Barn eller inte (långt)???

[sisco]

Jag har ett problem!
Nu är jag 27 och min sambo 28, han vill ha barn och jag med, MEN...

Vi har inget ordnat liv för detta anser jag och han vägrar lyssna på det örat.
Jag har fast jobb och han har två. Jag har häst och pendlar till mitt jobb 14 mil om dagen. Han är borta från 7 på morgonen till 19, och minst en dag veckan kommer han hem på natten. Han är hockeyspelare, halvproffs samtidigt som han har ett jobb på dagarna.

Han kommer att spela 14 mil från mitt jobb nästa sässong också (har kontrakt) och jag ska antingen dra med mig hästen till min "jobbstad" och bo i ett rum eller fortsätta pendla som inte är speciellt kul.

Så problemet är alltså att jag antagligen kommer att få ha hela ansvaret för ev barn under hockeysässong och inte hinna med att ta hand om min häst eller rida heller för den delen. Jag kan ju inte direkt ta med mig ungen till ett rum för att slippa pendla så det måste jag då också fortsätta med vilket innnebär ännu mindre tid och vem ska hämta på dagis, eller umgås med ungen överhuvudet taget, jag kommer ju inte hem förrens 18 (utan häst) och han 19....

Jag vet att jag bara ser svårigheter, men jag kan inte för mitt liv förstå hur vi skulle kunna få ihop detta.
Hur har alla ni gjort som har barn, jag tror aldrig jag kommer att anse mig tillräckligt i fas för ett barn, i alla fall inte med den nuvarande sambon.

Men jag vill ju ha barn och jag blir inte yngre direkt (ingen fara än, jag vet men det kan ju ta tid), men vi får väll vänta antar jag eller att jag accepterar att det kommer bli jag som får gå ner på halvtid, sälja hästen och bli mamma.
Vad ska man ge upp för barn är det rimligt att man helt och hållet blir bara mamma och inget mer?

Vad kan man kräva av den tilltänkta pappan?

(Tog mitt anonyma nick , är väll ingen kändis direkt ,men jag kände inte för att delge hela mitt privatliv för alla i cyberspace )

 

[Kristin80]

Sv: Barn eller inte (långt)???

När man skaffar barn är man ju två om det... O då är det ju 50/50 som gäller... Visst att barnet kanske kräver lite mer av mamman i början när det gäller matning men det finns ju mjölkpumpar som gör att pappan kan vara lika delaktig...

Är inte bara du som ska "ge upp" nåt.... Men det är ju viktigt att man diskuterar sånt innan man bestämmer sig så man inte står där sen...

Lycka till!

 

[sisco]

Sv: Barn eller inte (långt)???

Ja, det har man ju insett att man måste prata innan man står där bitter och utmattad med 4 ungar runt benen, skämt och sido .

Jag vet inte vad man ska göra igentligen, kanske bara är att tuta och köra, jag menar man kan ju faktisktvara barnledig länge och fixa praktiska problem när man har tid, i alla fall teoretiskt .

Vill man så vill man ju och varför vänta tills man kanske inte kan längre??

Jag känner mig förvirrad och velig i den här frågan
Hur vet man att allt kommer att lösa sig.

 

[Kristin80]

Sv: Barn eller inte (långt)???

Hm.. det vet man nog inte.... Sätt dig ner med din sambo o diskutera dom frågorna som snurrar i ditt huvud.... Jag ska ha mitt första barn i augusti och är dundernervös... Men för tusan... finns ju dom som klarat det innan mig

Så finns ju min sambo oxå... o han ska självklart ha lika stor del i barnet som jag har.

 

[Silverkedjan]

Sv: Barn eller inte (långt)???

Är det han som vill mest? Då får väl han vara hemma mest.

Jag skulle inte rekommendera att skaffa barn med en man som inte vill dela (minst) lika på föräldraledigheten.

Vill han du ska sitta som nån slags hockey-änka kedjad hemma med barn medan han lever sitt liv på bortaplan ?

 

[WhiskyP]

Sv: Barn eller inte (långt)???

Jag undrar också hur länge han tänkte vara föräldraledig.
Jag skulle heller aldrig skaffa barn med någon som inte vill dela 50/50. Och då måsta han ju vara ledig från BÅDA jobben, eller hur. Har han tänkt det?

Riktigt redo kanske man aldrig blir, rent mentalt. Men för det praktiska måsta man ju ha en någorlunda bra utarbetad plan iallafall, tycker jag. Men jag har också alltid varit sådär planerande, realistisk och oromantisk :smirk:

 

[sisco]

Sv: Barn eller inte (långt)???

Jag undrar också hur länge han tänkte vara föräldraledig.
Jag skulle heller aldrig skaffa barn med någon som inte vill dela 50/50. Och då måsta han ju vara ledig från BÅDA jobben, eller hur. Har han tänkt det?

Riktigt redo kanske man aldrig blir, rent mentalt. Men för det praktiska måsta man ju ha en någorlunda bra utarbetad plan iallafall, tycker jag. Men jag har också alltid varit sådär planerande, realistisk och oromantisk :smirk:

Jo, det är nog så. Känner igen mig totalt i detta uttalande. Jag har alltid fått höra och vet med mig att jag är väldigt realistisk och rak. Inga sköna rosa moln i min hjärna jag tänker på allt och är inte det minsta sentimental eller romantisk .

Nu till förfrågan:
Han har nog inte tänkt på detta med barnledighet, för han tror nog att jag kommer att anpassa mig efter hans behov även i denna fråga.

Andra sk hockey-fruar har det ju så här, de är hemma med barnen och pappan tar föräldraledigt från sitt dag-jobb men inte från hockeyn. Det kommer ju inte funka för oss i och med att jag kommer hem så sent från mitt jobb och då kommer jag absolut inte hinna med hästen.

Det är nog bara jag av hockey-bruttorna som jag känner som har något annat intresse än träning och hår och sånt ...

Det har alltid varit självklart att jag ska kompromissa för att han har ju sin hockey. Ex, pendla eller byta studieort, han har aldrig gjort en kompromiss under hela vårt förhållande för att "vi ska vara tillsammans" det har varit jag hela tiden.


Han har dock hjälpt mig ekonomiskt med att betala mer mat när jag pluggade, men inte med något annat, vilket har medfört att jag inte köpte ett enda klädesplagg på två år...men, jag är väldigt självständig och klagar inte men ibland kändes det ju lite bittert när han gick i det ena snygga paret jeans (dyra) efter det andra medans jag fortfarande hade samma vinterjacka som jag hade 1998 .

Men men nu är ju den tiden förbi (sen i jan) och jag tjänar egna pengar igen .
Jag känner mig så ambivalent för jag har alltid tänkt att min framtida barns far och jag ska dela på föräldraledigheten men å andra sidan skulle jag aldrig kräva att han skulle lägga av med hockeyn för min skull, men för sitt barn kanske, om han nu vill ha barn kanske han skulle få göra det, eller?.

Men jag vill ju också ha barn, vem ska kompromissa egentligen!

AHHrggg!!!!!

 

[sisco]

Sv: Barn eller inte (långt)???

Glömde att säga att han är en struts, alla ev problem ska sopas under mattan för destruktion !!

 

[WhiskyP]

Sv: Barn eller inte (långt)???

Jo, det är nog så. Känner igen mig totalt i detta uttalande. Jag har alltid fått höra och vet med mig att jag är väldigt realistisk och rak. Inga sköna rosa moln i min hjärna jag tänker på allt och är inte det minsta sentimental eller romantisk .

Ja, har aldrig fatta det där med att vissa tjejer behandlar sina nya pojkvänner som prinsar, passar upp osv, bara för att det är kära. Så vänjer sig pojkvännen vid behandlingen (vem skulle inte göra det, har inget med gener att göra) och så plötsligt, när den rosa skimmrande förälskelsen är slut, så blir hon asförbannad på att han inte "hjälper till". Jisses......

Nu till förfrågan:
Han har nog inte tänkt på detta med barnledighet, för han tror nog att jag kommer att anpassa mig efter hans behov även i denna fråga.

Då får du väl upplysa honom om att så inte är fallet. Kommunikation!

Jag känner mig så ambivalent för jag har alltid tänkt att min framtida barns far och jag ska dela på föräldraledigheten men å andra sidan skulle jag aldrig kräva att han skulle lägga av med hockeyn för min skull, men för sitt barn kanske, om han nu vill ha barn kanske han skulle få göra det, eller?.

Just det, det är INTE för din skull, utan för sitt barn. Som han ville ha, eller hur?

Men jag vill ju också ha barn, vem ska kompromissa egentligen!

Båda, lika mycket. Mötas på mitten liksom. Givetvis kan man ju låta det andra kompromissa lite mer en period, för att en annan period ta mer själv.

Det är givetvis svårt när den ene har en sådan karriär, som ishockeyproffs..... Tycker det är jättebra att du tänker på detta innan det redan finns ett barn. Kan ni inte prata om det sansat. Han måste ju inse att dina intressen är lika viktiga som hans? Om inte, så skulle jag nog dra öronen åt mig.

Prata med honom! Lycka till!

 

[Silverkedjan]

Sv: Barn eller inte (långt)???

Ett konkret råd:

Införskaffa boken "Uppdrag: pappa" och läs den båda två.

PRATA om vad ett barn behöver av sina föräldrar och vad det skulle betyda praktiskt om NI fick barn.

Fundera sedan på om han är rätt pappamaterial för dig.

Här kan du läsa om boken: http://www.good.se/magazine/art73.php

 

[Jane_Done]

Sv: Barn eller inte (långt)???

Jag blir komplett vansinnig när jag läser sånt här. Det är alltså helt självklart att du ska välja bort ditt "deltidsjobb" och han ska det inte för ERT barn.

Det låter som om ni ska vänta 10 år med barn, då kanske du är mätt på hästen och kan ta en kortare paus och han trappat ner till veteranserien i hockey, en träning i veckan om ens det och en match på helgen.

/Jane

 

[sisco]

Sv: Barn eller inte (långt)???

Hmmm, jag har ju så klart pratat med pappan i fråga om detta men han menar att det ordnar sig och säger i förbifarten att han får väll sluta med hockeyn.... men jag tror honom inte.

Ska jag behöva och ge mig ut och leta annat pappamaterial, oh my gad , det har man ju verkligen hört hur populära tjejer runt trettio som villl ha barn på marknaden .

Äh, jag vet inte, jag vet ju att han skulle bli en bra pappa och jag har inte hittat nån bättre än men frågan är nog hur mycket jag är villig att anpassa mig.

Jag vet ju att när barnet väl kommer så tänker man säkert inte så här, men den värsta mardrömmen skulle va när jag står där (närmare 40 ) och är bitter för brist på stöd och då måste dumpa pappan för att vi hamnat i en ohållbar situation, hur bra skulle det va på en skala!!!???

Nej, jag menar tänk om man skulle börja bråka om vem som ska ta hand om barnet för att man inte vill!!! det vet jag att jag aldrig skulle göra och det kanske han skulle och då står jag ju där automatiskt med hela ansvaret.
Jag menar städning är väll en sak (och den frågan har vi rett ut efter mycket om och men, det var jag som städade ca 2 mån efter vi flyttat ihop men så sket jag i det tills det blev ett j-a liv och så löste det sig ) men "barnpassning"..vi måste reda ut det här innan vi ens försöker det inser jag, tack för "kött på benen" i denna fråga .

 

[sisco]

Sv: Barn eller inte (långt)???

Jag blir komplett vansinnig när jag läser sånt här. Det är alltså helt självklart att du ska välja bort ditt "deltidsjobb" och han ska det inte för ERT barn.

Det låter som om ni ska vänta 10 år med barn, då kanske du är mätt på hästen och kan ta en kortare paus och han trappat ner till veteranserien i hockey, en träning i veckan om ens det och en match på helgen.

/Jane

Nej, nej, JAG tycker inte att det är självklart att nån av oss ska välja bort mer än den andre och tänker inte acceptera att jag skulle, för att vi skulle kunna skaffa barn.
Det är därför det känns så jobbigt att jag vill men "inte kan" som situationen är nu.

Jag är villig att trappa ner med ridning och ev skaffa medryttare men om han inte är villig att trappa ner och han gör det ändå för att jag inte kan tänka mig att ge upp helt, då får det va hans val, varför känns det som det skulle va mycket värre jag är ju knäpp .

Jag inser mer och mer att:

Vi skiter i det helt enkelt, synd men så får det nog bli...
jag får väll va bitter för att jag aldrig fick några barn istället "ironisk" (10 år känns länge, jag kanske inte ens lever???) .

På nåt sätt sätter jag ju hans liv före mitt, äh jag flyttar med en tår i ögat till min jobbstad istället.

 

[Tokmaja]

Sv: Barn eller inte (långt)???

På ett sätt kan jag nog känna att om han ska ha en hockeykarriär, vilket han säkert drömt om i hela sitt liv, så är det ju nu.
Då är det ju för dig, att anpassa dig till det, vilket du ju har gjort vad det låter som till 99%. Mer kan man INTE begära.
Sen ska du inte behöva lägga av helt med din hobby för det men det finns kanske andra lösningar?
Hur länge till har han kontrakt?
Finns det jobb i "hans" stad?
Hade inte det varit både lättare och trevligare att bo på ett ställe utan en massa mil isär och att han då fick sluta sitt dagjobb eller med ishockeyn...

På ett sätt låter det också som att du inte alls är säker på att det är han du vill "bli gammal med"...
Sen är ni inte lastgamla direkt. Han har inte så många år av aktiv hockeykarriär kvar ju egentligen, om han nu inte har hetat Foppa (å andra sidan har han heller inte så lång tid kvar vad det verkar...) ni kan inte vänta på det, så att ni som sagt kan bo i samma stad, vilket ju underlättar :smirk: för barnet behöver sina föräldrar lika mycket, även om jag för min del inte behöver dela fp 50/50 utan anser att bara barnet ser föräldern ungefär 50/50 och att man tar lika ansvar så går det att lösa om bägge verkligen vill ha barn.
Man "offrar" sig för sina barn, det är ens skyldighet tycker jag... om han nu så gärna vill ha barn så får han ju visa det, och han får väl knappast bryta sitt kontrakt å bara sluta?

Mina funderingar runt det...

 

[chrysler]

Sv: Barn eller inte (långt)???

För det första måste ni lösa allt innan ni skaffar barn så att det inte bara blir så att han vägrar sköta sitt barn när det väl kommit till världen å du måste göra allt.
För det andra så ska du inte sluta ditt jobb om du har ett, en hockey spelare har inte en livstids karriär, det handlar om några få år å oftast högst till ca 35 års ålder(längre om han sluppit alla berömda skador), hans hockey ger ingen trygghet som ett vanligt jobb gör å därför skulle det göra minst skada om det var han som slutade, om man inte är ett proffs, vilket jag uppfattat att han inte är då han får jobba extra, så tjänar han heller inga pengar som kan trygga er framtid.

 

[sisco]

Sv: Barn eller inte (långt)???

Han är proffs och det andra jobbet har han bara för att han tycker om det, att inte bara ha hockey, typ , och han är inte där speciellt mycket under sässong utan mer i ishallen. Trygga vår framtid vet jag inte men pengar finns .



Jag ska inte sluta med mitt jobb och det finns inget jobb som kommer i närheten av mitt nuvarande, vad det gäller det mesta, i "hans" stad.

Det får nog bli så att vi får vänta tills vi kan flytta till min jobbstad och han kan spela i en klubb där (får nog gå ner en div) men det får väll bli hans val i så fall, för det blir nog mitt krav om det nu ska bli några ungar. Ställer han inte upp på detta så blir det väll inget då.

Och hur jag gör då, det vet jag inte, men den dagen den sorgen . Det är lite på grund av hans hockey som jag känner mig tveksam inför att dela mitt liv med honom för den tar så mycket tid och jag känner att jag nästan lika gärna kunde va själv ibland, för han tillför så lite, eller jag ser honom så lite.

Vi lever nästan som särbo fast vi bor ihop, och vi gör ju sällan nåt ihop, inte ens handlar . Jag är i stallet han i hallen eller i bussen. Det är inte så jag ser en framtida familj direkt.

Jag undrar hur andra hockeybruttor tänker inför detta dilemma. De verkar inte ha några problem med att barnen knappt ser sina pappor under hälften av året och inget stöd har de ju så de kan ägna sig åt något annat än barnet.

 

[chrysler]

Sv: Barn eller inte (långt)???

Deras hockey spelande killar kompenserar dem med pengar istället :smirk:
Ärligt talat tror jag att många av de tjejerna ofta har kärlek för pengar än för deras killar.
Å jag fattar inte hur de står ut med att vara hemma å ta hand om ungarna, de får ju ingen trygghet iaf om de skulle skilja sig, för det mesta skriver man äktenskapsförord å i andra fall är man bara sambo å inte gift.Sedan står de där , skiljda, inte haft ett jobb vilket innebär ingen a-kassa å absolut inga pensionspengar.

 

[sisco]

Sv: Barn eller inte (långt)???

Deras hockey spelande killar kompenserar dem med pengar istället :smirk:
Ärligt talat tror jag att många av de tjejerna ofta har kärlek för pengar än för deras killar.
Å jag fattar inte hur de står ut med att vara hemma å ta hand om ungarna, de får ju ingen trygghet iaf om de skulle skilja sig, för det mesta skriver man äktenskapsförord å i andra fall är man bara sambo å inte gift.Sedan står de där , skiljda, inte haft ett jobb vilket innebär ingen a-kassa å absolut inga pensionspengar.

Jo, det stämmer nog till viss del men nu ska vi inte dra alla över en kam . De hockeybruttorna jag känner har i alla fall 5 av dem utbildning och lever inte på sin man, men de har heller inga barn .

Det finns den typen som du beskriver också men är mindre vanlig i "mitt" lag (3st) kanske. Om det är pengar eller status de vill ha vet jag inte men de verkar rätt kära också , i vad är en annan fråga......

De förekommer också den varianten av mammor som inte verkar ha problem med att inte få stöd???? Men de går inte hemma utan har bra jobb, faktiskt alla, hmmm utom kanske två .

Ska höra med dessa hur de tänker och har löst frågan .

 

[Sunshine]

Sv: Barn eller inte (långt)???

Jag kan tycka att man väljer den man vill leva med, med alla hans/hennes fel och brister. Du visste ju att han var hockeyproffs när du träffade honom, då får man nog inse att familjelivet blir lite ”okonventionellt”.
Som någon redan sagt, han lär ju inte vara hockey proffs i så värst många år till och det kanske är viktigare att prata om hur ni ska lösa det när hans karriär är över?
Under tiden får han se till att du får hjälp med hus och barn så att du får tid över till dina egna intressen, jobb och vad det nu kan vara. Om du känner att han är mannen du vill dela ditt liv med och bilda familj med så får ni försöka hitta en lösning som passar er båda.

 

[Sunshine]

Sv: Barn eller inte (långt)???

Sedan så kan jag ju också tycka att det är en ynnest att få vara hemma med sina barn! Självklart är idealet att båda föräldrarna är lika involverade osv, men jag tror faktiskt att rätt många familjer måste kompromissa :smirk: