Bör föräldrapenningen justeras? (utbruten från Bukes Valvaka)

[BernT]

Då förstår jag inte rådet till @BernT (eller vi andra puckon som inte gjort samma sak) alls.

Nä och när man väl skrapat ihop en jävla massa pengar och lyckas köpa ett jävla hus på toppen av prisökningarna (utan att ha något att sälja och således ingen vinst att ta med sig) så får man skylla sig själv för man skulle ju köpt något billigare hallå eller.


Kan säga att vårt hus är det billigaste av de som sålts senaste året. Självklart är det flera miljoner dyrare än vissa grannars, men de har bott i 5-10-15 år. Så man kan inte jämföra så. Och hade vi köpt utanför stan hade det inneburit mer kostnader i bränsle och tid borta från familjen. Hade vi valt något ännu billigare och sunkigare hade det kostat över miljonen att renovera och då hade vi behövt låna till delar av det = också höga månadskostnader.

 

[MiniLi]

Det bygger ju på 1. Att du har råd att köpa från första början
2. Att marknaden fortsätter öka

Jag kallar dig absolut inte vidrig, bara att det är privilegierat att inte förstå hur alla andra inte "bara" gjort bostadskarriär för det är ju så smart.

Ja, bostadskarriär är verkligen inte möjligt för alla. Priserna ökar väl knappast så mkt längre utan det där känns som att det främst gäller de som blev bostadsägare för ganska länge sedan.
Där jag bor har tex inte priserna på lägenheter gått upp, mina grannar har generellt sålt med förlust eller typ samma som nypris för ca 4 år sedan.

 

[BernT]

Ja, bostadskarriär är verkligen inte möjligt för alla. Priserna ökar väl knappast så mkt längre utan det där känns som att det främst gäller de som blev bostadsägare för ganska länge sedan.
Där jag bor har tex inte priserna på lägenheter gått upp, mina grannar har generellt sålt med förlust eller typ samma som nypris för ca 4 år sedan.

Ja jag tror vi kommer sälja med typ en miljon i förlust den dagen vi säljer. Så hela vår kontantinsats kommer vara poff borta. Och då har vi ändå renoverat vårt hus mycket, renovering som varit nödvändig för att kunna bo där så inte onödig lyx som typ Carrara-marmor i badrummen och vitvaror från Gaggenau och en infinitypool i trädgården.

 

[Amha]

Det bygger ju på 1. Att du har råd att köpa från första början
2. Att marknaden fortsätter öka

Jag kallar dig absolut inte vidrig, bara att det är privilegierat att inte förstå hur alla andra inte "bara" gjort bostadskarriär för det är ju så smart.

Bostadsmarknaden är vidrig här. Eller snarare i alla större/på annat sätt mer attraktiva städer eller nära dessa. Det går ju inte att säga mycket annat. Gräddhyllorna här är ju ännu värre med sunkiga gamla kåkar för 15 miljoner. Däremot, om man har råd att köpa en bostad för x antal miljoner som ämnet rör här och sen skriver att det är jobbigt att man aldrig kommer bli skuldfri är min förståelse väldigt liten att man faktiskt går och köper just den bostaden för att sedan gnälla över prislappen, räntor etc. I det fallet har man ju dels möjligheten att välja något annat och eventuellt försöka sig på en bostadskarriär alternativt kanske leva i ett område med lite lägre priser eller att avvakta köp och slå till när det är lägre priser.

Och ja, precis som @SiZo skriver är jag fullt medveten om att jag är privilegiad och extremt tacksam över det. För mig är det ingen skillnad om jag själv sett till att man nått hit eller om jag kämpat mig blå för det.

 

[MiniLi]

Ja jag tror vi kommer sälja med typ en miljon i förlust den dagen vi säljer. Så hela vår kontantinsats kommer vara poff borta. Och då har vi ändå renoverat vårt hus mycket, renovering som varit nödvändig för att kunna bo där så inte onödig lyx som typ Carrara-marmor i badrummen och vitvaror från Gaggenau och en infinitypool i trädgården.

Man får väl trösta sig med att priserna förhoppningsvis följer marknaden. Får man själv sälja billigare kan man förhoppningsvis även köpa billigare. Men inte kul. Och jag blir också provocerad av folk som haft möjlighet att komma in på bostadsmarknaden tidigare och inte verkar förstå vilken fördel det ger.

 

[MiniLi]

Bostadsmarknaden är vidrig här. Eller snarare i alla större/på annat sätt mer attraktiva städer eller nära dessa. Det går ju inte att säga mycket annat. Gräddhyllorna här är ju ännu värre med sunkiga gamla kåkar för 15 miljoner. Däremot, om man har råd att köpa en bostad för x antal miljoner som ämnet rör här och sen skriver att det är jobbigt att man aldrig kommer bli skuldfri är min förståelse väldigt liten att man faktiskt går och köper just den bostaden för att sedan gnälla över prislappen, räntor etc. I det fallet har man ju dels möjligheten att välja något annat och eventuellt försöka sig på en bostadskarriär alternativt kanske leva i ett område med lite lägre priser eller att avvakta köp och slå till när det är lägre priser.

Och ja, precis som @SiZo skriver är jag fullt medveten om att jag är privilegiad och extremt tacksam över det. För mig är det ingen skillnad om jag själv sett till att man nått hit eller om jag kämpat mig blå för det.

Fast i de största storstäderna är ju verkligen priserna galna. Det måste man väl få tycka även om man lyckas skrapa ihop pengarna?

 

[Nota]

Grymt jobbat! Vi amorterar 2 %, och det är strax under 10k. Det tycker jag är ganska mycket. Sen valde vi ett billigt boende, och har totalrenoverat (för sparade pengar! Inte en krona lån för renovering) men huset är ändå dyrt tycker jag.


Nä hörni, this was fun, men nu ska jag åka till jobbet.

Är glad att jag inte bor i en storstad känner jag

 

[Breaktown]

Jag tycker jag borde få vara ledig lika länge med 80% av min lön eftersom jag inte har några ungar som kostar pengar och jag har betalat in massor med skatt i alla år jag lönearbetat. Jag är ju trots allt häst-, hus-, hund-, bil- och kattägare och får inga bidrag alls, visst borde jag få tillbaka en massa pengar som jag sparat samhället när jag dessutom aldrig varit långtidssjukskriven?

Jag tror iofs att många hade varit helt okej med det, så länge du tagit hand om deras barn under tiden

 

[Breaktown]

Haha va? Nej men jag tycker att man borde få 80 % av sin riktiga lön. Taket är skitlågt. Tillomed jag som är statligt anställd är över det.

Jag tycker alla borde få 80 % av sin riktiga lön i föräldrapenning, inte bara låginkomsttagare.

Man har en ganska skev bild av inkomstläget i Sverige om man anser att taket är skitlågt och att det enbart är låginkomsttagare som får ut 80 % av sin riktiga lön.

Medianinkomsten i Sverige är ca 33200:- i månaden. Dvs ungefär 7000:- i månaden lägre än taket i föräldraförsäkringen som ligger på 40 250:-

 

[Amha]

Fast i de största storstäderna är ju verkligen priserna galna. Det måste man väl få tycka även om man lyckas skrapa ihop pengarna?

Ja, priserna är galna i de större städerna. Jag bor ju som sagt nära en större stad. Vi hade antagligen inte kunnat köpa ett hus närmare staden vi jobbar i än vi har nu. Enda anledningen till prislappen här är att det saknas riktig kollektivtrafik och ligger lite off (saknas matbutik osv i närheten med) och då är det ca 30-40 min med bil+tåg till ena platsen och inga byten förutom från bil till tåg. Enligt mig är det en lyx att ha så kort restid. En av oss har aktivt valt arbetsplatser där det inte behövs byten för då hade vi snabbt varit uppe i en timmes resa men hur många har den valmöjligheten? Hade det funnits smidig kollektivtrafik hela vägen hit hade det varit extremt dyrt att köpa hus här och då tycker jag ändå att det är dyrt och priserna verkar inte ens sjunka med höjda räntorna f.n. Men som sagt, det är ju prioriteringar. Vi önskade en viss typ av boenden för en hanterbar prislapp, dvs vi fick röra oss från stan och sätta en maxtid vi kan tänka oss att resa.

Hade jag velat kliva in i en bostadskarriär nu hade jag kollat på "sämre" bostäder i hyggliga områden för att snygga till, exempelvis lägenhet där stambyte är på gång eller där hyran är hög en tid pga de ska spara under en tid de räknar med kommer vara x tid eller ett hus i ett mättat område där man nyss sålt många hus. Ja, det är en chansning och i värsta fall får man stanna lite längre än planerat men det är ju en risk man får ta i så fall. Som sagt, vår "bostadskarriär" var ju för att vi önskade nya bostäder och tog oss 10 år så det är ju ingenting jag tycker är "bara" och det är ju lite som att handla med aktier. Marknaden i området vi bor nu kan nog klassas som mättad. Finns minst ett tomt hus till salu här sedan en tid tillbaka och flera tomter. Dessutom höst nu. Jag hade nog klassat det som guldläge att försöka pruta ner och se om man kan komma in lite billigare och kanske kunna släppa vidare här framöver om man vill vidare. Jag skulle tro att det, tids nog när det inte varit några hus ute på ett tag, kommer finnas folk som står på kö för att komma in här.

Hur som haver, det ska bli spännande att se vad som händer i folks plånböcker vid regeringsskifte. Mitt hopp om bättring med ekonomin är ju inte särskilt högt. Det lovas ju gärna dyrt men när jag läst de blåbrunas partiprogram har det känts speciellt imponerande men jag blir gärna motbevisad. Det kanske blir bättre om vi hivar ut lite stökiga invandrare och säger stopp till att ta in nya

 

[MiniLi]

Ja, priserna är galna i de större städerna. Jag bor ju som sagt nära en större stad. Vi hade antagligen inte kunnat köpa ett hus närmare staden vi jobbar i än vi har nu. Enda anledningen till prislappen här är att det saknas riktig kollektivtrafik och ligger lite off (saknas matbutik osv i närheten med) och då är det ca 30-40 min med bil+tåg till ena platsen och inga byten förutom från bil till tåg. Enligt mig är det en lyx att ha så kort restid. En av oss har aktivt valt arbetsplatser där det inte behövs byten för då hade vi snabbt varit uppe i en timmes resa men hur många har den valmöjligheten? Hade det funnits smidig kollektivtrafik hela vägen hit hade det varit extremt dyrt att köpa hus här och då tycker jag ändå att det är dyrt och priserna verkar inte ens sjunka med höjda räntorna f.n. Men som sagt, det är ju prioriteringar. Vi önskade en viss typ av boenden för en hanterbar prislapp, dvs vi fick röra oss från stan och sätta en maxtid vi kan tänka oss att resa.

Hade jag velat kliva in i en bostadskarriär nu hade jag kollat på "sämre" bostäder i hyggliga områden för att snygga till, exempelvis lägenhet där stambyte är på gång eller där hyran är hög en tid pga de ska spara under en tid de räknar med kommer vara x tid eller ett hus i ett mättat område där man nyss sålt många hus. Ja, det är en chansning och i värsta fall får man stanna lite längre än planerat men det är ju en risk man får ta i så fall. Som sagt, vår "bostadskarriär" var ju för att vi önskade nya bostäder och tog oss 10 år så det är ju ingenting jag tycker är "bara" och det är ju lite som att handla med aktier. Marknaden i området vi bor nu kan nog klassas som mättad. Finns minst ett tomt hus till salu här sedan en tid tillbaka och flera tomter. Dessutom höst nu. Jag hade nog klassat det som guldläge att försöka pruta ner och se om man kan komma in lite billigare och kanske kunna släppa vidare här framöver om man vill vidare. Jag skulle tro att det, tids nog när det inte varit några hus ute på ett tag, kommer finnas folk som står på kö för att komma in här.

Hur som haver, det ska bli spännande att se vad som händer i folks plånböcker vid regeringsskifte. Mitt hopp om bättring med ekonomin är ju inte särskilt högt. Det lovas ju gärna dyrt men när jag läst de blåbrunas partiprogram har det känts speciellt imponerande men jag blir gärna motbevisad. Det kanske blir bättre om vi hivar ut lite stökiga invandrare och säger stopp till att ta in nya

Jag skulle aldrig få ihop livet med så långa restider, och det är inte direkt billigt att pendla. Vill man dessutom undvika bilresor pga miljö blir det också problematiskt att flytta bort från vettig kollektivtrafik.

Personligen har jag noll lust att göra någon slags bostadskarriär, alltså att medvetet köpa boende för en begränsad period (även om det är några år) och dessutom göra någon slags chansning på att jag lyckas välja rätt och få ekonomisk utdelning. Jag vill liksom bara bo. Men det är ju helt klart problematiskt att priserna är så himla höga, känns som att marknaden driver upp sig själv eftersom ingen vill gå med förlust..

 

[Trist]

Jag tycker jag borde få vara ledig lika länge med 80% av min lön eftersom jag inte har några ungar som kostar pengar och jag har betalat in massor med skatt i alla år jag lönearbetat. Jag är ju trots allt häst-, hus-, hund-, bil- och kattägare och får inga bidrag alls, visst borde jag få tillbaka en massa pengar som jag sparat samhället när jag dessutom aldrig varit långtidssjukskriven?

Det här med att ungar kostar pengar stämmer men rent skattemässigt så bär medborgare sin egen kostnad. Dvs du jobbar nu och "betalar" din skolgång , ålderdom osv när du själv jobbar.

 

[Manji]

Jag önskar att i alla fall 90 dagar fick användas av anknytningsperson till barnet. T ex mor- och farföräldrar. Mina föräldrar hade gärna gått ner i tid och varit med barnbarnen men det är ett ekonomiskt risktagande att gå ner i tid utan sgi-skydd samt att det såklart inte är säkert att de skulle få ledigt utan lagstadgad rätt.

Vidare önskade jag att det här med sgi-skydd kunde slopas för föräldrar med barn upp till en viss ålder. Ett år är tajt... hade hellre slopat lägstadagarna till förmån för att ha skyddad sgi i alla fall på deltid.

De minskade skatteintäkterna som det innebär måste ju ändå vägas mot minskade kostnader att kontrollera föräldrars pågående sgi-skydd.

 

[Amha]

Jag skulle aldrig få ihop livet med så långa restider, och det är inte direkt billigt att pendla. Vill man dessutom undvika bilresor pga miljö blir det också problematiskt att flytta bort från vettig kollektivtrafik.

Personligen har jag noll lust att göra någon slags bostadskarriär, alltså att medvetet köpa boende för en begränsad period (även om det är några år) och dessutom göra någon slags chansning på att jag lyckas välja rätt och få ekonomisk utdelning. Jag vill liksom bara bo. Men det är ju helt klart problematiskt att priserna är så himla höga, känns som att marknaden driver upp sig själv eftersom ingen vill gå med förlust..

Då är det ju helt enkelt ett val du gör. Många av de som bor här verkar jobba hemifrån helt eller delvis alternativt åker till närmaste pendlarparkering och tar tåget därifrån. Där jag bor är det inte alls ovanligt i detta län att folk har mer än en timmes resa dörr till dörr, antingen via kollektivtrafik hela vägen eller till pendlarparkering och sen vidare så 30-40 min enkel väg ses ju som en lyx. Har man dessutom häst är det inte ovanligt med minst lika lång bilresa till stallet. Beroende på var du bor/jobbar är det uppåt en timmes resa utan problem till stallet, delvis beroende på vad du behöver ha för bekvämligheter osv i stallet så att säga. Det är lite så det är. Hade vi inte fått ihop det hade vi ju fått röra oss mot mindre städer med allt inom cykelavstånd och hitta jobb där man jobbar 100% hemifrån om vi inte velat tappa ekonomiskt på det.

 

[BernT]

Man får väl trösta sig med att priserna förhoppningsvis följer marknaden. Får man själv sälja billigare kan man förhoppningsvis även köpa billigare. Men inte kul. Och jag blir också provocerad av folk som haft möjlighet att komma in på bostadsmarknaden tidigare och inte verkar förstå vilken fördel det ger.

Fast backar vi tex en miljon har vi ingen kontantinsats till nytt boende kvar när lånen på befintlig bostad är lösta vid en ev försäljning. Så då krävs det att man slopar kravet på 15 % för att vi ska kunna köpa något annat. Nu har vi tänkt bo här ett tag och vem vet, just vårt hus kanske blir supereftertraktat och går för +2 mille. Inte troligt men. Vi ska inte flytta nu så det får vara ett senare bekymmer helt enkelt.

 

[MiniLi]

Då är det ju helt enkelt ett val du gör. Många av de som bor här verkar jobba hemifrån helt eller delvis alternativt åker till närmaste pendlarparkering och tar tåget därifrån. Där jag bor är det inte alls ovanligt i detta län att folk har mer än en timmes resa dörr till dörr, antingen via kollektivtrafik hela vägen eller till pendlarparkering och sen vidare så 30-40 min enkel väg ses ju som en lyx. Har man dessutom häst är det inte ovanligt med minst lika lång bilresa till stallet. Beroende på var du bor/jobbar är det uppåt en timmes resa utan problem till stallet, delvis beroende på vad du behöver ha för bekvämligheter osv i stallet så att säga. Det är lite så det är. Hade vi inte fått ihop det hade vi ju fått röra oss mot mindre städer med allt inom cykelavstånd och hitta jobb där man jobbar 100% hemifrån om vi inte velat tappa ekonomiskt på det.

Ja alltså allt det där är jag medveten om. Jag tycker ändå att det är ett problem att bostadspriserna är så himla höga och jag tänker att det delvis är drivet av att en hel del människor har kunnat göra bostadskarriär under den långa period då priserna steg stadigt. Dessa människor sitter nu i en väldigt fördelaktig position jämfört med de som är nyare på bostadsmarknaden eller de som inte ens kommit in än och det känns ju som att prisläget hålls uppe eftersom denna grupp också har helt andra ekonomiska möjligheter när de ska byta bostad.

Jag fattar att man får välja och att det ser ut som det gör, men man kan ändå problematisera hela situationen.

 

[MiniLi]

Fast backar vi tex en miljon har vi ingen kontantinsats till nytt boende kvar när lånen på befintlig bostad är lösta vid en ev försäljning. Så då krävs det att man slopar kravet på 15 % för att vi ska kunna köpa något annat. Nu har vi tänkt bo här ett tag och vem vet, just vårt hus kanske blir supereftertraktat och går för +2 mille. Inte troligt men. Vi ska inte flytta nu så det får vara ett senare bekymmer helt enkelt.

Jag tänkte att man förhoppningsvis, om man bor ganska länge, hinner amortera en del och på så vis kan få ihop till sin kontantinsats. Men det beror såklart på en mängd faktorer..

 

[Mia_R]

Det här med att ungar kostar pengar stämmer men rent skattemässigt så bär medborgare sin egen kostnad. Dvs du jobbar nu och "betalar" din skolgång , ålderdom osv när du själv jobbar.

Jag skriver ju att jag är en kassako, jag har betalat massor av skatt i många år, har inga bidrag, är knappt sjuk, aldrig varit arbetslös, har inga ungar som kostar bidrag heller utan jag är bara en ren inkomst till staten. Jag har jobbat sjukt(!) mycket övertid under coronaåren och skattat extra för det. Ännu bättre är ju om jag dessutom lyckas dö innan det är dags för pensionen, ren vinst för staten även om det inte blir något för allmänna arvsfonden.

Jag inte bara bär min egen kostnad, jag bär många andras med och jag har inget emot att betala för de som inte kan, men gnäll för att de som har inte får mer gör att jag skulle vilja ändra på lite regler.

 

[Lingon]

Jag tycker att det är fullt rimligt att individualisera en vårdnadshavarförsäkring fullt ut istället. Så får varje vårdnadshavare samma förutsättningar att använda sin försäkring.

Att gå bakåt och förstöra den positiva utveckling i jämställt föräldraskap vi haft är helt åt skogen tycker jag. Vandra baklänges in i framtiden är i och för sig det konservativa är experter på, men det är så tröttsamt att bygga upp ojämställdheten och ofriheten för kvinnor när vi de facto kommit ganska långt på att åtgärda den historiska och gigantiska skulden.

Ska man göra det måste man också individualisera skyddet av SGI under föräldraledigheten. Nu är det så att ens SGI är skyddad fram till dess att barnet fyller 1 år. Då kan man rent teoretiskt ta ut noll dagar och ändå ha samma SGI som innan man gick på föräldraledighet. Efter att barnet fyllt 1 år så måste man ta ut 5 f-dagar/vecka om man jobbar heltid för att skydda sin SGI. Vilket i praktiken gör att män måste ta ut fler f-dagar/vecka för att skydda sin SGI. Oftast är det kvinnan som är f-ledig först p.g.a. amning osv och mannen sen. Jag var mammaledig från förlossning till barnets 1 årsdag sen tog min man över och var pappaledig tills hon fyllde 2 år och skulle skolas in. Vi var alltså f-lediga lika länge men min man behövde ta ut fler f-dagar för att skydda sin SGI. Jag tog ut 3 dagar/vecka för att jag skulle kunna spara och ge min man så han kunde vara hemma lika länge som jag.

Så ska man individualisera f-dagarna måste man även individualisera skyddet av förälderns SGI.

 

[Trist]

Ja jag tror vi kommer sälja med typ en miljon i förlust den dagen vi säljer. Så hela vår kontantinsats kommer vara poff borta. Och då har vi ändå renoverat vårt hus mycket, renovering som varit nödvändig för att kunna bo där så inte onödig lyx som typ Carrara-marmor i badrummen och vitvaror från Gaggenau och en infinitypool i trädgården.

Ni klarar er, strunt i förlust. Höginkomsttagare som ni är.

Sån onyanserad diskussion. Någon skriver glatt om kapitalvinster vid några bostadsköp/försäljningar. Det borde skattas mer än de som jobbar som fan, oavsett inkomstnivå.