd för att om hon blir utsatt för för mycket kan det liksom "slå över".


Angående analsäckarna så läste jag lite i den förra tråden i början, men hur funkar det om ni hjälper henne att tömma regelbundet?
Det är inte svårt om veterinären visar hur man ska göra. Vår lille kan då och då få lite krångel och då hjälper jag honom att klämma lite.
Jag tänker att om ni kan hjälpa henne så kanske man kan skippa operation och att hon ändå kan må bra lång tid framöver?

Det är tyvärr inget alternativ... När vet. tömmer måste hon tömma inifrån med något medel som vidgar och då gör det fortfarande ganska ont just för att hon är så trång. Och tömma hos vet. är inte heller ett alternativ, dels ekonomiskt då vi skulle behöva springa där varannan vecka, dels för hundens skulle då hon är så rädd.

Jag lämnade mina förra synpunkter i den förra tråden och tycker fortfarande lika. Ibland är avlivning det bästa sättet att visa att man älskar sin hund. Men bara du kan besluta vad som är rätt för dig. När det gäller min förra hund sticker det fortfarande i hjärtat när jag tänker på att jag nog väntade för länge. Han led inte men hade inte tillräckligt bra livskvalitet de sista månaderna.

En bra dag är en bra dag - och en dålig är en dålig. Alla är nog överens om att det inte får vara för många dåliga dagar jämfört med bra, men hur många är OK?

Jag skulle inte opererat om det vore min hund.
Edit: hoppas jag.

Jag är nog egentligen mer rädd för att vänta för länge än att avliva för tidigt. Jag är som sagt inte rädd för döden i sig, tror att livet kan vara mycket djävligare. Men så är det ju känslor inblandade. Jag älskar ju min hund. Jag vill ju att hon ska leva. Samtidigt är väl 12 bra år bättre än 13 där det sista är dåligt.


Varför är det så svårt att vara djurägare? :crazy: :cry:
 
Sv: Att avliva en "frisk" hund *långt*

Det är svårt, för så är det med kärlek och ansvar. När det är bra, så är hundägande båda. Och du låter bra, och du kommer att ta rätt beslut, men tyvärr kommer rätt beslut att vara svårt oavsett hur du väljer.
 
Sv: Att avliva en "frisk" hund *långt*

Varför är det så svårt att vara djurägare? :crazy: :cry:

Det är svårt för att man älskar dem.

För snart ett år sedan var jag tvungen att ta bort min älskade gammeltik, den mest fantastiska hund jag någonsin mött och det gör fortfarande oerhört ont i hela mig så fort jag av någon anledning börjar tänka på att hon aldrig kommer vara hos mig igen.

Men, hon mådde dåligt sista tiden. Det hade nog gått att hålla henne i liv en sommar till, men jag ville inte utsätta henne vid det eftersom det inte hade varit något underbart hundliv för henne då.
Det var så jobbigt bara att tänka på att ringa djursjukhuset att en vän till mig fick ringa dit, jag orkade helt enkelt inte. Men faktiskt, efteråt kände jag mig lättad på något konstigt sätt. Självfallet helt trasig också, men samtidigt lättad, för jag visste att jag hade gjort rätt och att det inte hade kunnat sluta på något annat eller bättre sätt.

De sista dagarna med henne, och framförallt de sista timmarna, var alltså långt mycket jobbigare än tiden efteråt, hur konstigt det än låter. Självfallet är det olika för alla, men jag tror ändå att det kan bli ganska "bra" om man har lätt för att tänka sig situationen ur olika synvinklar och framförallt ur hundens synvinkel.
 
Sv: Att avliva en "frisk" hund *långt*

Jag älskar ju min hund. Jag vill ju att hon ska leva. Samtidigt är väl 12 bra år bättre än 13 där det sista är dåligt.

Din hund har levt ett bra och långt liv. Den har inga synpunkter på att livet ska vara så långt det går. Den bara somnar och vaknar inte. Jag håller med Red Chili om att det är värst innan. Egentligen är det värsta det du har just nu, när man försöker bestämma sig för om det är dags, en makt man inte alls vill ha egentligen.
 
Sv: Att avliva en "frisk" hund *långt*

Jag hade aldrig opererat en 12-årig hund. Om det inte var en pytteliten grej förstås. Men det är ju inte detta, med tanke på hennes historik också (hjärtfelet). Med tanke på hur lång rehabiliteringen är på de flesta operationer så hade jag inte valt att utsätta min redan gamla hund för att leva resten av sitt liv under rehabilitering. Man vet ju aldrig när en såpass gammal hund dör.

Ibland får man helt enkelt vara så stor som människa att man låter djuret slippa lida mer. Det innebär inte att hunden ska vara riktigt illa när man avlivar den, det innebär att hunden ska slippa lida över huvud taget ifall framtidshoppet ändå inte ser så bra ut.

Att låta djuret somna in på ett kontrollerat och bra sätt är för mig betydligt bättre än att ta risken att hon självdör.
 
Sv: Att avliva en "frisk" hund *långt*

Jag har en pigg och fin elvaåring här hemma, som haft några knölar. Nu har jag tagit beslutet att det blir inga fler ingrepp och har sagt upp försäkringen eftersom den skenade iväg. Det tar för hårt på min hund att opereras, och de småsaker jag tycker kan göras täcks ändå inte av försäkringen.
Den dagen jag känner att det är något kommer hon få vandra vidare, det är det bästa jag kan göra för henne.
 
Sv: Att avliva en "frisk" hund *långt*

*KL*

Hej på er!

Först vill jag tacka alla här som har delat med sig av sina tankar och idéer. Buke är verkligen bäst. :love:

Jag har nu fattat det otroligt tunga beslutet att min älskade vän ska få somna in. Det är inget enkelt beslut, men det känns rätt. Vi har haft 12 fantastiska år tillsammans som jag aldrig kommer att glömma. Nu ska jag göra mitt bästa för att göra de här sista veckorna så bra som möjligt.

Återigen, tack! Jag kanske återkommer om jag behöver stöd.

/ Lillagoajag
 

Liknande trådar

Hundhälsa Ge mig all eran erfarenhet! Har upptäckt en liten liten kula i ett ljuver på vovven, högst upp (vid frambenen) och jag misstänker...
Svar
8
· Visningar
914
Senast: Viva
·
Övr. Hund Nu har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra nämligen börjat fundera på en hund. Frågan är bara om det är en bra ide. Jag är...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
5 279
Senast: Tonto
·
Övr. Hund Vet inte riktigt vad jag vill med detta långa inlägg, för ingen annan kan ju veta, men det kanske hjälper att sortera ut mig själv genom...
2
Svar
21
· Visningar
3 132
Senast: geting
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
21 591

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp