En känsla av att ständigt göra fel

Det är lite så det känns nu. Hästen hade en hovböld för några veckor sedan och det har varit mycket pyssel kring det. Ponnyn är 27år och förra gången hon hade hovböld för några år sedan så gick allting bara utför. Eftersom hon äter medicin mot PPID så är det de här med nedstämdhet och aptitlöshet en ständig källa till oro vid sådana tillfällen. Så jag hittade en sko som hon kunde ha ute i hagen så hon kunde komma ut och röra sig.
Allting tvättades av på kvällen, på med bomull och linda hoven sen. På morgonen åkte jag dit och tog av det, på med skon och ut i hagen. Det är 1,5mil enkel väg så det blir många mil om man åker morgon och kväll..

Och nu efter 3 veckor så har benet svullnat upp och tempen gick upp 0,5grader för att sen g ner igen. Jag känner mej som sämsta hästägaren och jag går ständigt och funderar på om jag gör en massa dåliga val och beslut och vad stallägaren ska tycka. Jag saknar min magkänsla. Dessutom är jag bortrest pga brorsdottern fyller 10 så jag kommer hem på lördag.

Jag funderar på att flytta hästarna för att slippa ha ett vakande öga hela tiden. Funderar en del på om de anser att jag gör nått fel osv. Men jag har haft häst i 20år så nånting borde jag väl kunna, eller?

Det hjälper inte att privatlivet också är trassligt och att jag funderar på om jag ska flytta hemåt 25mil bort. Jag älskar jobbet men saknar familjen

 

[Sirap]

Usch, vad jobbigt att känna så! Vad gäller ponnyn kanske det är så att bölden behöver öppnas upp ordentligt och gipsas?

 

[Myzan87]

Usch, vad jobbigt att känna så! Vad gäller ponnyn kanske det är så att bölden behöver öppnas upp ordentligt och gipsas?

Den syntes inte ens på röntgen. Hovslagaren (som jobbat på djursjukhus) trodde med stor sannolikhet att den vandrat uppåt och skulle spricka i kronranden men detta var innan veterinären tagit bilder.

Ponnyn var ohalt fram tills att benet svullnade upp och på tisdag kommer veterinären igen och kikar på det.

 

[Sirap]

Den syntes inte ens på röntgen. Hovslagaren (som jobbat på djursjukhus) trodde med stor sannolikhet att den vandrat uppåt och skulle spricka i kronranden men detta var innan veterinären tagit bilder.

Ponnyn var ohalt fram tills att benet svullnade upp och på tisdag kommer veterinären igen och kikar på det.

Hovbölder syns ju sällan på röntgen om de sitter djupt tyvärr.

 

[nightcrawler]

Det är lite så det känns nu. Hästen hade en hovböld för några veckor sedan och det har varit mycket pyssel kring det. Ponnyn är 27år och förra gången hon hade hovböld för några år sedan så gick allting bara utför. Eftersom hon äter medicin mot PPID så är det de här med nedstämdhet och aptitlöshet en ständig källa till oro vid sådana tillfällen. Så jag hittade en sko som hon kunde ha ute i hagen så hon kunde komma ut och röra sig.
Allting tvättades av på kvällen, på med bomull och linda hoven sen. På morgonen åkte jag dit och tog av det, på med skon och ut i hagen. Det är 1,5mil enkel väg så det blir många mil om man åker morgon och kväll..

Och nu efter 3 veckor så har benet svullnat upp och tempen gick upp 0,5grader för att sen g ner igen. Jag känner mej som sämsta hästägaren och jag går ständigt och funderar på om jag gör en massa dåliga val och beslut och vad stallägaren ska tycka. Jag saknar min magkänsla. Dessutom är jag bortrest pga brorsdottern fyller 10 så jag kommer hem på lördag.

Jag funderar på att flytta hästarna för att slippa ha ett vakande öga hela tiden. Funderar en del på om de anser att jag gör nått fel osv. Men jag har haft häst i 20år så nånting borde jag väl kunna, eller?

Det hjälper inte att privatlivet också är trassligt och att jag funderar på om jag ska flytta hemåt 25mil bort. Jag älskar jobbet men saknar familjen

Jag har haft häst i snart 25år och tycker fortfarande att jag inte kan nånting. Har haft hund nästan hela livet men även där kan jag typ ingenting. Känner mej som världens sämsta djurägare varje gång det är nått fel.
Ibland är det bara rent oflyt men man känner sig verkligen kass ändå