ID-nummer/identifiering i olika länder (utbruten från Covid-19 Del 4)

[Sel]

Det är ju personnumret.

Fast tja. Man använder personnumret när man skaffar sitt IDkort, sedan använder man kortet. Det har vi ju här också till exempel, helt utan personnummer.

 

[Sharpless]

Fast tja. Man använder personnumret när man skaffar sitt IDkort, sedan använder man kortet. Det har vi ju här också till exempel, helt utan personnummer.

Nej, nej. Man har personnumret registrerat hos affären, och det som läses av på körkortet är just personnumret.

 

[athena_arabians]

Ah, jag har aldrig varit med i någon. Talar man om sitt födelsenummer för kassörskan då? Jag tycker ju att det vore lättare att scanna med mobilen, registrera det på sitt betalkort eller någonting annat automagiskt.

Har man glömt tex körkortet ger man dem personnumret, ja.

 

[Sel]

Det hade ju kunnat vara vilket nummer som helst som läses av på IDkortet tänker jag, precis som det fungerar i andra länder. Det var "hur klarar man sig utan personnummer?" jag reagerade på. Fast nu går det OT. Lite onödigt sidospår dessutom och inte särskilt coronarelaterat. Jag släpper det,

 

[Lingon]

Men hur håller man koll på alla och hur identifierar man sig utan personnummer? Känns som man använder det hela tiden vad man än gör. Typ MobiltbankID, i affärer, på apoteket, i vården, i olika affärers kundklubbar osv osv.

Vad är skillnaden på det där numret som @Sel skrev om?

Ingen aning tyvärr.

 

[Lillefrun]

När använder du ditt personnummer i affären?

Precis, alla kundklubbar har registret kopplat till personnummret. Ibland får man säga det, ibland knappa in det på en liten dosa med knappar bredvid betalterminalen och ibland går det med körkortet vilket är det smidigaste tycker jag,

 

[lil-sis]

Precis, alla kundklubbar har registret kopplat till personnummret. Ibland får man säga det, ibland knappa in det på en liten dosa med knappar bredvid betalterminalen och ibland går det med körkortet vilket är det smidigaste tycker jag,

Nä inte alla. Jag har flera ställen där man identifierar sig med mobilnumret.

 

[Mineur]

Men hur håller man koll på alla och hur identifierar man sig utan personnummer? Känns som man använder det hela tiden vad man än gör. Typ MobiltbankID, i affärer, på apoteket, i vården, i olika affärers kundklubbar osv osv.

Vad är skillnaden på det där numret som @Sel skrev om?

Ingen aning tyvärr.

Här i UK används ens adress som främsta identifiering vid de sorts situationer som du beskriver. Därför är ett adressbevis, alltså ett brev från en officiell myndighet eller en räkning från ett företag adresserat till dig, det som efterfrågas när man ska t.ex. öppna ett bankkonto, ansöka om lånelöfte, registrera sig på en ny vårdcentral, eller liknande. Tillsammans med en legitimation alltså, typ körkort eller pass. Om man har ett brittiskt körkort kan det räcka med enbart det, eftersom körkorten här även innehåller ens adress.

För att gå med i kundklubbar och liknande används oftast adressen, och jag brukar få ange mitt postnummer och namn när jag vill att poängen registreras och jag har glömt kundkortet hemma.

Men rent generellt har myndigheter och samhället i stort helt enkelt inte tillgång till information om sina invånare på samma sätt här som i Sverige, eller med samma lätthet, vilket innebär att det blir mer än lovligt rörigt ibland. Jag vet inte hur många gånger jag misslyckats med att uträtta ett ärende för att jag tagit med mig ett adressbevis som är tillräckligt officiellt, för gammalt, eller helt enkelt glömt det helt och hållet. I sådana situationer hade det varit guld värt att bara kunna rabbla tio siffror och visa upp en legitimation för att identifiera sig istället.

National Insurance Number som nämnts har man sällan någon nytta av när man väl kommit in i samhället och har ett jobb - såvitt jag vet är det bara arbetsgivare och motsv. Skatteverket som använder sig av det. Möjligtvis även vårdgivare, men det har jag ingen erfarenhet av.

 

[Lingon]

Här i UK används ens adress som främsta identifiering vid de sorts situationer som du beskriver. Därför är ett adressbevis, alltså ett brev från en officiell myndighet eller en räkning från ett företag adresserat till dig, det som efterfrågas när man ska t.ex. öppna ett bankkonto, ansöka om lånelöfte, registrera sig på en ny vårdcentral, eller liknande. Tillsammans med en legitimation alltså, typ körkort eller pass. Om man har ett brittiskt körkort kan det räcka med enbart det, eftersom körkorten här även innehåller ens adress.

För att gå med i kundklubbar och liknande används oftast adressen, och jag brukar få ange mitt postnummer och namn när jag vill att poängen registreras och jag har glömt kundkortet hemma.

Men rent generellt har myndigheter och samhället i stort helt enkelt inte tillgång till information om sina invånare på samma sätt här som i Sverige, eller med samma lätthet, vilket innebär att det blir mer än lovligt rörigt ibland. Jag vet inte hur många gånger jag misslyckats med att uträtta ett ärende för att jag tagit med mig ett adressbevis som är tillräckligt officiellt, för gammalt, eller helt enkelt glömt det helt och hållet. I sådana situationer hade det varit guld värt att bara kunna rabbla tio siffror och visa upp en legitimation för att identifiera sig istället.

National Insurance Number som nämnts har man sällan någon nytta av när man väl kommit in i samhället och har ett jobb - såvitt jag vet är det bara arbetsgivare och motsv. Skatteverket som använder sig av det. Möjligtvis även vårdgivare, men det har jag ingen erfarenhet av.

Oj! För mig som är van vid det svenska personnummersystemet låter deras system väldigt föråldrat.

 

[Mineur]

Oj! För mig som är van vid det svenska personnummersystemet låter deras system väldigt föråldrat.

Välkommen till Storbritannien

(fast egentligen är det nog mest så att Sverige som är väldigt välutvecklat och modernt jämfört med väldigt många andra länder i Europa/världen - inte att de andra är föråldrade)

 

[MiaMia]

Välkommen till Storbritannien

(fast egentligen är det nog mest så att Sverige som är väldigt välutvecklat och modernt jämfört med väldigt många andra länder i Europa/världen - inte att de andra är föråldrade)

Sverige har varit välutvecklat på sådant sedan Axel Oxenstiernas tid på 1600-talet.
Det är lite synd att många talar illa om svensk byråkrati utan att inse hur många gratistjänster och ökad rättssäkerhet den ger oss utan att vi knappt märker det.

Egentligen är inte personnumret i sig så magiskt. Det är den exakta, entydiga och säkra identifieringen som förenklar så mycket och ger oslagbar pålitlighet. Det krävs dock en välfungerande folkbokföring som den kan bygga på. Sedan gör offentligheten att den blir universellt användbar så att även andra än myndigheter kan dra nytta, tryggheten och effektiviteten - vilket inte minst personen själv gynnas av.

Det är flera länder i Europa som infört liknande system inspirerade av det svenska. Tror delvis inte lika spridd användning utanför myndighetsvärlden pga. folkbokföringen har begränsad offentlighet och då kan det inte fungera som säker referens för andra.