igår var världens längsta dag...

Elinkan

Trådstartare
dottern som nu är drygt 7 månder har varit rejält förkyld till och från sedan hon var 5 månader, ingen feber men bara snorig, geggig i öronen och hostig. Förra veckan blev det bättre och vi hoppades att hon äntligen skulle bli frisk, men icke!
I fredags morse vaknade hon och var otröstlig, helt hysterisk! Alla tänkte direkt, öronen. Fick tid på sjukhuset och där konstaterades att hon var fin i öronen, fick diagnosen öronvärk och virus, hem ge alvedon typ... Ungefär här fick hon dessutom feber.
Sen i fredags har hon haft över 39 graders feber, varit otröstlig i perioder och sovit oroligt. I måndags kväll sjönk febern till 37,7 och vi tänkte yes nu vänder det, men icke!
Klockan tre på natten vaknade hon var jätte ledsen och brännhet, 40,1 i feber *suck*. Ville inte äta eller dricka och började blir seg och uttorkad. Fick ny tid på vårdcentralen där man konstaterar öroninflamation och skriver ut kåvepenin. Man kan ju tro att det vänder här men icke...

Jag åker hem med dottern, ger penicillin, allt ser lungt ut hon äter lite ersättning och somnar så jag åker till stallet och sambo (T) tar över. Det hinner nog gå en timme sen ringer T och är rejält skärrad, "kan dom bli skakiga och konstiga av medicinen, hon lixom bara ligger här och gnyr och jag får ingen kontakt med henne". Jag halft om halft skriker åt T att han ska ringa 112 och det gör han. Eftersom de inte har nån ambulans i närheten så skickar de räddningstjänst och sen ambulans, de konstaterar att hon har haft en feberkramp och att de ska åka in med henne till sjukhuset för kontroll. Under tiden står jag i stallet, har en kvart hem med bil och kan inte göra nått.
Lyckas på nått vänster köra bilen hem och få tag i min mamma som skjutsar in mig till sjukhuset, där dottern har piggnat till och är ett riktigt litet solksken. Får prata med en jätte trevlig läkare som undersökr lite och säger att dottern verkar ha återhämtat sig och att vi får stanna över natt om vi vill. Både jag och T känner att vi nog vill åka hem så vi gör det, kommer hem vid 20,30 ca och är heeelt slut.

Som tur är så är hon feberfri idag och verkar på bättringsvägen, men vi får väl se.
Barn är nervpåfrestande!! :love:
 
Sv: igår var världens längsta dag...

Stackars er. Det är så jobbigt när det händer ens hjärtegryn. Kramar i massor Petra
 
Sv: igår var världens längsta dag...

Usch och fy det måste varit jättehemskt! Min kompis barn fick också feberkramper och hon sa att man vänjer sej efter ett tag men jag vet inte....
 
Sv: igår var världens längsta dag...

Ja usch det är inget jag vill uppleva igen, enligt läkaren var det väldigt ovanligt att barn fick flera kramper tydligen. Men jag vet inte, jag är bara glad att penicillinet verkar bita och fröken börjar bli frisk!
 
Sv: igår var världens längsta dag...

Fy, vilken tur att det inte var något värre! Kan tänka mig paniken då man inte vet vad man ska göra/är maktlös en bra bit därifrån:crazy:...

Jag har spillt te på min dotter när hon var ,hmm, jag minns inte riktigt, men ca 2 mån kanske? Det såg rätt mycket ut, men visade sig sedan vara mindre än jag trott, tack och lov. SOS skickade en ambulans iaf, SOM INTE HITTADE... Hade lite panik ett tag, jag är ju sjuksköterska, men när det händer ens eget barn, då är det något helt annat...

Hoppas att hon kryar på sig nu! Kram på er.
 
Sv: igår var världens längsta dag...

ja precis man handlar ju inte som man tänkt. Jag har alltid levt med föreställningen att jag är stabil under press, ICKE!! =)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp