Höstföräldrar 2023

Hade tänkt ringa mvc idag men de hade tydligen stängt sin telefontid i förväg eller nåt så jag gör ett nytt försök i morgon. Jag kommer ändå inte kunna gå dit på ett tag eftersom jag fått en dunderförkylning och är bara i v 5 än.

Hade dock glömt hur ont brösten gör. Våran 7kg tunga katt tycker det är jätte kul att trampa runt på dom.
 
Jag som har väntat på att få skriva i en sån här tråd i flera år är nu noll pepp på att göra just det. Trodde nog att det skulle vara rosaskimrande och inte bli jobbigt förrän mot slutet.
Har svårt att tro på att det är på riktigt och vågar inte lita på stickorna, trots att jag har massor av symtom.
Har om en dryg vecka vecka tid för kub, hoppas på ett tickande!
 
Jag som har väntat på att få skriva i en sån här tråd i flera år är nu noll pepp på att göra just det. Trodde nog att det skulle vara rosaskimrande och inte bli jobbigt förrän mot slutet.
Har svårt att tro på att det är på riktigt och vågar inte lita på stickorna, trots att jag har massor av symtom.
Har om en dryg vecka vecka tid för kub, hoppas på ett tickande!
Det är verkligen inte rosaskimrande här heller. Jag mår rätt så dåligt mentalt pga rädd. Det här graviditeten var inte planerad heller utan blev en hoppsan så att säga.

När jag fick mitt första barn blev jag väldigt sjuk i förlossningsdepression. Att det ska hända igen är min absolut värsta mardröm.
 
Håller tummarna för att allt går fint för dig!
Förlossningsdepression är verkligen en mardröm, finns det något man kan göra för att motverka en sådan? Några nycklar?
 
Jag hade väl egentligen alla möjligheter till att få det. Hade underliggande PTSD som jag inte ens visste om. Nu är jag "fri" från den. Gått i lång terapi och har inga symptom förutom lättstressad. Så mina förutsättningar är betydligt bättre nu.

Jag tror inte man kan göra något för att egentligen motverka att få det. Men är dåligt påläst. För min del tänker jag vara öppen och berätta för barnmorskan att jag haft det och att jag är rädd att få det igen.
 
Fick tummen ur och ringde mvc i morse. Nästa måndag är det dags att träffa barnmorskan för första gången. Samma barnmorska som förra gången, känns bra och tryggt.

Men oj vad tankarna har farit runt den senaste veckan. Vill jag egentligen det här? Vågar jag det här? Hur gör man?
Tror mest det är mina rädslor som spökar. Ska bli skönt att få prata av sig med barnmorskan.
 
Går in i vecka sju i morgon och idag fick jag lite blod på pappret :arghh:
Försöker ta det lugnt och inte tänka så mycket men det är svårt.

Har massor med symptom fortfarande och har mått illa nu på morgonen. Förra missfallet gick väldigt fort och mina symptom försvann i princip direkt så försöker vara positiv ändå.
 
Går in i vecka sju i morgon och idag fick jag lite blod på pappret :arghh:
Försöker ta det lugnt och inte tänka så mycket men det är svårt.

Har massor med symptom fortfarande och har mått illa nu på morgonen. Förra missfallet gick väldigt fort och mina symptom försvann i princip direkt så försöker vara positiv ändå.
Hur har det gått för dig?
 
Hur har det gått för dig?

Det går bra. Inge mer blod. Det var så himla lite som kom.

Har så väldigt mycket symptom. Är trött, brösten gör ont (igår råkade dottern lägga sig med sina sylvassa armbågar på dom, jag grät av smärtan) jag mår lite illa om det går för långt mellan måltiderna och ibland blir jag väldigt yr, så pass att jag får stå med huvudet mellan benen, typ :laugh:

Idag ska jag till bm för första gången. Känns spännande och lite läskigt.
 
Kände mig sedd efter besöket hos bm idag. Har läkarbesök på onsdag för att kolla igenom mediciner och eventuella mediciner jag behöver för min oro. Hon skulle också prata med psykologen de har och höra vad hon tyckte utan att nämna några personuppgifter. Hon var lite bekymrad över mitt psykiska mående och det kändes skönt att bli tagen på allvar.

Efter att ha träffat henne idag känner jag mig ganska peppad på den här resan och att få göra om det här igen.
 
Det går bra. Inge mer blod. Det var så himla lite som kom.

Har så väldigt mycket symptom. Är trött, brösten gör ont (igår råkade dottern lägga sig med sina sylvassa armbågar på dom, jag grät av smärtan) jag mår lite illa om det går för långt mellan måltiderna och ibland blir jag väldigt yr, så pass att jag får stå med huvudet mellan benen, typ :laugh:

Idag ska jag till bm för första gången. Känns spännande och lite läskigt.
Både skönt och jobbigt med alla symtom! Det där med ömma bröst är förvånande för mig, skulle också kunna gråta om någon eller något nuddar.
Hoppas du får en bra bm.


Nu har jag varit på kub, allt såg fint ut och det fanns ett litet hjärta ❤️
Så nu har en sten lättat från mitt bröst.
Jag är sjukskriven från jobbet pga mitt mående, illamåendet vill inte ge med sig trots tabletter. Livet är ganska suddigt och tungt nu, men nu när jag vet att grodan där inne lever, så känns det mer värt.
 
Kände mig sedd efter besöket hos bm idag. Har läkarbesök på onsdag för att kolla igenom mediciner och eventuella mediciner jag behöver för min oro. Hon skulle också prata med psykologen de har och höra vad hon tyckte utan att nämna några personuppgifter. Hon var lite bekymrad över mitt psykiska mående och det kändes skönt att bli tagen på allvar.

Efter att ha träffat henne idag känner jag mig ganska peppad på den här resan och att få göra om det här igen.
Missade att du gjort ett inlägg till!
Kul att du är så pepp och att hon var med på tåget direkt om ditt mående.
 
Både skönt och jobbigt med alla symtom! Det där med ömma bröst är förvånande för mig, skulle också kunna gråta om någon eller något nuddar.
Hoppas du får en bra bm.


Nu har jag varit på kub, allt såg fint ut och det fanns ett litet hjärta ❤️
Så nu har en sten lättat från mitt bröst.
Jag är sjukskriven från jobbet pga mitt mående, illamåendet vill inte ge med sig trots tabletter. Livet är ganska suddigt och tungt nu, men nu när jag vet att grodan där inne lever, så känns det mer värt.

Va skönt att allt såg bra ut :heart

Illamående är så sjukt förlamade. Jag är van sen förr med illamående pga känslig stressmage men gravidillamående är något alldeles extra ändå. Det är som att vara ständigt bakfull i flera månader. Hua!
 
Tog en lergigan för illamåendet strax innan 14. Däckade tydligen på soffan efter att maken åkt till jobbet och vaknade runt fem :angel:

Tur man ändå har öron på helspänn så dottern har jag hört i bakgrunden då och då som lekt, pratat och spelat i mobilen. Men känner mig hyfsat värdelös som mamma just nu. Men illamåendet är borta i alla fall. Kommer dock be bm skriva ut compen. Vill inte slumra bort hela dagarna.
 
Det här illamåendet skojjar man inte bort. Blää! Försökte nyss äta lite apelsin men gav bort dom till dottern som glatt åt upp dom.

Dottern ska med farfar och åka skridskor idag. Egentligen vill jag bli med men det kommer ju aldrig gå. Kräks jag i ishallen kommer det bli jobbigt att förklara varför.
 
Vecka 8 nu.

Idag var jag på mvc. Passade på att ta prover som jag skjutit på tillräckligt länge nu pga rädd men det gick bra.

Diskuterade lite mer om mitt mående förra gången och min bm var verkligen bekymrad så hon fixade en remiss till spec mödravården. Remiss till psykolog är redan skickad. Alltså jag känner mig så enormt omhändertagen och gillar verkligen min bm.

Annars mår jag verkligen oförskämt bra. Knappt nåt illamående. Ibland tror jag nästan jag inbillat mig allt eller drömt.
 
Inte konstigt jag är trött. Järnet var lågt, väldigt lågt. Så nu har jag fått 300 duroferon av en vän. De var dyra så är otroligt tacksam för det.

I morse tog jag dottern till skolan på autopilot. Det var riktigt tungt men det gick. Sen gick jag hem och la mig på soffan och sov i 40 minuter. Pigg som en spigg.
 
Har tid hos gyn vid 13.

I morse vid fem vaknade jag av kraftiga magsmärtor. Så pass att jag som är hård som sten kallsvettas och hyperventilerar. Smärtan satt långt ner i magen på höger sida. Kunde varken sitta, ligga, stå eller gå. Var nära att kräkas och svimma ett par gånger.

Efter tjugo minuter ringer jag 1177 som jag knappt kunde prata med pga smärtan. Men de skickar en ambulans omgående. När ambulansen är här är det som att något spricker och smärtan avtar nästan direkt. Behövde inte åka med ambulansen. Men ska som sagt in och göra en koll sen. Det här var läskigt. Vilken pärs.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jaaaahapp.. jag startade en tråd för ett tag sen om hur man ska veta om man vill ha fler barn eller inte. Jag har två sen innan och...
2 3
Svar
43
· Visningar
5 170
Senast: Fille
·
Gravid - 1år Hej! Nu är det väl dags för en grupp för oss som väntar barn till sommaren 2023? Jag har iaf längtat så nu drar jag igång denna tråd...
10 11 12
Svar
227
· Visningar
25 925
Senast: bumpo
·
Övr. Barn Vi tillbringar emellanåt en del tid tillsammans med barnens två kusiner och deras föräldrar. När vi gör det blir det uppenbart att vi...
2
Svar
22
· Visningar
1 549
Tjatter FÖR FJÄRDE ÅRET I RAD kör vi ytterligare en omgång av 90 dagar. 2024 års period sträcker sig mellan 1 januari - 30 mars på grund av...
5 6 7
Svar
124
· Visningar
4 554

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Hiss och diss del 5
  • Vad gör vi? Del CXCIV
  • Varför finns Israel?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp