Hantera oönskad uppmärksamhet (Utbruten från dejtingtråden 25!

och KL* :)

Problemet i kardemumman är en småstad där alla på gatan är bundis med den här mannen, jag vet inte hur mycket jag vinner på att hänga ut honom. Det är väl också rätt klassiskt i och för sig.

Och det där med kontaktförsök är en anledning till att jag velar som sjutton över hur jag ska hantera det - jag är rädd att en total ickereaktion uppmuntrar honom och ger ett 'fritt fram' eftersom mitt 'hot' om polisen var tomt. Det är ju SÅ uppenbart att han vet att uppmärksamheten är oönskad. Samtidigt vill jag bara att han ska pysa och att det inte ska bli något mer med det.
Anmäl, han behöva ett lite snack med polisen även om han ska flytta. Visst, du har inget ansvar för hur han beter sig eller vem hans nästa offer är, men han är medveten om att det är fel och väljer ändå att tränga sig på dig trots att du uttryckligen sagt ifrån.
 
Anmäl, han behöva ett lite snack med polisen även om han ska flytta. Visst, du har inget ansvar för hur han beter sig eller vem hans nästa offer är, men han är medveten om att det är fel och väljer ändå att tränga sig på dig trots att du uttryckligen sagt ifrån.

Det är ju just det där - karln är uppebarligen gränslös, det han skrev till mig är långt ifrån ett kontaktsökande "Hej, jag är xx och skulle vilja gå ut och ta en kopp kaffe. Här är mitt nummer." trots allt. Det vore hemskt om någon annan kvinna också fick ont i magen av att se någonting vitt på hallgolvet i flera år framöver bara för att jag inte sagt något.. men guh! :arghh:
 
Det är ju just det där - karln är uppebarligen gränslös, det han skrev till mig är långt ifrån ett kontaktsökande "Hej, jag är xx och skulle vilja gå ut och ta en kopp kaffe. Här är mitt nummer." trots allt. Det vore hemskt om någon annan kvinna också fick ont i magen av att se någonting vitt på hallgolvet i flera år framöver bara för att jag inte sagt något.. men guh! :arghh:
Det kan du aldrig hindra, men om du anmäler och något annat stackars offer i framtiden gör detsamma så finns det registrerat och polisen kanske tar det på större allvar.
 
Jag har varit utsatt för en stalker som ringde mig på nätterna. Det var skitläskigt. Det pågick under ett år, kanske. Han viskade i telefon. När han berättade vad jag hade haft för kläder på nattklubben jag varit på, höll jag på att bryta ihop. Det hela upphörde helt plötsligt. Jag vet inte vem han var, men han visste vem jag var.
Under samma tid så hade min stallkompis en stalker på helt annan nivå. Han följde efter henne i bilen, konstant. Hennes jobb var helt införstådda och väktarna på jobbet brukade parkera sina bilar för stalkern, så min vän kunde få lämna sin arbetsplats i fred. Han satt utanför fritids när hon hämtade barn. Han hade full koll på hemnes schema och rutiner. Flera gånger var polisen inblandad. Vi skrattade gott när polisen hade en biljakt med stalkern, den gick i 40km/h. Stalkern var en gammal gubbe som var rädd om sin gamla Saab. En gång tappade jag helt besinningen och öppnade hans bildörr när han satt och väntade utanför hennes jobb. Jag bara skrek och skrek. Sluta följa efter henne! Sluta gubbjävel! Jag skrek så högt att alla människor stannade upp och undrade vad som hände. Jag var helt galen på honom. Ham hade då åkt förbi stallet så många gånger, långsamt, långsamt och stirrat in mot stallet. Stallet, gården låg ganska ensligt och min väns man jobbade ofta utomlands. Vännen jobbade skift och jag var ensam i stallet. Det var en mardröm när han gled förbi. Men, gubben vart nog besviken när han såg min bil, det var ju min vän han var besatt av.
Polis, väktare, äkta man, jag och andra försökte få gubbfan att sluta. Jag tror det blev ett besöksförbud till slut.
Fan, det var en skitjobbig tid i våra liv. Nu såhär i efterhand så känner jag fortfarande obehag av att inte veta vem det var som ringde mig. Gubben i Saaben är sedan många år död och är bara ett spöke i vårt förflutna.
 
Det kan du aldrig hindra, men om du anmäler och något annat stackars offer i framtiden gör detsamma så finns det registrerat och polisen kanske tar det på större allvar.
Mycket sant.

Jag får känna efter över helgen och kanske samla mod inför mina lediga dagar i början på veckan. Det känns 'onödigt' på sätt och vis ifall han flyttar..... men samtidigt finns det ju ingenting som säger att det upphör bara därför. Det innebär mest att jag inte vet var sjutton karln är, om jag tänker helt egoistiskt.

kl*

Folk jag pratar med här på plats påpekar hela tiden vikten av att dokumentera och spara lappar och dylikt .... men ingen föreslår anmälan. Nu sitter jag här och tänker 'om utifall vadå?'. Ska jag använda min dokumentation EFTER att ett ännu värre övergrepp begåtts? Är inte det lite sent.

Nu ventilerar jag mest, inser jag, men den där sista lappen har verkligen stört mig. Vi är ju många som är rätt isolerade just nu. Jag är glad att jag har hundar.
 
Jag har varit utsatt för en stalker som ringde mig på nätterna. Det var skitläskigt. Det pågick under ett år, kanske. Han viskade i telefon. När han berättade vad jag hade haft för kläder på nattklubben jag varit på, höll jag på att bryta ihop. Det hela upphörde helt plötsligt. Jag vet inte vem han var, men han visste vem jag var.
Under samma tid så hade min stallkompis en stalker på helt annan nivå. Han följde efter henne i bilen, konstant. Hennes jobb var helt införstådda och väktarna på jobbet brukade parkera sina bilar för stalkern, så min vän kunde få lämna sin arbetsplats i fred. Han satt utanför fritids när hon hämtade barn. Han hade full koll på hemnes schema och rutiner. Flera gånger var polisen inblandad. Vi skrattade gott när polisen hade en biljakt med stalkern, den gick i 40km/h. Stalkern var en gammal gubbe som var rädd om sin gamla Saab. En gång tappade jag helt besinningen och öppnade hans bildörr när han satt och väntade utanför hennes jobb. Jag bara skrek och skrek. Sluta följa efter henne! Sluta gubbjävel! Jag skrek så högt att alla människor stannade upp och undrade vad som hände. Jag var helt galen på honom. Ham hade då åkt förbi stallet så många gånger, långsamt, långsamt och stirrat in mot stallet. Stallet, gården låg ganska ensligt och min väns man jobbade ofta utomlands. Vännen jobbade skift och jag var ensam i stallet. Det var en mardröm när han gled förbi. Men, gubben vart nog besviken när han såg min bil, det var ju min vän han var besatt av.
Polis, väktare, äkta man, jag och andra försökte få gubbfan att sluta. Jag tror det blev ett besöksförbud till slut.
Fan, det var en skitjobbig tid i våra liv. Nu såhär i efterhand så känner jag fortfarande obehag av att inte veta vem det var som ringde mig. Gubben i Saaben är sedan många år död och är bara ett spöke i vårt förflutna.

Det är helt vansinnigt hur maktlös man är som person och innan man faktiskt kan få laglig hjälp när man är utsatt på det sättet! Vilka gräsliga upplevelser!
 
Det finns ingen anledning till att inte åtminstone be polisen att prata med honom så att de kan säga åt honom att det är idiotiskt att lämna blommor och brev (även om han i sin idioti kanske tycker att det är skillnad på dem och de från förut då de är, kanske, försök till ursäkter istället för flirtförsök, men hur ska du kunna veta det?!) när kvinnan tydligt sagt nej till allt sånt.
Jag tror säkert att polisen skulle kunna hjälpa till med det om du inte skulle vilja anmäla men ändå tydligt markera.
 
Det känns 'onödigt' på sätt och vis ifall han flyttar..... men samtidigt finns det ju ingenting som säger att det upphör bara därför.
Han kanske inte alls ska flytta; det är kanske bara ett sätt att försöka få dig på kroken - du vet om du bara är lite blyg och inte vågat ta kontakt med denne charmerande man som gett dig alla dessa komplimanger... Anmäl.
 
Min erfarenhet är att det går inte att prata förstånd med dessa personer. Jag ringde till exempel till gubbens barn, vi var desperata, och bönade och bad att de skulle gå ihop inom familjen och få honom att sluta. Sälja bilen vad som helst. Tänk er, jag hajjar fortfarande till när jag ser en grå Saab. Jag kan fortfarande hans registreringsskylts bokstöver, nummer.
Även när jag hade skällt ut honom så fortsatte det. Polis och väktare som hjälpte till, inget fick gubbfan att släppa sin befatthet av min vän.
Jag har ganska mycket erfarenhet av paranioa och vanföreställningar och det påminner mycket om det. Det är en mental störning som jag förmodar bara kan botas med medicin, terapi och eller med tvång få distans mellan "parterna". De vet att de gör fel lagligt, de säger de rätta sakerna när de talar med läkare, polis, rättsväsen och anhöriga, sen imnerst inne släpper de inte taget om sina besattheter.
Jag kan bara säga till ts, tag hjälp. Jag hoppas du finner lösning på din situation💕.
 
Ps, situationen är mycket otäck för den som blir utsatt. Man blir konstant på sin vakt och man får svårt att njuta. Jag kunde ju sällan njuta av att vara i stallet, när händer och ben skakade av skräck. Den långtgående psykiska stressen bryter ned en. Var lite uppmärksam på detta också💓.
Tag hjälp.
 
Jag har inte uppdaterat på ett tag, det har inte funnits så mycket att säga. Det satt långt inne att gå till polisen, men efter ett par lappar till och det här liggande innanför min grind i morse när jag skulle ut med hundarna har jag äntligen varit iväg.
De har lapparna jag sparat och jag har ett incidentnummer och ska få komma in och prata med en konstapel senare i eftermiddag. :heart

1604320047820.png

Respekt? Jojo.
 
Jag har inte uppdaterat på ett tag, det har inte funnits så mycket att säga. Det satt långt inne att gå till polisen, men efter ett par lappar till och det här liggande innanför min grind i morse när jag skulle ut med hundarna har jag äntligen varit iväg.
De har lapparna jag sparat och jag har ett incidentnummer och ska få komma in och prata med en konstapel senare i eftermiddag. :heart

Visa bifogad fil 59527
Respekt? Jojo.
Förstår att det är jobbigt att gå till polisen, bra att du kom iväg iaf :bow:
Nu är det ju restriktioner och så, men jag finns i närheten om du behöver stöd :heart
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp