Att prata skönhetsideal och popularitet.

[Is]

Jag är inte förälder men vänder mig hit än då eftersom det gäller en flicka som jag agerar stödfamilj för.

Alla människor går antagligen igenom faser där skönhetsidealet är mer eller mindre viktiga. Men hur gör ni som föräldrar när ni samtalar om ämnet med era yngre tonåringar för att de på riktigt ska förstå att utsidan är långt ifrån allt?

För att göra en lång historia kort en flicka har bott hos mig till och från sedan jag själv var tonåring så hon har kanske inte haft den ideala uppväxten när det gäller just biten om att utveckla en god självkänsla och på detta har hon gått i en klass, som för att vara långt ut på landsbygden, alltid har varit extremt popularitets inriktad. Enda sedan förskoleklass har det talats om vem som åker till Åre på sportloven och vem som har de snyggaste och dyraste kläderna. Jag har mest provat vifta bort detta genom att förklara, på en nivå som hon förstått, att det är inte tillgången till saker som gör människor till lyckliga individer men nu närmar sig tonnåren med stormsteg (hon är 12) och det blir mer och mer prat om utseende ("jag har tjocka lår", "jag vill ha piercingar" "jag tycker jag är....." mm) och allt handlar om att vara populär, så till och med det att hon är hos mig och min sambo har börjat bli en statussymbol (och plötligt ramlar det in vänförfrågningar på FB från diverse ungar). Det vill säga en riktigt tonårs grej..

Jag är medveten om att detta är en period i livet men jag vet även vad som hände med min egen självkänsla och när jag som 21 åring sedan gick in iväggen så var det just mitt utseende som vart fokus för allt.
Så hur har ni handskas med era barn i detta stadium, vad säger man? Vad gör man?

Hur bemöter man alla nedlåtande kommentarer om sig själv och denna hets om att va populärast?

 

[Björk]

Jag tänker att som motvikt kan du försöka fokusera på att göra saker tillsammans och berömma henne för allt ANNAT än ytliga saker.

Beröm hennes handlag med djur, beröm hennes empati, beröm hennes humor, tala om att du gillar att vara med henne, hitta saker i sådant ni talar om där du kan säga att hon tänker klokt. Beröm henne när hon visar känslor för dig, när hon vågar tala med dig om jobbiga saker; säg att hon är modig som vågar prata med dig om det, att det är bra att hon kan visa även ilska eller sorg.

Hon är förmodligen van att värderas utifrån det yttre och det är klart att det är svårt att inte ge beröm för t ex nya kläder eller hårfix eller annat hon vill visa dig, men jag skulle försöka att hitta så mycket annat som möjligt - att bekräfta henne på helt andra sätt.

Jag skulle försöka hitta samtalsämnen om kompisar (hur bra kompisar är) och kärlek kanske. Tillsammans resonera om vad som är en bra kompis (och då är det ju inte utseendet eller sakerna kompisen har), resonera om vad som gör en person intressant; vad är det man älskar hos en människa.

Du blir i alla fall en motvikt då. Någon som hon vet att hon kan lita på och som älskar henne för att hon är hon, inte för att hon är snygg eller har rätt saker.

 

[Björk]

Tillägg: jag skulle också försöka att själv vara så laid-back jag bara kunde angående mitt eget utseende. Strunta i sminket, strunta i ett par "fula byxor" och (i någon slags lagom dos) bryta mot normen med mig själv - för att visa att det är okej. Speciellt om det blivit en slags "merit" att vara hos er - då betyder det troligen att hon har en viss beundran för dig. Om du visar att du kan vara osminkad och strunta lite i ditt utseende/kläder så kan du visa att man kan vara "cool" (som du!) utan att behöva ha rätt kläder eller kropp eller hår.

 

[Snurrfian]

Jag vet inte om jag har så goda råd, jag har en 12 åring själv och det är minst sagt spännande... Jag har haft fördelen av att kunna boosta min dotter sen liten och sett till att hon har ett eget värde som person, inte hennes utseende. Men även hon kan vara nedvärderande om sig själv men i hennes fall handlar det mycket om att hon behöver bekräftelse, hon pratar sällan utseende utan det är istället prestationer som hon upplever att hon inte klarar av. Men många gånger räcker det med att lyssna när hon anser att hon har misslyckats/är rädd att misslyckas och prata sig fram till att det är bättre att prova än låta bli.

 

[Björk]

Men många gånger räcker det med att lyssna när hon anser att hon har misslyckats/är rädd att misslyckas och prata sig fram till att det är bättre att prova än låta bli.

Ja, det handlar väl om att du ger henne kraft och mod att VÅGA.
Oavsett om man lyckas eller inte så har man alltid lyckats med att just våga.