Hund som inte trivs med det liv man vill leva (utbruten från Den 22a hunduppdateringstråden!)

[Fisherling]

Jag menar inte att dina tankar är fel nu, men jag tror att det där är väldigt vanligt och inte behöver betyda att de hellre är ensamhundar än i flock alla mina vill gärna ha 100% av min uppmärksamhet om de kan, vilket ju inte är så konstigt eftersom jag är deras största resurs. Eftersom jag har fyra är det omöjligt att alla ska vara i centrum samtidigt, så det är ju något de får lära sig att hantera och något de också lär sig - även om de gärna tar chansen till uppmärksamhet när de får den.
Jag har omplacerat en hane som inte trivdes i vår flock när den blev större (från 2 till 3 hundar), och han visade det snarare genom att dra sig undan tydligt, sov på ovanvåningen när vi andra var nere osv. Han ville gärna vara med oss när inte de hundarna var med, men så fort de kom drog han sig undan.
Han bor som ensamhund nu och trivs toppen med det

Med det sagt är det så klart ändå du som känner dina hundar bäst! Och framförallt, känner du att du inte vill ha kvar henne, så är det varken fel eller på något sätt fult, tycker jag.

Under dagarna ligger hon helst i sängen i sovrummet, om det är stängt så lägger hon sig utanför, i badrummet eller hallen. Alltså inte där jag och Tinja är. Inte 100% av tiden, men väldigt ofta. Och våra andra hundar vill också gärna bli kelade med om någon annan blir det, men inte när de redan blir kelade med.

Det är klart jag vill behålla henne, men jag tror att hon nog skulle ha det bättre i ett hem som inte satsar på SM så som jag gör.

 

[Scata]

Men det känns så elakt att ens fundera på omplacering.. Det är ju min lilla rödräv

Det är inte elakt att omplacera, det kan vara det snällaste man gör för sin älskling i vissa lägen. Men det är nog något av de svåraste beslut att ta

Jag har en omplacering som jag fick av samma orsak som med din hund, han är en sällskapshund, gårdvar, gosgubbe och mysfarbror (trots sin ungdom) och det var inte alls tanken med han.
Min tjejj som har energi för 8 hundar behövde ha en sällskapshund att busa och rasa med utöver allt annat vi gör. Så för oss blev det en win-win.
Men nu är vi väldigt bra vänner hans gamla familj och jag, så det fanns inga tvivel oss emellan hur han skulle bo och leva. Det underlättade beslutet för hans gamla familj.

 

[Fisherling]

Det är inte elakt att omplacera, det kan vara det snällaste man gör för sin älskling i vissa lägen. Men det är nog något av de svåraste beslut att ta

Jag har en omplacering som jag fick av samma orsak som med din hund, han är en sällskapshund, gårdvar, gosgubbe och mysfarbror (trots sin ungdom) och det var inte alls tanken med han.
Min tjejj som har energi för 8 hundar behövde ha en sällskapshund att busa och rasa med utöver allt annat vi gör. Så för oss blev det en win-win.
Men nu är vi väldigt bra vänner hans gamla familj och jag, så det fanns inga tvivel oss emellan hur han skulle bo och leva. Det underlättade beslutet för hans gamla familj.

Nä, det är det väl inte.. Men åh, jag vill ju helst ha kvar henne, av rent själviska anledningar. Hon är ju min lilla gosehund, kommer bli tomt utan hennes ständiga muppigheter och påhitt.

Samtidigt vill jag ju kunna öppna mig för att skaffa en hund som faktiskt vill och kräver det livet jag vill leva med hund. Åh, det är så svårt! Känns ju som att folk kommer tro att jag inte älskar min lilla Asni.

 

[Ainon]

Hur gammal är hon?
Min hund blev inte rolig att träna med (eller ärligt talat till vardags också, hon var väldigt beige liksom) förrän hon blev vuxen och vi började valla. Då blommade hon ut även övrig tid

Men är det en vuxen hund och du vet att du inte är intresserad av att träna annat än det du redan tränar så låter ju omplacering klart lämpligt.

Asni har nu fått några veckor med mindre aktivering. Hon får springa i skogen och träna lite småsaker på skoj, köra balansboll, Rallylydnad och godissök, ingen avancerad träning. Hennes skällande på främlingar har minskat markant, hon är lättare att bryta när det händer, mer lyhörd och verkar trivas super med att vara en aktiv sällskapshund.

Jag älskar henne så otroligt mycket, men det känns så tråkigt att vi inte vill samma saker. Hon har aldrig egentligen haft något vidare intresse att träna, tröttnar fort och blir inte bättre, väldigt lite will to please. Kan träna, men inte så mycket och inte för svårt. Världens charmigaste hund som helst vill bo under skinnet på en, man kan aldrig gosa för länge. Men hur ska man tänka när hunden inte trivs i det liv man vill leva? Jag ville ju ha en till arbetsnarkoman som Tinja, men Asni ligger helst och sover i sängen hela dagen innan hon strosar över för att bli gosad med, vilket gärna får varieras med lösspringande i skog. Det hade typ varit drömlivet för henne.

Vet inte vad jag vill med inlägget. Mycket tankar som far.

 

[Lingon]

Om dina föräldrar är intresserad kan ni ju prova en tid och se hur hon och ni alla trivs. Och trivs hon bättre där så stannar hon om hon inte gör det så flyttar hon hem till dig igen. Det behöver inte vara svårare än så. Frågar folk så säg att dina föräldrar är så förtjusta i henne och hon trivs så bra där.

 

[Inte_Ung]

Haha jag har redan tre potentiella hem till henne, och jag har inte ens funderat klart

Inte så konstigt.
Hon är helt perfekt för massor av människor, men inte för dig.
Vore det inte bäst för henne att få vara perfekt för någon?

Det är precis den typen av hundar som vi skall ha.

 

[Fisherling]

Inte så konstigt.
Hon är helt perfekt för massor av människor, men inte för dig.
Vore det inte bäst för henne att få vara perfekt för någon?

Det är precis den typen av hundar som vi skall ha.

Jag veeet Men det är ändå svårt! Att inte få vakna till att hon gosar sig in under hakan på mig, se hennes pilimariska blick innan hon faller baklänges på mig när hon vill kela, skratta åt hur lycklig hon blir av att bara få springa runt helt utan plan, fascineras över hur hon alltid har en plan uppåt i hopp men ingen plan för nedfarten

Men det är ju min själviska sida.

 

[Tuggben]

Det är inte möjligt för dig att skaffa en tredje hund då? Och låta Asni vara kvar som familjens sällskapshund eftersom du väldigt gärna vill ha kvar henne.

Om det inte går så är det absolut inte konstigt, själviskt eller elakt att omplacera henne. Det är ju oftast vi människor som har svårast för omplacering. Hunden bryr sig sällan

 

[Fisherling]

Det är inte möjligt för dig att skaffa en tredje hund då? Och låta Asni vara kvar som familjens sällskapshund eftersom du väldigt gärna vill ha kvar henne.

Om det inte går så är det absolut inte konstigt, själviskt eller elakt att omplacera henne. Det är ju oftast vi människor som har svårast för omplacering. Hunden bryr sig sällan

Inte än på några år. Om 3-4 år har jag planerat att importera en valp, det skulle ju då bli min tredje hund.

Asni är ju verkligen, som folk sagt, den perfekta hunden; bara inte för mig. Hon är så kärvänlig så hon skulle nog inte ha något emot att flytta

 

[Otherside]

Förstår lite hur du känner dig - jag har precis tagit beslutet att försöka omplacera River. I hennes fall är det inte bristande arbetsvilja, hon vill verkligen jobba och är galet rolig att träna med, men istället är det hennes sociala rädslor som ställer till det.

Hon är rädd för både främmande människor och främmande hundar, vilket tyvärr inte funkar speciellt bra när man som vi driver både hundcenter och vandrarhem hemma på gården. Det är mer eller mindre ständigt folk och hundar här och hon tycker att det är jobbigt. Jag har under senaste tiden försökt vara en del på brukshundklubben och se om hon kan vänja sig med andra hundar (hon var ju ok med hundar fram till förra sommaren då hon två gånger blev jagad - egentligen inga jätteallvarliga händelser men för henne rejält traumatiska då hon är så vek - och sedan dess är hon rejält rädd för hundar. Människor har hon varit försiktig med redan från början. Men hon har nästan blivit värre när vi varit på klubben nu, det räcker att jag tar ut henne ur bilen och en hund skäller nånstans, då vill hon bara in och gömma sig i bilen igen.

När hon väl lärt känna en hund eller en människa så är hon glad och social men alla nya möten är jobiga för henne och det märks att det tar på henne.

Vi har i drygt 10 år levt med en hund som ingen mer än vi kan hantera, som inte kan lämnas bort om vi skulle vilja åka nånstans, som inte funkar att ta med sig etc. Lite olika anledningar gentemot River men resultatet blir detsamma - vi blir totalt låsta med en hund i 10-12 år till. Dessutom med en hund som inte känner sig trygg ens hemma eftersom det ständigt dyker upp nya människor och hundar här..... så efter mycket funderande har vi nu beslutat oss. Frågan är bara hur vi hittar ett nytt hem till henne... Hon är en fantastisk liten hund på så många sätt, men sociala rädslor är jobbiga och att hitta rätt nytt hem till henne kanske inte blir speciellt lätt med tanke på att hon behöver aktiveras men förmodligen aldrig blir nån direkt tävlingshund. Jag misstänker att det inte är så många som letar efter en hund som behöver jobba (hon kan förmodligen jobba med vad som helst, men ändå) men som inte går att tävla med.

Jag tror faktiskt att det inte alls är omöjligt. Inte alla vill tävla, oavsett sport. Många vill träna och hitta utmaningar men inte utsätta sig för pressen och stressen att dömas och bedömas i tävlingssammanhang. Pressen från uppfödare kan också kännas tung, om man vill ha en aktiv brukshund men inte kan/vill visa tävlingsresultat som "man borde". Så jag hoppas verkligen att River hittar sitt perfekta hem

 

[Kilauea]

Inte än på några år. Om 3-4 år har jag planerat att importera en valp, det skulle ju då bli min tredje hund.

Asni är ju verkligen, som folk sagt, den perfekta hunden; bara inte för mig. Hon är så kärvänlig så hon skulle nog inte ha något emot att flytta

Jag tror att många gånger är det våra egna tankar att omplacering är svårt, medan hunden anpassar sig till ett nytt hem ganska enkelt.
Men förstår att det är ett tufft beslut ändå.

 

[Fisherling]

Jag tror att många gånger är det våra egna tankar att omplacering är svårt, medan hunden anpassar sig till ett nytt hem ganska enkelt.
Men förstår att det är ett tufft beslut ändå.

Ja, jag är inte alls orolig för henne över omplacering. Hon kommer nog ha det hur bra som helst om hon får vara någons centrum av universum.

Jag blir mer och mer övertygad om att hon skulle komma till sin rätt som ensamhund, och jag får ju lägga undan mina själviska tankar om att vilja ha kvar henne för att hon är min lilla pälskling.

Hon är ju en bra hund! Grundtränad, nästan i Fortsättningsklass rally, finfint MH, genomgången av fysio utan anmärkning. En frisk, glad, skottfast och tävlingsklar unghund för någon som inte satsar superhögt.

 

[Migo]

Men det känns så elakt att ens fundera på omplacering.. Det är ju min lilla rödräv

Det är det inte. Senaste åren har jag omplacerat tre hundar, en fjärde på gång nu i veckan. Så länge man ser till att alla omständigheterna i nya hemmet är bra, så är min erfarenhet att alla blir lyckligare av att leva i en konstallation där förväntningarna uppfylls.

Jag handplockar nya hem extremt noga, och hittils är jag jätteglad över alla nya hemmen - både för att mina hundar nu förgyller nån annans tillvaro och för att jag ser att hundarna är glada och nöjda.

Jag kan inte heller ha kvar hundar som inte passar mig arbetsmässigt. För mig är det mer sorg att se missmatchade ekipage som kämpar år ut och år in utan framsteg och glädje, än väl genomförda omplaceringar.

 

[Migo]

Jag menar inte att dina tankar är fel nu, men jag tror att det där är väldigt vanligt och inte behöver betyda att de hellre är ensamhundar än i flock alla mina vill gärna ha 100% av min uppmärksamhet om de kan, vilket ju inte är så konstigt eftersom jag är deras största resurs. Eftersom jag har fyra är det omöjligt att alla ska vara i centrum samtidigt, så det är ju något de får lära sig att hantera och något de också lär sig - även om de gärna tar chansen till uppmärksamhet när de får den.
Jag har omplacerat en hane som inte trivdes i vår flock när den blev större (från 2 till 3 hundar), och han visade det snarare genom att dra sig undan tydligt, sov på ovanvåningen när vi andra var nere osv. Han ville gärna vara med oss när inte de hundarna var med, men så fort de kom drog han sig undan.
Han bor som ensamhund nu och trivs toppen med det

Med det sagt är det så klart ändå du som känner dina hundar bäst! Och framförallt, känner du att du inte vill ha kvar henne, så är det varken fel eller på något sätt fult, tycker jag.

Helt enig. Att de är mitt i goshögen och mosar för att vara närmast tycker inte jag är konstigt alls!

 

[Fisherling]

Helt enig. Att de är mitt i goshögen och mosar för att vara närmast tycker inte jag är konstigt alls!

Det hade inte jag heller tyckt, så beter sig alla våra hundar. Men Asni blir liksom upprörd. Svårt att beskriva i text, men det är tydligt när man ser det.
Även om det i sig inte är ett stort problem så tycker jag inte hon ska behöva känna sig så

 

[Lovisaleonora]

Det är klart jag vill behålla henne, men jag tror att hon nog skulle ha det bättre i ett hem som inte satsar på SM så som jag gör.

Precis den här tanken ska du hålla fokus på, tycker jag. Det finns ett perfekt hem till din fina räv, det finns tydligen många bra hem till henne. Men just hos dig passar pusselbiten inte riktigt.

Vänd på resonemanget: du omplacerar inte för din skull, utan för hennes. Vilken hundägare vill inte optimera förutsättningarna för sin hund?

 

[Fisherling]

Precis den här tanken ska du hålla fokus på, tycker jag. Det finns ett perfekt hem till din fina räv, det finns tydligen många bra hem till henne. Men just hos dig passar pusselbiten inte riktigt.

Vänd på resonemanget: du omplacerar inte för din skull, utan för hennes. Vilken hundägare vill inte optimera förutsättningarna för sin hund?

Ja, det är så jag tänker. Hade jag inte trott att hon skulle ha det bättre någon annanstans hade jag inte funderat på omplacering.

 

[Lovisaleonora]

Ja, det är så jag tänker. Hade jag inte trott att hon skulle ha det bättre någon annanstans hade jag inte funderat på omplacering.

Jag har omplacerat en som hatade att vara här. Hela upplägget var bara ren vantrivsel för honom. Han fick det helt sagolikt bra (han ville leva i symbios med sin ägare medan vi kräver självständighet av hundarna). Jag lyckades hitta helt rätt människa till honom och det var som bomull för själen.

 

[pepp]

Jag har omplacerat min pudel till mina föräldrar det var hemskt och jag grät väldigt mycket! Men det var det bästa för honom.
Kändes som att jag övergav honom...

Nu har jag tur att dom bor hyfsat nära så jag har honom på helger och långledigt.

 

[Nota]

Jag är typen som omplacerar vid behov både för min och hunden skull, senaste hunden omplacerade jag just för att han inte ville träna och inte var så aktiv som jag räknat med. Han är nu promenadkompis i ett nytt hem och fullt nöjd