Sv: HJÄLP! 3dagars valp, flaskuppfödning! AKUT
LIte KL, men ofta så även om det verkar gå bra i början, så dör de senare, spontant och ungefär när man tror faran är över.
Jag försökte föda upp två moderlösa harungar en gång, med benägen, kunnig hjälp. Den svagaste dog efter några dagar, men den var dömd på förhand eg, åt inte själv utan fick 'tvingas' i mat. Den andra var det mer go i, åt spontant, skötte magen, och var pigg och på G. Liten rar sak. Sen efter över en månad, när jag trodde faran var över, så pang poff låg den död i buren en morgon. Tydligen - oavsett djurslag - inte ovanligt. Hjälpt grannen med lite flasklamm med, och sett samma sak. De riktigt svaga de faller ifrån inom ett par dagar, de andra som det är mer kraft i ser ut att klara sig fint, äter med god aptit, sköter mage och urin, är pigga, glada, växer och går upp i vikt. Sen pang poff bara kan de dö (inte alla givetvis, vissa klarar sig).
Efter att ha varit med några sådana vändor har jag numera mer förståelse för att bonden rent generellt inte sätter in några insatser för de olycksaliga, utan avslutar det hela direkt. I början reagerade jag starkt på det och tyckte det var fruktansvärt okänsligt, de borde ju få en chans egentligen. Men efter att ha sett hur mycket jobb det är, och hur dåliga oddsen ändå är förstår jag honom faktiskt. De som suger själv får en chans och nappas, de som inte suger själv avslutas kampen för. Och när de självsugande tacklar av, så går de samma väg. De som klarar sig är de som inte behöver de där 'stora' insatserna. Enda undantaget han gör är för de lamm som blid moderlösa vid födseln, de sätts mer resurser in på. Men de som stöts bort har oddsen emot sig.
Så, det är svårt med de små, oavsett djurart. TYVÄRR =/
LIte KL, men ofta så även om det verkar gå bra i början, så dör de senare, spontant och ungefär när man tror faran är över.
Jag försökte föda upp två moderlösa harungar en gång, med benägen, kunnig hjälp. Den svagaste dog efter några dagar, men den var dömd på förhand eg, åt inte själv utan fick 'tvingas' i mat. Den andra var det mer go i, åt spontant, skötte magen, och var pigg och på G. Liten rar sak. Sen efter över en månad, när jag trodde faran var över, så pang poff låg den död i buren en morgon. Tydligen - oavsett djurslag - inte ovanligt. Hjälpt grannen med lite flasklamm med, och sett samma sak. De riktigt svaga de faller ifrån inom ett par dagar, de andra som det är mer kraft i ser ut att klara sig fint, äter med god aptit, sköter mage och urin, är pigga, glada, växer och går upp i vikt. Sen pang poff bara kan de dö (inte alla givetvis, vissa klarar sig).
Efter att ha varit med några sådana vändor har jag numera mer förståelse för att bonden rent generellt inte sätter in några insatser för de olycksaliga, utan avslutar det hela direkt. I början reagerade jag starkt på det och tyckte det var fruktansvärt okänsligt, de borde ju få en chans egentligen. Men efter att ha sett hur mycket jobb det är, och hur dåliga oddsen ändå är förstår jag honom faktiskt. De som suger själv får en chans och nappas, de som inte suger själv avslutas kampen för. Och när de självsugande tacklar av, så går de samma väg. De som klarar sig är de som inte behöver de där 'stora' insatserna. Enda undantaget han gör är för de lamm som blid moderlösa vid födseln, de sätts mer resurser in på. Men de som stöts bort har oddsen emot sig.
Så, det är svårt med de små, oavsett djurart. TYVÄRR =/