Förlossningar

[Missemyran]

Jag är lite uppe i informationsinhämtning gällande graviditeter och förlossningar. Vad har ni för erfarenheter om ni orkar dela med er till en rookie som jag som undrar över allt och inget nu när det börjar planeras...

 

[smulis27]

Sv: Förlossningar

Berätta gärna om det är något särskilt du vill ha reda på. Jag har haft två helt olika förlossningar och det är ganska långa historier båda två. En vaginal med havandeskapsförgiftning och en prematur i v 33 med akut kejsarsnitt.

Är det smärta, smärtlindring, känsla, sjukvårdens förfarande eller något annat speciellt du tänker på?

 

[Missemyran]

Sv: Förlossningar

Allt av det ovannämnda eller något av det

 

[Magdalena]

Sv: Förlossningar

Jag tror du kommer få många svar! Det är kul att prata förlossningar :-)

Jag har haft två helt olika upplevelser.

Med Lucas gick jag 17 dar över tiden. 15 dar över så gick vattnet, men jag hade inga värkar. Sen pinvärkar i 2 dygn, och så igångsättning med dropp. VIDRIGT med droppet för det skapade täta korta overksamma värkar, och efter 11 timmar hade jag fortfarande inte öppnat mig mer än när jag kom in, och det blev akutsnitt. Den gången hade jag lustgas, akupunktur (värdelöst pga okunniga nålsättare) och EDA. Jobbigt var det, men enda gången det var riktigt hemskt var när läkaren sa att det inte hände nåt och jag insåg att all smärta var förgäves, då höll jag på att bryta ihop, men sen fick jag bedövningen inför snittet och då var allt borta (smärtan alltså, jag var vaken).

Med Nathalie gick jag 11 dar över tiden, och här kom värkarna igång först och var klart hanterbara. Jag körde t.o.m bil till dagmamman och lämnade Lucas, hade 3 värkar på de 5 min det tar att köra... vaddå trafikfara! Men de små värkarna var ju ingenting mot vad som komma skulle. Vid 10.30 var vi inne på förlossningen, och jag badade (MKT skönt!!) tills jag ville ha lustgas också. Varning för att värkarna dämpas rejält av vattnet och man blir nästan chockat när man kliver upp och värkarna känns igen!! Lustgas fick duga tills min sköterska och sambon "gick med på" att jag fick ryggbedövningen (jag hade bett dem att förhala, så de gjorde ju bara som jag sa), och då var jag liksom redan öppen 9 cm. Krystningen var en baggis och jag kände knappt när de sydde några stygn. Hon är född 17.38. Superförlossning!

Förrutom själva förlossningen så är AMNINGEN jäkligt jobbig i början. Antingen tar det tid för mjölken att komma igång och man har en liten igen andra dygnet som vägrar släppa, eller så har man för mycket mjölk så bäbisen inte vill äta för den bara sätter i halsen. Det är lätt att man får sår och det gör ont som f-n, men då ska man se till (man får tjata och vara superenvis!) att man får hjälp med bäbisens tag. Suger bäbisen rätt så GÖR det inte ont, så enkelt är det, fast det är jättesvårt...

Just det, bästa tipset jag fick innan Nathalie föddes var att låta det ta tid när hon skulle ta bröstet första gången. Alltså, hon fick komma upp till mig direkt, men hon fick inte "ta" bröstet förrän hon gapade riktigt stort, det kan ta rätt lång tid innan de gör det (lång tid = en minut upp till en halvtimma!).

Sådär, nu tror jag att jag har svamlat klart :-) Jag skulle gärna föda barn massor av gånger till!!

 

[Missemyran]

Sv: Förlossningar

Tack för intressant läsning....

Jag börjar fundera kring hur man ska försöka få till en förlossning. Jag klarar av all läsning hyfsat bra nu när jag börjat hämta information och förbereda mig (okej, det är inte dags att sätta igång och producera en knådd förrän om ett år men ändå... för mig tar det tid att vänja mig vid tanken och komma fram till hur jag vill ha det). Jag funderar kring smärtstillande medel. Som jag känner det vill jag inte ha någon smärtlindring, alltså inga "medel". Kanske akupunktur, massage, varmt vatten, allt sådant som inte påverkar kroppen eller förlossningsarbetet. Föda i varmt vatten verkar ju rätt bra... absolut inte på rygg i ett sterilt rum. Sittande på huk tror jag skulle passa bra. Sittande på huk i varmt vatten...

Jag är rädd för alla effekter de smärtstillande medlen har. Samtidigt är det ju som att frivilligt och glad i hågen förbereda sig för en lååångdragen tortyr att gå ingenom en förlossning utan smärtstillande medel.

Fast jag vill tro att kroppen fixar det, att jag fixar det, jag känner mig ganska bestämd, fast rädd, för att en "naturell"
förlossning skulle passa mig bäst.

Fast fan vet hur det blir när man ligger där, eller förlåt sitter på huk där, gråter och spyr av smärta och svimmar (vilket jag har lätt för att göra) och skriker om man orkar och ber om alla droger som finns i världen. Jag försöker intala mig att smärta är något naturligt, men vete katten om jag är så bra på att uthärda. Envis som synden är jag, kanske är det en bra egenskap.

Rädd för komplikationer under graviditeten är jag också. Missfall och foglossningar och annat jämmer och elände. Det är så lätt att jag inbillar mig att vi bara
på av bara tusan kring ägglossningen och så är allt klappat och klart.

Riktigt så enkelt är det nog kanske inte, men å andra sidan KAN det ju vara så enkelt att graviditeten blir fin och problemfri och förlossningen detsamma.

 

[Xeline]

Sv: Förlossningar

Se inte förlossningen som en tävling eller nån sorts prestation att den är bäst som inte har någon smärtlindring. Det absolut VIKTIGASTE är inte hur det går till för det kan du inte bestämma från början, utan att det kommer ut ett friskt barn, sen om det är med snitt, i ett sterilt rum eller hemma...så är det av underordnad betydelse. Jag tycker att det är alldeles för fixerat vid själva förlossningen, det är ju en fjärt i universum jämfört med att faktiskt ha barn.

Jag har fått lite olika typer av smärtlindring med mina barn, Lustgas och petidin med de första två och lustgas och morfin med trean. Bägge gångerna vart det försent att sätta ryggbedövnng, som jag nog gärna hade tagit annars, fast å andra sidan hade det antaligen inte passat min kropp, eftersom mina värkar varit jätteeffektiva till jag vart öppen 9 cm, sen har de typ bara gjort ont och inget har hänt. Lustgas har haft effekten på mig att det gjort JÄÄÄÄVLIGT ont, men det skiiiiiiter jag i.. Petidinet/morfinet funkar rent smärtstillande. Och har inte haft någon effekt på barnen såvitt jag kan se det står heller inget i journalerna att de är påverkade av det.

 

[Welsh]

Sv: Förlossningar

Hm låt se.
Med 1an.
Värkarna började vid 12 tiden hemma. jag hann sticka klart och sy ihop min lusekofta innan det var dags att åka in. Då det var fullt på normal vården så fick vi rum på specialistvården. Gubben satt och tittade på svenska melodifestivalen (-95) (alsrig lämnar jag dig något vann...) medan jag gick och vnkade i korridoren. Vi prövade duschen och lyckades ställa till med översvämning. Fick en underbar Bm och en läkarknadidat som hette Fredrik (vilket min man också gör) värkarna var uthärdliga. När jag fick mer ondare värkar så fick jag Västerviksmedtoden. Minns att jag trodde att jag behövde gå på toa men det var bebisen som trängde på. jag skrek som en gris och beben var ute på 5 krystvärkar. Syddes lite men det minns jag inget av. Lustgasen gjorde att spydde ner min man....
Med 2an
Den här gången skulle jag vara tuff och inte ha bedövning. Minns inte så mkt av förloppet. Däremot minns jag som om jag var utanför min kropp och såg allt på håll. jag klättrade bokstavligen uppför sängryggen för att komma undan smärtan. 2 barnmorskor höll i mina fötter för att jag inte skulle fly medan en 3e hängde på min mage. Under denna tiden så mumlade de snällt; du är så duktig ta i lite mer. Hade de rytit i och sagt att nu krystar du annars dör barnet så hade jag nog sansat mig och gjort jobbet. Till slut så fick de ut den lila bebin som inte gav hals. De slet av navelsträngen och drog ut min man ur rummet. Där ute så skrek de på barnläkaren. jag låg kvar på min blodiga säng och fattade ingenting ensam och med moderkakan kvar. Idag så står et i journalen att det var en normal förlossning
Med 3an.
hade sådan ångest under den senaste månaden.
Vattnet gick (trodde vi) när jag var i stalletkl 16.30. Tog in hästarna och körde iväg barnen till barnvakten samt åt middag. Sen ringde vi B.B och beskrev att det var färgat det som kom (hade rosa trosor dumt nog) fick genast åka in utan värkar då de trodde att barnet var stressat och bajsat ner i vattnet.
Väl inne 21.00 så konstaterade de att det var en liten blödning inget mer. Då vi hade så långt hem så fick vi gå på stan ett tag för att få igång värkarna. Kl 23 så träffade vi MIN barnmorska från barn I lugnet infann sig direkt. Jag bad att få samma bedövning som vid 1an med det gick inte när jag hade blödning. kl 01 sattes EDA och sedan levde jag som i ett rus. Titta jag har en värk flinade jag til min man Sen fick jag dropp för att sätta fart på värkarna som försvann av EDAn. 03 sa jag till att nu är jag trött på att gå i korridoren, nu ska bebisen ut. Hann bara lägga mig ner så gick vattnet (på riktigt denna gång) sen kom krystvärkarna. Tyvärr så satt han fast med sina breda axlar men jag var lugn. Älskar min EDa bebisen ute 03.30 ett litet barn då han hade självlysande röda ögonvitor. Vi åkte sedan hem vid 08 på morgonen.

Barn 4a
Än så länge har den inte pluppat ut men läkarna har lovat att kolla mig v 39 för att se om livmoderstappen är mogen för igångsättning en kväll som MIN Bm jobbar natt så jag kan vara lugn. Snart är det dags......

 

[Silverkedjan]

Sv: Förlossningar

Jag hade varit jättesjuk under graviditeten pga överstimulering vid provrörsbefruktingen. Hade på gränsen till tarmvred och massor av vätska i buken. Sedan fick jag foglossning som ökade mot slutet.

Dan innan förlossningen (Vidar kom tio dagar för tidigt) hade jag varit på MVC-kontroll och då såg allt lugnt ut så jag packade hästen och lilla juniorryttaren för att åka till SM (Uppsala, 4 timmar bort)dagen därpå. Men på dagen som vi skulle åka hade jag en liten brun flytning och var lite orolig för att det skulle vara den s.k. slemproppen. Så vi stannade på vägen med transporten kopplad och häst och packning i för att köra en snabb drive-in koll på BB som låg liksom på vägen.

Några värkar hade jag inte känt, men jag hade en närmast obeskrivlig konstant bakgrundssmärta i bäckenet som jag misstänkte att de skulle kunna "drunkna" i....

På BB tyckte de nog jag var lite fånig men tog till slut in mig på ett rum.

När BM hade undersökt ändrades attityden... "Det blir inget Uppsala - det blir BEBIS ! Du är öppen 6 cm !"



Snabb omplanering - SM-ekipaget fick förhållningsorder och ny förare, maken skickades hem som fölvakt (Tína hade fått vit mjölk vilket brukar komma omedelbart före fölet) och jag stannade på BB.

Man har ju hört att det tar lång tid med gamla förstföderskor....

Jag låg och väntade en stund till en gynekologkollega kom och tittade till mig och tog hål på fostervattenblåsan som hängde ut som en säck.

Då satte det igång. Krystreflexerna gick INTE att missa

Jag fick barnets hjärtkurva vid mitt huvud så jag såg att det mådde bra och värkarna, och sedan lustgasen som jag tajmade så jag bara tog den medan värken var på väg "uppåt" på kurvan. (då hinner man inte må illa)

Tyckte det var helt OK och gillade lustgasen skarpt och var beredd på åtskilliga timmars slit Men BM undrade om inte gubben skulle vara med när barnet kom. "Jo", sa jag "men han har bara 20 min hit"

Oooops! Det var bara att ringa efter honom och han hann inte mer än fram förrän Vidar ploppade ut. Huvudet kändes som att klämma ut ett bowlingklot och jag sprack lite åt tre håll men det gjorde liksom inget för jag var hög av upplevelsen, lustgasen och endorfiner... Sedan var kroppen som en sladdrig trasa som rann ut av sig själv.

Jag fick Vidar på magen och klämde ut moderkakan och syddes ihop - ivrigt tjatande om att man måste få ha lustgasen då också

Sen mindre än en timme efter att han kom ut var jag på benen, städade sängen och bar in honom till arbetskamraterna på röntgen. Kände mig superpigg och rörlig - det där som hotat spränga sönder mitt bäcken de senaste månaderna var ju BORTA !!!!

Men på BB blev de förskräckta över att jag "rymt" - tydligen ska man ligga kvar och se helig ut i sängen så länge man får

En stor anledning att stanna 1½ dygn på BB var toaletterna. De har inbyggd dusch så man slipper torka sig i köttfärsen En anledning att åka hem var alla bebisar som skrek så man inte fick sova ens när de korta stunder ens egna gjorde det.

 

[Inte_Ung]

Sv: Förlossningar

Åt vilket håll ligger 4:an nu?
Uppåt, nedåt eller på tvären?

 

[Missemyran]

Sv: Förlossningar

Det där med köttfärsen som många beskriver skrämmer mig. Och smärtan så klart. Men Jane sa något klokt till mig, något ungefär så här "Kanske är det som skrämmer oss mest just det att det inte riktigt går att ha kontroll över en förlossning eller en graviditet". Det fick mig att tänka till.

Tävla i förlossning var något nytt, kanske ser folk det så, jag ser det mer som att smärtstillningen är det enda jag inte klarar att läsa om utan att börja må illa. Resten funkar, jag läser och begrundar och fasar lite grann men rätt lagom. Men när alla bieffekter och annat med smärtstillningen kommer på tal blir jag helt vimmelkantig och börjar må illa. Så det är nog snarare så att jag försöker tänka bort det som skrämmer mig mest. Kanske konstigt, men så känns det just nu.

Att kroppen liksom sköter det där själv, om jag tar mig tid att lyssna på den och ser till att förlossningen passar mig och blir på mina villkor utifrån mina förutsättningar. Ungefär så...

 

[Silverkedjan]

Sv: Förlossningar

Det där med köttfärsen som många beskriver skrämmer mig.

Det är faktiskt äckligt, men går över jättefort. Det är en enorm läkningskapacitet i underlivet efter en förlossning Jag ser ut (och känns ) precis som förut...

Man har så fullt upp med bebisen och amningen att man tänker liksom inte på det.

 

[Welsh]

Sv: Förlossningar

Ingen köttfärs här inte.......lite öm med första så det blev kudde på stolen men med 2an och 3an såg jag nästan ut som en oskuld på nytt

 

[Welsh]

Sv: Förlossningar

<Såg du inte det på min mage i lördags???? Om du såg sonen så måste du sett mig med någon stans i röran
Nu ligger han väluppfostrat med huvudet neråt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Förlossningar

Jag såg nog bara sonen faktiskt.
Det fanns någon pappa och syskon där också, men de var inte lika spännande.
Sedan så hade jag fullt upp med Patsy och annat.

Så bra att att 4:an har lagt sig som han, HAN?, vet du att det är en han?
Ja som sagt, så skönt att han har lagt sig som han skall.

 

[Welsh]

Sv: Förlossningar

Var du aldrig med upp till mitt sekreteriat????? Skriver mitt då jag var ensam boss där. jag var ute 2 ggr under hela dagen. Den ena gången när Tobias försökte hjälpa till med att få fart på hästarna vid vetII och sen en gång när jag försökte äta lunch. Annars så satt jag snällt på mitt rum eller hängde ut genom fönstret för att se vår egen ponny som visades.

 

[Missemyran]

Sv: Förlossningar

Det är faktiskt äckligt, men går över jättefort. Det är en enorm läkningskapacitet i underlivet efter en förlossning Jag ser ut (och känns ) precis som förut...

Man har så fullt upp med bebisen och amningen att man tänker liksom inte på det.

Det låter överlevnadsbart eller hur man ska säga... och visst är det klart att man läker och för det mesta bra också. Bara att försöka intala sig att det blir som det blir hur det än blir och att det säkert blir rätt okej eller till och med bra med allt hur det än blir.

 

[Snurrfian]

Sv: Förlossningar

Det är jättebra att läsa på innan men så kände jag att jag var tvungen att lita på personalen, de har mycket erfarenhet och de flesta är trevliga!
Jag var helt bergsäker på jag skulle klara med enbart med lusgas och akupuntur... Ha ha...
I v 42 fick jag kom in på kontroll då inget hände, de bestämde att det var nog läge för ingångsättning pga att det var lite dåligt med fostervatten, dagen efter torsdagen blev jag in skriven, fick ett piller och sen vänta, sen fick jag piller med fyra timmars mellanrum utan att något hände... Tack och lov var vi tre stycken osm var inne på igångsättning så vi höll varandra vid någorlunda gott mod... På lördagen trodde jag att jag kände en värk (återigen hahahaha) men läkaren tyckte att jag kunde åka hem på permisson för de ville helst inte ha oss inne över helgen... Så jag åkte hem, åt god mat sov ganska så gott i sängen mellan sammandragningarna, kände av lite mer under dagen men ville inte vara hemma så vi satt och åkte runt och titta på sevärdheter i närheten. På efm ringde jag in till BB och då ville de att jag skulle komma in så de fick titta på mig. Nu hade jag börjat få värkar och insåg raskt skillnaden... Så jag blev inlagd igen och uppskickad på "min" avdelning. Gå funkade inte alls för mig, det gjorde bara mera ont då... Tidigt på måndag morgon beslutar jag tillsammans med "min" BM på avdelningen att jag nog behöver mera bedövning än andning, nu har jag värkar med strax under tre minuters mellanrum. På förlossningen så får jag en morfin/petadin spruta för att jag få vila lite och att värkar ska börja göra någon nytta, änså länge har jag bara öppnat mig 1 cm... *suck* Vi sover en stund min man och jag, vaknar framåt halv åtta och sen bestämer de sig för att göra hål på fosterhinnorna, värkarna blir starkare men inte händer det så särskilt mycket... De blir lite oroliga för min bebis och sätter en "kabel i huvudet" på henne. Så sen är jag ganska så fastlås vid sängen jag får upp och gå lite då och då men de gillar inte att de inte får någon övervakaning.
På efm är jag rejälv less på allt ihop, har värkar konstant men fortfarande öppnar jag mig inget, får ytterligare en morfin petadin spruta men den hjälper knappt, BM from Hell kommer in och håller på att knäcka mig genom att säga att jag sjåpar mig... Tack och lov kommer förlossningsläkaren in och anser att det är riskt för både mig och barnet att fortsätta så vi kommer att få ett snitt. In kommer de med brickanyl sprutan och lugnet lägger sig!! Jag börjar konvesera och ta reda på vad folk heter. Min man kommer iväg och får i sig lite mat innan narkosläkaren har tid. Tio minuter i tolv natten till tisdag är hon född min lilla älskling! Sen tillbringade jag dryga timmar på uppvaket innan jag äntligen fick komma ner till avdelningen och träffa både dottern och min man ordentligt, han hade fått lite mat och bubbel och tittat på någon fotbollsmatch på tvn... Sen blev han hemskickad kl 4 på morgonen och jag stoppad i säng. Personalen tar med sig dottern för att jag ska sova (hahha) men när jag äntligen har kunnat komma till ro så kommer de in och väcker mig...

Så småning om får vi reda på att hon låg med ansiktet före så hon kom antagligen inte ner i kanalen ens, och att mina värkar hade varit rejäla vilket de hade märkt när de öpnnade upp mig. Hade jag inte fått snitt i det läget jag fick det så hade det kunnat blivit betydligt värre för dottern.

Lycka till med bebis tillverkningen, vänta inte för länge bara!

 

[Basilika]

Sv: Förlossningar

Min första var en bra normal graviditet. Jag gick över 2 veckor och när det var dags för kontroll var jag redan öppen så de behöll mig kvar. Sonen föddes 6 timmar efter att vattnet gått (de tog hål på hinnorna).

Andra var lite mer komplicerad, jag upptäckte inte att jag var gravid förrrän i v20 (trots att det var min andra alltså) så jag förberedde mig på en kort graviditet, som visade sig bli kortare än jag tänkt. I v35 var jag och tröstshoppade på stan, och mitt på stortorget gick vattnet. Det gick två dagar till innan jag blev igångsatt och ut kom en liten fågelunge på 2kg, hälften av vad storebror vägde, som också låg i magen 7 veckor längre. Men så här i efterhand har det gått jättebra

Förlossningarna i sig har varit ganska bra, jag sprack rätt mycket vid första, men det är som fler säger, inte viktigt i sammanhanget. Jag kom snabbt tillbaka till min ursprungliga kropp. Andra var inte lika "bekväm" efter som lillprinsen var tidig men det gick rätt så fort och jag sprack inte lika mycket.

Sammantaget är förlossningar den absolut största upplevelsen i mitt liv som jag inte skulle vara utan men det drar ju med sig lite

 

[Seminassistent]

Sv: Förlossningar

Ska försöka kortfattat beskriva min:

Hade gått två dgr över tiden och låg i soffan med 39graders feber. Gubben blev nervös och ringde förlossningen dom ville att vi skulle komma in. Tjurig som jag är så vägrade jag för vattnet hade inte gått och jag hade inga värkar. Hade inte ens packat väskan.

Efter mången lång övertalning så åkte vi och kom fram kl 13,30 på lördags em. Hade frossa och hög feber men inga värkar och bebbens hjärtljud såg bra ut. Det gick på löpande band på förlossningen så vi blev lämnade i en typ sluss (rummet innan förlossningsrummet)

kl 16.00 gick vattnet men inga värkar.

18.00 kom en läkare och kände på mig och tog ett bakt prov från livmodern. Öppen 1cm men..........inga värkar
Blev inskriven.

20,00 In på förlossningen

21,25 Öppen 7cm..........inga värkar
Fortfarande feber som pendlar mellan 38/39 grader. Troligen har bebis bajsat i vattnet och jag fått infektion.

Runt 22 får jag värkstimulerande dropp. Jag måste tydligen ha ont...
hjälp det funkar.....ge mig lustgas

23,30 Öppen 10cm..........va det inte värre än så här

Min älskade lilla dotter föddes 03,40 på fars dag 2003
Fick tyvärr inte se henne direkt. Hade varit problem med hjärtljud och dyl så nyblivna pappa och Tova fick gå med doktorn och suga rent luftrör och dyl medans dom andra skulle få mig att sluta blöda.
Förlorade 1liter blod, hade feber fyra dgr till efter men det viktigaste för mig under förlossningen var att JAG TOG BARA LUSTGAS.

 

[Xeline]

Sv: Förlossningar

"men det viktigaste för mig under förlossningen var att JAG TOG BARA LUSTGAS"

Sånt där får mig att bli irriterad. Var det inte viktigare att du fick ut ett friskt barn ? Hur fan kan man tycka att det VIKTIGASTE under en förlossning var att man bara tog lustgas ?