Inte kelsjuk!

[Fraggel_Tess]

Min katt är inte särskilt kelsjuk utan är det mest bara någon enstaka gång hon kan tänkas sig komma och gosa. Medan svärmors katt är precis galen i mys och kastar sig över en så fort man kommer innanför dörren.

Varför blir en del väldigt kelsjuka medans andra inte blir det?

 

[Heulwen]

Sv: Inte kelsjuk!

Jag tror inte att det finns någon speciell anledning, det är väl som att vissa människor är mer kramiga och att vissa hästar är mer distanserade till människor eller väldigt gosiga.
Men det kan också bero på uppväxten, ifall de inte fått människokontakt förrän de flyttar hemifrån.

 

[MoonFlight]

Sv: Inte kelsjuk!

Satt faktiskt och tänkte på samma sak själv idag.

Jag har två katter, en hona och en hane.
Honan var när vi fick hem dom den som var framma, nyfiken och skulle sitta i knät medans hanen satt gömd i ett hörn och verkligen tyckte livet var pest och pina.

Men nu ca 1-2 mån senare är det precis tvärt om. Han ska sitta i knät, eller ligga bredvid en hela tiden vart man än är och ska helst ligga i sängen på bröstet eller under täcket och mysa och älskar att bli håld i famnen och pussad på och myser som bara den.
Medans hon gillar att bli klappad och kliad och kommer fram och är mysig så men det ska vara på hennes vilkor. Ligger gärna i sängen och bredvid en i soffan. När man klappar så åker ändan upp i luften och så. Samt att hon helst buffar med huvudet och vill bli kliad i ansiktet och på öronen.

Båda är keliga men han är mycket keligare och mer sällskaplig *klängerväxt*. Medan hon är sällskapsdamen.

 

[Smultronagnes]

Sv: Inte kelsjuk!

Det har jag också funderat jättemycket på. Det kan vara så himla olika. jag har svårt att tro på att det har att göra med "dålig kontakt" när de är liten, för jag har sett tvärtom exempel åt båda håll.

Ibland tror jag att katter kan bli okeliga för att de blivit skrämda eller nåt.
Min äldsta katt tycker att det är lite jobbigt att "kramas" längre stunder, hont ycker inte att det är bekvämt helt enkelt. Det syns så tydligt på henne. Trots det är hon social och ligger gärna vid fötter, på skrivbord, nedanför soffan osv.
Det har kanske med integritet att göra ..?

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Inte kelsjuk!

Uppväxten vet jag tyvärr inte så mycket om. Min katt flyttade hit av sig själv en sommar för två år sedan från en granne ett par kilometer bort. Hon var ladugårdskatt där och trivdes väl antagligen inte. Men det är ju möjligt att det kan ha med uppväxt att göra!

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Inte kelsjuk!

Precis så är min katt!

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Inte kelsjuk!

Kanske är det så att en del har inte det behovet att gosa!

 

[Vaccan]

Sv: Inte kelsjuk!

Jag har svårt att tro att det enbart beror på uppväxten, min ena katt har blivit misshandlad där han kommer ifrån, mot mig är han världens goaste lilla pelle det är han som ska sova på kudden, de andra får ligga i fotändan
Däremot har det vart mycket jobb på honom och är väl f.f. då han haft otroligt svårt med besökare och helt avstår från att vara framme när någon man är här
Men gosar gör han med alla när de lärt känna honom.

Den andra katten har fått mycket uppmärksamhet, nästan för mycket och han är lite bortklemad på det viset, han gosar minst faktiskt -han är den enda jag måste ta initativet till gos med, jag känner dåligt samvete ibland ifall han blir lite glömd.. men jag försöker få honom att gosa med, han brukar f.ö sova på min rygg

Sista katten är onormal Hon är lite värre än vad de andra två har vart, om man säjer att killarna har kommit fram och puffat så stormar hon fram och biter en i näsan
Hon har minst lust att sova i sängen såvida inte Pipen är med, hon är hans sovkompis.

Men mina katter är tusen gånger mer tillgänliga än min grannes två, de tittar knappt på en förutom i avsmak, och det ska mycket till innan man får gosa och klappa på dem ute.
De två har växt upp i ladugård, mina inne i hus.

 

[MissFideli]

Sv: Inte kelsjuk!

Dom är individer. Varför är vissa människor mer romantiska än andra? Och varför är vissa mer intresserad av sport än andra?

Generellt kan man säga att hanar är mer kelsjuka än honor, speciellt kastrerade hanar. Men det finns ju massor av undantag som bekräftar regeln. Förstås.

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Inte kelsjuk!

Det är nog väldigt inviduellt. Mamma har två kastrerade hanar. Den ena är väldigt kelsjuk och den andra tycker det är jobbigt att bli uppmärksammad och gosar mkt sällan!