Bukefalos 28 år!

Hur kommer man vidare? *långt*

Sv: Hur kommer man vidare? *långt*

Jag tror att jag haft tur, då min kropp verkar fungera som den ska igen, men man kan ju aldrig vara säker. Vi tänker försöka som vanligt fram till hösten och kolla upp om något är fel om dte inte blivit något då. Det tog ju 11 månader att bli gravid första gången och jag förväntar mig egentligen inte att det ska gå snabbare nu, men det känns mkt jobbigare när mensen kommer och man har massa mensvärk.

Besviken är helt klart rätt ord! Besviken och lurad, och för min del känner jag mig mest lurad på tid. Det fanns ju inget foster! (eller det fanns väl till v.5-6 eller så har jag fått det förklarat..)
 
Sv: Hur kommer man vidare? *långt*

Det är ju just det somär så knas. Det är tredje månaden nu utan äl (4:e om man räknar månaden efter skrapningen). Men det får bli ett samtal till BM på måndag. Förhoppningsvis kan det ju ta bort en börda att få vet om min kropp funkar som den ska eller inta samt i så fall få jälp om det inte är som det ska.

Har varit lite inne på dagbok. Kan kanske vara värt att prova.
 
Sv: Hur kommer man vidare? *långt*

Jag nojjar också över tiden. Kände ingen osm helst stress innan jag blev gravid men nu är det skitjobbigt att ha "slösat" bort 4 månader på inget...
Nu känns det som om tiden bara rusar fram och jag blir bara åldre och ålder och mindre och mindre fertil... Fånigt men så verkar alla mina känslor var nuförtiden.
 
Sv: Hur kommer man vidare? *långt*

Oj... Att man kan lyckas få in så många stavfel, felskrivningar i ett enda inlägg. Hoppas ni förstår ändå. :)
 
Sv: Hur kommer man vidare? *långt*

Tycker du ska vända dig till en gyn-mottagning, även om det betyder att du får åka till annan stad.

Det kan vara så att skrapningen inte tagit allt och att du därför blöder för att rensa. Jag skulle kolla för säkerhets skull så att det inte förlänger plågan för dig.

Kolla var du har närmsta gyn mottagning, ring och beställ tid. De kan även hjälpa dig tillrätta med din depression.

Kom även ihåg att om den du träffar inte hjälper dig så boka tid hos nästa, det finns hjälpa att få.

Vill nämna att det du beskriver stämmer väl in med min erfarenhet.
 
Sv: Hur kommer man vidare? *långt*

Skrapningen är redan "kollad". Var på återbesök efter 3 veckor. Men tack för tipset.

Ja, på måndag är det ringa som gäller. Tänker börja hos min BM och funkar inte det så får jag leta vidare.
 
Sv: Hur kommer man vidare? *långt*

Fundering... Hoppas över BM och sök direkt till gyn mottagning. Har hört alltför många BM som agerar broms gentemot gyn och du låter som om du behöver hjälp.

(Själv har jag gått på gyn mottagning sen jag var tonåring utan särskild orsak och det känns väldigt bra när man får problem).

Dessutom 2 av 3 graviditeter slutar i missfall enl de uppgifter jag fått.
 
Sv: Hur kommer man vidare? *långt*

Att det går upp och ner är nog bara att stå ut med. Vi förlorade vår son i början av december i vecka 24 och det har varit likadant för mig, i bland känns det som om livet är på rätt håll igen och i bland undrar man hur man ska klara av att överleva dagen. Vi har kontakt med en jättebra kurator på sjukhuset som har varit till stor hjälp för oss. Vet inte hur du känner för det, men vi har haft mycket kontakt med den präst som vigde oss, döpte vår son och som var tilltänkt att döpa även det barn vi förlorade.

Tror det är viktigt att kunna skilja på sorgen över det liv som försvann och sorgen/rädslan över att kroppen inte vill som du vill än. Det blir lätt att det blir dubbelt upp om man försöker hantera allt det samtidigt.

Styrkekramar!
 
Sv: Hur kommer man vidare? *långt*

Jaha, så då ska jag vara glad, eller? Läs på. Ja, risken för missfall är hög innan vecka 12.
I den vecka som jag förlorade vårt barn är risken lika stor som den är resten av graviditeten. Siffrorna varierar, men runt 2% är det man hör oftast.
 
Sv: Hur kommer man vidare? *långt*

Tack!

Jag tror också att det är dubbelt och att det kanske är därför som det blir för mycket. Ska försöka reda ut ett problem i taget och se om det kan ge lite lättnad.

Kramar tillbaka!
 
Sv: Hur kommer man vidare? *långt*

Massor med kramar till dig!

Jag vet själv hur det känns. Vi fick avbryta graviditeten den 22:e januari i år. Var i vecka 21 då. Dom upptäckte avvikelser i hjärnan på rutin ultraljudet och sen blev vi skickade runt på två andra sjukhus för att få veta exakt vad det var. Vår lilla tjej hade Semi lobär holoprosencephaly, vilket är rätt ovanligt och innebär ungefär att skiljeväggen mellan hjärnhalvorna saknades, får reda på oduktionsrapporten nästa vecka. Men chanser för att hon skulle klara graviditet ut var inte så stora så vi tog det svåra beslutet att avbryta.

Det var den jobbigaste tiden i hela mitt liv och det är fortfarande jobbigt. Jag vet inte heller hur jag ska gå vidare riktigt men det känns ändå som det går åt rätt håll.
Visst jag är skitarg ibland på allt och alla runt omkring och ibland brister det bara för mig och jag storgråter.
Speciellt vid den underbart fina och plågsamma libroreklamen i svartvitt.

Har också vänner som väntar bra nästan samtidig som vi skulle ha fått våran dotter. Hade svårt att träffa dom ett tag men jag har klarat att ta det steget iaf. Men jag är rädd och jag gruvar mig för hur det blir senare när dom får sina barn och inte jag.

Men jag tar ett steg i taget hela tiden, även om det kanske är små steg.

Vill du prata så får du gärna PM:a mig.
 
Sv: Hur kommer man vidare? *långt*

Åh, vad hemskt. Lider med dig! Du låter så otroligt stark. Många kramar till idg och din familj!




I måndags, samma dag som jag skulle ringa min BM fick jag "tillbaka" min ÄL. :banana: så nu känns det som att jag kan släppa det och bara ta hand om det andra. Att få landa, sörja färdigt och gå vidare.
Maken och jag har också diskuterat, ältat och gråtit så det känns faktiskt lite bättre. Ett ljus långt där borta.


Tack för din omtanke!
 
Sv: Hur kommer man vidare? *långt*

Åh, vad roligt att du fått tillbaka din ägglossning! Hoppas att du snart blir av med den.;) Och det börjar växa ett nytt litet liv i dig.


Usch, jag blir tårögd av att läsa om ditt missfall och andras. Var rädd hela graviditeten för att något skulle hända med min Norpan. Och nu när han är ute så är man fortfarande harig.;)


Lycka till!
 
Sv: Hur kommer man vidare? *långt*

Tack!

Ja, det är gräsligt. Klättrar lätt upp på första plats vad gäller det värsta som jag varit med om. I huvudet så blir man ju mamma den dag som pluset kommer. När man dessutom lyckas ta sig förbi de första 12 veckorna ja, då inbillade jag mig att "Nu är det lugnt". Men livet kan ibland vara grymt.

Ja, jag hoppas också att jag snart "blir av med" min äl igen ;) Fast inte riktigt än. Känner att vi nog måste landa lite mer först.
 
Sv: Hur kommer man vidare? *långt*

Jag är ledsen om jag framstod som klumpig i mitt förra inlägg till dig det var absolut inte meningen.

Har själv haft 3 missfall varav 2 fall där fostret dött men inte stötts bort.

Nu börjar tyvärr åldern ta ut sin rätt och jag börjar inse att jag nog inte får en liten till, vilket jag ärligt talat lider med varje dag trots att jag försöker vara enkom glad för det barn jag fått.

Jag önskar dig bara bästa tänkbara hjälp så snabbt som möjligt eftersom jag själv vet att tiden går för fort.

Lycka till.
 
Sv: Hur kommer man vidare? *långt*

Jag ber också om ursäkt. Kanske jag tolkade dig fel.

Mitt missfall var ju efter de första 12veckorna och räknas därmed som sent. Innan vecka tolv så är det väl ungefär 50% av graviditeterna som slutar med missfall. Enligt läkaren på gyn så var det ovanligt med sena missfall, runt 2% och den risken är lika stor graviditeten ut.

Men med 3st missfall så borde du kunna få en utredning och förhoppningsvis hjälp med vad det är som går fel. Dels det och din ålder (vet ju iofs inte vad den är) gör ju att du kan få snabbare hjälp. Hoppas att det finns något sätt så att du kan få en knatte till.

Lycka till!
 

Liknande trådar

Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
29 663
Senast: Elendil
·
Övr. Hund Hej! Jag köpte för ca 2 månader sedan en Cavalier King Charles Spaniel* som var då 10 mån, han är nu precis fyllda 1 år. Han är inte...
Svar
9
· Visningar
3 907
Senast: Gumman123
·
Gravid - 1år Spinoff på nattjobbs-tråden! Utlämnande och långt :o Är i valet och kvalet om jag måste ta tjänstledigt och söka nytt jobb. Jag trivs...
7 8 9
Svar
160
· Visningar
19 677
Senast: hastflicka
·
Övr. Barn Hur mycket jag än söker runt hittar jag ingen med samma problem som jag. Jag vet inte vad jag ska göra, mina barns far som jag är...
Svar
13
· Visningar
2 693
Senast: Och_Aye
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp