Hur skulle våra hästar klara sig om alla människor plötsligt försvann?

hier

Trådstartare
Lite spinoff på tråden om hästraser vid zombie-apokalyps :p Vad händer egentligen med våra hästar om hela mänskligheten plötsligt dör ut?

Jag räknar lite smått makabert så här på fredagkvällen att vissa hästar tar sig in i foderkammaren och äter torr betfor och liknande :angel: Och även - lika makabert - att hästar dör i sina boxar. :cry:

Men de hästar som kommer lösa i vildmarken - här i skandinavien för enkelhetens skull.
Finns det tillräckligt med instinkter kvar?
Att hålla sig på vakt för rovdjur?
Att söka ny flock?
Att hitta färskt vatten?

Nu är det ju snart vår och sommar, men skulle någon av era hästar klara en ensam svensk vinter i frihet?

Vi pratar om tittiga hästar, om lättfödda hästar, men vilka torde egentligen ha störst chanser att klara sig tillräckligt länge för att föra hästsläktet vidare?
 
Lite spinoff på tråden om hästraser vid zombie-apokalyps :p Vad händer egentligen med våra hästar om hela mänskligheten plötsligt dör ut?

Jag räknar lite smått makabert så här på fredagkvällen att vissa hästar tar sig in i foderkammaren och äter torr betfor och liknande :angel: Och även - lika makabert - att hästar dör i sina boxar. :cry:

Men de hästar som kommer lösa i vildmarken - här i skandinavien för enkelhetens skull.
Finns det tillräckligt med instinkter kvar?
Att hålla sig på vakt för rovdjur?
Att söka ny flock?
Att hitta färskt vatten?

Nu är det ju snart vår och sommar, men skulle någon av era hästar klara en ensam svensk vinter i frihet?

Vi pratar om tittiga hästar, om lättfödda hästar, men vilka torde egentligen ha störst chanser att klara sig tillräckligt länge för att föra hästsläktet vidare?
Instinkter hos hästar tror jag aldrig försvinner helt och hållet, även lugna och trygga hästar är ju ofta luga och trygga pga att dom har trygga människor som hanterar dom oftast. Eller har haft..alltså dom ser människan som en flock och om inte människan signalerar att det är en fara så bryr inte hästen sig särskilt. Jag har sett även den lugnaste och tryggaste hästen springa med dom andra i hagen om det är så att flocken blir skrämd. Så det är nog inget problem.

Mat och föda kan nog vara ett problem om det blir en riktigt vinter där det inte växer något alls, men det blir det ju för alla vilda djur. Dock finns det alltid individer som klarar sig på gränsen och äter upp sig igen framåt våren. Men kan tänka mig att vissa individer av hästar skulle gå under då en hel del verkar vara omöjliga att föda upp även om dom får bra hö och kraftfoder.

Jag tror min häst utan större problem skulle klarat en svensk rå vinter, även kunnat behålla sin flock med kompisar som han var otroligt mån om. Han var framåt och nyfiken men klok nog att ha flyktinstinkten kvar, alltså inte dum på något vis. Väldigt mycket flockledare. Dock så skiter det ju sig på det sättet att han var valack, lär vara svårt för honom att då behålla en flock i längden på det sättet även ifall han var otroligt skarp envis och aldrig backade från ett möte.

Överlag så ja, jag tror majoriteten av våra tama hästar skulle klara sig okej faktiskt. En del hjärntvättade tävlingshästar som knappt ens har gått i en hage och ännu mindre fått umgås med någon annan häst, dom hade nog haft det svårast tror jag. Dom som aldrig överhuvudtaget fått tänka själva utan hela tiden har styrts av antingen någon på marken som leder eller en ryttare som rider.

Hade varit intressant faktiskt att se hur flockarna här skulle sett ut när det gäller raser osv, roliga korsningar hade det blivit tillslut.
 
Hade varit intressant faktiskt att se hur flockarna här skulle sett ut när det gäller raser osv, roliga korsningar hade det blivit tillslut.

Intressant tanke! Om man skulle komma tillbaka om 1000 år och se hur hästarna såg ut då helt utan människors inblandning. Som det ser ut idag har vi väldigt många framavlade raser, men sen finns det ju mer "ursprungliga" raser som t ex araber.

Vilken salig blandning avkommor det skulle bli. Jag tänker mig allsköns korsningar i mitt huvud nu och försöker komma på någon cool kombo, men det är ju stört omöjligt :p

Här i Skandinavien tänker jag mig trots allt ändå en bastant hästras som slutligen växer fram. Alla förvildade kallblodstravare tillsammans med snabbheten och känsligheten hos de iberiska hästarna som blivit populära här i norr - och för att inte tala om islandshästens popularitet i Sverige. Visst skulle det säkerligen bli sporthästblod i det hela i form av olika halvblodstyper också, men jag föreställer mig fortfarande lite mer "primala" typer av hästar.
 
Här i Skandinavien tänker jag mig trots allt ändå en bastant hästras som slutligen växer fram. Alla förvildade kallblodstravare tillsammans med snabbheten och känsligheten hos de iberiska hästarna som blivit populära här i norr - och för att inte tala om islandshästens popularitet i Sverige. Visst skulle det säkerligen bli sporthästblod i det hela i form av olika halvblodstyper också, men jag föreställer mig fortfarande lite mer "primala" typer av hästar.
Haha, vilken enormt stabil superhäst det hade blivit tillslut.
 
Min shettis skulle garanterat överleva. Hon är klok som en bok och snabb som blixten och kan nosa rätt på nått ätbart på flera kilometers håll, hittar hon inget ätbart så äter hon det som finns så inga problem där.
Hon går på lösdrift och skulle nog dra ur hagen ganska omgående då ingen kom och serverade lunch så ingen risk för att stå och dö i en box.
Minin skulle nog dö tror jag, av hjärtsnörp om inte annat. Nervigare häst har jag aldrig skådat.
Stora korsningen skulle säkert klara sig en stund, väldigt lättfödd och rätt tålig men ganska korkad och jäkligt klantig så hon skulle säkert råka trilla utför nått stup (kolla vad är det här för skoj) eller råka bli uppäten av en björn (Heeej kompis).
Kallblodstravaren skulle nog dö av svält i sin hage, han går inte ut ur hagen om så tråden ligger på backen och resten av flocken stuckit (det har hänt) man ska stanna i hagen har matte sagt, jodå.
 
Min korsning skulle nog klara sig ganska bra, om han nu inte skulle ramla någonstans på vägen så att säga (ja, senast idag tyckte han att det var kul att traska igenom ett dike tills han märkte att det faktiskt var ett dike och ramlade). Han är lättfödd, kan hitta mat vart som helst, har skapligt bra hovkvalite, klarar vintern naken osv. Han är nyfiken och rätt så lugn av sig (alltså inget nervvrak), men den attityden att är något läskigt så springer han någon meter och har inte den läskiga saken attackerat honom då så kollar man närmre på vad det var. Han håller även koll åt flocken han är i nu, så blir han rädd så springer hela flocken tills han kollat en extra gång att det var okej. Han kommer överens med nästan alla hästar (trots de som är elaka på honom utan anledning) så han skulle inte heller ha några problem att vara i en flock med andra hästar för överlevnad.

Jag tror inte att hästar har kommit särskilt långt ifrån deras instinkter som t.ex. hund eller kanin. Dock tror jag att det skulle vara svårare för "sönderavlade" tävlingshästar som knappt sätter någon päls, är frusna av sig, svårfödda och väldigt nerviga. Och såna som inte lärt sig hästspråk och inte kommer överens med andra hästar.
 
Jag har en islandshæst av den gammeldags, kraftiga, coola typen. Han ær ganska lættfødd och vældigt glupsk. Hans slæktingar på Island øverlever ju vintern bara det finns fjolårsgræs att krafsa fram under snøn så det skulle han sækrt också gøra. Han ær vældigt førtjust i att førstøra træd = gnaga bark och knapra på smågrenar så ær det så hård skare att han inte kan få fram något græs så skulle han æta extra mycket sådant istællet. Hans mamma som gått i en flock på Island och varit ute tills i februari-mars varje vinter visste att under isen finns det vatten så hon slog hål på isen och lærde honom att gøra likadant. Jag har sett vanliga hæstar som inte alls førstår sig på det.
 
Bara de kan ta sig ut ur hagen så kommer nog mina klara sig fint. Är nog grimmor och täcken som kommer ställa till det för dem. Lätt att fastna i och svårt att få av sig..

Men är elen borta ur tråden så kommer skimmlen tids nog dra I sönder tråden. Och fuxen kan nog följa efter när hon blir tillräckligt desperat.
Är de i stallet så kommer fuxen att riva boxen när hon inte får frukost, skimmlen kommer antagligen inte att komma ut.
Men här i Skåne är det ju oftast gräs året runt, och det blir sällan så mycket snö och skare att det inte går att gräva fram gräs och rötter. Så hästarna kommer nog klara sig finfint.
 
Min gamla halvblodstant skulle kunna klara sig. Hennes roll i flocken har alltid varit den som hittar maten. Hon är snabb i huvudet, är vaksam och reaktiv. Hon är bra på att försvara sig och sina avkommor. Hon är väldigt bra på att läsa terräng. Hon har gått på lösdrift i flera år och är van att vistas ute under olika väderförhållanden.

Hennes äldsta dotter har helt klart ärvt mammas instinkter, hon skulle klara sig minst lika bra som mamma. Den yngsta däremot... Hon är lite klenare i förståndet, lite bekväm av sig och inte alls lika rörlig i huvudet. Jag tror att hon skulle ha svårt att klara sig på egen hand.
 
Senast ändrad:
Under förutsättning att de kan ta sig ur hage/Box och ev kläder. Så ponnyn skulle klara sig fint sålänge det inte blev en vinter med 1.5 m snö.

Åringen skulle stryka med. Matmässigt är han smart nog att klara sig, men han skulle inte få i sig mat nog att klara sig på vintern. Dessutom skulle hans tid vara utmätt oavsett - han har för dåliga hovar för att klara sig som vildhäst.
 
Jag tror att det skulle gå jättebra för våra tamhästar att förvildas upp till Dalaälven. Sen blir snödjupet ett hinder på vintern. Kyla tål dom ju men dom kan inte fly nog snabbt och hittar inte nog med mat om det ligger djupsnö.

Så min häst skulle nog stryka med, trots att han går på lösdrift och är "spejare".
 
Med 360.000 nya hästar på drift ute i vildmarken så tror jag deras medellivslängd skulle minska markant. Särskilt vintersäsongen skulle minska ner antalet en hel del - beroende på snödjup och is som gör att de inte kommer åt mat.
Jämför med vinterdödligheten hos rådjur eller de hästar som lämnas ute vind för våg i betydligt varmare klimat.

Jag tror rovdjursstammen skulle öka under ett par år då de får lättillgänglig mat i form av försvagade hästar, men sen kommer det att stabiliseras i takt med att antalet hästar minskar.

Hästar i norra Sverige kommer troligen ha det svårare att klara sig med tanke på de långa vintrarna.

Hålla vakt mot rovdjur och hitta vatten kommer de säkert att kunna fixa bra - så länge det inte är för tjock is på vattnet.

/V
 
Lite spinoff på tråden om hästraser vid zombie-apokalyps :p Vad händer egentligen med våra hästar om hela mänskligheten plötsligt dör ut?

Jag räknar lite smått makabert så här på fredagkvällen att vissa hästar tar sig in i foderkammaren och äter torr betfor och liknande :angel: Och även - lika makabert - att hästar dör i sina boxar. :cry:

Men de hästar som kommer lösa i vildmarken - här i skandinavien för enkelhetens skull.
Finns det tillräckligt med instinkter kvar?
Att hålla sig på vakt för rovdjur?
Att söka ny flock?
Att hitta färskt vatten?

Nu är det ju snart vår och sommar, men skulle någon av era hästar klara en ensam svensk vinter i frihet?

Vi pratar om tittiga hästar, om lättfödda hästar, men vilka torde egentligen ha störst chanser att klara sig tillräckligt länge för att föra hästsläktet vidare?

Min häst är uppväxt på lösdrift, en rackare på att hitta mat och drack hellre ur bäckar eller sjön än den uppvärmda vattenkoppen. Skulle inte oroa mig det minsta över att hon skulle klara sig. Hon har mycket instinkter kvar och ett superbt hästspråk.
 
Min gula tror jag skulle klara sig bra. Stått på lösdrift många år, lättfödd, bra hovar, sund och klok.
Den grå skulle stryka med rätt snart. Han är inte stark mentalt på samma sätt, har dåliga hovar och fryser lätt.
 
Min häst är uppväxt på lösdrift, en rackare på att hitta mat och drack hellre ur bäckar eller sjön än den uppvärmda vattenkoppen. Skulle inte oroa mig det minsta över att hon skulle klara sig. Hon har mycket instinkter kvar och ett superbt hästspråk.
Låter som min
 
Mina skulle klara vintern plättlätt, de är kloka, robusta och ödslar inte precis på energin i onödan. Möjligtvis att någon skulle gå till rovdjursföda pga lite bristande uppmärksamhet på omgivningen...

Sommaren däremot. De som är bäst lämpade för vintern skulle ha mycket svårt att klara fri tillgång på frodigt gräs. Jag tror tyvärr de skulle stryka med i fång eller liknande sjukdom.
 
Tänker att i det långa loppet, dvs mer än att bara "klara vintern", kanske det blir lite svårt för arten som helhet eftersom så många av hanarna är kastrerade? Utöver travarna (blir nog många fina travarkorsningar, ve och fasa ;)) vet jag ingen som håller hingst "bara för att" så i vissa områden (med mycket hobbyhästar och långt till närmsta avelsstall) känns det som att det inte borde finnas värst många hingstar alls?
 
Allis skulle hitta några trygga ston att gå med sen följa dem som en hund. Sen skulle hon säkert bli dräktig ganska direkt om ja känner henne rätt ;)
 
Lite spinoff på tråden om hästraser vid zombie-apokalyps :p Vad händer egentligen med våra hästar om hela mänskligheten plötsligt dör ut?

Jag räknar lite smått makabert så här på fredagkvällen att vissa hästar tar sig in i foderkammaren och äter torr betfor och liknande :angel: Och även - lika makabert - att hästar dör i sina boxar. :cry:

Men de hästar som kommer lösa i vildmarken - här i skandinavien för enkelhetens skull.
Finns det tillräckligt med instinkter kvar?
Att hålla sig på vakt för rovdjur?
Att söka ny flock?
Att hitta färskt vatten?

Nu är det ju snart vår och sommar, men skulle någon av era hästar klara en ensam svensk vinter i frihet?

Vi pratar om tittiga hästar, om lättfödda hästar, men vilka torde egentligen ha störst chanser att klara sig tillräckligt länge för att föra hästsläktet vidare?
Jag tror att mina fjordingar, islandshästar och kbl-travare samt basjkiren skulle klara en svensk vinter på egen hand.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp