Förlossningar

[Jippo]

Sv: Förlossningar

MIn första och hittills enda förlossning var väldigt varierande under de nästan 2½ dygn den höll på... Värkarna började vid halv fem på morgonen på måndagen och Hannah är född med akut snitt på onsdagskvällen halv nio... Jag fick åka hem mellan varven då jag inte öppnade mig, men tillslut gjorde pinvärkarna så ont och jag var så trött så jag fick vara kvar. De satte dropp som skyndade på värkarna och öppningsskedet, tog hål på fosterhinnan så vattnet gick och sen fick jag massa bedövning i form av lustgas, epidural och västerviksbedövning, jag som skulle klara mig på lustgas hade jag tänkt :smirk: Till slut så hände inget mer på öppningsfronten, jag kom till 8 cm och då började bebisens hjärtljud svikta, och då beslutades om akut snitt... Inte SÅÅÅ roligt att kämpat på så länge "i onödan" och sen "bli snuvad" på målsnöret liksom... Nåja, snittet gick bra, ut kom en frisk flicka, vilket var viktigast, och jag hade ont i ca en vecka efteråt... :smirk: Nåja, förlossningar är tydligen inte min starka sida, men det är å andra sidan inget, om man jämför med att ha barn!!!! Konstigt nog så skulle man stå ut med bra mycket jävligheter, bara för att få dessa fantastiska små bebisar

 

[Tokmaja]

Sv: Förlossningar

Jag tror inte barnet har ont av att födas. Huvudet trycks ju ihop, men det är ju inte solitt utan har rörliga plattor. Däremot lär det vara en otrolig chock att komma ut i kalla luften! Men det blir det ju även vid t.ex snitt.

Enligt min bm sa hon att det troligtvis var en ENORM smärta för barnet att födas, just därför är det bra för barnet att födas vaginalt alla "smärtskydd" sätts in och kroppen går på högvarv vilket hjälper barnet att klara sina första andetag!

 

[Tokmaja]

Sv: Förlossningar

Bra att du frågar andra och inte mig , för av mig hade du inte fått enbart positiva svar... :smirk:
Jag har ju fortfarande problem "där nere" efter min förlossning, vilket gör att jag tvekar oerhört att skaffa en tvåa. Dessutom fick ju min svanskota en rejäl knäck och jag kan fortfarande inte sitta bakåtlutad på en stol, när jag reser mig upp gör det -ont...
(två år sedan bäst att tillägga förståss.)

Vad jag märkte med mig själv att ju närmare förlossningen jag kom desto mer förberedde sig min kropp och skalle på vad som skulle komma, så rädslor osv tog den hand om, som om den visste betyligt mer än mig om vad som komma skulle...
Jag ville först ha så lite "medel" som möjligt, men ju närmare jag kom och jag insåg att det var helt oundvikligt, barnet skulle ut.. så ville jag ha ALLT som existerade, sket fullkomligt i om jag hade kontroll eller inte, bara barnet kom UT och jag ÖVERLEVDE.. (givetvis barnet också :smirk: )
Men väl där var jag redan öppen 4 cm och de frågade vad jag ville ha, jag sa moget "ni ger mig det ni anser att jag behöver", de sa att EDA var det försent för, det skulle inte hinna verka, så det fick bli lustgas...
Så om du inte vill ha en massa preparat, tänk ändå på lustgasen, den använder du ju som smärtlindring under de faser du känner att du inte kommer att överleva igenom... och när du vill ha "kontroll" så tar du bara bort masken från ansiktet!
Jag tänker heller inte ljuga för dig och säga att det inte gjorde ont, för det gjorde ont... och JAG hade INTE "klarat" mig utan smärtlindring, även om jag anser att min smärttröskel är relativt hög...

Usch, nu bara skrämmer jag dig ju... det är inte meningen...
JÄTTEKUL att ni vill ha en knodd, å du kommer att klara av det gallant!!!
jag tror att om man lyssnar på kroppen så märks det när man är där, men frågan är om hemförlossning är ett bra alternativ till förstabarnet... tänk om det skulle bli något fel på barnet... på sjukhuset har man i alla fall chansen att få smärtlindring om man under tidens gång känner att man behöver det, läkare för både dig och barnet OM något går fel, och dessutom ev ett bra patienthotell att vila upp sig på och dessutom få lite tips och råd första dagarna!!

 

[Missemyran]

Sv: Förlossningar

Jag trodde ju att du skulle nappa på knådd-tråden tidigare :smirk: så att du skulle få chansen att berätta det jag inte redan visste om din förlossning och så där...

Jag är skiträdd, men längtar. Det är inte dags än, det är en massa saker som ska göras först. Jag måste ta reda på varför mina ljuskar gör ont ibland efter vissa aktiviteter, måste kolla om jag är vaccinerad mot röda hund och så måste vi få ordning på lägenheten... många måsten här... men det är vissa saker som "måste" i ordning först. Inte minst min kropp. Ska försöka ordna till ryggen också, men det verkar vara ett evigt projekt av värk värk värk och ingen expertis som vet vad det kan vara.

Även jag är rädd för att bli förstörd i underlivet och/eller kroppen. Har redan haft så mycket problem med kroppen att jag inte vill bli kvaddad igen när jag kommit på fötter liksom. Fast för de flesta verkar det ju gå bra, men hur ska man veta att man hör till den skaran? Det vet man ju inte förrän efteråt...

Självklart är jag rädd för att ha så jävulskt ont. Men hur man än vrider och vänder på det gör det mer eller mindre ont att föda barn. Om jag känner att jag håller på att dö av smärta får jag så klart ta till vad jag tycker att jag behöver. Det viktigaste för mig är att jag om det går vill ha en smärtstillning som inte begränsar min rörelseförmåga.

Men vi får se hur det blir. Kanske lite fånigt, men jag och mannen min gick och köpte lite barnkläder samma dag som vi för första gången på allvar pratat om att vi ville skaffa barn. Snacka om att vara ute i god tid

 

[Tokmaja]

Sv: Förlossningar

Vet du vad det lustiga är, att trots mina besvär som jag har nu efter förlossningen så var det värt varenda grej. Visst, det hade ju varit bättre om jag inte haft de problem jag har, men jag skulle inte vilja vara utan dom för att inte ha fått S.

Du kommer heller inte att svimma eller dö av smärta!!
Jag förstår dig dock med EDA:n, det ville inte jag heller ha. Men det gör så djävulistiskt ont att om man har en långdragen förvärk och öppningsfas så är det enormt skönt att få smärtlindring så att man inte tröttar ut sig innan det egentliga arbetet kommer.
Det som fachinerade mig lite var dock hur fokuserad man var...
Det värsta för mig har faktiskt varit EFTER det att S kom ut.
De klippte mig ju för att han var så stor, och när de skulle sy det efteråt, jag fick dessutom två sprutor "där nere", bäckenbottenbedövning som ska lindra just "där nere" plus att de prutade någon sorts spray som också var bedövning, men inget av sakerna hjälpte mig alls, så de sydde ihop mig utan bedövning... det är den värsta smärtan jag hittills upplevt, hade gärna fött 10 barn om jag sluppit just det... Att lägga mer bedövning var inte aktuellt, fick 3-4 stygn och det hade gjort ändå ondare att lägga bedövning sa min bm.
Själva klippet gjorde heller inte ont, eller det gjorde redan såpass ont där nere så just det märkte jag inte, och då var man så fokuserad också, men efteråt när allt skulle vara över, man började gå ner varv, då skulle de sy det här...
Jag har ångest för att någon ska ta på mig där nere nu (och med någon menar jag ALLA, vilket givetvis påverkar även sexliv..) och det även nu två år efter.
Ärret kliar dessutom i perioder och så har jag lite andra pinsamma problem pga ärret som jag inte tänker berätta om här, det kan jag berätta för dig privat :-).

men själva förlossningen tycker jag inte att du ska oroa dig för!!!
Mitt klipp var heller inte så vanligt att de la just så (det ligger liksom "rakt bak" så att det blev öppet ända till det "andra hålet" *generad*).. och tänk ändå på att de allra flesta blir jättepigga och bra på direkten!!!
Min brors fru du vet, var hur pigg som hellst bara 1 dag efter förlossningen och har inga sviter alls efter den! (ja förrutom en liten skitunge då ;-))

 

[ameo]

Sv: Förlossningar

Något som stör mig lite är att man så SÄLLAN pratar om kejsarsnitt som förlossningsmetod, annat än i förbigående, att det kan bli det om nåt håller på att gå åt helvete...
Det är ju ändå så att ett antal förlossningar sker på detta sätt, antingen planerat, akut eller "urakut" (katastrofsnitt). Och de snitt osm inte är planerade resulterar FÖR ofta i mammor som känner sig snuvade på förlossningen, inte knyter an till barnet eller känner sig misslyckade på andra sätt.
Läser man böcker och tidningar om förlossningar så är det oftast bara några rader om snitten, medan förlossningsställningar, bedövningsmetoder och annat diskuteras i det oändliga. :smirk:

Jag skulle faktiskt vilja råda ALLA som ska föda barn att läsa mer om kejsarsnitt också, ÄVEN om det inte är vad ni VILL ha!
Det finns en bok som heter Kejsarsnittsboken (minns inte författarna, men det heter bara så) som tar upp ALLA aspekter gällande kejsarsnitt, bland annat det som många glömmer - att även snitter är en förlossning!!

Jag är själv snittad planerat båda gångerna och det var jättesvårt att hitta info om snitt när jag sökte. Men när jag väl hittat nämnda bok så kände jag mig välinformerad!

 

[Lupino]

Sv: Förlossningar

Jag går LITE i barnskaffartankar och läser såna här trådar med stort intresse. Det där med klipp har man ju hört (och våndats för) men nu blev jag nästan lite chockad. Varför klipper de i mellangården? Hur får de det att växa ihop bra igen om de klipper ända till det bakre hålet??? Blir det riktigt normalt där igen?

 

[Magdalena]

Sv: Förlossningar

När de klipper så klipper de SNETT just för att man inte ska spricka hela vägen till bakre hålet.

 

[caradan]

Sv: Förlossningar

Lite kort om mina förlossningar:

Med Filiph så fick jag en lättare variant av havandeskapsförgiftning vilket gjorde att de la in mig. I v 39+4 så blev jag igångsatt med hjälp av ngt gel på livmodertappen. Detta fick jag ca kl 10 på mo, vid 15 tiden kom värkarna och de var riktigt kraftiga från start (fick inget mera igångsättande än gelet) Det gjorde fruktansvärt ont, jag spydde under varje värk och gorma och skrek....
Badade som gjorde gott en liten stund, fick efter mycket tjatande och ringandes på klockan så fick jag rygg bedövning, vet inte om den hjlpte eller inte för när den började att värka så fick jag kryst värkar.....han kom ut 19:54 (el 56 kommer aldrig i håg) Sprack en del och fick sy lite, fick sedan inflammation i styngnen= inte mysigt.

Med Hannah så var jag livrädd inför förlossningen och var beredd på¨att tjata mig till ett snitt men efter mycket om och med så kom jag på att det är allt bäst att föda normalt.
Vaknade på natten av att jag kännde ngt idet gjorde inte ont men det var ngt. Slemproppen hade gått och jag hade regelbundna sammandragningar. Detta höll på sen i många timmar och min pappa kom och hämtade pojken, var egentligen meningen att jag oxå skulle åkt med men jag kände att det inte var läge för det.
Vid 15 tiden så började de blir intensivare men inte farliga, räckte med att resa sig upp och gå ett varv så var det ok.
Vi åkte in och var framme vid 16:30. Då gjorde värkarna riktigt ont och de skulle spänna fasst mig vid ctg vilket jag vägrade tills lut fick jag ge med mig och hade på mig den i ca 5 min innan jag tog av den.
La mig i sängen men under en värk så fick jag för mig att jag skulle hoppa ut genom fönstret....(man får mänga konstiga ideer) men benen bar inte så jag hamnade på golvet, så Hannah är född på golvet....
Inte en bristnig= inga styng, var fit for fight på direkten

Efter hennes förlossning så är jag inte det minsta rädd för att föda skulle kunna göra det nu om det var så, men man har ju eftervärkar oxå och de är ingt roliga och de säger att de blir värre efter varje barn!

Att föda är nonsen om man ska jämföra hur det är att ta hand om sitt barn efteråt!

 

[Humlan2]

Sv: Förlossningar

Mycket intressant läsning för en som har bf nästa fredag. ( Vad ni skriver roligt och med inlevelse! :smirk: ) Inte avskräckande, snarare bra att läsa så att man kan vara förberedd så gott det går iaf.

(Det var inte Xelines inlägg jag skulle svara på. Tryckte på den stora knappen "svara inlägg" längst upp, men det var tydligen inte så logiskt.)

 

[Snurrfian]

Sv: Förlossningar

Jag håller med om att det är för lite information ang snitt, på föräldra gruppen innan så tror jag knappt att ordet nämndes, allt var solsken och man skulle sitta lycklig på sängkanten när allt var över och fika ihop som en lite familj. Och då hade man "lyckats", konstigt sen att man känner sig snuvad när förlossningsläkaren kommer in och talar om att det här funkar inte, jag höll med fullständigt och är tacksam för att det blev snitt, men jag ville hålla mitt barn, känna på det direkt, inte släppa ifrån mig det lilla livet i två timmar medans jag låg på uppvak, och min man satt på BB och funderade på vad som hade hänt klockan fyra på morgonen efter två dygns förlossningen. Och när vi väl fick ses igen skickade personalen hem honom, att han inte kom in omgående med ambulans efter trafikolycka det var ett under. Ingen tog sig tid att prata då utan två dagar senare kommer en kurator som börjar med att tala om att hon bara är där den här veckan och om vi känner att vi behöver prata så finns det nog säkert någon annan nästa veckan, det var bara inte helt klart vem... Och det enda hon var intresserad av var om jag tänkte kräva snitt nästa gång eller inte...
Inte ens hos MVC var de särskilt intresserade av min förlossning, min upplevelse stämde inte överens med deras papper alltså hade jag fel, enligt papprena hade jag visserligen värkar men de gjorde ingen nytta, enlige förlossningsläkaren som faktiskt tog sig tiden att berätta att jag visst hade haft rejäla värkar men att hon låg fel och inte hade haft några möjligheter att komma ut.
Så just nu försöker vi bli gravida igen, men jag funderar även på förlossningen redan och vilka krav jag kommer att ställa då.