Graviditetsdepression?

[Cari]

Jag väntar nu vårat första barn och allt jag kan tänka på är alla hemska saker som kan hända, känns inte som jag kan glädja mig åt barnet även om det var planerat och efterlängtat. Min sambo ser bara massa positiva saker och pratar redan/bara om saker som ska hända långt efter att bebisen är född. Är det något fel på mig som bara ser negativa hemska saker eller är det vanligt att gå igenom en sån fas?

 

[Inte_Ung]

Sv: Graviditetsdepression?

Det är sådär.
De blivande papporna de ser barn som man kan leka med när de väntar barn.
Och mammorna oroar sig för hur det skall gå och om det kommer att gå bra.
Det var nog det som jag tyckte var värst med att vara gravid, ångesten över att det skulle gå på tok.

För mig gick det över i vecka 30, de små liven är ju i princip färdigbakade då.
Och då så kunde jag också glädja mig åt det som skulle komma sedan.

 

[Feykír]

Sv: Graviditetsdepression?

Det är hormonerna som guppar omkring. Jag kunde börja storlipa för ingenting så hux flux var allt borta och jag fattade ingenting. Sambon fattade inget han heller och skulle trösta att såå farligt är det väl ändå inte - jo det är det visst det! och då tjöt jag ännu mer.

Prata med din barnmorska om det - det är fullt normalt att känna som du.

 

[benjamin]

Sv: Graviditetsdepression?

Ja, känner igen det där med massa tankar som snurrar. Det är ju jobbigt förstås särskilt när din sambo inte känner som du. Men han kanske bara försöker peppa dig och få dig att må bättre genom att visa sin egen glädje. Det låter skönt på ett sätt att han inte oroar sig. Då kan du luta dig mot honom när det känns tufft.
För att peppa dig så kan jag också säga att jag födde mitt tredje barn nu - en sladdis. Och jag känner mig nästan deprimerad för att jag inte får vara med om det igen.(Måste sätta stopp någon gång. Är inte heller direkt ung.) Även om jag under graviditeten tyckte det var pest och pina så är jag vansinnigt avundsjuk på alla som får vara med om det och har det framför sig. Det gäller även förlossningen, trots att jag då inte kunde förstå hur jag kunde utsätta mig för detta. Nar min dotter var fyra veckor och jag var på BVC så blev jag även grymt avundsjuk på de som kom till BVC med en vecka gamla bebisar. Lycka till med din graviditet och din bebis. Försök att hitta på lite roliga saker: träffa vänner, var ute och promenera och laga god mat. Lycka till!

 

[Cari]

Sv: Graviditetsdepression?

Vad skönt att det inte bara är jag som känner så här.
Tror att det känns så annorlunda för mig jämfört med min sambo för att hans liv knappt påverkats än (förutom att han har en sambo som spyr och svimmar på de mest konstiga platser och tider). Det kommer väl dröja innan han märker av förändringen som jag. Det är jag som måste sluta rida, sluta jobba och när ammningen börjar inte kan vara borta längre stunder.

Vi räknade ju med att det skulle bli en stor förändring men just nu känns det jobbigt och deprimerande ena stunden och spännande och roligt nästa!

 

[Silverkedjan]

Sv: Graviditetsdepression?

Det ska vara precis så som du beskriver Det betyder bara att du är normal

Här är ett suveränt lästips att läsa högt för blivande pappan ur: http://www.9manader.nu/blandat/bok/bokgravid/bok00300

 

[Lazza]

Sv: Graviditetsdepression?

Kan berätta en liten historia från vår föräldragrupp. Vi skulle skriva ner på en lapp vad vi förknippade med ordet "Förlossning". Alla tjejerna skrev något om smärta, värkar, blod, hemskt osv. Men samtliga killar skrev något positivt, som barn, glädje, lycka. (Min käcka sambo skrev kort o gott: kul).
Barnmorskan sa att det var den typiska bilden av hur man såg på en graviditet - som tjej är man så uppe i själva graviditeten att man inte kan tänka sig så långt som till ett barn, medans det för männen är så ogreppbart med graviditeten att de går direkt till "resultatet".

Så lugn du, du är långt ifrån ensam. Tänk bara på att det är ytterst sällan som det värsta händer!

 

[Feykír]

Sv: Graviditetsdepression?

samma författare har också skrivit "Så överlever du första året som mamma" Jag har läst både den första och den andra och jag bokstavligen skrattade högt vid båda

 

[Gandalf]

Sv: Graviditetsdepression?

Näe, tycker ni verkligen att Vicki Iovine-böckerna är bra?? Jag köpte den första för att jag blivit tipsad om den men tyckte den var urlöjlig och ganska sexistisk. Känns som att den mest handlar om att man måste förstå att man måste tvätta håret varje dag när man är gravid eftersom det lättare blir fett, att man inte ska förvänta sig att mannen är positivt inställd eller överhuvudtaget engagerad i graviditeten, och att det viktigaste argumentet för att det är meningslöst att motionera när man väntar barn är att man inte är snygg i trikåer.

Dessutom går ALLA upp typ 35 kilo (de som säger att de inte gör det ljuger) och det finns därför ingen anledning till att leva hälsosamt. Som tur är ägnas ett par kappitel i nästa bok (också nämnd ovan, fick den tyvärr av min svärfar...) åt hur man sen ska hetsbanta sig ner till sin gamla vikt - det är bara att bita ihop när man är hungrig

Ursäkta avvikelsen från ämnet... men jag retade mig verkligen på de här superamerikanska böckerna - även om jag också skrattade ganska gott ibland.

MITT bästa lästips är "Jag ska bli mamma - dagbok från en graviditet" av Karin Milles. Henne kunde jag verkligen identifiera mig med, mycket för att vår livssituation är så lika (doktorander, feminister, inte alls kärnfamiljstypen egentligen...). Den har jag ständigt bredvid sängen och läser i, den faller nog isär snart!

Och slutligen - jag skulle tycka det var märkligare om du INTE kände som du gör, Cari! Känner igen tankarna och tror att de delas av de allra flesta i din situation. Kram!

 

[Cari]

Sv: Graviditetsdepression?

Sen jag fick reda på att jag var gravid och började känna mig så orolig har jag slukat alla graviditetsböcker jag kommit över men det står inget om att det är normalt att känna som jag gör. Det kanske på sin höjd står nån rad liknande "Den blivande mamman kan känna oro över framtiden".
Verklighetstrogna böcker önskas....

 

[Silverkedjan]

Sv: Graviditetsdepression?

Gandalf - poängen med Vickis bok är just att jämfört med den så känner man sig JÄTTENORMAL

Man kan inte ta den på allvar, väl? Men det finns många sanningskorn som är framställda ur ett amerikanskt överdrivet perspektiv vilket kan kännas rätt förlösande i en situation där inget ens nämns av motsvarande problem annars.

Och så framstår man som ett under av tålmodighet och ognällighet om man läser den för sin partner

 

[Gandalf]

Sv: Graviditetsdepression?

Aha - var det så den skulle användas?
Men jag kunde ändå inte låta bli att irritera mig, jag är väl lite överkänslig kanske

Cari, såg du mitt lästips? Absolut verklighetstrogen bok, i alla fall för mig.

 

[Silverkedjan]

Sv: Graviditetsdepression?

Hihi, min överkänslighet tog sig helt andra uttryck - jag kunde överhuvudtaget inte läsa vissa stycken ur boken utan att få totalt hysteriska skrattanfall

Nu i efterhand hittar jag dem inte

 

[Feykír]

Sv: Graviditetsdepression?

Böckerna är komik av högsta grad - ungefär som Bridget Jones karltrubbel. Klart de inte går att ta på största allvar! Och det tyckte jag behövdes när jag vankade fram som en anka, sambon fick putta upp mig i sadeln samtidigt som han skämtade om att han skulle skaffa en lyftkran till mig istället... och jag blängde surt på honom och tyckte inte alls den ironin var särskilt roligt.

...eller när han inte fattade att det gick inte vara i stallet fram till halv tolv om kvällarna och stiga upp kl 7 på morgonen. Och jag stortjöt för någon bagatell och tyckte livet var det mest orättvisa - SÄRSKILT mot mig. Att då få lyfta bort tillvaron genom att få skratta åt någon överdriven halvhysterisk författare kändes mycket bra.

Jag läste också fakta för att förstå varför jag kunde må som jag gjorde ibland och varför jag ibland kunde oroa mig för ditten och datten. Kompisar som varit gravida var också bra att bolla med.

Alla GÅR inte upp 35 kg... jag gick visserligen upp 30 kg, men min kompis gick upp 13, min mamma 9 kg när hon födde mig.

 

[Gandalf]

Sv: Graviditetsdepression?

Alltså, den där biten om att gå upp 35 kilo var ju hennes som jag citerade (fritt)...

Jag VET att de ska läsas med humor men jag tycker bara inte att de är så himla roliga för jag känner inte igen mig för fem öre i det mesta hon skriver... känner mest för att skriva ett surt brev till henne och berätta att jag minsann bara gått upp några kilo, är övertygad om att all min (anpassade naturligtvis) träning och nyttiga mat (inklusive en del choklad givetvis ) under graviditeten kommer att gynna mig både vid förlossning och efter, att jag inte får omotiverade utbrott (mer än vanligt), inte går som en anka och framför allt - att jag ännu i åttonde månaden är JÄVLIGT snygg i mina trikåer, med mage och allt

...men såna som säger sånt ljuger ju bara

Äh, ni ska inte ta mig för allvarligt heller. Men jag tyckte helt enkelt inte att böckerna var givande alls. Gillar väl inte att associeras med nidbilden av gravida kvinnor, jag känner mig faktiskt ganska som vanligt, fast med en STOR parasit i kroppen

Och det där med att det inte är någon idé att försöka vara hälsosam när man väntar barn utan att det är lika bra att sitta i tv-soffan och käka praliner i nio månader för att sedan behöva tokbanta bort alla kilon efteråt verkar det tyvärr vara allt för många som tar på allvar. Alltså, jag menar inte att jag tror att boken har sådan genomslagskraft men jag stöter på den attityden hos många. Man kan bli betraktad som fåfäng och fanatisk bara för att man vill försöka behålla sin kondition och undvika en onödigt stor och påfrestande viktuppgång, fast det bara borde vara sunt.

Åh, vad jag är tråkig och seriös nu märker jag :smirk: - sorry...

 

[Gandalf]

Sv: Graviditetsdepression?

Och förlåt än en gång Cari för att din tråd blev en bokdiskussion istället...

 

[Silverkedjan]

Sv: Graviditetsdepression?

Jag gick upp 5 kg under graviditeten (hade redan gått upp 15 året innan av hormonspiralen men det är en annan histoiria) men tyckte den var rolig ändå... Kul att känna sig lite bättre än det "normala"...

 

[Cari]

Sv: Graviditetsdepression?

Men att vara gravid handlar tydligen mycket om vad alla andra tycker, tänker och skriver!! Det har jag märkt och vi har inte ens berättat det för folk än!! Jag fasar mig och försöker förbereda mig mentalt på min sambos föräldrars reaktion och åsikter....
Har svårt att inte ta åt mig av svärmors "kritik" (min sambo märker ju givetvis ingenting av hennes kommentarer!)

 

[Gandalf]

Sv: Graviditetsdepression?

Men att vara gravid handlar tydligen mycket om vad alla andra tycker, tänker och skriver!! Det har jag märkt och vi har inte ens berättat det för folk än!! Jag fasar mig och försöker förbereda mig mentalt på min sambos föräldrars reaktion och åsikter....
Har svårt att inte ta åt mig av svärmors "kritik" (min sambo märker ju givetvis ingenting av hennes kommentarer!)

Ja, det har du tyvärr rätt i. Att vara gravid känns som något av det mest privata som finns, och ändå får man räkna med att allt som gäller ens kropp, matvanor och så vidare hädanefter är helt offentligt material och får kommneteras fritt i vilket sammanhang som helst , och att tusen självutnämnda graviditets- och barnexperter har åsikter om ALLT. Men man får säga ifrån om man verkligen tycker att det är jobbigt! Det är DIN kropp och DITT barn och du kommer att vara världens bästa mamma till just ditt barn, fast du inte tror det själv. Håll på din integritet! Kram

 

[Cari]

Sv: Graviditetsdepression?

Gulle dig