Jag försöker leva vidare, göra mitt jobb, sköta mina andra relationer. Det är också väldigt jobbigt med ovissheten. Dörren är inte helt stängd, och hjärtat letar såklart efter strimman av hopp som säger "han kommer komma tillbaka". Men jag har ingen aning om vad han gör, hur han tänker, hur han mår. Det gick från ena dagen till en annan och helt utan förvarning att han åkte iväg och han berättade först när han var där, att han gjort just så. Jag blev helt tagen på sängen. Chockad.
Ni som blivit lämnade, hur har själva uppbrottet gått till? Satt ni ner med er partner och pratade? Kände ni att ni fick svar på era frågor? Jag har så många obesvarade som hänger i luften.
Jag har varit med om en liknande situation, inte någon som var redan upptagen, men efter att vi varit ihop i ett halvår bestämde hen sig plötsligt, helt ur det blå, att bli ihop med sitt ex igen.
Det sköttes väldigt fult också, hen åkte bort över helgen "för att träffa en kompis" och det blev helt tyst (vi brukade höras varje dag), tänkte att hen kanske haft sönder mobilen eller nåt men när det gått flera dagar efter helgen och jag fortfarande inte hört något blev jag orolig och försökte kontakta hen igen, fick till slut ett sms där det stod typ "Det var mitt ex jag träffade i helgen och vi har bestämt oss för att bli ihop igen så vi kan ju inte fortsätta att träffas. Ha en bra dag."
Kan ju säga att jag inte hanterade det alls bra, kraschade totalt, gick in ett väldigt självdestruktivt beteende med en depression som påföljd (var redan rätt skör då pga min mormor hade nyligen gått bort, behandlad som skit på jobbet m m). Det där fegusla sättet att göra slut på fick mig att känna mig helt värdelös, plus att plötsligt bli utbytt mot exet bara sådär stärkte ju inte direkt självkänslan heller. Kände precis som du att jag hade massa frågor och hade jättesvårt att släppa henom på grund av det.
Tog väldigt lån tid för mig att lyckas gå vidare, tog mycket, mycket längre att bygga upp den kraschade självkänslan igen. Så för din egen skull, stäng den där dörren fort som attan och gå vidare, även om du bara klarar små myrsteg i början. På alla de där frågorna som hopar sig finns det egentligen bara ett svar, personen är ett as och personer som inte kan behandla en med respekt har ingen plats i ens liv.
Prata med vänner, skriv av dig här på buke, ät choklad och titta på film (jag blev smått beroende av
Förnuft och känsla, kände igen mig jättemycket i Marianne och Willoughby-situationen och grät ikapp med Kate Winslet varje gång), gräv ner dig i någon hobby, ta hand om dig själv och glöm bort den där skrutten till karl.
