Dagisinskolningen gör ont i mitt mammahjärta.

[LitenIsa]

Någon mer som haft en tuff inskolningsperiod? Och då menar jag inte att barnet var svårt att skolas in utan att mamma/pappa tycker det är jobbigt.

Min dotter har nu skolats in i 1 vecka och jag tycker det är såååå jobbigt. Jag vet inte ens vad jag tycker är jobbigt. Personalen är helt underbar, vi fick vårt förstaval, jag har vetat i över ett halvår att den 6 okt börjar Elivia sin inskolning.

Kan inte någon bara ge mig en spark där bak och säga skärp dig, samt en klapp på huvet och tala om att allt kommer bli bra.

Kan man skylla på att gravidhormonerna gör mig extra känslig?

 

[skogstomten]

Sv: Dagisinskolningen gör ont i mitt mammahjärta.

Haha tror mina graidhormer gör mig okänslig
Nä men vår grabb är ju 1 år och 4 månader nu och ska böärja skolas in hos dagmamma v 43.
Ingen aning om hur inskolningen ska gå, men jag är nog inte så orolig för honom.
Kanske är vi som blir blödiga i slutändan.
Men just nu känns det bara skönt
och jag tror han kommer att gilla att få röja runt med kompisar istället för med tråkiga mamma

 

[TinyWiny]

Sv: Dagisinskolningen gör ont i mitt mammahjärta.

Jag tyckte också att det var jättejobbigt fast mest för att sonen verkligen inte ville vara på dagis, han var så ledsen

Med dottern gick det som en dans, hon tyckte bara att det var så roligt med alla barn

Jag själv avskydde dagis perioden och var så glad när den var över.
Förmodligen för att jag hellre hade varit hemma med barnen längre.
Sonen var tre när han började och dottern 17 månader.

 

[doglover]

Sv: Dagisinskolningen gör ont i mitt mammahjärta.

För mig känns det bara skönt, eftersom att han älskar det.

 

[Nisse liten]

Sv: Dagisinskolningen gör ont i mitt mammahjärta.

Hej ledsen mamma.

Jag arbetar själv med barn och vet sedan tidigare att det kan vara väldigt jobbigt som förälder att skola in och lämna över sitt barn till oss inom barnomsorgen.

Mitt råd är att du är öppen till personalen om hur du känner det, att känna som du är helt normalt för det är ju det käraste du har som du lämnar över till oss på dagarna. Om personalen vet så kan dom säkert finna ut olika lösningar som gör att det kan kännas bättre.

Om jag har en ledsen/orolig förälder vid lämningen så brukar jag rekomendera dom att ringa till mig när dom har kommit hem el till skolan/arbetet.
Många gånger upplever dom att det då känns lite bättre när dom får höra att allt går bra för deras barn. Om det hjälper dig vet jag inte, men du kan ju prova och se hur det känns.

Lycka till med din nya fas i livet, jag hoppas att det med tiden kommer att kännas bättre för dig och ditt barn.

Hälsningar Nisse

 

[Zoya]

Sv: Dagisinskolningen gör ont i mitt mammahjärta.

Ja, det var skitjobbigt när David skolades in. Personalen hade ju på möten innan och allt sagt att man ska bara gå trots att barnet ropar efter en för så fort man gått lugnar de ju ner sig men det skar i ens mammahjärta när ungen för full hals skrek "maaaammmaaaa". Sen när man ringde dit 10 min senare var det hur lgnt som helst och han satt och lekte eller nåt.
Det är ju bara naturligt att oroa sig över sitt barn men man får lugna sig med att personalen vet vad de gör och tar bra hand om ens barn

Kan lugna dig med att det var väldigt mycket lättare när Ellen (2:a barnet) skolades in - då hade man härdats och vant sig som mamma

 

[LitenIsa]

Sv: Dagisinskolningen gör ont i mitt mammahjärta.

Nu har vi en vecka kvar av inskolningen innan hon ska börja på riktigt. Personalen har sagt att det bara är att ringa om jag är orolig när jag är jobbet. De har även lovat att ringa mig om hon är väldigt ledsen. Jag tror egentligen inte att det kommer vara några problem. Hon gillar redan personalen, det enda hon tycker är lite jobbigt är om det kommer för många andra barn för nära henne.

Jag kan inte ens sätta fingret på vad det är som oroar mig, känns bara lite olustigt. Det kommer säkert bli bra tillslut för bägge parter.

 

[LitenIsa]

Sv: Dagisinskolningen gör ont i mitt mammahjärta.

Då kan jag ju redan nu försöka trösta mig med att det går lättare när lillskrutten i magen ska skolas in om ett par år...

Vet inte varför jag fått sån separationsångest från henne. Jag började jobba när hon var 6 månader fast då var ju pappa hemma, inte nån hlet främmande och en massa andra barn.

Tror att det hänger ihop lite med att jag absolut inte längtar tillbaks till jobbet just nu (har haft sem i 6 veckor).

 

[pompa04]

Sv: Dagisinskolningen gör ont i mitt mammahjärta.

Du kan vara helt lugn, du är långt ifrån den enda som upplevt det jobbigt att lämna barnet på dagis. Det är länge sen nu men jag kan ännu minnas hur jag fick tvinga mig själv att gå därifrån. Snart kommer det förmodligen en tid när du känner, phu, äntligen kan jag sätta mig ned o andas ut en stund utan att behöva ha tusen ögon i nacken.

 

[millus]

Sv: Dagisinskolningen gör ont i mitt mammahjärta.

Jag har tre barn, alla tre har bara varit att i princip lämna på dagis! Har knappt behövt inskolning överhuvudtaget.


MEN jag har haft jordens separationsångest! Det är skitjobbigt att lämna sina små barn och de är så sårbara!

 

[LitenIsa]

Sv: Dagisinskolningen gör ont i mitt mammahjärta.

Jag verkar ju inte vara ensam om min ångest. Känns ju nästan förbjudet att tycka det är jobbigt när dottern min inte tycker det. Finns ju dem som har jättetuffa inskolningar.

 

[millus]

Sv: Dagisinskolningen gör ont i mitt mammahjärta.

Ja, det finns det. Men det bryr jag mig inte om! Jag är intresserad av min familj! Jag måste ju få känna sorg och ledsenhet även om alla andra har "värre" inskolningar.

Sen kan jag ju förstås förstå att det är jättetufft att lämna ett barn som gråter+ att man själv har separationsångest!

Burr vad grymt det är egentligen, att man ska lämna barn som nästan är bebisar.

 

[Inte_Ung]

Sv: Dagisinskolningen gör ont i mitt mammahjärta.

Min sambo tyckte att det var jättejobbigt.
Sonen tyckte att det var kul.

Pedagogerna på dagis behövde ibland vinka åt sambon för att han skulle kunna rycka upp sig.
Och det gjorde de när inte sonen ställde upp utan drog iväg och lekte i stället.

 

[mian1]

Sv: Dagisinskolningen gör ont i mitt mammahjärta.

Tänk på första gången det står en dagiskompis och väntar på att leka med ditt barn. Att hon har sin egen lilla namnskylt, sina kompisar, att hon KAN SJÄLV en massa saker som du inte har lärt henne (på gott och ont ibland).
Jag tyckte att det var jättejobbigt när jag skolade in min dotter när hon var 1,5 år. Kände mig som en skurk när jag glatt och klämmigt skulle säga hejdå till en gråtande liten tjej. Men ganska snart så fick hon kompisar. Lekte med Ida och var inte alls intresserad av att åka hem för hon hade ju så roligt. Och när vi kom stod det barn och väntade på henne, när vi åkte vinkade de och ropade "vi ses i morgon" och ibland fick hon en kram eller en teckning av någon kompis.

För oss har det gått lite upp och ner beroende på ålder och utveckling. Ibland har dagis varit något att längta efter, ibland har det varit lite gråt. När hon gråter är det jättejobbigt. Nu vill hon gå och det är jätteroligt, men ibland är hon ledsen när jag hämtar. Det är ju tufft när man är 4 år och kär och killen i fråga bara vill leka med killar...