Hur gör ni med Whippor, följsamhet & jaktlust?

[BornAgain]

Sedan är det skillnad på en hare som slåss för sitt liv och en pinne.

 

[Wingates]

Ja jag känner flera c.o.o. hundar ur arbetande linjer och de är likadana.

Det där med haren hade garanterat kunna hända en dobbis också, fast dobbisen har ju längre ben förstås så haren hamnar i en annorlunda position.

Skillnaden mellan dobbis/annan hundras och Whippet är ju inte heller bara pälsen, utan fettprocenten I kombination med det. Min wh lekte med vår grey (de joggade bredvid varandra och greybs hörntand tog i sidan på whippeten. Hon sprack ju definitivt på ett annorlunda sätt än vad en hund med mer fett hade gjort. Det är bara hud, hinna och sen skelett.

Sen tror jag att det alltid varit så. Man har ju inte varit direkt brydd med om hundarna överlever eller ej (se tex galgo Español ännu idag I ursprungsland, se greyhounds I Irland, aus , Kina.) man har främst sett till att hunden varit snabb och smidig med god jaktlust.

Är det därför man använder lurchers istället då? De verkar ju betydligt mer hållbara.
Även om man inte är så brydd om hundarna är det ju tämligen oekonomiskt att ha hundar som inte tål att springa i terräng om man ska använda dem till jakt. Det brukar ju snarare vara så att avel för ren funktion brukar ge tåliga individer eftersom man slår ihjäl resten.

Nog för att vinthundar har låg fettprocent, men många dobbisar eller vorsteh tex ligger rätt nära i full kondition. Eller draghundar (typ swedish hounds)
Jag tycker det är lite märkligt att man inte verkar se detta som ett problem i raserna faktiskt - det innebär ju ett lidande för hundarna i slutändan.

 

[Wingates]

Det är ju knappast fettet som skyddat honom genom åren

 

[Nytant]

Är det därför man använder lurchers istället då? De verkar ju betydligt mer hållbara.
Även om man inte är så brydd om hundarna är det ju tämligen oekonomiskt att ha hundar som inte tål att springa i terräng om man ska använda dem till jakt. Det brukar ju snarare vara så att avel för ren funktion brukar ge tåliga individer eftersom man slår ihjäl resten.

Nog för att vinthundar har låg fettprocent, men många dobbisar eller vorsteh tex ligger rätt nära i full kondition. Eller draghundar (typ swedish hounds)
Jag tycker det är lite märkligt att man inte verkar se detta som ett problem i raserna faktiskt - det innebär ju ett lidande för hundarna i slutändan.

Hehe. Mina båda är lurchers och de går som sagt sönder titt som tätt. För många som har och avlar lurchers är de en förbrukningsvara.

 

[Wingates]

Hehe. Mina båda är lurchers och de går som sagt sönder titt som tätt. För många som har och avlar lurchers är de en förbrukningsvara.

Ja alltså. Jag förnekar inte att hundarna är förbrukningsvaror på många platser - men det är ju ändå sjukt oekonomiskt med hundar som går sönder för minsta lilla och dessa borde automatiskt sorteras ut bland de som enbart avlar på funktion.

 

[Wingates]

Jag tänker att det är för att man inte använder dem till praktisk jakt som man tummar på hållbarhet? I de länder där man använder vinthundar som faktiska jakthundar så vill man ju ha bra jakthundar som håller - resten slår man ihjäl eftersom de är värdelösa.
För dem som har dem som mer sällskap tycker man det är okej att klä in dem i bubbelplast och bara släppa på preparerad mark liksom.

 

[Nytant]

Ja alltså. Jag förnekar inte att hundarna är förbrukningsvaror på många platser - men det är ju ändå sjukt oekonomiskt med hundar som går sönder för minsta lilla och dessa borde automatiskt sorteras ut bland de som enbart avlar på funktion.

Nja, jag tror inte det funkar så i praktiken.

Snackar vi lurchers som ju används i jakt har man har hundar så det räcker och blir över. Där kan vi heller inte tala om "avel" direkt.

Tror ungefär samma gäller för galgos, de dödas väl dessutom i mängder bara jaktsäsongen är över.

Sen om vi snackar andra renrasiga vintisar tror jag de funkar utmärkt i de sammanhang de är avlade för (och även där finns t.ex. ett stort surplus av greyhounds). Dessutom finns det ju som sagt också flera vinthundsraser som har lite mer päls.

Snarare tror jag att det är när man har dem som sällskap det blir ett "problem", både för att man har hunden i mer varierad miljö än t.ex. greyhoundens värld, och för att man bryr sig om hunden skadar sig till skillnad från lurchers & galgos.

 

[em-pirre]

Jag tänker att det är för att man inte använder dem till praktisk jakt som man tummar på hållbarhet? I de länder där man använder vinthundar som faktiska jakthundar så vill man ju ha bra jakthundar som håller - resten slår man ihjäl eftersom de är värdelösa.
För dem som har dem som mer sällskap tycker man det är okej att klä in dem i bubbelplast och bara släppa på preparerad mark liksom.

Ja alltså det är ju samma sak där. Tyvärr tror jag man inte satsar på sån hållbarhet. Man bryr väl sig inte. Se som sagt hur galgos och greyhounds behandlas.

Sen vet jag inte riktigt hur man ska avla på tjockare hud.

Det är jättetråkigt att de går sönder så lätt. Då tycker jag ändå att Whippet är betydligt enklare än greyhound. Greyhoundr som en Ferrarimotor i en leksaksbil. Klart som fan de går sönder. Men med grey hsr man ju absolut inte satsat på hållbara hundar utan enbart på snabbhet. Den aveln är jättetråkig och det är ren tur att de i övrigt är rätt friska genetiskt. Det är mest skador då.

Angående din bild så är jag så vinthubdsblind att jag tycker alla andra hundar ser tjocka ut.

Här är vår irländare. Och han är inte ens smal utan har alltid varit lite mullig.

 

[Red_Chili]

Jag tänker att det är för att man inte använder dem till praktisk jakt som man tummar på hållbarhet? I de länder där man använder vinthundar som faktiska jakthundar så vill man ju ha bra jakthundar som håller - resten slår man ihjäl eftersom de är värdelösa.
För dem som har dem som mer sällskap tycker man det är okej att klä in dem i bubbelplast och bara släppa på preparerad mark liksom.

Dock väl värt att tänka på är att varken greyhound eller whippet har tagits framför jakt i något som ens likar snårig terräng. De är raser för att springa snabbt på bana. Greyhounds på de stora kappbanorna och whippet kallades förr "fattigmans greyhound" eftersom de var mindre och lättare att ha råd med. Det finns mängder av gamla(!) illustrationer och foton av whippets och greyhounds på kappbaneliknande platser. Det går inte riktigt att jämföra med tex saluki och afghan som fortfarande används i ursprungsländerna i kuperad terräng.

 

[Nytant]

Angående din bild så är jag så vinthubdsblind att jag tycker alla andra hundar ser tjocka ut.

Jag tänkte samma sak Tyckte det var en väldigt robust hund! Märker också att vinthundsägandet rubbat min syn på vad en för smal häst är. Jag är alldeles för van vid synliga revben.

 

[Wingates]

Jag tänkte samma sak Tyckte det var en väldigt robust hund! Märker också att vinthundsägandet rubbat min syn på vad en för smal häst är. Jag är alldeles för van vid synliga revben.

Robust ja, men minimalt med underhudsfett.
Man ser både revben och ryggkotor på honom

 

[em-pirre]

Robust ja, men minimalt med underhudsfett.
Man ser både revben och ryggkotor på honom

Men om du jämför med min halvtjockas
grey så är det ju fortfarande en enorm skillnad! Här är min kompis Whippet

 

[Malibu_Stacy]

Robust ja, men minimalt med underhudsfett.
Man ser både revben och ryggkotor på honom

Finns ju olika typer av Whippets också. Den vi har är högställd. väldigt smal och nätt med tydligt välvd rygg. Men han får springa lös i skogen ändå, går inte sönder av det men såklart ser man rispor och liknande tydligare på honom än mina dvärgschnauzrar som har massor av päls på benen som skyddar.
Den Whippet min kompis har är en riktig broiler, mer som en jaktlabbe i kropp och benstomme och betydligt mer lågställd med rakare rygg. Ser ut som hunden på bilden @em-pirre la upp precis här ovanför.
Har även besiktat hundar inför Whippetrace och tyckte definitiv att det fanns två olika typer, de mer höga smala och nätta och de mer lågställda kraftigare.

 

[em-pirre]

Finns ju olika typer av Whippets också. Den vi har är högställd. väldigt smal och nätt med tydligt välvd rygg. Men han får springa lös i skogen ändå, går inte sönder av det men såklart ser man rispor och liknande tydligare på honom än mina dvärgschnauzrar som har massor av päls på benen som skyddar.
Den Whippet min kompis har är en riktig broiler, mer som en jaktlabbe i kropp och benstomme och betydligt mer lågställd med rakare rygg. Ser ut som hunden på bilden @em-pirre la upp precis här ovanför.
Har även besiktat hundar inför Whippetrace och tyckte definitiv att det fanns två olika typer, de mer höga smala och nätta och de mer lågställda kraftigare.

Ja absolut. Jag har en liten tanker och en spindel. De är båda av mixad linje men en är definitivt coursingspecialist (champion) medan den andra är proffs på ovalen. Gissa vilken som är vilken

 

[em-pirre]

Tankern flyger mot sitt champion cert förra hösten i Kalajoki.

 

[Nytant]

Visa bifogad fil 94476
Tankern flyger mot sitt champion cert förra hösten i Kalajoki.

Tankern är alltså coursingmästaren? Är ju inte alls insatt men har tänkt att mina ska få testa någon gång i alla fall. Lillen skulle nog gilla det.

 

[Nytant]

Men om du jämför med min halvtjockas
grey så är det ju fortfarande en enorm skillnad! Här är min kompis WhippetVisa bifogad fil 94473

Detta måste väl vara i tävlingskondition?

 

[em-pirre]

Detta måste väl vara i tävlingskondition?

Han ser alltid ut så. Hon tränar och tävlar agility också, men också racing och coursing. Himla trevlig hund.

 

[em-pirre]

Tankern är alltså coursingmästaren? Är ju inte alls insatt men har tänkt att mina ska få testa någon gång i alla fall. Lillen skulle nog gilla det.

Ja! Min andra gillar coursing men har inget förstånd och förstår inte att man måste bromsa och svänga i tid. Kan säkert springa ihop cert för championat men vill inte förstöra för andra (ett dåligt par kan orsaka mycket problem och dåliga poäng samt risker)

 

[Nytant]

Dock väl värt att tänka på är att varken greyhound eller whippet har tagits framför jakt i något som ens likar snårig terräng. De är raser för att springa snabbt på bana. Greyhounds på de stora kappbanorna och whippet kallades förr "fattigmans greyhound" eftersom de var mindre och lättare att ha råd med. Det finns mängder av gamla(!) illustrationer och foton av whippets och greyhounds på kappbaneliknande platser. Det går inte riktigt att jämföra med tex saluki och afghan som fortfarande används i ursprungsländerna i kuperad terräng.

Det är intressant det där, även om man inte kan dra några slutsatser av anekdoter egentligen så verkar det stämma bra på mina och de egenskaper de kan tänkas ha fått med sig.

Lillen har varit väldigt tydlig med att det är krattade sandspår, jämnklippta gräsytor eller på sin höjd mjuka skogsstigar han föredrar. Han vill inte bli blöt eller smutsig i onödan om det inte är bajs att rulla sig i. Terräng har han behövt vänja sig vid. Första gången vi var ute i skog och mark och avvek från stigarna tyckte han inte alls det var kul. Sen borde jag ha tagit det mycket lugnare med honom också. Har lärt mig att uppmuntra honom mer och numera får han ”vildmarksben” efter några dagar.

Stora killen (Greyhound x Saluki x Border Collie) är en annan typ, han gillar snår och högt gräs och fallna stockar och stenbumlingar och vattendrag och att springa fortfort genom/under/över alltihopa. Tycker om att vara utomhus i största allmänhet. Omöjligt att säga om det beror på individen, Salukin eller BCn såklart. Men det är roligt att spekulera och romantisera lite