Funderingar kring problematik och omplacering

tinyy

Trådstartare
Jag har en mindre hund på 1½ år som det har varit jobbigt med från start i princip. Osäker på hundar och människor (utfall och skäller). Vi har varit på grundkurs, hundmöteskurs, fått hjälp och tips från olika instruktörer men det har hjälpt föga. Det har alltid funnits hundar och människor runt omkring så jag har lite svårt att förstå hur det egentligen blivit såhär, men vi kämpar på med (försök till) socialisering och miljöträning med hundmöten osv.

De senaste veckorna har jag verkligen börjat känna att vanliga promenader får mig att må pissdåligt eftersom att inget får oss i rätt riktning. Vi har såklart testat hela köret med avledning, omvänt lockande, skvallerträning etc. Tillslut köpte jag ett antiskall halsband utan nämnvärt resultat. Jag vet att 1½ år inte är någon ålder och jag skäms nästan över att tankarna ibland hamnar i att det kanske vore bättre att omplacera? Till någon som har mer erfarenhet och kunskap om sånt här beteende. Jag känner sådan skuld över att jag inte vet vad jag kan göra för att hjälpa längre. Hur länge ska det vara såhär utan att jag har gett upp för lätt?
 
Hur skulle det vara om du bara struntade i att han beter sig illa ett tag?
Fokusera på dom roliga delarna med att ha hund, låt honom slippa att umgås me främmande och låtsas som det regnar när han skäller på hundar.

Man orkar ju inte jobba med allt jämnt. Ibland får man liksom bara välja vad man orkar med och strunta i resten.
 
Jag håller med @escodobe.

Sedan undrar jag om han tar godis vid hundmöten?

Min första tik var skitsvår(!) vid hundmöten och inget tycktes hjälpa. Hon betedde sig som om hon ville äta upp alla hundar hon såg, även om de var låååångt borta (när hon sedan kom lös en gång visade det sig att hon bara var rädd, men ja, beteendet var ju ändå oönskat). Det som till sist fungerade var just att fokusera på allt som var kul, att försöka undvika de jobbiga situationerna, men också att vid hundmöten kasta godis på marken. Gav jag godis ur handen så tog hon godisen, vände sig om och skällde vidare. Gick jag ut på en gräsmatta eller liknande, kastade ut ett gäng godisar på marken och visade henne det, då blev hon så upptagen med att leta efter alla godisar att hon helt missade när mötande hund passerade. Den metoden bidrog starkt till att hon faktiskt blev lättare vid hundmöten sedan. Vi behövde inte gå lika långt bort, jag behövde inte lika mycket godis osv. Det tog tid, men det fungerade för oss i alla fall :)
 
Jag håller med @escodobe.

Sedan undrar jag om han tar godis vid hundmöten?

Min första tik var skitsvår(!) vid hundmöten och inget tycktes hjälpa. Hon betedde sig som om hon ville äta upp alla hundar hon såg, även om de var låååångt borta (när hon sedan kom lös en gång visade det sig att hon bara var rädd, men ja, beteendet var ju ändå oönskat). Det som till sist fungerade var just att fokusera på allt som var kul, att försöka undvika de jobbiga situationerna, men också att vid hundmöten kasta godis på marken. Gav jag godis ur handen så tog hon godisen, vände sig om och skällde vidare. Gick jag ut på en gräsmatta eller liknande, kastade ut ett gäng godisar på marken och visade henne det, då blev hon så upptagen med att leta efter alla godisar att hon helt missade när mötande hund passerade. Den metoden bidrog starkt till att hon faktiskt blev lättare vid hundmöten sedan. Vi behövde inte gå lika långt bort, jag behövde inte lika mycket godis osv. Det tog tid, men det fungerade för oss i alla fall :)
Ja godis från handen går bra om hunden inte kommer för nära, säg 30 meter som minst. Då fungerar oftast även att slänga godis på backen. Hur gick ni vidare? Eller det kanske bara gradvis blev bättre?
 
Min hund var precis som din när jag fick henne.

Det som funkade för oss var ordning och reda på promenaderna. När vi går på promenad då går vi på promenad - hunden ska gå bredvid mig med löst hängande koppel. Det är skillnad mellan promenad och rastning. När jag rastar henne, så får hon dra hur mycket hon vill.

Problemet med stress, hundmöten och utfall mot människor var som bortblåsta när vi körde på denna metod.
 
Många gånger kan utfall bara vara ett symptom på något annat. Då hjälper det inte att bara ge sig på själva utfallen, vilket ofta blir fallet om du går på hundmöteskurser eller använder diverse tekniker som skvaller. Själva grundorsaken finns kvar. Ni kanske inte alls ska träna på några hundmötet utan se över helhet, relation, grejer ni gör tillsammans, eller hur ni överhuvudtaget mår.
Ofta fastnar man i en spiral där du som förare "försöker säga till" och hunden försöker också "säga till" och ingen lyssnar på den andre.
Har du ingen tränare som kan ta sig an helhet? Låter lite luddigt, men jag hoppas du fattar. :)
 
Inte behöver du väl omplacera en liten hund för den gör utfall och skäller ? Vad är det för ras ? Många små har lätt till skall , och det är inget konstigt alls. Ta det lite lugnt och lär känna varandra först :)
 
Ja godis från handen går bra om hunden inte kommer för nära, säg 30 meter som minst. Då fungerar oftast även att slänga godis på backen. Hur gick ni vidare? Eller det kanske bara gradvis blev bättre?

Om det funkar på 30m så håll 30m :) Och avled med jättegott godis. Ni behöver bryta spiralen om att det blir lite cirkus varje gång ni får ett hundmöte, och jag tror att om du konsekvet ser till att det inte uppstår situationer så kommer det med tiden minska.
Är nog inte fel att gå en kurs eller få hjälp privat av en tränare heller. Jag har gått endel kurser med min hund redan från start, men får hela tiden nya inputs på lösningar på problem som ev kan uppstå eller redan har uppstått. Nu har min hund aldrig haft några problem, men går man kurs i grupp utbyter man ju erfarenheter med varandra. Jag tror också att en stor anledning till att jag själv inte haft problem är just att jag förebyggt dem. Det är naturligtvis betydligt svårare om ett beteende redan är en vana, men då tror jag du har mkt nytta av att hålla tillräckligt avstånd. Och du verkar ju ha hittat ett avstånd som funkar :)

När min hund var valp ville hon fram till allt och alla på promenader tex, men det har hon kommit över nu. Jag började med skvallerträning och godisavledning och sedan var det aldrig nåt bekymmer mer trots att hon har svårt fortfarande om folk tar kontakt. Och jag tror att det viktigaste i detta är att Alltid ha godis med på promenaderna, jättegott godis eller leksak eller vad det nu är som hunden helst vill ha. Det ska löna sig för hunden att hålla kontakt med matte/husse, och det är klart att om en inte har med sig nåt sånt så varför ska hunden hellre gå fint vid sidan om annat lockar mer?
Min hund drar tex i kopplet med min pojkvän när han går ut med henne, samma med en som ibland passar henne åt mig. Gemensamt för dem bägge är att de inte har godis med sig, går promenaden lite i egen värld och inte direkt fokuserar på att promenaden är en aktivitet Tillsammans med hunden. Med mig drar hon aldrig i kopplet, och sträcker hon kopplet stannar jag direkt till och hon kommer på sig med det och går direkt in till sidan och får godis.
 
Om det funkar på 30m så håll 30m :) Och avled med jättegott godis. Ni behöver bryta spiralen om att det blir lite cirkus varje gång ni får ett hundmöte, och jag tror att om du konsekvet ser till att det inte uppstår situationer så kommer det med tiden minska.
Är nog inte fel att gå en kurs eller få hjälp privat av en tränare heller. Jag har gått endel kurser med min hund redan från start, men får hela tiden nya inputs på lösningar på problem som ev kan uppstå eller redan har uppstått. Nu har min hund aldrig haft några problem, men går man kurs i grupp utbyter man ju erfarenheter med varandra. Jag tror också att en stor anledning till att jag själv inte haft problem är just att jag förebyggt dem. Det är naturligtvis betydligt svårare om ett beteende redan är en vana, men då tror jag du har mkt nytta av att hålla tillräckligt avstånd. Och du verkar ju ha hittat ett avstånd som funkar :)

När min hund var valp ville hon fram till allt och alla på promenader tex, men det har hon kommit över nu. Jag började med skvallerträning och godisavledning och sedan var det aldrig nåt bekymmer mer trots att hon har svårt fortfarande om folk tar kontakt. Och jag tror att det viktigaste i detta är att Alltid ha godis med på promenaderna, jättegott godis eller leksak eller vad det nu är som hunden helst vill ha. Det ska löna sig för hunden att hålla kontakt med matte/husse, och det är klart att om en inte har med sig nåt sånt så varför ska hunden hellre gå fint vid sidan om annat lockar mer?
Min hund drar tex i kopplet med min pojkvän när han går ut med henne, samma med en som ibland passar henne åt mig. Gemensamt för dem bägge är att de inte har godis med sig, går promenaden lite i egen värld och inte direkt fokuserar på att promenaden är en aktivitet Tillsammans med hunden. Med mig drar hon aldrig i kopplet, och sträcker hon kopplet stannar jag direkt till och hon kommer på sig med det och går direkt in till sidan och får godis.

Mitt intryck är att TS har gått diverse hundmöteskurser etc, där tipsen har gått ut på avledning/skvaller/godisregn etc.
 
Senast ändrad:
Mitt intryck är att TS har gått diverse hundmöteskurser etc, där tipsen har gått ut på avledning/skvaller/godisregn etc.

Ok. Jag missade nog att fokusera på den första biten och fastnade lite i den nedre... och tolkade saken som att hen mestadels jobbat på egen hand. My bad.

Ts- prova en annan instruktör? Jag går nu hos en H-märkt instruktör och hundpsykolog. Jag tycker hennes metoder och kurser är långt mer pedagogiska än vissa jag tidigare gått med gamla hunden (olika BHK, lokal kennelklubb etc).
Det kan ju helt enkelt vara så att du inte fått rätt verktyg och handledning för era behov?
 
Senast ändrad:
Vad är skillnaden på om det är en liten hund eller en stor?
Skillnaden är att en liten hund 1) går att hålla tillbaka även för mindre starka personer, 2) hunden har mindre kapacitet att orsaka allvarlig skada.

I en perfekt värld skulle inga hundar göra utfall och skälla, men har man ett utfallsproblem är det proportionellt till hundens storlek, i varje fall enligt omgivningen/allmänheten.
 
Skillnaden är att en liten hund 1) går att hålla tillbaka även för mindre starka personer, 2) hunden har mindre kapacitet att orsaka allvarlig skada.

I en perfekt värld skulle inga hundar göra utfall och skälla, men har man ett utfallsproblem är det proportionellt till hundens storlek, i varje fall enligt omgivningen/allmänheten.

Håller med dig. Även jag som tycker om hundar ogillar då stora hundar lever rövare, för jag vet ju inte om den som håller i snöret har koll/utrustningen håller osv. (Kan bara tänka mig hur hundrädda personer känner i en sån situation.) Om en liten golvmoppshund gör samma sak förutsätter jag att en normalstark person fixar det rent fysiskt, och skulle koppel gå av så kan jag faktiskt freda mig rent fysiskt om det skulle krävas, jag kan tom lyfta upp min hund i onåbar höjd om det är så.
 
Håller med dig. Även jag som tycker om hundar ogillar då stora hundar lever rövare, för jag vet ju inte om den som håller i snöret har koll/utrustningen håller osv. (Kan bara tänka mig hur hundrädda personer känner i en sån situation.) Om en liten golvmoppshund gör samma sak förutsätter jag att en normalstark person fixar det rent fysiskt, och skulle koppel gå av så kan jag faktiskt freda mig rent fysiskt om det skulle krävas, jag kan tom lyfta upp min hund i onåbar höjd om det är så.
Och jag, som har en stor hund som tycker att möta små hundar är jobbigt, tycker det är pest och pina att möta dom där hundägarna som har hundar som skäller på allt och alla dom möter. Det provocerar min hund enormt och hon tvekar inte att bita ifrån om någon hund skulle komma lös och fram till henne. Oftast hinner jag få "ihop" henne inför mötet och kan ta ut avståndet, då jobbar hon jättefint med kommunikation gentemot den andra hunden. Hon sänker huvudet och tittar mot ett annat håll. Det funkar OM den andra hunden inte får chansen att närma sig henne. Då går hennes proppar.. typ "Jag har visat med ALL tydlighet att jag inte vill ha med dig att göra, kom för f-n inte hit". Tyvärr går de där små ofta i flexikoppel och eftersom ägarna tycker deras hundar är så tuffa som vågar skälla på den stora hunden, får se också "friheten" att komma närmare...
Självklart måste man få chansen att jobba med hundmöten, men då ta ut avstånd till de andra hundarna..
 
Ts- prova en annan instruktör? Jag går nu hos en H-märkt instruktör och hundpsykolog. Jag tycker hennes metoder och kurser är långt mer pedagogiska än vissa jag tidigare gått med gamla hunden (olika BHK, lokal kennelklubb etc).
Det kan ju helt enkelt vara så att du inte fått rätt verktyg och handledning för era behov?
Vad är en H-märkt instruktör?
 
Och jag, som har en stor hund som tycker att möta små hundar är jobbigt, tycker det är pest och pina att möta dom där hundägarna som har hundar som skäller på allt och alla dom möter. Det provocerar min hund enormt och hon tvekar inte att bita ifrån om någon hund skulle komma lös och fram till henne. Oftast hinner jag få "ihop" henne inför mötet och kan ta ut avståndet, då jobbar hon jättefint med kommunikation gentemot den andra hunden. Hon sänker huvudet och tittar mot ett annat håll. Det funkar OM den andra hunden inte får chansen att närma sig henne. Då går hennes proppar.. typ "Jag har visat med ALL tydlighet att jag inte vill ha med dig att göra, kom för f-n inte hit". Tyvärr går de där små ofta i flexikoppel och eftersom ägarna tycker deras hundar är så tuffa som vågar skälla på den stora hunden, får se också "friheten" att komma närmare...
Självklart måste man få chansen att jobba med hundmöten, men då ta ut avstånd till de andra hundarna..

Jag har väl inte sagt att små hundar ska få leva jävulen bara för att de är små? 🤔
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har läst mycket här och tycker att det verkar finnas många kloka människor här. Hoppas nu på att kunna få stöd och råd i hur jag ska...
Svar
18
· Visningar
4 399
Senast: Milosari
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp