Bekräftelse

[gammalek]

Jo, kbt funkar ju på autism. Not.

Det handlar inte om att bli av med autismen utan att hitta strategier för att må och funka bättre. Sedan kan man ju må skit, vara deprimerad osv även om man har autism.
Men jag är ingen expert, så strunta i det om det verkar knasigt för dig.

 

[Wille]

Klart det gör. Autism är inget statiskt, det förändras beroende på hur mycket man tränar sig själv på olika situationer.

Nej, det gör det inte. Kbt kan göra att man mår sämre. Men det beror på vad man vill kbta. Sånt som beror på autismen går dock inte att kbta.

 

[Grazing]

Nej, det gör det inte. Kbt kan göra att man mår sämre. Men det beror på vad man vill kbta. Sånt som beror på autismen går dock inte att kbta.

Du har fel där, autism är som sagt inget statiskt tillstånd som inte går att påverka åt något håll. Kbt som visserligen är lite anpassad för autism fungerar för många.

 

[Wille]

Du har fel där, autism är som sagt inget statiskt tillstånd som inte går att påverka åt något håll. Kbt som visserligen är lite anpassad för autism fungerar för många.

Det beror ju helt på vad man får kbt för. Att t.ex. ge kbt för att man ska kunna ha ögonkontakt är ju helt galet. Likaså att med kbt försöka få personen intresserad av ointressanta saker. Dessa saker är ju en del av autismen som inte går att ändra på.

 

[Tonto]

Nej, det gör det inte. Kbt kan göra att man mår sämre. Men det beror på vad man vill kbta. Sånt som beror på autismen går dock inte att kbta.

Klart det går. Hur min autism är har ändrats massor genom att jobba på mig själv.

 

[Tonto]

Det beror ju helt på vad man får kbt för. Att t.ex. ge kbt för att man ska kunna ha ögonkontakt är ju helt galet. Likaså att med kbt försöka få personen intresserad av ointressanta saker. Dessa saker är ju en del av autismen som inte går att ändra på.

Sociala färdigheter är något man kan lära sig. Även med autism. Det är en färdighet som alla andra saker man kan lära sig.

 

[Grazing]

Det beror ju helt på vad man får kbt för. Att t.ex. ge kbt för att man ska kunna ha ögonkontakt är ju helt galet. Likaså att med kbt försöka få personen intresserad av ointressanta saker. Dessa saker är ju en del av autismen som inte går att ändra på.

Kbt är kanske inte det man använder för att träna på ögonkontakt med, det håller jag med om. Dock går det utmärkt att träna sig att ha mer ögonkontakt och sådana saker. Som sagt, autism går att påverka åt olika håll beroende på hur mycket man tränar sig.

För mig är allt sådant tex en färskvara, jag har inga problem med ögonkontakt sålånge jag håller mig social med folk. Börjar jag dra mig undan så blir det snabbt svårt med ögonkontakt och att prata med folk igen. Det går att påverka om man vill.

 

[Hazel]

Det beror ju helt på vad man får kbt för. Att t.ex. ge kbt för att man ska kunna ha ögonkontakt är ju helt galet. Likaså att med kbt försöka få personen intresserad av ointressanta saker. Dessa saker är ju en del av autismen som inte går att ändra på.

Det där är inte ens närheten av sant. De flesta med autism har lärt sig att hålla ögonkontakt alldeles utmärkt, oftast på egen hand, mig själv inräknat för att man märkt att det är något som är positivt. Likadant har jag själv lärt mig vad som är mina svårigheter i sociala sammanhang och därefter ansträngt mig för att förbättra det. Ingenting blir bättre för att man bestämmer sig för att det inte går att ändra

 

[Sel]

Det beror ju helt på vad man får kbt för. Att t.ex. ge kbt för att man ska kunna ha ögonkontakt är ju helt galet. Likaså att med kbt försöka få personen intresserad av ointressanta saker. Dessa saker är ju en del av autismen som inte går att ändra på.

Det är inte säkert att det är på grund av autismen som du har problem med relationer, du är ju fortfarande en person utanför diagnosen också. Vi är alla människor och vi kan ändra på oss. Ändra våra åsikter, vårt beteende och våra tankemönster.

 

[Lobelia]

Jo, kbt funkar ju på autism. Not.

Autism är ingen sjukdom, så nej den är inte behandlingsbar på så vis att man kan ge en tablett så blir man "normal", vad det nu är, det är mer en personlighets typ (eller en grupp av personlighets typer). Och som alla människor av alla personlighetstyper har vi valet att jobba med oss själva och påverka hur vi upplever saker.

Vill du kunna känna dig bekräftad, då kan du arbeta på det, många autister klarar av att både ge och ta emot bekräftelser och att inte vara autist innebär inte att man kan hantera bekräftelser. Lika mycket som vi föds med vissa förutsättningar så föds vi med förmågan att lära oss nya förhållningssätt och andra kunskaper.

 

[Motacilla]

Men det här med att inte alltid vara intresserad av vad den andra pratar om, så är det väl för de flesta som arbetar? Man har kollegor som man interagerar med och för att övrigt samarbete ska fungera så försöker man även ha en smidig social samvaro med dem.

T.ex under pauser och sånt så pratar ju folk om allt möjligt, och då får man förstås lyssna även om man inte är speciellt intresserad egentligen. Och i utbyte lyssnar ens kollegor på en.

 

[Masqueradee]

Nu pratar jag bara för mig själv, men jag har svårt att tro att det handlar om att man helt plötsligt ska bli intresserad av något som du @Wille inte är intresserad av, utan visa intresse för människan som med glädje i ögonen och lycka i rösten berättar om något. Det handlar inte om att vända ut och in på sig själv för att typ börja gilla fotboll, utan att gilla den glädje ens medmänniska upplever och berättar om.
Jag tror det blir svårt att skapa någon form av relation med en annan människa om man inte kan visa glädje och uppskattning utanför vad man själv tycker är kul.

 

[parellikusken]

Men det här med att inte alltid vara intresserad av vad den andra pratar om, så är det väl för de flesta som arbetar? Man har kollegor som man interagerar med och för att övrigt samarbete ska fungera så försöker man även ha en smidig social samvaro med dem.

T.ex under pauser och sånt så pratar ju folk om allt möjligt, och då får man förstås lyssna även om man inte är speciellt intresserad egentligen. Och i utbyte lyssnar ens kollegor på en.

Verkligen!
Jag och mina kollegor delar få beröringspunkter utanför arbetet, inga delade intressen. Men jag lyssnar på dom, bekräftar dom genom att visa intresse. Själv pratar jag inte så mycket på raster, men lyssnar desto mer.

 

[Lobelia]

Nej, det gör det inte. Kbt kan göra att man mår sämre. Men det beror på vad man vill kbta. Sånt som beror på autismen går dock inte att kbta.

Du kan inte ändra anlagen, men väl den effekt de har på dig. Kbt kanske för dig att må sämre men det är inget som gäller alla, eller så har du inte hittat någon kbt terapeut du funkar med.

 

[Wille]

Du kan inte ändra anlagen, men väl den effekt de har på dig. Kbt kanske för dig att må sämre men det är inget som gäller alla, eller så har du inte hittat någon kbt terapeut du funkar med.

Har provat kbt två gånger. Det är inget för mig. Det funkade helt enkelt inte. Och jag tror inte på att man med hård press kommer må bättre. Kbt är en ta-sig-i-kragen-terapi. Och man orkar inte ta sig i kragen i längden.

 

[Lobelia]

Har provat kbt två gånger. Det är inget för mig. Det funkade helt enkelt inte. Och jag tror inte på att man med hård press kommer må bättre. Kbt är en ta-sig-i-kragen-terapi. Och man orkar inte ta sig i kragen i längden.

Alla terapier är inte för alla, sen passar de också olika beroende på var man befinner sig i livet. Och alla terapeuter klickar inte, är inte lyhörda nog för allas problem.

Jag tror alla terapier är lite av "ta sig i kragen", terapi är ofta ett hårt jobb, mentalt och känslomässigt. Och satsar men inte och jobbar med sig själv och tankemönster så kommer man sällan någonstans. Man måste liksom vilja förändras och ibland kasta sig ut i det okända/läskiga/omöjliga utan vare sig livlina eller hängslen för att nå resultat.

 

[Enya]

Har provat kbt två gånger. Det är inget för mig. Det funkade helt enkelt inte. Och jag tror inte på att man med hård press kommer må bättre. Kbt är en ta-sig-i-kragen-terapi. Och man orkar inte ta sig i kragen i längden.

På vilket sätt är KBT ta sig i kragen terapi?

På synenheten var det troligen KBT ena psykologen sysslade med och det fungerade inte på mig. Jag har inte autism, men är beredd att säga att
1. det var inte läge
2. det var inte rätt psykolog
snarare än att jag inte kan ta emot terapin.

Man måste vilja göra en förändring, så jo, om en person med autism förstår att det är att föredra i samhället att titta folk i ögonen och VILL lära sig att bemästra den konsten mer, så fungerar också KBT för att lära sig titta folk i ögonen. Varför inte liksom? Det behöver inte finnas naturligt inom en för att man ska kunna bemästra det, däremot behöver man träna in det.

Jag som har svårt med min synnedsättning och samtidiga hörselnedsättning har snarare en tendens till att inte titta på folk när jag lyssnar, för att orka lyssna! Dock vet jag tillfällen där att titta på folk är till gagn för mig och där jag faktiskt får gå utanför vad jag är van vid, vad jag orkar med och vad som är jag. Tex på intervjuer för arbeten med en arbetsgivare. Ett bra exempel på att bemästra ögonkonsten- för att sedan återgå till att inte titta på folk medan jag lyssnar, när det inte är så viktigt.

På vilket sätt skulle min bror som har autism inte fixa detta? För korta stunder fixar även autister det mesta tänker jag.

 

[Wille]

Alla terapier är inte för alla, sen passar de också olika beroende på var man befinner sig i livet. Och alla terapeuter klickar inte, är inte lyhörda nog för allas problem.

Jag tror alla terapier är lite av "ta sig i kragen", terapi är ofta ett hårt jobb, mentalt och känslomässigt. Och satsar men inte och jobbar med sig själv och tankemönster så kommer man sällan någonstans. Man måste liksom vilja förändras och ibland kasta sig ut i det okända/läskiga/omöjliga utan vare sig livlina eller hängslen för att nå resultat.

Jag har jobbat stenhårt när jag gått i kbt. Tro inget annat. Men den ena gången fick jag bakslag som jag aldrig lyckades ta mig igenom. Blev liksom återtraumatiserad då. Och den andra gånger så uppnådde jag vissa framsteg men sen kom livet och gav mig en käftsmäll och då rasade allt som ett korthus. Klarade inte av att hålla i längre. Och så har det varit genom hela livet. Jag har tagit mig i kragen och jobbat mig framåt och till funktionsduglighet, men det har alltid rasat efter ett tag när jag inte klarat av livet.

 

[Wille]

På vilket sätt är KBT ta sig i kragen terapi?

På synenheten var det troligen KBT ena psykologen sysslade med och det fungerade inte på mig. Jag har inte autism, men är beredd att säga att
1. det var inte läge
2. det var inte rätt psykolog
snarare än att jag inte kan ta emot terapin.

Man måste vilja göra en förändring, så jo, om en person med autism förstår att det är att föredra i samhället att titta folk i ögonen och VILL lära sig att bemästra den konsten mer, så fungerar också KBT för att lära sig titta folk i ögonen. Varför inte liksom? Det behöver inte finnas naturligt inom en för att man ska kunna bemästra det, däremot behöver man träna in det.

Jag som har svårt med min synnedsättning och samtidiga hörselnedsättning har snarare en tendens till att inte titta på folk när jag lyssnar, för att orka lyssna! Dock vet jag tillfällen där att titta på folk är till gagn för mig och där jag faktiskt får gå utanför vad jag är van vid, vad jag orkar med och vad som är jag. Tex på intervjuer för arbeten med en arbetsgivare. Ett bra exempel på att bemästra ögonkonsten- för att sedan återgå till att inte titta på folk medan jag lyssnar, när det inte är så viktigt.

På vilket sätt skulle min bror som har autism inte fixa detta? För korta stunder fixar även autister det mesta tänker jag.

För det funkar bara så länge man orkar pressa sig hårt. När man utsätts för hårdare krav än man klarar så rasar allt igen.

 

[Rosett]

För det funkar bara så länge man orkar pressa sig hårt. När man utsätts för hårdare krav än man klarar så rasar allt igen.

Så är det. Jag håller med.
Finns de som blivit traumatiserade av kbt.