Humörtips tack!

[Ray]

När man är fast i en jobbsituation där man tvingas samarbeta med människor som gör att man mår fysiskt illa när man ser dom- hur tar ni "kommando" över situationen?
Jag ser dessa människor ( de är fler än en...) och får magknip, leendet fryser till is och jag blir som en robot. Kan inte konversera utan bara svara på tilltal. Går hem och ligger sömnlös med massa kloka tankar om hur jag ska få dom att förstå- eller alternativt hämnas med dålig karma.

Inte bra för mitt liv alls. Jag måste vända min reaktion på nåt sätt. Kunna vara en gås och låta det rinna av eftersom jag inte kan påverka deras beteende - bara min reaktion.
Men jag får typ panikångest, flyktbeteende, vill bara bort bortbort. Känns som hyckleri att vara mer än hövlig och jag hatar hyckleri. Vilket är signumet för dessa personer. Glattoch falskt leende och elaka saker bakom ryggen på andra.

Hade kunnat vara lika falsk och haka på- men det är jag inte fysiskt förmögen till... Och jag känner mig samtidigt som Sveriges mest negativa person i andras ögon eftersom jag inte falsksmilar... Mår dåligt för båda delarna

Låter som jag är en överkänslig kärring med övergångsbesvär. Men jag behöver inspiration!
Hur överlever ni och behåller ert goda humör bland sånna som verkligen får er att må pest? Hur rensar ni huvudet när ni kommer hem?
Alla tips mottages med glädje

 

[Lejonelle]

Sv: Humörtips tack!

Vad är problemet då?

 

[MonteRose]

Sv: Humörtips tack!

Låter skitjobbigt!

Har hört talas om att om man försöker föreställa sig dessa jobbiga människor som nakna så blir de lättare att leva med.

 

[Ray]

Sv: Humörtips tack!

Ja det kan ju ge mig ett äkta leende. Skadeglädje ska man inte förakta haha

 

[Niceperson]

Sv: Humörtips tack!

Det är ju inte ditt bekymmer hur andra människor väljer att vara.

 

[Ray]

Sv: Humörtips tack!

Nej men precis...
Men när man gör det till sitt bekymmer- hur låter ni bli?

 

[escodobe]

Sv: Humörtips tack!

Man tar upp det med chefen och byter jobb. På en del ställen finns det en så osund kultur att det inte är värt att vara kvar.
Förklara gärna även för den som är personalansvarig varför,om denne inte ser problemet.

 

[JosefineLi]

Sv: Humörtips tack!

Beror på om det är längre jobb eller inte. Kortare jobb, biter ihop, låtsas som att det regnar. Ignorerar dumheter.

Längre jobb: prata med chefen om klimatet. Fråga "hur menar du nu?" när folk kläcker ur sig skitsnack, och försöker hålla sig undan det värsta, men ändå ifrågasätter och försöker förändra underifrån. Eller försöker byta jobb om det är förjävligt.

 

[em-pirre]

Sv: Humörtips tack!

Man tar upp det med chefen och byter jobb. På en del ställen finns det en så osund kultur att det inte är värt att vara kvar.
Förklara gärna även för den som är personalansvarig varför,om denne inte ser problemet.

Precis så. Så gjorde jag med mitt förra jobbb..

 

[makarontanten]

Sv: Humörtips tack!

Vad är det för ett slags jobb och hur mycket behöver du träffa/samarbeta med dem? Det tycker jag ger en ganska stor skillnad på hur problemet kan se ut och vad du ska göra åt det.

Jobbar man tillsammans i team, eller träffas man bara i fikarummet? Jobbar man och ska komma överens om något gemensamt, eller sitter man själv vid ett skrivbord? Jobbar man i vården och har annan personal omkring sig som ska hjälpa till med samma patient/vårdtagare, eller jobbar man på en fabrik där var och en gör sitt eget arbete? I en affär där man byter av varann i kassan, eller på lagret i samma affär och samarbetar om något?

 

[prinsus_]

Sv: Humörtips tack!

Tänk att det ändå bara är ett jobb. Du behöver inte vara med de här personerna på din fritid, de är inte en del av din familj, de är inte dina barn, din man eller dina föräldrar så de borde inte vara några problem för dig att säga upp dig och byta jobb om det stör dig. Du är inte bunden för livet med de här personerna, herregud byt jobb!

 

[Svarta]

Sv: Humörtips tack!

Hej! Jag har inget särskilt tips men vill bara "vinka" att jag tyvärr känner igen mig. Jag försöker de dagar jag jobbat med folk som inte verkar gilla mig försöka peppa mig och tänka komiskt eller på annat men tyvärr går jag ofta helsänkt från jobbet och är sedan helsänkt resten av dagen och det känns SÅ onödigt. Så jag skall följa denna tråd och försöka suga i mig alla tips du får.
Igår var t.ex en sådan dag och sen hemma så var det som att allt fortsatte gå åt det sämre och sen kikade jag in här på buke och såg att jag misstänktes vara ett troll(!) i den tråd jag skapats om socialbidrag och då kände jag bara att "Ingenstans duger jag!!!! " Men sen efter en god natts sömn och dessutom spontant beröm från jobbet så är jag åter som en ny människa och kan även skratta åt att jag är trollmisstänkt.
M.v.h

 

[Niceperson]

Sv: Humörtips tack!

Nej men precis...
Men när man gör det till sitt bekymmer- hur låter ni bli?

Man tänker så här; "Nu ska inte JAG göra det här till MITT bekymmer!"

 

[Ray]

Sv: Humörtips tack!

Till Alla På Ett Svar

Alltid skönt att höra att fler har samma erfarenhet ;-)

Ang. Jobbsituation så känner jag att det spelar mindre roll... Det är som det är och jag är mest ute efter tips på HUR man verkligen släpper det. I mitt jobb måste jag samarbeta direkt med personerna i fråga och jag verkligen älskat mitt jobb- inte helt lätt att hitta nytt jobb och jag har familj och grejer så jag behöver min lön! Så sluta vill jag inte.

Men ok- man säger till sig skälv att inte göra det till sitt problem - HUR lyckas ni med det?
Mina idéer hittills är t. Ex att springa långt och fort så man blir sjukt trött och inte orkar bry sig . Eller ringa en rolig kompis som gör att man skrattar åt det och känner att nån bryr sig... Är jag ovanligt vek som inte bara kan tänka "släpp det" och verkligen släppa det?

Kom igen- kula tips så man får garva lite ;-))

 

[Lejonelle]

Sv: Humörtips tack!

Det är som det är och jag är mest ute efter tips på HUR man verkligen släpper det. I mitt jobb måste jag samarbeta direkt med personerna i fråga och jag verkligen älskat mitt jobb- inte helt lätt att hitta nytt jobb och jag har familj och grejer så jag behöver min lön! Så sluta vill jag inte.

Men ok- man säger till sig skälv att inte göra det till sitt problem - HUR lyckas ni med det?

Hur man kan hantera det beror ganska mycket på vad samarbetsproblemet handlar om. Och om det är dom eller du som är problemet.

Du har rätt till en arbetsmiljö som är fri från kränkning och diskriminering. Om du utsätts för något som är orätt ska du tala med din chef eller skyddsombudet.

Om personerna inte sköter sitt jobb eller exempelvis bryter mot bestämmelser eller liknande behöver du ju tala med chefen om det också.

Handlar det om att du helt enkelt inte tycker om personerna - ja, alla kan ju inte komma överens med alla, men man måste försöka samarbeta ändå. vara professionell och sköta sitt jobb. Jag tycker det brukar hjälpa att försöka lära känna personen litegrann, förstå världen från den personens synvinkel. Då blir man ofta mera överseende.

Eftersom det låter som det handlar om en grupp personer, så kan ett sätt vara att börja se dem som individer snarare än ett kollektiv, lära känna någon av dem lite bättre och få en mer nyanserad bild.

Din beskrivning att du mår fysiskt illa av personerna tycker jag antyder att det inte handlar om vad de gör eller hur de klarar sitt arbete utan något i deras utseende eller uppträdande, och då kanske det är dina egna fördomar det handlar om?

 

[Ray]

Sv: Humörtips tack!

Utseende och dyl är absolut inte något i mitt problem. Det är mer komplicerat än så. Varför jag inte känner mig glad i
Sällskapet är väl att jag känner mig överkörd och trampad på och har svårt att släppa det.

Jag vet alltså att jag måste ändra min inställning ! Men är lite chockad över att det är så svårt. Känslan är lite som att bli dumpad av sin man och tvingas samarbeta med hans nya superläckra tjej - någon som förstår den beskrivningen?

 

[Lejonelle]

Sv: Humörtips tack!

Utseende och dyl är absolut inte något i mitt problem. Det är mer komplicerat än så. Varför jag inte känner mig glad i
Sällskapet är väl att jag känner mig överkörd och trampad på och har svårt att släppa det.

Jag vet alltså att jag måste ändra min inställning ! Men är lite chockad över att det är så svårt. Känslan är lite som att bli dumpad av sin man och tvingas samarbeta med hans nya superläckra tjej - någon som förstår den beskrivningen?

OK. Då förstår jag bättre. Något gick fel, du känner dig överkörd och trampad på och kan inte släppa det, du mår dåligt medan personerna verkar ha släppt det för länge sen.

Vet personerna om hur djupt du blev sårad? Hur du känner i samarbetet? Har du fått en ursäkt eller upprättelse? Var det som hände mellan er relaterat till arbetet eller något privat?

 

[nexxa]

Sv: Humörtips tack!

Något som alltid fungerat för mig bland personer som gärna vill kränka, prata skit eller vara allmänt jävliga är att alltid vara övertrevlig, glad, lycklig och positiv. Det finns inget som stör så mycket som det och oftast brukar det negativa sina ut för att det blir "konstigt" att bete sig mot någon som är genuint glad och välvillig

 

[No1]

Sv: Humörtips tack!

Hur man kan hantera det beror ganska mycket på vad samarbetsproblemet handlar om. Och om det är dom eller du som är problemet.

Bra att det här kom upp, det är alldeles för sällan som folk tittar inåt och försöker se sin egen roll.
Om den stora gruppen fungerar tillsammans och man själv är den felande länken, oavsett om den stora gruppen är negativt eller positivt präglad, så gör man bäst i att försöka byta jobb.


Att försöka ändra en hel arbetsplats/arbetsgrupp att passa en själv är generellt inte rätt väg att gå om man vill ha lugn och ro på jobbet.

 

[Ray]

Sv: Humörtips tack!

Precis så skulle jag vilja göra! Men det fastnar lite i halsen, det blir helt krystat. Fast det kanske känns mer än det märks?