Första året med ceasar

[escodobe]

Hos oss har faktiskt gått väldigt fort. Det känns inte som om det var länge sen jag plockade hem det lilla svarta yrvädret. Från att knappt ha sett asfalt eller gått i koppel så blev han fullfjädrad cityhund på ett par dar och åkte spårvagn, strosade i slottskogen och tittade nyfiket på bullrande lastbilar.

Brutus satte han snabbt på plats, 45 kilo åtta åriga rottweilers ska minsann inte tro att de bestämmer över 7 kilo tibbevalp!Vem som var MATTE med stort M insåg han första natten och han har varit mattegris sen dess.

Lättare hund att hund att ha med sig kan inte tänkas, bara matte är med så åker man båt, sover på främmande ställen, i tält och på bussar.

Allt har inte varit rosenrött, ensamhetsträningen och hur man uppför sig mot andra hundar i koppel har krävt blod, svett och tårar. Bokstavligt talat. Sommaren 08 kommer jag minnas som sommaren jag tillbringade i trapphuset… Men skam den som ger sig, de problemen är fullt hanterbara idag och han leker glatt med Brutus.

Vi har hittat på en hel massa saker, promenarat på bronsålderstigen, åkt vikingaskepp, varit på träningshelg och sovit i tält. Han har gått lydnadskurser, agilitykurs testat på sök och spår och han älskar den stora apportblocken. Men det ska ske på hans sätt – eller inte alls.

Det är en mycket,mycket bestämd herre med en hel del egenheter och knasiga upptåg Den senaste är att han ska sitta på fönsterbrädan.Tråkig kan man absolut inte påstå att livet med honom är. Dessutom är han bara till hälften hund, andra hälften är en korsning mellan katt och kängru…

Hans höfter var finfina och även om han ser ut som en” orch” i munnen så kan alla tänderna sitta kvar enligt veterinären, något som dock inte fick sitta kvar var kulorna. Pälsen får komma och gå efter vad som passar oss bäst. Vackrast är han definitivt i lång päls, men vi värderar lerbad och roligheter framför skönhet och pälsvård.

Det här året har varit ett läroår för oss alla fyra, och ibland har det varit riktigt riktigt tufft och vi har nog varit väldigt trötta allihop emellanåt men allra mest har det varit väldigt roligt för roligare och charmigare hund är det svårt att hitta och mitt hjärta stal han helt och fullt första dan.
Bildspel
http://s91.photobucket.com/albums/k288/escodobe/Caesar/?action=view&current=fd28498c.pbw

 

[lady_vip]

Sv: Första året med ceasar

Jag måste fråga, hur gjorde du med hans ensamhetsångest?

Söt är han iaf

 

[escodobe]

Sv: Första året med ceasar

Jag måste fråga, hur gjorde du med hans ensamhetsångest?

Söt är han iaf

Fråga snarare vad jag INTE gjorde Jag testade varenda metod nån någonsin kommit på nästan. allt från att extremt långsamt förflytta mig från buren - alltså på 60 träningstimmar kommit så långt att jag var 1½meter ifrån den till att åka bort en helg till landet och låta honom vråla tills han inte orkade mer. Han slutade inte. På en hel helg.
Det handlade mer om jag VILL inte än riktig ångest - annars hade jag inte prövat det sistnämda. Han blev förbaskad för att bli lämnad och när han börjat låta kunde han inte sluta självmant utan jagade bara upp sig.

Tillslut så körde jag citronhalsband och det vände på en hand
Eftersom han aldrig fick en chans att jaga upp sig med att skälla. . Flasken är inte tömd och den köptes i slutet på augusti, han filmas regelbundet och ÄR lugn och avslappnad.
Nu kan han vara ensam dryga fem timmar med rottisen och utan rottisen har det fungerat upp till nästan en timme - har inte testat längre, än i alla fall inte i lägenheten, men bilen har han suttit längre i och varit lugn när jag kommit ut.