Whirlie
Trådstartare
Mina föräldrars hund har det senaste året ändrat sitt beteende. Första gången detta hände var förra nyår då min pappa gick den vanliga svängen med henne, lös. Det kom några fyrverkerier på himlen och hunden drog iväg som skjuten i en kanon, rätt över gärdet och in i skogen flera hundra meter bort. Sedan var hunden borta i nästan en timme.
Jag umgås inte så ofta med hunden så jag vet inte exakt vad som hänt sedan dess, men nu när jag är hemma och hälsar på över jul ser jag att någon har ändrats.
Tidigare har jag upplevt hunden som rätt tuff, den är självständig och kan springa väldigt långt ifrån min pappa när de är ute i skogen. Mina föräldrar är inte så intresserade av lydnad, men hunden (en tik) har iallafall kunnat inkallning hjälpligt i situationer med distraktion, kunnat gå fot utan koppel hjälpligt utan eller med minimal distraktion och kunnat stanna kvar utan distraktion. Men tyvärr inte så mycket mera.
Hon skäller och är aggresiv mot andra hanhundar, och att hon kan äta på möbler och bilinredning om hon blir lämnad ensam och blir uttråkad. Hon har även något emot bilar, framförallt när det är mörkt. Hon kryper ihop och lurpassar på dem, sedan springer hon emot dem och jagar dem. Inte alla bilar, men ofta gör hon så. Det är en blandras labrador-bordercollie, nu 4 år gammal.
Nu är den fortfarande väldigt självständig när den är lös i skogen, men har blivit mycket mera skällig. Hon skäller på småfåglar och kan springa fram och tillbaka mellan träd när hon hör fågelsång. Detta beteende har jag inte sett tidigare. Hon svarar inte längre på inkallning, inte ens med minimal distraktion, hon går inte fot och hon stannar inte kvar på kommando längre.
Hon har hittat en liggplats i husets bortre del, i vårt duschrum som ligger i tvättstugan bakom hallen. Där kan hon ligga i flera timmar. Hon kan fortfarande ligga mitt ibland oss i vardagsrummet eller köket, men går mycket ofta undan till duschen.
Men det största problemet är att hon ibland vägrar gå när vi är ute och går. Ikväll var vi ute en timme, och under promenaden stannade hon i tre omgångar på tre olika ställen och vägrade gå. Platserna var väldigt olika för det mänskliga ögat och hade inget samband. Hon drar in svansen mellan benen och stannar. Ibland kryper hon ihop kroppsmässigt, ibland sätter hon sig eller lägger sig. När man vänder och går mot henne så blir hon avslappnad i kroppsspråket och börjar genast gå åt andra hållet, dvs tillbaka där vi kom ifrån. Hon vill alltså inte gå vidare frammåt utan vända. Om man sätter press på henne så lägger hon sig ned och ligger kvar. Ibland börjar hon krypa bakåt eller åt sidan i liggande ställning.
Kan lägga till att detta började redan några minuter in på promenaden första gången, en gång i mitten av promenaden och en gång på vägen hem. Så det verkar inte som att hon vänder och vill gå hem, eftersom hon även gjorde detta på hemvägen. Den första gången var på en bilväg, och det kom en bil långt borta. Den andra gången var på en gångväg utan någon bil inom synhåll, den trejde gången var det heller inga bilar inom synhåll. Ev. kan jag tänka mig att beteendet endast uppkommer på kvällen, men jag är osäker då vi endast var i skogen på dagen idag.
Varför gör hon så här och hur ska jag lösa det?? Jag kan inte så mycket om hundar men tycker mig kunna en del om hästar. Jag vet att dessa djur inte är så lika, men jag försöker använda mina hänstkunskaper på hundar och det brukar fungera väldigt bra.
Det jag försökte göra nu var att arbeta enligt tryck- och eftergiftsprincipen. Inte bli arg på hunden men vara bestämt. Säga till henne att gå frammåt och succesivt öka trycket. Några gånger försökte jag gå bakom henne och "fösa" henne framför mig en liten bit när min pappa höll i kopplet. Varje gång var vi mycket noga med att släppa allt tryck (drag i koppel/påfösning) varje gång hon gick frammåt. En gång fungerade detta, två gånger tröttnade jag på att försöka och lyfte upp henne och bar henne kanske 30 meter. Då fungerade det bättre att gå frammåt men hon behövde fortfarande övertygas. Men då hunden väger kanske 30kg känns det inte som en hållbar lösning att bära runt henne.
Jag får säkert skäll för att ha dragit i kopplet och puttat på henne, men jag ska säga att inget gjordes i vredesmod eller brutalt. Jag försökte bara göra så gott jag kunde för att få henne att gå över huvud taget. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra för att lösa det här, jag älskar hundpromenader och vill gärna gå på flera under julen. Så snälla ni hundexperter, hjälp mig!!!
Jag umgås inte så ofta med hunden så jag vet inte exakt vad som hänt sedan dess, men nu när jag är hemma och hälsar på över jul ser jag att någon har ändrats.
Tidigare har jag upplevt hunden som rätt tuff, den är självständig och kan springa väldigt långt ifrån min pappa när de är ute i skogen. Mina föräldrar är inte så intresserade av lydnad, men hunden (en tik) har iallafall kunnat inkallning hjälpligt i situationer med distraktion, kunnat gå fot utan koppel hjälpligt utan eller med minimal distraktion och kunnat stanna kvar utan distraktion. Men tyvärr inte så mycket mera.
Hon skäller och är aggresiv mot andra hanhundar, och att hon kan äta på möbler och bilinredning om hon blir lämnad ensam och blir uttråkad. Hon har även något emot bilar, framförallt när det är mörkt. Hon kryper ihop och lurpassar på dem, sedan springer hon emot dem och jagar dem. Inte alla bilar, men ofta gör hon så. Det är en blandras labrador-bordercollie, nu 4 år gammal.
Nu är den fortfarande väldigt självständig när den är lös i skogen, men har blivit mycket mera skällig. Hon skäller på småfåglar och kan springa fram och tillbaka mellan träd när hon hör fågelsång. Detta beteende har jag inte sett tidigare. Hon svarar inte längre på inkallning, inte ens med minimal distraktion, hon går inte fot och hon stannar inte kvar på kommando längre.
Hon har hittat en liggplats i husets bortre del, i vårt duschrum som ligger i tvättstugan bakom hallen. Där kan hon ligga i flera timmar. Hon kan fortfarande ligga mitt ibland oss i vardagsrummet eller köket, men går mycket ofta undan till duschen.
Men det största problemet är att hon ibland vägrar gå när vi är ute och går. Ikväll var vi ute en timme, och under promenaden stannade hon i tre omgångar på tre olika ställen och vägrade gå. Platserna var väldigt olika för det mänskliga ögat och hade inget samband. Hon drar in svansen mellan benen och stannar. Ibland kryper hon ihop kroppsmässigt, ibland sätter hon sig eller lägger sig. När man vänder och går mot henne så blir hon avslappnad i kroppsspråket och börjar genast gå åt andra hållet, dvs tillbaka där vi kom ifrån. Hon vill alltså inte gå vidare frammåt utan vända. Om man sätter press på henne så lägger hon sig ned och ligger kvar. Ibland börjar hon krypa bakåt eller åt sidan i liggande ställning.
Kan lägga till att detta började redan några minuter in på promenaden första gången, en gång i mitten av promenaden och en gång på vägen hem. Så det verkar inte som att hon vänder och vill gå hem, eftersom hon även gjorde detta på hemvägen. Den första gången var på en bilväg, och det kom en bil långt borta. Den andra gången var på en gångväg utan någon bil inom synhåll, den trejde gången var det heller inga bilar inom synhåll. Ev. kan jag tänka mig att beteendet endast uppkommer på kvällen, men jag är osäker då vi endast var i skogen på dagen idag.
Varför gör hon så här och hur ska jag lösa det?? Jag kan inte så mycket om hundar men tycker mig kunna en del om hästar. Jag vet att dessa djur inte är så lika, men jag försöker använda mina hänstkunskaper på hundar och det brukar fungera väldigt bra.
Det jag försökte göra nu var att arbeta enligt tryck- och eftergiftsprincipen. Inte bli arg på hunden men vara bestämt. Säga till henne att gå frammåt och succesivt öka trycket. Några gånger försökte jag gå bakom henne och "fösa" henne framför mig en liten bit när min pappa höll i kopplet. Varje gång var vi mycket noga med att släppa allt tryck (drag i koppel/påfösning) varje gång hon gick frammåt. En gång fungerade detta, två gånger tröttnade jag på att försöka och lyfte upp henne och bar henne kanske 30 meter. Då fungerade det bättre att gå frammåt men hon behövde fortfarande övertygas. Men då hunden väger kanske 30kg känns det inte som en hållbar lösning att bära runt henne.
Jag får säkert skäll för att ha dragit i kopplet och puttat på henne, men jag ska säga att inget gjordes i vredesmod eller brutalt. Jag försökte bara göra så gott jag kunde för att få henne att gå över huvud taget. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra för att lösa det här, jag älskar hundpromenader och vill gärna gå på flera under julen. Så snälla ni hundexperter, hjälp mig!!!
Ja, den aktiveras på tok för lite.... Utan att vara elak, men jag måste säga att den där hunden mår nog inte alls bra just nu 
