att rida själv

[EmMmY]

Mitt problem; när jag rider dressyr för instruktör funkar allt bra, jag känner att jag lär mig något nytt varje lektion och jag å pållen sammarbetar bra.
Men sen när jag ska rida dressyrpass själv går allt åt h-vete. Jag blir lätt sittande med samma övning för länge, eller för kort, vet inte när det är dags att byta. Slarvar med hjälperna, blir stressad å förvirrad å hjälperna blir ännu mer konstiga.
Kommer inte på mej själv med alla småfelen som ridläraren ser, och allt speglas i hästen som knappt behöver jobba när jag rider själv, (skönt för den lata ponnyn ja ) .
Han slappnar inte av utan blir precis som jag flaxig å flängig i rörelserna.
OCh när vi gör en övning å nåt går fel vet jag ofta inte vad jag ska göra åt det.
Det är väl ännu mer tränign för instruktör som behövs antar jag. Någon som har nåt tips på vad man kan tänka på när man rider själv och hur man lägger upp ett bra ridpass?

 

[Haukur]

Fråga en kompis om h*n inte kan "hacka" lite på dej... D brukar inte behövas nåt proffs för å se småfelen...

 

[claraswe]

En vän är det bästa som också vet vilka "fel" du brukar göra.
En annan grej kan vara att lägga upp passet innan du rider som du går igenom precis hur många övningar du ska göra hur du ska göra dem osv.

 

[Zaskia]

En liten tröst kan vara att man lär sig att "träna på egen hand" allteftersom man blir duktigare på att rida. Det du kan göra så länge är att lägga upp en plan. till exempel:

Skritta fram
Trava lite uppvärmande, lättridning, stora volter, serpentiner, varvbyten tempoväxlingar, avsaktingar etc.
Galoppera i arbetsgalopp, stora volter etc. lite tempoväxlingar
Skrittpaus
Börja sedan med olika övningar i skritt och trav, variera dig. Sätt ex. en maxgräns (jag får bara rida öppna längs långsidan 6 gånger/ göra 7 framdelsvändingar/ rida skänkelvikning läng 4 diagonaler sedan måste jag byta övning) Ta hellre en skrittpaus om det blir för mycket fel -ta ett djuopt andetag tänk igenom vad du skulle göra och sätt igång igen. Man måste inte traggla till det blir rätt man får ta en paus!
Ta en skrittpaus och gör lite övningar i galopp, små volter och allt vad det nu kan vara...
Avsluta med att trava hästen lite mjukt i låg form, stora volter, varvbyten, serpentiner.

Men som sagt, att träna själv är svårt och det krävs träning, både själv och för tränare, innan man känner att man klara det någotsånär. Men för oss allra flesta så kommer det alltid gå bätttre när vi tränar för någon....

 

[Horsespirit]

Det är jättesvårt att sitta och rida själv.

ett tips jag kan ge dig är att repetera din ridlektion som du hade för din instruktör. Gå gärna igenom övningar tillsammans med din instruktör och bolla med denne vad du ska tänka på.
Sätt upp små delmål och planera din ridning.
Förstärk det som är positivt och glöm det negativa. Så får du och din ponny ännu roligare tillsammans.

Lycka till!

 

[Sirisiri]

Man måste "lära sig" att rida själv. Jag hade jättesvårt med det förut! De första gångerna jag red själv (hade bara ridit på ridskola tidigare) blev det nästan bara trav längs fyrkantsspåret och tiden gick jättelångsamt!

Hitta på olika övningar som avbrott, ingångsättningar, ridvägar, skänkelvikningar, framdelsvändningar, halter osv hela tiden. Till slut tror jag nog att du lär dig vad din häst behövber för att gå som bäst. Tänk efter vad du gör på träningarna! Ta det du gjorde på senaste träningen och ha det som "läxa" till nästa gång. Övning ger färdighet!

 

[SannaUppsala]

Vad skönt att höra att jag inte är ensam om att tycka det är svårt!

Jag brukar planera i förväg vad jag ska göra, sluta när det går som bäst och sedan ta med mig erfarenheterna från passet in i planeringen av nästa gång.

När jag planerar tänker jag efter på vad som fungerat bäst och vad som fungerat sämst.

När det gäller det som fungerat sämst konsulterar jag folk och böcker för att hitta lösningar och utifrån det lägger jag upp "huvuduppgifterna" för nästa pass. Något som fungerar för mig är att konstruera "mikroprogram", d.v.s. dressyrprogram som är 1-2 varv långa och som består av konstant aktivitet anpassad efter det som bör tränas (t.ex. fem steg skritt - tio steg trav - halt - galopp sju steg - avbrott - fem steg öppna - volt tillbaka - etc.), och så kör jag det någon kvart. Därefter (när jag har en förhoppningsvis lösgjord häst) går jag över till de saker som gick bra förra gången. Eftersom jag då har optimala förutsättningar för bra resultat (genomriden häst och övningar som fungerar), leder det till att jag känner mig jätteduktig, att jag tycker hästen är en stjärna, och att jag längtar efter nästa ridpass när det ska få gå så bra igen!

 

[tralala]

jag vet precis hur det känns, jag har själv samma problem. en liten tröst är att det brukar gå bättre ju duktigare man är. för mig brukar det visserligen hjälpa bara nån tittar på, spelar ingen roll om det är nån som kan nåt om hästar eller inte. man vill ju alltid försöka rida så bra som möjligt när nån tittar på

Lycka till

 

[Gilan]

Låt först nån kompis rida lite på din häst och göra dom vanliga övningarna. Ta inte nån som är övedrivet bra utan nån som är på samma nivå som du. Titta när rider och försök se vad hon gör för fel och hur din häst skulle gå bättre.
Håll lite lektion för din kompis på din häst tills det går bra.

Byt sedan så att du rider och din kompis "håller lite lektion" och kommenterar vad du gör fel.

 

[Ylva]

När jag var 'nybliven' egenryttare, dvs skulle börja rida själv utan någon som stod och sade till mig vad jag skulle göra hela tiden så upplevde jag också att det var jättesvårt att komma på vad jag skulle göra. Och det var alltför lätt att fastna för länge i en övning om den inte gick bra.
För mig funkade det att jag gjorde samma saker som på senaste lektionen (red privatlektion en gång i veckan), dvs i princip red 'samma' lektion igen och 'hörde' instruktörens kommentarer, fast utan att instruktören var där. Då blev det lagom svårighetsgrad och lagom lång tid för de olika sakerna. Så småningom blir man mer och mer 'självständig' och kan rida efter eget huvud beroende på hur hästen knnns just den dagen.

 

[Carmenzita]

Genom att rida mycket övar du upp din koncentrationsförmåga. Du kan inte begära att din häst ska göra mirakel på ridbanan om du själv inte är fokuserad... :smirk: Det är jobbigt att vara koncentrerad längre stunder, men man övar upp sig. Försök att göra "små" saker och göra dem BRA, det övar upp koncentrationsförmågan. Byt inte rörelser för ofta, innan du kan hänga med själv!

 

[Fifflan]

Jag tycker det låter som om din instruktör är duktig på att få dig att göra rätt i stunden, och som om du är duktig på att ta instruktioner.
Kanske behöver ni bägge fokusera mer på att du verkligen ska FÖRSTÅ hur och ffa VARFÖR en övning ska genomföras, så att du får ett teoretiskt ramverk att falla tillbaka på när det inte fungerar. En person som lätt kan få sin kropp att göra rätt blir en jätteduktig ryttare när h*n även förstår vad de olika övningarna är till för, och kan analysera vad det är som brister när det inte fungerar.

För varje övning man gör tycker jag man ska ha följande punkter klara för sig:

* Vad ska den här övningen ge? (lösgjordhet, samling, böjning, lydighet, styrka etc)
* Vad behöver hästen (och ryttaren) redan kunna för att denna övning ska ge något (och vara möjlig att utföra)?
* Är detta främst en övning för hästen, ryttaren eller ekipaget?

När man är medveten om vilka delmoment en övning innehåller, så är det också lättare att plocka isär övningen och träna på den bit som var problematisk, då man inte får till en övning.

Detta är såklart inte gjort på en kafferast, men börja med att fråga din tränare vad syftet är med de nya övningar du får göra, alltså vad som är målet. Be också tränaren bryta ner rörelser du haft problem med när du ridit ensam i sina delmoment, så att du efterhand får en ökad kunskap att analysera problemen utifrån.

För en del känns detta som en alltför 'akademisk' inställning, de går hellre på känsla, och kan om de har väldigt god intuition och automatisk kroppskontroll bli väldigt duktiga den vägen. För mig är det en nödvändighet för att kunna utvecklas, jag bygger min ryttarkänsla på analys och upplevelse, som jag hela tiden varvar så att den ena bekräftar den andra, eller får mig att inse att jag tänkt fel eller gjort fel.