Sv: Dalmatiner m.m
Hej,
Ska försöka svara så gott jag kan.
Jag har en egen tik på 3 år, och så har modern min apat efter rasvalet och hennes tik är nu nyss fyllda ett.
Hur är de?
Dalmatinern är en väldigt glad liten prick (med hård svans
). De är väldigt fästa vid familjen och väldigt mån om sina familjemedlemmar. Av utomstående kan dalmatinern ibland uppfattas som nonchalanta kan jag tänka mig, då de i vissa fall totalignorerar främlingar. Min tik pendlar mellan att slänga sig i famnen på utomstående och pussa ihjäl dem alt. ignorera totalt och vilja gå vidare på promenaden. Mammas tik vill hälsa på alla.
De är lättlärda och hänger med på allt - oftast med entusiasm. Dock gäller det att man är rolig när man tränar. De är ganska envisa och kan ibland kräva lite extra motivation för att hålla i.
Min tik är väldigt svårmotiverad och vill helst göra allting på hennes sätt, när hon vill - och då framför allt lydnaden. I agility och viltspår flyger hon fram och svansen går i ett.
Mammas tik däremot tycker allt är kul, och ser själva belöningen i att fortsätta jobba. Hon är väldigt nära och gillar att arbeta med både kropp och huvud.
Många förknippar dalmatiner med vakt, men alla dalmatiner jag träffat håller sig på en lagom nivå. Kommer det fram någon läskig typ en kväll tror jag de flesta kommer gå imellan och skydda. I övrigt brukar de skälla till några gånger när någon ringer på dörren, men tystnar snart.
Hur aktiva?
I mina ögon är de lagom aktiva. Utomhus går det i 190 över stock och sten, men inomhus är de riktiga latmaskar som helst ligger i sängen under täcket och myser.
Givetvis vill de har några timmars motion om dagen och mental aktivering. Efter en tid med dalmatiner är det ganska uppenbart att de är omöjliga att trötta ut fysiskt. Här är det hjärngympa som gäller.
En ras som vill ha sin dagliga motion och aktivering - men som inte går upp i taket om husse/matte är sjuka i några dagar.
Hur lätt-/svårtränade? Hur är de i övrigt?
Det beror på individen. De dalmatiner jag träffat (bortsett min egen tik
) är väldigt lättmotiverade och gillar att jobba. Samtliga har varit väldigt lättlärda och ett nytt moment har satt sig direkt.
De flesta dalmatiner är ganska veka och en del individer är reserverade och lite halvfega. Rätt uppfödare är a och o.
Har intrycket att det finns väldigt mycket sjukdomar inom den rasen, något man ska tänka på?
Förhållandevis en frisk ras, men visst liksom många andra raser har de lite problem att jobba med. Det som blir mer och mer uppenbart ju fler dalmatinerägare man träffar är hudproblemen. Oftast rör det sig om utslag och finnar som kommer när valpen blir unghund, men som försvinner efter ett tag. Sedan finns det ett antal hundar med allergi, däribland mammas tik som är konstaterad med kvalsterallergi.
Samma sak gäller här, bra uppfödare är viktigt. Det finns de uppfödare som avlar/ avlar på syskon till hundar som har allergi för att de lyckats bra i utställningsringen.
Utöver hudproblem är dövhet något som många oroar sig för. Döva dalmatiner tas bort som valpar, och uppfödarna brukar ganska oftast märka vilka hundar som hör och inte. Att ha en hund som är unilateralt hörande (döv på ett öra) är inget problem.
Ett problem som en del hanhundar får är urinsten/uratstenar/grus.
Vad finns det för andra hundar som är liknande dalmatiner i storlek, kroppstyp och päls (alltså inte färgen)?
Rhodesian ridgeback är det jag kommer på. Det finns många andra raser också. Om man föreställer sig en hund med speciell karaktär (som ofta får en att brista ut i gapskratt), lite slankare kropp och som är lite egensinnig och envis får man en hund som påminner om dalmatiner.
Är ni intresserade av att skaffa dalmatiner rekommenderar jag:
www.dalmatiner.forum24.se
Det är ett trevligt litet forum med både uppfödare och ägare där vi diskuterar allt om rasen och där man kan få mycket tips och råd.
