bebis problem

[hjalle]

Igårkväll hämtades en 12 veckor gammal liten halvskogis, som enligt planerna skulle agera sällskap åt familjens 14 årig hankastrat som blev ensam katt i familjen för ett par månader sedan.
Lilla Nisse är alldeles bedårande söt, hur cool som helst och verkar inte särskillt bekymmrad över att ha lämnat mamma och syskon.

Det stoora problemet nu är att gamla Morris VÄGRAR att acceptera lilla Nisse. De har bara fått lov att hälsa på varandra medan den ena av dem har suttit i bur.
Nisse verkade först bara nuyfiken, men den gamla uppförde sig som om det var en värre sabeltandad tiger vi hade släpat hem. Han började med att plocka fram basrösten och beklaga sig så som han normalt gör om det kommer en främmande katt i närheten av huset, sedan blev han tvärilsk, skrek och fräste och var allmänt okontaktbar.

Vi har nu flera gånger prövat att få de två missarna att mötas under kontrollerade omständigheter, men Morris reagerar likadant varje gång. Lilla Nisse börjar nu bli något bekymmrad och morrar så fort han här den andra jama någonstans i huset.
Morris har dragit sig tillbaka som en besegrad slagskämpe, han kyper ihop i ett hörn och tappar massor av päls när man rör vid honom. han är helt tydligt rädd för den nya inkräktaren, Det hela är lite lustigt så Morris är en stor och bastant herre och lilla Nisse inte väger mer än ett par hekto.

Vi hade väl räknat med att de nog skule morra lite åt varandra, men att det sedan skulle gå över.

Vad gör man nu? Det går ju inte på något sätt att ha missarna i samma rum, gamle Morris vantrivs så det skriker om det, och Nisse är helt förskräckt.

Tips och förslag någon?

(ska försöka lägga upp bilder på lill missen så snart jag kan, men föräldrarnas moden är nååågot lååångsamt...)

 

[Guatemala]

Bråkar dom eller låter det bara mycket och så går stor katten undan?

Sålänge de inte bitr ihjäl varandra så är dt väl bara att ha dem som vanligt.. det tar ett tag innan stora katten ger sig men tills dess får ni väl ha "ensam gos " bara med den ibland för att den inte ska deppa ihop. De flesta katter vänjer sig rätt bra efter stt tag.

Tycka till!!

 

[loveponies]

Det låter som ett helt normalt beteende. Det brukar ta åtminstone några dagar, ibland upp till veckor, innan vuxna katter accepterar kattungar i sitt hem. Ju äldre de är, desto längre tid kan det ta.
Så länge de inte bråkar och riskerar att skada varandra är det bara att låta dem hållas.

 

[Barret]

Min syrra hade samma problem när hon tog hem en liten kattunge för ngt år sedan. De äldre katterna såg ut som om de planerade mord eller ngt liknande. Min syrra fick ägna en lång tid åt att balansera mellan att få lilla Iris att känna sig välkommen samtidigt som hon övertygade "surpupporna" att Iris inte var där för att ta deras plats. Hon matade alltid de äldre först så att de kände att de fortfarande hade högsta rang i hushållet... Nu fungerar det finfint, om man bortser från att Iris är en skräckinjagande plastpåse-tjuv...

 

[hjalle]

svarar alla på en gång,

Tack så mycket, det känns lite bättre att veta att det inte är "helt onormalt" beteende.

Nu är det som så att den stora katten gick ut och fick stryk av grannkatten stället, så nu ligger han på soffan och tycker synd om sig själv efter att ha spenderat eftermiddagen på ultunas akutmottsgning med ett svullet öga.
Det var ingen fara med ögat, men nu när han är lite slö så orkar han inte göra annat än att morra lite stillsamt om den lilla kommer för nära...

Det ÄR förstås synd om gammel missen, men timingen var rätt ok

 

[java]

Hej, har precis kommit hem med min nya lilla 12 veckors kisse. Hon spatserar runt och undersöker allt, men min 7- månaders katt följer henne i hasorna och verkar tro att hon är en leksak eller något, för han hoppar på henne, först slickar han henne, men sedan biter han henne över nacken och är ganska hårdhänt. Hur mycket ska man låta honom hålla på? Den lilla låter honom hållas, han ska väl markera sin rang etc, men han är ju ändå dubbelt så stor som hon...

 

[hjalle]

liten update;

Nu börjar det att långsamt gå lite bättre.
Gammel misse börjar piggna till efter slagsmålet med grannkatten, han är fortfarande särskillt förtjust i kattungen, men nu försöker han inte längre att anfalla den utan nöjer sig med att fräsa lite om den kommer för nära.
Lill-missen vill däremot väldigt gärna leka med den gamle, oxh kan inte helt hålla sig ifrån att försöka hänga sig i dennes svans, vilket inte är helt populärt...

Vi törs inte helt låta de två vara i samma rum utan att vi kan ¨hålla dem under uppsikt, men det verkar ju iaf gå åt rätt håll då gamle morre nu inte attakerar utan att tänka sig för, vilket han tenderade till att göra den första dagen.

Lite lustigt är dock att det mest verkar som om den gamle faktiskt är rädd för kattungen, för det mesta så fräser han, vänder och springer bort längs med golvet när han konfronteras av kattungen. Värst blir det om den gamle hamnar i ett hörn och känner sig instängf, eller om lille nisse börjar morra.

Ok, gamle morris har alltid varit en feg misse, men han vägfer alltså 7 kg, och borde naturligt vara ganska överlägsen i rang, han behöver kanske bara inse detta själv också. Han blir dessutom lite lugnare om man försöker att "uppmuntra" honom och klia honom lite betryggande när han får syn på kattungen, om han nu hade varit mest aggresiv så känns det lite som att det inte skulle hindra honom från att angripa.

nu har det snart gått tre dagar, hoppas att det fortsätter i rätt riktning, de ska gärna kunna vara ensamma hemma efter nästa vecka, annars kan vi ju iof låta dem vara i olika delar av huset när vi inte är hemma.