Sv: bett förslag!
Ingen som funderat på nosgrimma? Lägger hästarna tungan över bettet tex? Eller hur blir de starka? Gapar de? Tar de upp huvudet?
När jag rider ”pullare” brukar jag ha som enkla förslag:
Lägger de tungan över bettet:
Först pullargrimma. Andra hand tungband.
Försöker de sticka genom att höja huvudet eller ”känguruhopp”:
Martingal, eventuellt i kombination med pullargrimma.
Sänker och böjer hästen in huvudet och försöker sticka:
Kentington nosgrimma (osäker på stavningen), vilken jag egentliggen inte gillar, men det är verkliggen en tvärbroms om den används korrekt.
Själv har jag sedan jag började rida fullblod (tidernas begynnelse
)ofta haft att göra med så kallade ”problem hästar”, min amatörtränande faders specialitet. Så gott som alltid hinderhäst material som en 51kg ryttare har lite svårt att rå på med styrka och alltså blir utelämnad till teknik.
Skon klämmer oftast just i bristen på grundridning, något som leder in i en ond cirkel där ryttaren inte litar på att hästen inte skall sticka iväg i omnämnda situationer och därför tar i hästen. Fullblodet som kommer från banan har tränats att när ryttaren tar tag och ger hästen stöd = allvar, dvs hästen skall öka på tempot och slå på tävlingsinstinkten.
Själv förespråkar jag nosgrimmor och martingall just för att det rör sig om hjälpmedel som inte ”sitter i vägen”. När hästen beter sig som den skall märks inte dessa hjälpmedel, tillskillnad mot ett skarpt bett. Det skarpa bettet ligger hela tiden i hästens mun och kan verka upphetsande i det att hästen blir känsligare för ryttarens hjälper, något som mycket riktigt eftersträvas i olika dressyr former mm.
En häst som är redan innan är upphetsad/taggad, blir absolut inte lugnare av ett skarpare bett, tvärt om. Vist kan ryttaren kortsiktigt reglera hästen, men inte i längden efter som hästens mun kommer att anpassa sig efter bettet, vilket kommer att behöva bytas ut till ett skarpare osv…
I era fall tror jag tyvärr att träning är det enda som går, träning och att ni måste lita på era hästar och inte korta upp tyglarna när ni tror att det kan vara fara o färde. Det största problemet är tyvärr undermedvetna handlingar, jag vet, och det gäller alla, att man i situationer som de som ni talar om, sker undermedvetet handlande. Handlande som ex handen späns några millimeter, hälarna åker upp ett par centimeter och förskjuter vikthjälperna osv. Saker som är helt mänskliga, men med eftertanke går att arbeta med… Jag talar inte om en rädsla från ryttarens sida, utan om ett invant handlande.
Vill man lära en häst att galoppera i grupp, träna din häst att galoppera i grupp…
Ps. Tornerspel, tuft! (har bott på Gotland 1 år, men de tillåter inte tjejer i Tornamentum) tränar du i Stockholms trakten? Får man komma och titta?
