Hur kommer det sig egentligen?

[mian1]

Det var egentligen maken som undrade när vi åt middag. Hur kommer det sig att innan man bestämt sig för att försöka få barn så tjatar alla om att "det är klart att ni ska ha barn". Sedan berättar de om hur fantastiskt allt är, hur man skådar ljuset och att livet innan de blev föräldrar inte hade någon mening. Barn är SÅ ljuvliga och inte till något besvär alls.
Sen när man väl blivit med barn så är det som att vända på en hand. "Ta ni vara på tiden innan ni får barn för sen..." och så berättas det hur fruktansvärt det är. Urtråkigt att vara föräldraledig - något som tidigare varit det mest fantastiska i hela förälderns liv.

Vill man luras eller vill man skrämmas? Eller varför råder man egentligen par som inte vill ha barn att ändå skaffa sig barn? Och hur kommer det sig att man så kvickt byter gulligullet mot mardrömsberättelser?

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur kommer det sig egentligen?

Det är för att det skall bli en possitiv överraskning sedan. Och så får man väl dåligt samvete för att man inte har berättat ALLT.
Men det ÄR kul att vara föräldraledig.
Om man har ett lättsamt barn så kan man fara runt och göra massor av saker.

 

[Tokmaja]

Sv: Hur kommer det sig egentligen?

Jadu... svår fråga... för jag berättar det jobbiga först .
Men först vill man berätta hur underbart det är med barn, just för att det faktiskt är det och för att man vill att fler ska få njuta av det.
Sedan vill man väl, när det som är försent att backa ur :smirk: även berätta att det faktiskt inte bara är en dans på rosor varje dag precis...

Det är väl min teori då....

 

[Sablar22]

Sv: Hur kommer det sig egentligen?

Jag förstår inte heller hur det kommer sig

Innan lät det.. "jamen det där kommer bli så bra, bara ni får barn så ska du se att allting blir så mycket roligare" "Varför har du inte skaffat barn än?" "När du väl blir mamma så ska du se att du får mera ro i kroppen"

BAH!

Nu låter det "Jasså, du är trött..ja men det är för att kompensera alla nätter med en gråtande bebis sen" " Jahaja, du mår illa nu..vänta bara tills bebisen blir sjuk..då du.." osv

Jag har alltid varit skraj för förlossningen, men tidigare så har det inte varit några problem för någon.
Nu helt plötsligt.. ja men då har nästan varenda en spruckit och gud vet allt
Jag har stora mardrömmar redan nu

 

[Xeline]

Sv: Hur kommer det sig egentligen?

Jag fick ju tvillingar första gången. Dessutom med en gubbe som stack när jag var gravid. Det var faktiskt inte som vågade dra skräckhistorier för mig då hade jag nog tagit livet av mig. Det var väldigt tvärt om ! Alla var glada för min skull och alla tyckte det skulle bli jättekul att få vara med och hjälpa till och så blev det också. jag hade nog lite tur som var ganska tidig i min bekantskapskrets med att få barn så min kompisar hade verkligen möjlighet att vara med och se hur det *Verkligen* kan vara.

 

[Jippo]

Sv: Hur kommer det sig egentligen?

Jag kan inte heller fatta varför folk gör så, men här kommer positiva rader från en nybliven förstagångsmamma: Hannah är nu fyra månader och sen hon kom till oss har vi inte varit vakna en enda natt! Hon vaknar ett par gånger och vill ha mat, det är allt. Så visst kan man få bebisar som sover bra, ALLA ungar skriker inte på kvällar och nätter!

Och vara föräldraledig är väl som att vara borta från sitt jobb överhuvudtaget, man blir lite off och är inte lika uppdaterad om vad som händer där. Om det är tråkigt eller inte är väl upp till var och en, vad man gör av sin tid?! Själv har jag många kompisar som också är hemma vissa dagar (utan barn) så vi går på stan, fikar hos varann, går på bibblan, träffas i stallet hos varann, mm mm. Hannah och jag är nog hemma ensamma ungefär en dag i veckan, annars träffar vi olika människor, antingen här eller hos dem! Är man bekväm och bara vill vara hemma och mysa så går det också bra, bebisen gör framsteg varje dag som är spännande att följa!

I början är det såklart mycket amning vid olika tidpunkter och konstiga sovtider, men det reder snart ut sig. Bara man är realist och tar det för vad det är så blir det nog bra. Lyssna inte på alla kommentarer, det blir ändå inte så! Ni kommer få eran speciella bebis, som kommer anpassa sig efter er, och ni kommer utarbeta rutiner ihop, och ingen annan vet hur det är. Ta det lugnt och säg åt dem som mästrar att ingen träffat er bebis än så ingen vet hur det kommer bli, och vad ska ni göra, mer än gilla läget?!

 

[Jippo]

Sv: Hur kommer det sig egentligen?

Jag förstår inte heller hur det kommer sig

Innan lät det.. "jamen det där kommer bli så bra, bara ni får barn så ska du se att allting blir så mycket roligare" "Varför har du inte skaffat barn än?" "När du väl blir mamma så ska du se att du får mera ro i kroppen"

BAH!

Nu låter det "Jasså, du är trött..ja men det är för att kompensera alla nätter med en gråtande bebis sen" " Jahaja, du mår illa nu..vänta bara tills bebisen blir sjuk..då du.." osv

Jag har alltid varit skraj för förlossningen, men tidigare så har det inte varit några problem för någon.
Nu helt plötsligt.. ja men då har nästan varenda en spruckit och gud vet allt
Jag har stora mardrömmar redan nu

Som jag skrev till Mian, lyssna inte på dessa tråkmånsar som ska förstöra eran glädje över bebisen!!! Fnys bara åt dem och be dem återkomma när ni fått barn så du kan uttala dig om eran bebis,. Visst är det bra att få olika perspektiv på saker, och höra om både bra och mindre roliga sidor, men man är väl inte dum i huvudet som tror att allt blir rosenrött och guldskimrande så fort man fått sin bebis?! Du VET väl för 17 hur det kan vara och varför ska folk pracka på dig sina dåliga erfarenheter?? Märkligt. Eran bebis och ni som föräldrar kommer fixa det alldeles utmärkt, jag lovar. Är man bara öppen och realist för hur det kan vara, så blir det som det blir sen och ni får ta det som det kommer, ingen ide att oroa sig eller måla på väggen redan innan

 

[Cillavan]

Sv: Hur kommer det sig egentligen?

Jag vet inte varför folk beter sig så. Själv tycker jag inte att det stämda alls! Och sålunda säger jag heller inte sådana saker!
Det var mycket lättare 'n jag föreställt mig att ha barn. Men det kan kanske vara bra att ställa in sig på det värsta, då blir man positivt överraskad. Man ska inte lyssna så mycket på andra människor! Överhuvudtaget...

 

[Jane_Done]

Sv: Hur kommer det sig egentligen?

Därför att det innebär båda sakerna att ha barn! Det är fantastiskt på alla sätt och vis och samtidigt jobbigt.

/Jane

 

[Björk]

Sv: Hur kommer det sig egentligen?

Jag har till största delen sluppit "klart-ni-ska-ha-barn"-snacket. Tror det beror på både att jag har föräldrar som är vettiga nog att inte tjata om sådant (trots att jag inser att de säkerligen skulle vara överlyckliga över barnbarn) och omger mig med många vänner som inte har barn som det "enda saliggörande" här i livet.
Nu har jag en plastsvärmor som skojat om det ett par gånger, men jag skojar mest tillbaka och säger att de får nöja sig med fyrbenta än så länge.

Jag tycker det kan vara rätt småfräckt av folk att hålla på sådär; vad vet de om paret de säger det till? De kanske försöker för fullt, men lyckas inte....

För min o sambons del gäller att vi är såpass nyblivet par att vi vill vara tillsammans längre tid före barnanskaffning. Dessutom så är han 7 år yngre än mig och har idag ingen direkt längtan efter det. Jag har ju börjat få åldern emot mig, men väljer att vänta tills jag känner honom bättre och tills han också vill. Han vet ju också hur gammal jag är :smirk: och därför så inser han att vi kanske bör börja tänka på saken inom de närmsta åren i alla fall.

// Björk, 35 år

 

[Luff]

Sv: Hur kommer det sig egentligen?

Jag känner att jag måste trösta, det verkar som det är så många som är rädda för förlossningar för att man vet att det inte finns något val och att man kommer att vara helt hjälplös.
Här är det bara att ta till huvet......Ja jag kommer att vara helt hjälplös, det kommer att göra mer än svinont, allt som jag kanske velat säga min gubbe kommer jag att säga (hehehe) - men alltihop är oundvikligt.
Min barnmorska frågade mig vad jag hade för förväntningar på min förlossning och jag sa att det blir nog inte roligt precis......
Då sa hon att, nä det stämde nog.

Men det är bara att ge efter för tanken att överlämna sig, man kan bara förbereda sig genom att ta reda på allt om händelseförloppet, sen sköter det sig själv.
Att ha bra kondis o kunna andningsteknik är en JÄTTEBRA hjälp. Men att oroa sig för det oundvikliga är mycket värre än själva förlossningen - allt blir så självklart när man är där.