M
Minime
Läste en tråd nyss om ett hundslagsmål o blev irriterad!!
Min stackars Bobby blev anfallen i sommras av en stor Irlänsk setter, Bobby är en stor Border Colliehanne men det här är en riktigt stor setter!!! Han klarade sig undan utan kroppsskador men den allvarligaste skadan drabbar ju psyket! Bobby är inte så van vid andra hundar o har väldigt svårt med kommunikationen... Har en moster som läst mycket om hundars kroppspråk o hon skrattar alltid åt honom när han möter hennes tik, säger att det är alla tecken på engång! O det lär ju inte bli bättre av att han råkade ut för det där!
Men det som gjorde mej mest irriterad var att ägaren hade honom lös på sin gård o när han såg att jag kom med Bobby o tvekade (är själv nervös inför stora okända hundar!) så sa han att det inte var någon fara, han va så snäll så... ja jo j*vlar!! Kände på mej på en gång när han började gå emot oss att han hade nåt elakt i tankarna. Jag gjorde som jag fått lära mej, jag vek undan Bobbys huvud så han inte kunde titta honom i ögonen. Men settern sprang runt oss o hoppade upp o bet tag över Bobbans bäcken, måste dock bara fått tag i pälsen *tack o lov att han är långhårig* o eftersom jag hade Bobby i koppel fick jag lite smått panik, ville ju inte släppa honom o samtidigt kunde han ju inte försvara sig, så jag *svälj* sparkade settern (inget jag är stolt över, va jätterädd för att hans ägare skulle bli elak) men han släppte inte ändå. Fick sen lära mej att man ska ta det lugnt, om man börjar skrika o så så hetsar man hunden /-arna. Men hur gör man de när ens bäbis håller på att nästan bli uppäten?? Hur långt får man gå när det gäller att försvara sin darling!?
Gick förbi där för några veckor sen igen... fortfarande var settern lös, dom har inget staket heller o det är liksom en allmän väg, men på en gång när han började gå imot oss med den där blicken så röt jag åt honom att gå o lägga sej, o medans han nog funderade på vem jag var som våga säga åt honom så smet vi in i skogen! Att inte folk lär sej? Ägaren såg ju vad som hände förra gången, han fick ju hjälpa till att ta honom därifrån ju! Fast tyvärr så tror jag att de kan vara så att han bara har något emot Bobby. Det går många hundar förbi där nästan varje dag men jag har inte hört att någon anna råkat ut för nånting... Det beror på att han inte kan kommunicera riktigt va?! Hur lär han sig det då? Bor ju på landet där man bara stöter på samma gammal tik oftast o då är det ju inge problem... Det var även någon som sa att han kunde bli elak? Alltså att han tänker att anfall är bästa försvara, att han egentligen är rädd men tycker det är bättre att anfalla först o fråga sen...stämmer det?
Sen blir jag lite irriterad på folk som inte har kontroll på sina egen hundar o därför förväntar sej att andra ska rätta sig efter dom!! Har en granne tex som har en gråhund som är helt tokig! Han ska jaga allt, bilar, hästar, andra hundar, folk! Åsså har han honom i ett flexikoppel med halvstryp,(fördrar helstryp själv, även fast det inte alltid behövs så känns det tryckt IFALL nånting skulle hända) o hunden hoppar mot allt o alla som han vill, gubben har inte en chans! Så var jag ute o gick engång o kom liksom ikapp honom o hans hund, som naturligtvis hängde sej i kopplet o skulle mot oss o gubben drog åt andra hållet. När jag kommer fram till dom säger han"du kunde väl ha väntat när du såg att han gjorde så dära?!" i inte alltför vänlig ton! hade sån lust att ryta åt honom att kan inte han uppfostra sin hund så är det inte mitt problem utan hans, men så säger man ju inte...
OKey, nu känns det bättre när jag fått lätta på trycket lite!! :smirk:
Min stackars Bobby blev anfallen i sommras av en stor Irlänsk setter, Bobby är en stor Border Colliehanne men det här är en riktigt stor setter!!! Han klarade sig undan utan kroppsskador men den allvarligaste skadan drabbar ju psyket! Bobby är inte så van vid andra hundar o har väldigt svårt med kommunikationen... Har en moster som läst mycket om hundars kroppspråk o hon skrattar alltid åt honom när han möter hennes tik, säger att det är alla tecken på engång! O det lär ju inte bli bättre av att han råkade ut för det där!
Men det som gjorde mej mest irriterad var att ägaren hade honom lös på sin gård o när han såg att jag kom med Bobby o tvekade (är själv nervös inför stora okända hundar!) så sa han att det inte var någon fara, han va så snäll så... ja jo j*vlar!! Kände på mej på en gång när han började gå emot oss att han hade nåt elakt i tankarna. Jag gjorde som jag fått lära mej, jag vek undan Bobbys huvud så han inte kunde titta honom i ögonen. Men settern sprang runt oss o hoppade upp o bet tag över Bobbans bäcken, måste dock bara fått tag i pälsen *tack o lov att han är långhårig* o eftersom jag hade Bobby i koppel fick jag lite smått panik, ville ju inte släppa honom o samtidigt kunde han ju inte försvara sig, så jag *svälj* sparkade settern (inget jag är stolt över, va jätterädd för att hans ägare skulle bli elak) men han släppte inte ändå. Fick sen lära mej att man ska ta det lugnt, om man börjar skrika o så så hetsar man hunden /-arna. Men hur gör man de när ens bäbis håller på att nästan bli uppäten?? Hur långt får man gå när det gäller att försvara sin darling!?
Gick förbi där för några veckor sen igen... fortfarande var settern lös, dom har inget staket heller o det är liksom en allmän väg, men på en gång när han började gå imot oss med den där blicken så röt jag åt honom att gå o lägga sej, o medans han nog funderade på vem jag var som våga säga åt honom så smet vi in i skogen! Att inte folk lär sej? Ägaren såg ju vad som hände förra gången, han fick ju hjälpa till att ta honom därifrån ju! Fast tyvärr så tror jag att de kan vara så att han bara har något emot Bobby. Det går många hundar förbi där nästan varje dag men jag har inte hört att någon anna råkat ut för nånting... Det beror på att han inte kan kommunicera riktigt va?! Hur lär han sig det då? Bor ju på landet där man bara stöter på samma gammal tik oftast o då är det ju inge problem... Det var även någon som sa att han kunde bli elak? Alltså att han tänker att anfall är bästa försvara, att han egentligen är rädd men tycker det är bättre att anfalla först o fråga sen...stämmer det?
Sen blir jag lite irriterad på folk som inte har kontroll på sina egen hundar o därför förväntar sej att andra ska rätta sig efter dom!! Har en granne tex som har en gråhund som är helt tokig! Han ska jaga allt, bilar, hästar, andra hundar, folk! Åsså har han honom i ett flexikoppel med halvstryp,(fördrar helstryp själv, även fast det inte alltid behövs så känns det tryckt IFALL nånting skulle hända) o hunden hoppar mot allt o alla som han vill, gubben har inte en chans! Så var jag ute o gick engång o kom liksom ikapp honom o hans hund, som naturligtvis hängde sej i kopplet o skulle mot oss o gubben drog åt andra hållet. När jag kommer fram till dom säger han"du kunde väl ha väntat när du såg att han gjorde så dära?!" i inte alltför vänlig ton! hade sån lust att ryta åt honom att kan inte han uppfostra sin hund så är det inte mitt problem utan hans, men så säger man ju inte...
OKey, nu känns det bättre när jag fått lätta på trycket lite!! :smirk:
