Samtidigt som man inte vill ha en diagnos, för det känns som ett stigma, så skulle det vara himla skönt att få veta vad som är fel.. Något är ju fel, helt klart. Har haft en sämre period senaste halvåret sen jag och mitt ex gick isär och då börjar jag ofta leta lösningar.
Ska försöka få tummen ur och kontakta öppenpsyk i veckan.
Förlåt för ordmärkande och eventuell överkänslighet
Men snälla, säg/skriv inte att "man inte vill ha en diagnos". Det är självklart helt okej att känna så, att du inte vill ha en diagnos, och det är även fullt förståeligt att inte vilja det. Men när du skriver att
man inte vill ha en diagnos, så bidrar det till stigmatiseringen genom att det antyder att en diagnos generellt, för alla, är negativt och något man inte vill ha.
Själv tyckte jag det var skönt när jag fick min diagnos. Mycket blev liksom klarare tack vare diagnosen, sånt som jag tidigare bara blivit irriterad och arg på mig själv för att jag inte klarat av fick plötsligt en förklaring. Det blev lättare att acceptera vissa av mina svårigheter när jag fick svart på vitt att det var på grund av att jag har en viss diagnos, och inte för att jag är dum i huvudet, konstig, "fel" eller annat som jag ofta kan känna.
Sedan tänkte jag på det du skrev, att du har haft en sämre period sista halvåret. Har du funderat även innan det på om du har någon diagnos?
Tänker att om de funderingarna inte kommit förrän sista halvåret kanske det är troligare att det är t.ex. en depression? Det är ju inte alltid depressioner ger de "mest kända" symptomen, och då är det nog inte lika lätt att förstå vad det är.
Hur som helst så hoppas jag att du får kontakt med öppenpsyk och får den hjälp du behöver. Du förtjänar att må bra!
