Bukefalos 26 år!

Crossover-hästar och -ryttare

skiesabove

Trådstartare
Jag hade gärna viljat komma i kontakt med fler som rider in/rider in på nytt, med hjälp av R+.

Vi är ju första generationen, här och nu. Folk ute i stugorna som inte bloggar om det syns och hörs sällan, men jag vet att vi är en hel del som påtar på runt om i landet.

Själv är jag av åsikten att vi inte behöver uppfinna hjulet på nytt, det finns bra ramverk för inridning i både "traditionell engelsk" och den numera rätt etablerade akademiska ridkonsten. Vi kan använda dom ramverken, men vi använder en annan inlärningsmetod. Utan ramverk blir det lätt hänt att man bara står och stampar på backen.

Och man behöver inte vara rädd för att använda lätt tryck tycker jag, men jag använder det signal. Dvs, hästen kommer inte uppleva ett obehag av det, det är bara en signal som dom kan välja att reagera på eller inte. Vid rätt reaktion kommer klicket och lönen.

Det svåraste tycker jag är när man har en häst som blivit inriden förut och har massa bagage med sig om det. Jag behöver alltså inte bara jobba med att befästa signaler, utan hela situationen måste programmeras om för min lille mustang, och jag får massa typiska människokänslor om otålighet och ambitioner osv.

Min shettis har jag haft sen han var unghäst och ohanterad, med honom är allt mycket lättare, han lär sig fort och blir inte upprörd eller för glad, han har inga "hangups", utan tar det mesta med ro. Med honom ligger jag alltid på stort plus på relationskontot. Med storhästen så får jag bära ansvaret för vad människor gjort med han tidigare i livet, och han tar lätt illa vid sig.
 

skiesabove

Trådstartare
Vi kanske inte ska kapa @skiesabove s tråd till grundläggande inlärningsteorie om hen inte specifikt är ok med det?

Även om jag tycker det är JÄTTEintressant! Och sådana här trådar gör att jag fattar lite mer även om jag verkligen behövt en grundkurs 🙈
Kapa på! Jag blir glad över att vi pratar om det 💖. För det finns ju mycket att fundera över, och tillsammans lär vi oss snabbare :).
 
Kapa på! Jag blir glad över att vi pratar om det 💖. För det finns ju mycket att fundera över, och tillsammans lär vi oss snabbare :).

Dåså, här kommer femtioelva frågor:
1. 😁

Nej men jag hade någon fråga (min hjärna har väldigt svårt att få ihop praktiken). När du har hästen I snöre från marken, har den då en gräns att förhålla sig till (snörets längd tar slut)? Men du lägger aldrig på tryck för att få hästen att stanna/svänga?

Och det funkar för er från marken men inte från ryggen?

Jag kände också igen mig jättemycket i artikeln, jag tränar inte alls medvetet belöningsbaserat/utan tryck. Men jag har (med tränarhjälp) än så länge undvikit att gå åt att helt utesluta tryck utan snarare försökt göra det tydligare för mig och min häst. För att undvika att det blir förvirring i vad som förväntas av mig och min häst. Vi har en rätt snårig bakgrund tillsammans med att känna för höga prestationskrav. Och det leder till en typ inte färdig tanke om att jag är rädd att min häst gör saker mot sin vilja för att han ändå tror/förstår att jag vill. Det handlar liksom inte så mycket (längre för oss) om fysiska tryck och krav utan så himla mycket mer om den mentala bilden av vad vi ska prestera, både separat och tillsammans. Jag är liksom rädd att vi bara gått in med samma problem även i ren positiv förstärkning. Hur tänker man om det inom positiv förstärkning?

Det är alltså därför vi jobbat mer specifikt med just vad som innebär tryck och de mentala hindren och jag upplever att min häst uppskattar det. Såklart, de uppskattar ju alltid när vi är tydliga och inte bär på massa negativ energi 😅 Men ja du fattar nog?
 
Okej. Men så rider du inte och sånt? Utan bara går på backen?
Jag är... åh, jag är världens sämsta exempel pga utbrändhet och hästar som mest går i hagen osv, men det går bra att rida och träna belöningsbaserat också. Jag kan bara inte ta mig själv som exempel.

Det bästa som belöningsbaserat lärt mig är egentligen inte hur man rent tekniskt tränar belöningsbaserat, utan det är en större förståelse för hur djur i allmänhet (inklusive människor) och hästar i synnerhet faktiskt lär sig saker. Den kunskapen går sedan att applicera på alla möjliga situationer och beteenden, och ridning är bara ett av de beteenden som vi människor gillar.

Det går utmärkt att rida in och utbilda en häst upp till Grand Prix (eller vad man nu har för mål) belöningsbaserat, det enda som egentligen ändrats är ju hur man berättar för hästen att den gör rätt. När det kommer till ridning så får man belöna istället för att bara förlita sig på eftergift, och i början innebär det ständiga stopp för godis, ja (eller vilken belöning man/hästen nu valt, kli på manken kanske). Precis som i början när man rider in en häst med tryck och eftergift, det är korta pass och mycket repetition som gäller.

Sedan kan man "chaina" - vad det nu heter på svenska, @skiesabove...? - beteenden, dvs att hästen lär sig att för att få en belöning ska den inte bara göra en sak, utan två saker på raken. Sedan tre. Sedan fyra. Osv, tills man är uppe i ett helt dressyrprogram eller en hel hoppbana, eller en frihetsdressyruppvisning, eller... vad man nu vill chaina ihop. Det tar tid och är ibland lite knepigt, visst, men vilken typ av träning är inte det? :D Om det inte vore svårt skulle vem som helst kunna gå in och rida 100% i Lätt B, men hur många gör det, oavsett träningsmetod? :)
 
Jag hade gärna viljat komma i kontakt med fler som rider in/rider in på nytt, med hjälp av R+.

Vi är ju första generationen, här och nu. Folk ute i stugorna som inte bloggar om det syns och hörs sällan, men jag vet att vi är en hel del som påtar på runt om i landet.

Själv är jag av åsikten att vi inte behöver uppfinna hjulet på nytt, det finns bra ramverk för inridning i både "traditionell engelsk" och den numera rätt etablerade akademiska ridkonsten. Vi kan använda dom ramverken, men vi använder en annan inlärningsmetod. Utan ramverk blir det lätt hänt att man bara står och stampar på backen.

Och man behöver inte vara rädd för att använda lätt tryck tycker jag, men jag använder det signal. Dvs, hästen kommer inte uppleva ett obehag av det, det är bara en signal som dom kan välja att reagera på eller inte. Vid rätt reaktion kommer klicket och lönen.

Det svåraste tycker jag är när man har en häst som blivit inriden förut och har massa bagage med sig om det. Jag behöver alltså inte bara jobba med att befästa signaler, utan hela situationen måste programmeras om för min lille mustang, och jag får massa typiska människokänslor om otålighet och ambitioner osv.

Min shettis har jag haft sen han var unghäst och ohanterad, med honom är allt mycket lättare, han lär sig fort och blir inte upprörd eller för glad, han har inga "hangups", utan tar det mesta med ro. Med honom ligger jag alltid på stort plus på relationskontot. Med storhästen så får jag bära ansvaret för vad människor gjort med han tidigare i livet, och han tar lätt illa vid sig.

Detta förtydligade en hel del!
 
Jag hade gärna viljat komma i kontakt med fler som rider in/rider in på nytt, med hjälp av R+.

Själv är jag av åsikten att vi inte behöver uppfinna hjulet på nytt, det finns bra ramverk för inridning i både "traditionell engelsk" och den numera rätt etablerade akademiska ridkonsten. Vi kan använda dom ramverken, men vi använder en annan inlärningsmetod. Utan ramverk blir det lätt hänt att man bara står och stampar på backen.
Det här håller jag med om!
Utbildningsskalor etc går att använda även som r+ även om man måste tänka om hur man lär in saker.

Jag hoppas kunna rida in min Lille med r+, men det är ett tag dit (Han är 1,5 år nu).

Min stora vita har vi jobbat mycket med att hon ska tycka ridningen är rolig. Efter många år med skador och smärtor i kroppen och träning som varit mer tvingande fick vi börja om. Hon stog bara i en hörna och vägrade/vågade inte röra sig.
Nu kan jag belöna med galopp, för det är det roligaste hon vet. Vi har jobbat mycket från marken med att hitta rörelseglädjen och nu börjar det släppa på riktigt.

/L
 
Jag hade gärna viljat komma i kontakt med fler som rider in/rider in på nytt, med hjälp av R+.

Vi är ju första generationen, här och nu. Folk ute i stugorna som inte bloggar om det syns och hörs sällan, men jag vet att vi är en hel del som påtar på runt om i landet.

Själv är jag av åsikten att vi inte behöver uppfinna hjulet på nytt, det finns bra ramverk för inridning i både "traditionell engelsk" och den numera rätt etablerade akademiska ridkonsten. Vi kan använda dom ramverken, men vi använder en annan inlärningsmetod. Utan ramverk blir det lätt hänt att man bara står och stampar på backen.

Och man behöver inte vara rädd för att använda lätt tryck tycker jag, men jag använder det signal. Dvs, hästen kommer inte uppleva ett obehag av det, det är bara en signal som dom kan välja att reagera på eller inte. Vid rätt reaktion kommer klicket och lönen.

Det svåraste tycker jag är när man har en häst som blivit inriden förut och har massa bagage med sig om det. Jag behöver alltså inte bara jobba med att befästa signaler, utan hela situationen måste programmeras om för min lille mustang, och jag får massa typiska människokänslor om otålighet och ambitioner osv.

Min shettis har jag haft sen han var unghäst och ohanterad, med honom är allt mycket lättare, han lär sig fort och blir inte upprörd eller för glad, han har inga "hangups", utan tar det mesta med ro. Med honom ligger jag alltid på stort plus på relationskontot. Med storhästen så får jag bära ansvaret för vad människor gjort med han tidigare i livet, och han tar lätt illa vid sig.
Jag hade tänkt svara mer ordentligt tidigare i tråden men jag är för lat för att skriva speciellt mycket på mobilen. Idag sitter jag vid datorn och då postar jag tydligen femtioelva svar på en gång...

Vad jag tänkt säga var att jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag har tre hästar varav en fyraåring som jag eventuellt tänkt rida in belöningsbaserat, men även om jag tränat lite grann med klickerträning med framförallt en av mina andra hästar känner jag mig ganska vilsen och osäker. Jag blir så rädd för att göra fel när jag nu har två hästar som blir så otroligt glada av klickerträningen och mest visar att de vill träna mer, mer, mer! Vår träning handlar ju än så länge mest om att belöna lugn, avslappning och eftertänksamhet, blandat med lite vardagslydighet.

Med fyraåringen har jag inte heller ännu hittat ett tillräckligt lågvärdigt godis. Den äldre funkar bra med lusernpellets, men unghästen blir alldeles för uppe i varv, det är för gott. Har du möjligtvis hittat något liknande typ höpellets som du testat? Har en tränare i Nya Zeeland som använder något som ser ut som ganska löspressat finhackat hö i kuber, bara precis så de håller formen i en "treat pouch" men annars väldigt lättuggat. Inte hittat något liknande i Sverige, tyvärr.

Och slutligen, innan jag har skrivit en novell om mig själv... jag har haft ditt tulpanproblem :D i bakhuvudet i några dagar nu, och funderat på vad jag kanske skulle testat. Du skriver att han låser sig vid tryck mot/runt huvudet när han har ryttare. Vad tror du om att helt belöningsbaserat träna in start/stopp/sväng med helt andra signaler? Min första idé var halsring, har du ridit eller han blivit riden någonting med det? Om du lär honom start/stopp/sväng med halsringen, 100% belöningsbaserat med något riktigt högvärdigt godis så att det är superroliga beteenden att utföra, då tror jag det blir lättare även i tulpansituationer.

Sedan skulle jag - som jag tror du redan varit inne på, om jag minns rätt - dela upp det i extremt korta pass och korta bitar. Du kanske inte tar dig hela vägen till skogen på detta sätt förrän om, jag vet inte, ett år, men jag tror att det skulle vara värt det i slutändan. Och ofta går det ju mycket fortare än man tror! Det gäller också att komma ihåg att framstegen ofta kommer i "fits and starts", så det kan kännas extremt motigt och som att det går bakåt, tills hästen plötsligt bara fattar och/eller accepterar något och BAM, så är ni nästan framme. :D
 
Jag rider in mitt 11åriga sto med hjälp av R+.

Är inte så bra på att förklara men hon är väldigt känslig för tryck.
Vi har under vårat första år ihop gått mycket promenader. Där har vi tagit det steg för steg. Vänt när hon inte vill, stannat när hon behöver kika på nått, bett om att gå med klickljud och berömt då.
Det är väl en typ av tryck att jag gör klickljud som betyder fram?

Så rider jag iaf nu. Rider i grimma och använder rösten främst. Hon är väldigt positiv i skogen o där kan de gå undan ibland😅
 
Klickern använder jag för att signalen från min hjärna till min hand går snabbare än från min hjärna till min mun, men man kan absolut ha ett ljud man gör som "klick". Man vill göra det ljudet så snabbt som möjligt när hästen gör rätt, för att det ska bli tydligt vad det är man säger "rätt så" till. Men klicket är bara signalen, som betyder "du gjorde rätt, nu kommer snart belöningen". Och sen kommer belöningen. Klapp kan fungera som belöning för en del hästar, men de flesta tycker inte att det är nog hög lönenivå.

Det är för övrigt i det här som det går snett för många klickernybörjare, om man inte har tajmingen och man har en väldigt smart och kvick häst så kan det bli kaos och pannkaka, för man klickar på fel grej, en sekund för sent. Med en del hästar behöver man också ta i beakting om man klickar i rätt sinnesläge för hästen, annars kan man få en häst som går upp i varv nå jävulskt om man råkat förstärka "uppåtgående energiläge".

En annan av mina "pet peeves" bland klickerträning är folk som lär in ett ogenomtänkt första trick (det första dom lär sig är det dom bjuder på oftast) såsom vifta framhov eller stegra.

Vem vill ha en häst som spontant börjar veva med framhovarna eller stegra 🙈.

Första "tricken" jag lär mina hästar är multarget (dutta mule på objekt), sen backa (handsignal och ljud). Sen lär jag in halt, sakta ner, skritt och trav på ljudkommando (ptroo, whoa, smack, sssss). Så jag använder alltså klickern till att lära in "helt normala grejer", jag är inte särskilt intresserad av "trickträning".
Jag trodde man fasade ut godiset i klickerträning. Dvs så att klicken blev belöningen och godiset kom bara ibland till slut. Om man skulle på en tvåtimmars tur skulle det bli väldigt mycket godis att packa annars? Ger man godiset från sadeln, så hästen får vända sig om?
 
Ja, för majoriteten av alla hästar kommer inte räkna det som belöning. :) Men har du en häst att testa med är det ju bara att prova!

Eftergift räknas inte som belöning eftersom det kräver tryck först.
Uppfattar inte hästar beröm som belöning? Jag upplever tvärtom att de flesta hästar tvärtom gillar att få beröm, att känna att de gjort rätt och att man tycker de är duktiga. Jämfört med katter t ex, som är begränsat intresserade av vad vi tycker.
 
Uppfattar inte hästar beröm som belöning? Jag upplever tvärtom att de flesta hästar tvärtom gillar att få beröm, att känna att de gjort rätt och att man tycker de är duktiga. Jämfört med katter t ex, som är begränsat intresserade av vad vi tycker.

Och jag uppfattar hästar som väldigt ointresserade av beröm. Jag jämför med hundar som är väldigt tacksamma där.
 
Jag trodde man fasade ut godiset i klickerträning. Dvs så att klicken blev belöningen och godiset kom bara ibland till slut. Om man skulle på en tvåtimmars tur skulle det bli väldigt mycket godis att packa annars? Ger man godiset från sadeln, så hästen får vända sig om?
Nej, man kan chaina ihop beteenden och på så sätt ge godis (eller vald belöning) mer sällan, men belöningen är ju belöningen. Man fasar ju inte ut eftergiften när man tränar med tryck och eftergift. Då får man ju hästar som inte vill vara med längre. :)

Och ja, hästen får oftast vända sig om. Bra att tänka på att man ger från båda håll.
 
Uppfattar inte hästar beröm som belöning? Jag upplever tvärtom att de flesta hästar tvärtom gillar att få beröm, att känna att de gjort rätt och att man tycker de är duktiga. Jämfört med katter t ex, som är begränsat intresserade av vad vi tycker.

Om man sätter det kontra slippa tryck så föredrar de såklart beröm men kontra ingenting o vara ifred i hagen är det nog inte lika mycket värt. Tänker jag 🙂
 
Uppfattar inte hästar beröm som belöning? Jag upplever tvärtom att de flesta hästar tvärtom gillar att få beröm, att känna att de gjort rätt och att man tycker de är duktiga. Jämfört med katter t ex, som är begränsat intresserade av vad vi tycker.
Skrev om det tidigare i tråden, men jo, de kan bli glada av beröm, men är det tillräckligt för att jobba för det? Tror det är extremt sällsynt, men har man en sådan häst är det ju bara att gratulera! Jag skulle t ex inte jobba för min arbetsgivare om jag bara fick beröm men inte betalt. Pengarna är ändå det som gör att jag går till jobbet, hur roligt jag än tycker mitt jobb är (vilket jag genuint tycker).

Min ena häst jobbar dock gladeligen för kli! Kan lära honom vad som helst om han bara får kli på rätt ställen, godis är ganska ointressant om han får välja mellan kli och godis.
 
Om man skulle på en tvåtimmars tur skulle det bli väldigt mycket godis att packa annars?
Glömde svara på detta: jo det kan bli en del, men man behöver ju inte ge så mycket per gång. Min ena häst får t ex 1-2 lusernpellets per gång. En full godisficka räcker väldigt länge då.
 

skiesabove

Trådstartare
Dåså, här kommer femtioelva frågor:
1. 😁

Nej men jag hade någon fråga (min hjärna har väldigt svårt att få ihop praktiken). När du har hästen I snöre från marken, har den då en gräns att förhålla sig till (snörets längd tar slut)? Men du lägger aldrig på tryck för att få hästen att stanna/svänga?

Och det funkar för er från marken men inte från ryggen?

Jag kände också igen mig jättemycket i artikeln, jag tränar inte alls medvetet belöningsbaserat/utan tryck. Men jag har (med tränarhjälp) än så länge undvikit att gå åt att helt utesluta tryck utan snarare försökt göra det tydligare för mig och min häst. För att undvika att det blir förvirring i vad som förväntas av mig och min häst. Vi har en rätt snårig bakgrund tillsammans med att känna för höga prestationskrav. Och det leder till en typ inte färdig tanke om att jag är rädd att min häst gör saker mot sin vilja för att han ändå tror/förstår att jag vill. Det handlar liksom inte så mycket (längre för oss) om fysiska tryck och krav utan så himla mycket mer om den mentala bilden av vad vi ska prestera, både separat och tillsammans. Jag är liksom rädd att vi bara gått in med samma problem även i ren positiv förstärkning. Hur tänker man om det inom positiv förstärkning?

Det är alltså därför vi jobbat mer specifikt med just vad som innebär tryck och de mentala hindren och jag upplever att min häst uppskattar det. Såklart, de uppskattar ju alltid när vi är tydliga och inte bär på massa negativ energi 😅 Men ja du fattar nog?
Man måste inte utesluta tryck när man jobbar med R+. R+ är ju bara positiv förstärkning. Det är ingen kult, även om det säkert finns organisationer med trademarkat namn som tycker att all form av kontakt är blä och allt ska göras löst etc.

Men om vi tänker logiskt, så blir det nästan omöjligt att lära en häst att umgås med människa utan att använda en del tryck. Man kan inte göra allt med ljudsignal liksom. Och bara vikten av ett grimskaft i grimman är faktiskt en form av tryck. Vår närvaro, stängsel, andra hästar, kan också vara en form av tryck.

Det blir tillexempel jävligt svårt att träna in tygelhjälper, vikthjälper, skänkelhjälper utan tryck - för utan ett visst tryck så finns dom ju inte 😅.

Men skillnaden ligger i att man inte använder metoden "eskalerande tryck tills hästen flyttar undan och eftergiften är belöningen".

Jag personligen använder ett lätt tryck som signal, och belöningen är både eftergift och godis. Men, jag tränar inte markövningar med hästen i grimskaft, då får hästen vara lös. R+ är ett kraftfullt psykologiskt verktyg och det blir lätt fel, dubbla signaler, eller för mycket om hästen sitter fast och inte kan välja att gå undan för en tankepaus.

Jag har inget emot de som lär in med metoden "lätt signal, vänta, respons, eftergift". Man kan se bland annat duktiga westerntränare och akademiska tränare träna på det mjuka sättet.
 

skiesabove

Trådstartare
Jag trodde man fasade ut godiset i klickerträning. Dvs så att klicken blev belöningen och godiset kom bara ibland till slut. Om man skulle på en tvåtimmars tur skulle det bli väldigt mycket godis att packa annars? Ger man godiset från sadeln, så hästen får vända sig om?

Både ja och nej, man kan öka längden på övningen, men lönen är lönen liksom. Klicket är signalen som betyder "lönen kommer snart", klicket är till för timingen (jämför med att ge eftergift i rätt sekund). Men på den där två timmars uteritten bör man ju vara på en nivå att "avslappnad skritt rakt fram" inte längre är något som behövs förstärkas, det är ett neutralläge och allt som ber om som avviker från det är det man förstärker på istället, som halt.

Men det blir inte så mycket godis som man tror :). Jag använder lusernhack och ger typ... 1msk per klick? På sin höjd. Jag har en midjeväska med stora fack designad för just klickerträning.

Ja, godiset ges från sadeln om man rider. Så man övar balans och smidighet på både häst och ryttare när man börjar ge godis från ryggen :). Jag är alltid noga med att böja mig ner och sträcka fram armen. Det ska vara bekvämt för hästen och jag vill inte att dom börjar tänka "uppåt för att hitta godisen".
 
Skrev om det tidigare i tråden, men jo, de kan bli glada av beröm, men är det tillräckligt för att jobba för det? Tror det är extremt sällsynt, men har man en sådan häst är det ju bara att gratulera! Jag skulle t ex inte jobba för min arbetsgivare om jag bara fick beröm men inte betalt. Pengarna är ändå det som gör att jag går till jobbet, hur roligt jag än tycker mitt jobb är (vilket jag genuint tycker).

Min ena häst jobbar dock gladeligen för kli! Kan lära honom vad som helst om han bara får kli på rätt ställen, godis är ganska ointressant om han får välja mellan kli och godis.
Men det är väl skillnad? Man har inte råd att jobba gratis, eftersom man har räkningar att betala. En häst har inga räkningar, den har råd att jobba gratis. Förhoppningsvis så har man väl en sån häst som tycker det är roligt att bli riden, gillar när den förstår vad man menar och när man blir nöjd. Att man ger en signal, hästen förstår, gör rätt, och får beröm. Vi har ju liksom avlat dem till att gilla att jobba med människor, nåt resultat har väl det gett förhoppningsvis.
 

skiesabove

Trådstartare
Men det är väl skillnad? Man har inte råd att jobba gratis, eftersom man har räkningar att betala. En häst har inga räkningar, den har råd att jobba gratis. Förhoppningsvis så har man väl en sån häst som tycker det är roligt att bli riden, gillar när den förstår vad man menar och när man blir nöjd. Att man ger en signal, hästen förstår, gör rätt, och får beröm. Vi har ju liksom avlat dem till att gilla att jobba med människor, nåt resultat har väl det gett förhoppningsvis.
De flesta av oss som börjar med R+ gör det för att vi har hästar som inte matchar den beskrivningen, eller för att vi rent moraliskt anser att din beskrivning inte är korrekt (men det är oftast pga en häst vi ens börjat i de tankebanorna, eller egna upplevelser där vår autonomi begränsats och vi blivit tvingade att göra något mot vår vilja).

Räkningarna som hästen betalar är den stressen som deras onaturliga vardagsliv innebär. Ibland ligger det även (metaforiska) skulder hos kronofogden som tidigare ägare petat dit.

En del av oss har hästar som inte är avlade för att bli ridhäst, eller kanske inte ens är avlade för att vara tamhäst (ex köttraser, mustanger), eller som är avlade för ridhäst men ett vildare temperament slog igenom.

Det är alltså oftast hästar som behöver ett tydligt svar på frågan "varför skulle jag?". Svaret "din mamma gillade det" eller "lita på mig, du kommer snart förstå varför" eller "annars ska du få fan" räcker inte för dom.

Och så det moraliska: om man kan göra det med mer autonomi, mer samtycke, och med en mer direkt inlärning (R+ går ruskigt fort), varför inte? Vill jag verkligen rida en häst som hellre vill gå i hagen - vill jag utsätta en häst för en intim interaktion utan samtycke?

(Och cross-over är alltså vi som är skolade traditionellt, har muskelminne på traditionell hantering och ridning, och nu försöker motionera våra egna hjärnor i ett nytt tankesätt)

Själv har jag alltså en Kigermustang (inte avlad för varken ridning eller tamhäst mer än 2 generationer i hans fall) som dessutom hos förrförra ägaren fått med sig väldigt dåliga minnen. Tack och lov fick han några bra sadelminnen från förra ägaren, och han har en mild, chill och vänlig personlighet och tycker om mig, annars hade han varit ett för stort projekt för mig. Han är min älskade lilla tankenöt, och förhoppningsvis kommer han att lära mig ha tålamodet och tajmingen så att jag om några år är redo att utöka flocken med en unghäst. Och då blir det en till Kiger om plånboken tål det, och R+ från början 😛.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Husköpstråden del 3
  • Vad gör vi CLIX
  • Valtråden 2022

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hund i hundgård 100 %
  • Uppdateringstråd 26

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 15
  • Feber och bölder - vad är det?

Omröstningar

Upp