Ferrari
Trådstartare
Efter att ha sett på den här dokumentären och de berättade om sjukdomen SYRINGOMYELIA så började jag fundera lite. Jag och min familj har en 9 år gammal cavalierhanne som haft en del lite annorlunda beteenden under sitt liv.
Det började med att han ibland bara kunde stanna upp, böja huvudet uppåt & lite bakåt och ungefär snappa i luften. Ibland kunde detta få honom att pipa & gnälla till ganska ordentligt. Inte alla gånger. Dessa "anfall" kunde komma med jämna mellanrum, när det var som värst fick han det ungefär 2-3 gånger under en månad.
Vi har varit inne och undersökt honom, ifall han har haft någon fästingsjukdom eller något annat som skulle kunna åstadkomma detta. När vi berättade detta för veterinären blev denne helt fundersam, och bad oss filma detta. Dock så var vi inte jättebekymrade, för normalt sett fick han det bara någon gång i månaden - och det varade bara en kort stund. Sen var allt bra igen. Veterinären och vi diskuterade epilepsi, men det kändes inte så troligt.
Hösten 2007 så kom jag hem till en apatisk hund. Han kunde inte äta eller dricka. Han bara låg. Inne hos veterinären försökte de titta i munnen på honom. Han skrek av smärta när de försökte öppna munnen på honom. De trodde han hade käkmuskelinflammation - men blodproverna visade negativt. Han började gå på kortison, en ganska hög dos till en början, han fortsatte att gnälla den första veckan vid mat. Sen så försvann alla symptom helt. Och sen dess har han inte haft några "anfall" överhuvudtaget.
Något som dock inte stämmer är kliandet. Han har aldrig kliat sig på det sättet som de visade i en dokumentär. Det som han däremot har gjort ett antal gånger är att frenetiskt slicka sig på tassarna, så att det blivit sår, och så har vi dom gångerna till slut fått bryta det genom att sätta på honom en tratt.
Men vad tror ni - vad hade han för problem egentligen? Förmodligen lär vi väl aldrig få veta det. Men denna dokumentär, med denna sjukdom, satte griller i huvudet på mig. De sa ju att vissa hundar knappt visade några symptom alls, och just det att han höjde huvudet uppåt & lite bakåt samt gnällde kan ju om man tänker efter, vara ett tecken på att han har ont i nacke/huvud.
Känner mig som en dålig hundägare när jag inte undersökt detta närmre. Men trots allt så var jag ung när vi fick honom, och det är först nu jag börjat fundera bra mycket mer på det här. Har sökt en del på internet men aldrig funnit ett svar. Inga blodprover har visat något. Så, det har helt enkelt blivit så att man tänkt att det inte varit något livshotande i varje fall.
Nu mår han ju toppen, har varit helt kärnfrisk sedan vintern 2007.
Så, låt oss spekulera i vad min lilla Charlie har för dold sjukdom bakom sina gamla "anfall".
Det började med att han ibland bara kunde stanna upp, böja huvudet uppåt & lite bakåt och ungefär snappa i luften. Ibland kunde detta få honom att pipa & gnälla till ganska ordentligt. Inte alla gånger. Dessa "anfall" kunde komma med jämna mellanrum, när det var som värst fick han det ungefär 2-3 gånger under en månad.
Vi har varit inne och undersökt honom, ifall han har haft någon fästingsjukdom eller något annat som skulle kunna åstadkomma detta. När vi berättade detta för veterinären blev denne helt fundersam, och bad oss filma detta. Dock så var vi inte jättebekymrade, för normalt sett fick han det bara någon gång i månaden - och det varade bara en kort stund. Sen var allt bra igen. Veterinären och vi diskuterade epilepsi, men det kändes inte så troligt.
Hösten 2007 så kom jag hem till en apatisk hund. Han kunde inte äta eller dricka. Han bara låg. Inne hos veterinären försökte de titta i munnen på honom. Han skrek av smärta när de försökte öppna munnen på honom. De trodde han hade käkmuskelinflammation - men blodproverna visade negativt. Han började gå på kortison, en ganska hög dos till en början, han fortsatte att gnälla den första veckan vid mat. Sen så försvann alla symptom helt. Och sen dess har han inte haft några "anfall" överhuvudtaget.
Något som dock inte stämmer är kliandet. Han har aldrig kliat sig på det sättet som de visade i en dokumentär. Det som han däremot har gjort ett antal gånger är att frenetiskt slicka sig på tassarna, så att det blivit sår, och så har vi dom gångerna till slut fått bryta det genom att sätta på honom en tratt.
Men vad tror ni - vad hade han för problem egentligen? Förmodligen lär vi väl aldrig få veta det. Men denna dokumentär, med denna sjukdom, satte griller i huvudet på mig. De sa ju att vissa hundar knappt visade några symptom alls, och just det att han höjde huvudet uppåt & lite bakåt samt gnällde kan ju om man tänker efter, vara ett tecken på att han har ont i nacke/huvud.
Känner mig som en dålig hundägare när jag inte undersökt detta närmre. Men trots allt så var jag ung när vi fick honom, och det är först nu jag börjat fundera bra mycket mer på det här. Har sökt en del på internet men aldrig funnit ett svar. Inga blodprover har visat något. Så, det har helt enkelt blivit så att man tänkt att det inte varit något livshotande i varje fall.
Nu mår han ju toppen, har varit helt kärnfrisk sedan vintern 2007.
Så, låt oss spekulera i vad min lilla Charlie har för dold sjukdom bakom sina gamla "anfall".
