Funderingar kring sex och relationer

[prallan]

Apropå sex och relationer.. I den stängda nätdejttråden diskuterades det varför man benämnde relationen som monogam eller öppen, som om sexet var det viktigaste i relationen. Att man ev. skulle vara sexfixerad om man talade om relationen i dessa termer, då kanske Jämnställd relation var något som borde vara mer eftersträvansvärt. Jag tycker då att de ena inte utesluter det andra, hur man väljer att nämna sin relation beror ju helt på vilken kontext man diskuterar kring!
Vidare vill jag hårddra det lite. För endel är "sexuell otrohet" inte den största dealbreakern och för andra är det så. Några som tar lättare på "sexet" vill gärna få till det att de som är emot sexuell otrohet utövar någon slags makt gentemot sin partner. Men sex är ju laddat med känslor!

Varför skulle annars våldtäkt bli ett större trauma i jämförelse med ett slag i ansiktet, som bägge är våldsamma exempel på maktutövande?

 

[mino]

Varför skulle annars våldtäkt bli ett större trauma i jämförelse med ett slag i ansiktet, som bägge är våldsamma exempel på maktutövande?

Det känns som ett feltänk att tro att det jobbiga med våldtäkt har med sex att göra, snarare är det en av de mest ultimata formerna maktutövande-maktlöshet och kränkning av ens personliga integritet. Psykisk misshandel är en annan jobbig variant där ens personliga integritet bryts ner på ett psykologiskt plan.

Det är väl praktiskt att definiera ett förhållande utifrån sex för då blir gränserna väldigt konkreta med tydliga och synliga handlingar. Men det låter oerhört fattigt om lojaliteten i ett förhållande i första hand utgår från kroppen och vad man får och inte får göra med den. I mina öron låter det rätt ointressant att sexet skulle vara det som sätter den största prägeln på ett förhållande.

 

[prallan]

Fast det skrev jag ju i sista stycket, att det är maktutövande Jag har inte skrivit något annat, isf har du missförstått.

Men det involverar könsorgan. Har lite svårt att sätta ord på hur jag tänker exakt, men det kanske kommer fram genom att diskutera här.

Håller med om att det låter fattigt om lojaliteten utgår från kroppen, menar verkligen inte det!

 

[mino]

Fast det skrev jag ju i sista stycket, att det är maktutövande Jag har inte skrivit något annat, isf har du missförstått.

Du skrev

Men sex är ju laddat med känslor! Varför skulle annars våldtäkt bli ett större trauma i jämförelse med ett slag i ansiktet, som bägge är våldsamma exempel på maktutövande?

Det kan ju inte tolkas som annat än att du tycker att våldtäkt i första hand är något sexuellt och att de starka känslorna kring våldtäkt är nån sorts bevis för att sex är jätteviktigt. Om det inte var detta du menade så får du nog förklara lite tydligare hur du tänker dig att känslor kring våldtäkt säger något om frivilligt sex i en relation.

 

[prallan]

Det ska jag, ska försöka formulera mig så bra jag kan!

 

[Mona]

Vidare vill jag hårddra det lite. För endel är "sexuell otrohet" inte den största dealbreakern och för andra är det så. Några som tar lättare på "sexet" vill gärna få till det att de som är emot sexuell otrohet utövar någon slags makt gentemot sin partner. Men sex är ju laddat med känslor!

Jag tycker att alla relationer ska ske på "lika villkor" så att säga. Där båda är överens om vad man vill och hur man ser på förhållandet.
Lika barn leka bäst, på nåt vis.

Otrohet handlar väl egentligen väldigt sällan om just det. Det är nog mer regel än undantag att den ene är otrogen utan att den andre vet om det. Och det är väl just det som uppfattas som ett svek. Att ens partner söker sexuella kontakter utanför förhållandet utan att man vet om det.
Jag tror inte att det är just den sexuella handlingen som är stötestenen, mera det att den som blir bedragen faktiskt ofrivilligt fått leva med en lögn.

Jag tror vidare att just sexuell otrohet ofta handlar om bekräftelsebehov. Det är svårt att som bedragen inte ta en sådan sak som otrohet personligt, men det handlar nog egentligen väldigt sällan om den som blir bedragen.

 

[Trani]

Några som tar lättare på "sexet" vill gärna få till det att de som är emot sexuell otrohet utövar någon slags makt gentemot sin partner.

Självklart handlar det om någon slags makt. Det handlar om kontroll. Kontroll är makt. Även om det är ömsesidig kontroll.

 

[prallan]

Det ska jag, ska försöka formulera mig så bra jag kan!

Detta är alltså funderingar! Saker som jag önskar diskutera kring, inte några fasta åsikter! Jag kan givetvis ha gjort en tankevurpa när jag låg och filosoferade imorse

Då måste jag börja med en frågeställning där jag inte är insatt och vill gärna ha bra svar
Att bli våldtagen är oerhört förnedrande och kränkande! Men en fysisk misshandel ger ofta inte samma trauma.
Varför?

 

[prallan]

Jag tycker att alla relationer ska ske på "lika villkor" så att säga. Där båda är överens om vad man vill och hur man ser på förhållandet.
Lika barn leka bäst, på nåt vis.

Otrohet handlar väl egentligen väldigt sällan om just det. Det är nog mer regel än undantag att den ene är otrogen utan att den andre vet om det. Och det är väl just det som uppfattas som ett svek. Att ens partner söker sexuella kontakter utanför förhållandet utan att man vet om det.
Jag tror inte att det är just den sexuella handlingen som är stötestenen, mera det att den som blir bedragen faktiskt ofrivilligt fått leva med en lögn.

Jag tror vidare att just sexuell otrohet ofta handlar om bekräftelsebehov. Det är svårt att som bedragen inte ta en sådan sak som otrohet personligt, men det handlar nog egentligen väldigt sällan om den som blir bedragen.

Eller hur! Visst är det säkert så! Men vet man med sig att man har stort bekräftelsebehov så söker man förhoppningsvis ett öppnare förhållande, som du nämnde tidigare. Om vi säger ett par som träffas och diskuterar förhållandet och bägge är överens om att de vill ha ett monogamt förhållande. Då är ju frågan, varför? Och det är nog inte för att de inte vill bli bedragna utan att de ogillar tanken att partnern har sex med någon annan, eller?

 

[Mona]

Eller hur! Visst är det säkert så! Men vet man med sig att man har stort bekräftelsebehov så söker man förhoppningsvis ett öppnare förhållande, som du nämnde tidigare. Om vi säger ett par som träffas och diskuterar förhållandet och bägge är överens om att de vill ha ett monogamt förhållande. Då är ju frågan, varför? Och det är nog inte för att de inte vill bli bedragna utan att de ogillar tanken att partnern har sex med någon annan, eller?

Ja, det är faktiskt en bra fråga. För min egna del handlar det om en slags självrespekt. Alltså, jag betraktar inte mig själv som en dussinvara som är till för vem som helst. Jag vill gärna att min partner ska förstå att min kropp är något jag delar med mig av till honom och inte till någon annan.
Och då vill jag såklart ha en partner som ser på sig själv på samma sätt.

Likaså tycker jag inte att man "hänger ut" sin partner. Alltså att prata om personliga saker som gäller ens partner med någon annan. Hm.... Känner att det vore på sin plats med ett exempel här, men jag kan inte komma på något bra tyvärr.

 

[caballus]

Att bli våldtagen är oerhört förnedrande och kränkande! Men en fysisk misshandel ger ofta inte samma trauma.
Varför?

Våldtäktsakten innehåller ju flera moment. Dels att dominera, dels att åsamka smärta, och dels att tillfredsställa sina egna behov utan hänsyn till offret, som får vara redskapet.

En misshandel innehåller komponenter av aggression, dominans och lidande men utan att penetrera och besitta offrets innersta delar.

Syftet är ofta olika (men inte alltid) och graden av förnedring är också olika.

 

[prallan]

Hm, blev fel

 

[tigerflicka]

Jag kan tycka att det är lite tröttsamt med normer om vad som är "normalt" och hur det "bör" vara. Så länge alla inblandade är nöjda är det ju strunt samma vad omvärlden tycker. Är alla inblandade inte nöjda blir det ju problem, men det är ju de inblandades problem och inte heller det är omvärldens grej.

Själv vill jag dock ha en monogamt förhållande, men det gäller inte bara sex. Likaväl som jag vill vara den som min partner har sex med vill jag vara dem som min partner vänder sig till med tankar och funderingar, och vice versa såklart.
Det skulle vara lika illa för mig om jag har en partner som förvisso inte är otrogen sexuellt men som har någon annan han vänder sig till när han behöver någon att prata med.

 

[lil-sis]

Jag kan tycka att det är lite tröttsamt med normer om vad som är "normalt" och hur det "bör" vara. Så länge alla inblandade är nöjda är det ju strunt samma vad omvärlden tycker. Är alla inblandade inte nöjda blir det ju problem, men det är ju de inblandades problem och inte heller det är omvärldens grej.

Själv vill jag dock ha en monogamt förhållande, men det gäller inte bara sex. Likaväl som jag vill vara den som min partner har sex med vill jag vara dem som min partner vänder sig till med tankar och funderingar, och vice versa såklart.
Det skulle vara lika illa för mig om jag har en partner som förvisso inte är otrogen sexuellt men som har någon annan han vänder sig till när han behöver någon att prata med.

Innebär det att en nära bästa vän är uteslutet?

 

[prallan]

Våldtäktsakten innehåller ju flera moment. Dels att dominera, dels att åsamka smärta, och dels att tillfredsställa sina egna behov utan hänsyn till offret, som får vara redskapet.

En misshandel innehåller komponenter av aggression, dominans och lidande men utan att penetrera och besitta offrets innersta delar.

Syftet är ofta olika (men inte alltid) och graden av förnedring är också olika.

Det var dessa banor jag funderade i, "penetrera och besitta offrets innersta delar".
Att det kan vara detta som gör att det är viktigt med monogami för många? Att man delar det innerst (oavsett vad man lägger i det begreppet) med den man är i en kärleksrelation med? Och är det inte så, vad är det då som särskiljer en kärleksrelation och en annan nära relation?

Eftersom detta är Buke måste jag säga, igen, att detta inte är några åsikter utan funderingar som jag vill diskutera.

 

[prallan]

Jag kan tycka att det är lite tröttsamt med normer om vad som är "normalt" och hur det "bör" vara. Så länge alla inblandade är nöjda är det ju strunt samma vad omvärlden tycker. Är alla inblandade inte nöjda blir det ju problem, men det är ju de inblandades problem och inte heller det är omvärldens grej.

Själv vill jag dock ha en monogamt förhållande, men det gäller inte bara sex. Likaväl som jag vill vara den som min partner har sex med vill jag vara dem som min partner vänder sig till med tankar och funderingar, och vice versa såklart.
Det skulle vara lika illa för mig om jag har en partner som förvisso inte är otrogen sexuellt men som har någon annan han vänder sig till när han behöver någon att prata med.

Kan inte se att någon har diskuterat normer, normalt eller bör

 

[tigerflicka]

Kan inte se att någon har diskuterat normer, normalt eller bör

Inte här, tänker mer på samhället i stort och bilden som finns där av hur det ska vara.

 

[tigerflicka]

Innebär det att en nära bästa vän är uteslutet?

Antar att du menar att ha en nära vän som man vänder sig till för att prata? Inte alls uteslutet, men att ha någon annan att alltid vända sig till i första hand hade varit en märklig situation för mig.

 

[Ramona]

Antar att du menar att ha en nära vän som man vänder sig till för att prata? Inte alls uteslutet, men att ha någon annan att alltid vända sig till i första hand hade varit en märklig situation för mig.

Fast olika personer har ju olika expertområden och olika kvaliteter i livet. Samma person jag snackar jobbfunderingar med är kanske inte samma person jag snackar sexfunderingar med. Och vem snackar man med när man behöver snacka om sin partner?

Någonting jag lärt mig genom åren, både genom mina egna erfarenheter och andras, det är att inte släppa på kompisarnas betydelse bara för att man skaffar en partner. Den dagen ens partner avslutar förhållandet står man där utan någon nära alls som orkar ta ältandet och smällen!! Det är jätteviktigt att ha vänner utanför förhållandet, annars blir ju hela ens liv ens förhållande och nog vill man leva ett betydligt rikare liv än så. En partner kan inte tillfredsställa alla behov man har, man behöver kompisar också. Visst kan man göra allting med sin partner, men någonstans vill man ju ha ett mentalt utbyte av andra människor som inte tänker i exakt samma banor. Annars får man ju ingen utveckling i sig själv.

 

[tigerflicka]

Fast olika personer har ju olika expertområden och olika kvaliteter i livet. Samma person jag snackar jobbfunderingar med är kanske inte samma person jag snackar sexfunderingar med. Och vem snackar man med när man behöver snacka om sin partner?

Någonting jag lärt mig genom åren, både genom mina egna erfarenheter och andras, det är att inte släppa på kompisarnas betydelse bara för att man skaffar en partner. Den dagen ens partner avslutar förhållandet står man där utan någon nära alls som orkar ta ältandet och smällen!! Det är jätteviktigt att ha vänner utanför förhållandet, annars blir ju hela ens liv ens förhållande och nog vill man leva ett betydligt rikare liv än så. En partner kan inte tillfredsställa alla behov man har, man behöver kompisar också. Visst kan man göra allting med sin partner, men någonstans vill man ju ha ett mentalt utbyte av andra människor som inte tänker i exakt samma banor. Annars får man ju ingen utveckling i sig själv.

Jag håller med om allt du skriver! Får se om jag kan bli lite tydligare i vad jag menar. Det är ju en sak att jag vet i huvudet vad jag menar och en annan sak att få fram det.
Det jag tänkte på var mer att när det t.ex. hänt något under dagen, något bra eller dåligt, är det partnern man tänker att man först vill berätta det för och dela det med. Om man t.ex. blir befordrad, en nära släkting blir sjuk, man vinner på Lotto, man blir av med jobbet. Sådana saker.