Hur tacklar man känslan av ensamhet?

[Sofie.S]

Jag är verkligen inte ensam. Jag har en man, barn, vänner, klasskompisar, föräldrar, hund. Jag känner mig nöjd, visst är det roligt med nya vänner/bekanta men jag är ändå nöjd.
Men när jag är sjuk eller när familjen har sjukstuga kommer känslan av ensamhet som en kalldusch. Jag kan forcera meddelanden till vänner bara för att få någon form av bekräftelse. Jag tjatar hål i huvudet på min man, ”undra vad *namn* gör nu?”.
Såklart vill ingen träffa mig när barnen ligger hemma med magsjuka men ändå gnager det i huvudet på mig för jag känner ensamhet.

Framåt mitten av veckan är barnen antagligen friska och vårt normala liv kommer fortsätta. Men frågan återstår, hur tacklar man känslan av ensamhet när man egentligen inte är ensam?

 

[Bonica]

Du vill alltså umgås med folk när du är sjuk?

 

[Saeta]

Jag är verkligen inte ensam. Jag har en man, barn, vänner, klasskompisar, föräldrar, hund. Jag känner mig nöjd, visst är det roligt med nya vänner/bekanta men jag är ändå nöjd.
Men när jag är sjuk eller när familjen har sjukstuga kommer känslan av ensamhet som en kalldusch. Jag kan forcera meddelanden till vänner bara för att få någon form av bekräftelse. Jag tjatar hål i huvudet på min man, ”undra vad *namn* gör nu?”.
Såklart vill ingen träffa mig när barnen ligger hemma med magsjuka men ändå gnager det i huvudet på mig för jag känner ensamhet.

Framåt mitten av veckan är barnen antagligen friska och vårt normala liv kommer fortsätta. Men frågan återstår, hur tacklar man känslan av ensamhet när man egentligen inte är ensam?

Jag hoppas för guds skull att du INTE träffar någon så länge du/ni riskerar att smitta
Men känner igen känslan av ensamhet.

 

[Petruska]

Vad händer om du känner på känslan när du har den? Och låter bli att agera på den?

 

[durachiny]

Låter mer som bekräftelse och uppmärksamhetsbehov än att vara en fråga om ensamhet.

 

[Sofie.S]

Du vill alltså umgås med folk när du är sjuk?

Min man säger samma sak. Och jag hör hur det låter.

 

[Sofie.S]

Jag hoppas för guds skull att du INTE träffar någon så länge du/ni riskerar att smitta
Men känner igen känslan av ensamhet.

Det är klart jag inte gör.. Folk är nojjiga även efter 48 h..

 

[Sofie.S]

Vad händer om du känner på känslan när du har den? Och låter bli att agera på den?

Jag förstår ju att vi kommer bli friska varje gång det händer och att det kommer återgå till normala rutiner men känner mig isolerad och det är nog därför jag vill höra från omvärlden?

 

[Sofie.S]

Låter mer som bekräftelse och uppmärksamhetsbehov än att vara en fråga om ensamhet.

Men hur tacklar man det?

 

[nejlica]

Har en kompis som kan ringa och prata i telefon i timmar, tog ett tag för mig som mest bara ringer korta samtal om det är någonting att vänja mig, men nu kan jag tycka att det är rätt trevligt att ta en kopp kaffe över telefonen och avhandla allt och ingenting.

 

[Araminta]

Men hur tacklar man det?

Resonerar att det är en tillfällig, irrationell känsla och distraherar sig med annat. Krama ungarna lite extra. Känslor kan vi inte styra och vissa är varken hjälpsamma eller rationella. Att hålla sms/telefon-kontakt med kompisarna är väl aldrig fel?

 

[Rialavargen]

Jag tror du blir rastlös helt enkelt. Jag tycker du är på god väg eftersom du reflekterar över din situation.

 

[Saeta]

Det är klart jag inte gör.. Folk är nojjiga även efter 48 h..

Det är superbra att folk är det!

 

[Petruska]

Men hur tacklar man det?

Jag tänker mig att man stannar i känslan och undersöker den, istället för att agera på den. "Tackla" är väl kanske inte ordet för den strategin, men ändå. Ett par tre dagars "isolering" bör inte vara övermäktigt att förhålla sig till.

 

[micaelathegreat]

Jag hade nog bara varit glad att jag inte behövt uppleva ensamhet på riktigt och sen bara väntat tills det gick över.

 

[stjarnhimmel]

Jag är verkligen inte ensam. Jag har en man, barn, vänner, klasskompisar, föräldrar, hund. Jag känner mig nöjd, visst är det roligt med nya vänner/bekanta men jag är ändå nöjd.
Men när jag är sjuk eller när familjen har sjukstuga kommer känslan av ensamhet som en kalldusch. Jag kan forcera meddelanden till vänner bara för att få någon form av bekräftelse. Jag tjatar hål i huvudet på min man, ”undra vad *namn* gör nu?”.
Såklart vill ingen träffa mig när barnen ligger hemma med magsjuka men ändå gnager det i huvudet på mig för jag känner ensamhet.

Framåt mitten av veckan är barnen antagligen friska och vårt normala liv kommer fortsätta. Men frågan återstår, hur tacklar man känslan av ensamhet när man egentligen inte är ensam?

Jag tänker att det inte är speciellt konstigt om man tex är en social person som behöver kontakt med folk för att må bra och stimuleras av den kontakten.
Om man inte kan träffa folk pga sjukdom får man ju hitta andra sätt för stimulans såsom buke, Facebook telefon etc.

 

[Raderad medlem 6459]

Men hur tacklar man det?

Eh man tar sig igenom det? Man kollar på Netflix och härdar ut några dagar och tackar sin lyckliga stjärna för att det bara är några ynka dagar?

Jag känner att jag inte riktigt fattar problemet.

 

[Ciccio]

Jag är verkligen inte ensam. Jag har en man, barn, vänner, klasskompisar, föräldrar, hund. Jag känner mig nöjd, visst är det roligt med nya vänner/bekanta men jag är ändå nöjd.
Men när jag är sjuk eller när familjen har sjukstuga kommer känslan av ensamhet som en kalldusch. Jag kan forcera meddelanden till vänner bara för att få någon form av bekräftelse. Jag tjatar hål i huvudet på min man, ”undra vad *namn* gör nu?”.
Såklart vill ingen träffa mig när barnen ligger hemma med magsjuka men ändå gnager det i huvudet på mig för jag känner ensamhet.

Framåt mitten av veckan är barnen antagligen friska och vårt normala liv kommer fortsätta. Men frågan återstår, hur tacklar man känslan av ensamhet när man egentligen inte är ensam?

Oj . De flesta jag känner i din situation säger ”gud om man kunde få vara ensam en stund någon gång”!

 

[Ciccio]

Oj . De flesta jag känner i din situation säger ”gud om man kunde få vara ensam en stund någon gång”!

Men annars gör man nog det du redan gör, tjatar på din man och dina kompisar. Det är väl okej i några dagar? Sånt står vänner ut med. Krya på er!

 

[Karma]

Kolla på Noah kanske du kan ha hjälp av

Jag tycker han är väldigt bra, men jag antar att sådant är individuellt.. I övrigt är det väl klart att man känner sig ensam om man sitter "isolerad" hemma och inte har fullt upp som vanligt.