Irländsk setter

[Mirre]

Nån som har en sån?
Hur är dom i temperament, med hästar (är iof en träningssak men tänkte om dom har stor vall eller jaktinstinkt eller så) ?. Lätta eller svåra och dressera? (är väl upp till äg iof) Bilder?
Tycker dom är så himla fina

 

[Milosari]

Sv: Irländsk setter

Nån som har en sån?
Hur är dom i temperament, med hästar (är iof en träningssak men tänkte om dom har stor vall eller jaktinstinkt eller så) ?. Lätta eller svåra och dressera? (är väl upp till äg iof) Bilder?
Tycker dom är så himla fina

setter = fågelhund = stor jaktinstinkt. men just den irländska settern är indelad i en utställningsvariant också och de är väl inte fullt så energiska och jaktbenägna. jag tror dock man måste ha bra lydnad för att ha med den på ridturer.

min mormors syster har "alltid" haft såna, nu har hon bara en sedan gammelgubben avlivades 16 år gammal.

 

[Tippan]

Sv: Irländsk setter

Det är mycket jakt kvar i utställningsvarienten också. Det krävs en fast hand för att få bukt med det. Även om jaktlusten är lite mindre så finns ju risken att de är lite svårare att uppfostra och därmed så blir det knepigt ändå... Det är ju vanligt i de flesta jakthundsraser som blivit sällisar att de tullat en hel del på vekheten och samarbetsförmågan... Men trevliga jyckar!

 

[Milosari]

Sv: Irländsk setter

ja de är fina. släktingens hundar är så mjuka och behagliga till sättet också. men jag tror att de är lite väl vackra för sitt eget bästa...

 

[Meibla]

Sv: Irländsk setter

Min mormor och moster har haft settrar, av utställningstypen. Dom har dom ju rätt mkt jaktlust. Annars är dom lättlärda, snygga och trevliga hundar.
Dock rätt envisa

 

[turbofling]

Sv: Irländsk setter

En kompis hade en sån, utställningtyp eller inte vat jag inte. Han var stor och klumpig, men snäll. Han kunde inte vara lös för då stack direkt på harar, fåglar mm. Han var iof inte så väluppfostrad och lyssnade inte så bra.

 

[Tippan]

Sv: Irländsk setter

Stor och klumpig är def. en utst.variant

 

[T.Alsterfeldt]

Sv: Irländsk setter

jag har haft irl jaktsetter norsk stam

fulllständigt vansinnig
och me ddet menar jag inte olydig,utan bara ytterst originell..
tvärtom,den hade jag inga(brukar inet ha det med mina hundar)lydnadsproblemm med,han var helt viltren,gick alltid lös,jag gjorde retrieverapportering me dhonom på kurser(till retrieverägarnas förbittring var han bästa va llihop) och han var generellt sett en fantastisk hund


stor,vacker,17 cm päls på huvudet,öron ner till bogarna

gillade at sova på mrogonen,detvar liksomingen idé,man fick stänga dörren o vänta tills han behagad egå upp själv.

gilald inte regn,han vänd ebara och gick hem

disträ

stal aldrig,en gång hittad ejag honom efter 3 timmar med nosen 3 cm från ett korvbröd
han hade setat där hela tiden fick jag reda på senare..

Hade rapportering naturligt,dvs han grabbade tag i mig o drog mig dit han ville visa en sak

mendisträ

det var llite"om du går dit så går jag hit cojh så syns vi där om en stund" när vi var uteoch gick

d eär ju vana att arbeta ut från föraren

när jag blev dålig vile jag ha samma sak fast mer social,mer arbetandes när aföraren,men lika originell
den blve ännu bättre,men ett -riktigt-original

jag är jaktsetterfrälst
de är fullstädnigt hysteriskt roliga,men man får nog ha ett visst sinne för att stå ut me ddem
det är mer som att leva med en person änen hund

Thina

 

[ChristinA]

Sv: Irländsk setter

Min mor hade en som omplacering, Fonzie.

Kan säkert vara trevliga hundar i rätt händer.

Men mamma min, som tagit honom för att han var vacker, hade en "hell ride".
Skall kanske tillägga att hon inte är inkompetent på djur men däremot inte så genomtänkt i sitt rasval.

Allt var jobbigt...
Drog i koppel, stack efter vilt, höll sig inte intill när han var lös utan tog stora stora cirklar, stirrig inomhus etc.
Visst, allt blev bättre med träning. Allt fungerade, men min slutsats är att det är en jakthund.

 

[SaraMara]

Sv: Irländsk setter

Vi har en setter som vi - måste jag erkänna - har misslyckats med fullkomligt. Iaf jag.
Han lyder bra så länge han har lust, problemet med honom (och de andra settrar vi träffat) är att det inte direkt går att hålla intresset uppe med godis eller mutor, första året fick vi verkligen Lura i honom mat, för Inget dög. Köttbullar kunde gå an, en eller två bitar (alltså en fjärdedels köttbulle om man hade tur).

Som valp var han självständig och nonchalant gentemot oss "föräldrar", men ändå otroligt lättlärd. Var fantastisk så länge vi lyckades hålla igång det hela och var superfin att ha med på valpkurser osv. Inkallning utan några som helst bekymmer osv - men, vi slappade till oss och han blev trotsig.

Idag lyder han husse hyfsat, men långt ifrån så bra som krävs egentligen.

Dock är det en härlig ras, som är otroligt rolig att ha att göra med. Han tröttnar liksom aldrig, alltid lika skoj att hitta på saker, och är underbart tillgiven, kärleksfull och snäll.

Våran är helt utan jaktinstinkt, kan lufsa omkring och lukta på granris samtidigt som en stor fågel lyfter en meter framför honom - och han märker det inte ens. Med hästarna är han bra, lugn och fin, nyfiken men försiktig. Dock har jag inte klarat av att ha med honom på ridturer eftersom inkallningen brister. Han lyder jättefint sålänge inget annat lockar. Det enda han jagat är katterna och fjärilar, är dessutom kanon med andra hundar. Aldrig varit ilsk eller dum mot andra hanar och går bra ihop med alla hundar han träffat.

Sambon som tidigare haft terriers tycker settern är svårare att dressera, antagligen för att vår är så egensinnig och självständig. Alla tips om att gömma sig och låta valpen leta när de pep iväg var helt lönlösa på vår hund. Han tumlade glatt iväg och brydde sig föga om oss. När man är ute med honom idag är han likadan, han springer gärna lååångt ifrån oss, men återvänder med jämna mellanrum för att kolla oss.

Är omöjlig att trötta ut genom promenader, det krävs lydnadsträning, spårträning eller liknande. Eller tidiga morgnar, för precis som T.Alsterfeldt skriver är även vår otroligt morgontrött. När klockan ringer kl fem får jag kliva runt honom för att komma ur sängen, och sedan nästan bära ut honom till bilen. Sedan sover han i bilen tills han är hemma igen och stapplar in och fortsätter sova till iaf kl. 9.

Jag älskar settrarna för deras egensinniga charm och tillgivenhet. Vår hund älskar alla människor, är så glad så han gnyr så fort någon kommer - om det så är brevbäraren, Jehovas eller hans älskade "mormor". Förhoppningsvis lyckas vi bättre med nästa hund än med denna, vi får bara tacka vår lyckliga stjärna för att han är så snäll eftersom han insett att det är han som styr den här familjen. Skuffar undan mig i sängen, husse ur fåtöljen och är allmänt kunglig.

 

[lady_vip]

Sv: Irländsk setter

Om du som jägare vill ha en bra fågelhund så är det inte så många som köper en irländare, de är för svåra. En del apporterar inte, andra står inte osv. Rasklubben jobbar en del för det, men det är svårt eftersom de är så vackra...

Fågelhundar, generellt sett, har inte samma lust att förfölja vilt som en drivande hund. Men de är snabba, så har de en gång fått smak på det så krävs det en hel del jobb för att få bort det, eftersom de lätt springer i fatt en hare. Det bästa är att träna mycket stadga redan från valpålder. Min fågelhund har aldrig fått förfölja vilt, jag har med henne på ridturer och hon kan stå för kaniner och får stöta fram dem, men sen får hon inte gå efter. Likadant har jag med henne på hjortjakter, enbart som miljöträning.

Det är ingen hund för en "svensson", de kräver ett aktivt liv med mycket springande och hjärngympa. Med de flesta raser räcker hjärngympa långt, men jag märker på min fågelhund, de älskar att sträcka ut och bara springa, likadant är det med de flesta fågelhundar. Så bra lydnad kan väl jag anse vara en förutsättning för en lycklig hund...

Dock en vacker hund som alltid slåss med min hund när det är Bäst I Gruppen på utställning.

//E

 

[Tippan]

Sv: Irländsk setter

En Eng. setter som springer i full fart är en syn... De springer med vinden, nuddar inte marken... Jag skulle kunna fortsätta... Det finns väl en stam med Irl. Setter från Norge som jag tror är enna riktiga höjdare jaktligt sett. Men nu är det så länge sedan jag läste det så jag kanske minns fel. De såg iaf ut som en Eng. setter i kropp och päls (förutom färgen då...) När jag pratar om de engelska så är det inga hårmonster, utan jag är van vid jaktvarianten.

Att knyta ihop det där med att springa och gömma sig (inlägg högre upp alltså) och hålla koll på sin matte och så vidare så är det kanske inte så effektivt på stående fågelhundar som SKA jobba väldigt långt bort och självståndigt från sin förare. De är alltså inte avlade för att springa efter sin matte som t.ex. mina Labradorer gör (men självklart ingen regel utan mer en generalisering vad man kan ha att vänta sig och varför)

Ofta verkar de heller inte riktigt köpa det där med att mutas heller (Vaddå korv i fickan, mina hundar ger ju upp allt bara för ett par brödsmulor...) Utan det är oftast riktig lydnad som gäller. *puh* Inget för mig alltså...

 

[YorkWann]

Sv: Irländsk setter

De är underbara hundar. Min är energisk, glad, väldigt positiv! Älskar alla människor, trivs mycket bra med andra hundar, dock något svårmotiverad, dvs gör inte allt för en köttbulle
Min älskar att springa - fort! Har honom med när jag cyklar till och från stallet varje dag, vilket han älskar! Min har varit lättdresserad, och har i stort sett ingen jakt instinkt. Kanske också för att jag hållt på med lydnad och agility emd honom istället. Han älskar att jobba, men blir samtidigt inte stirrig när han inte får det. (Jag låg magsjuk en vecka och orkade bara gå kissesvängar med honom, och han sover/vilar när han är inne) Men det är något vi tränat på också, inne ÄR man lugn. Sen är ju rasen lite egen, dvs du kan gå där matte, så springer jag hit, så länge JAG har koll på dig matte så är det lugnt Dock har inte min varit så, men det är ju en träningssak också. Otroligt roliga hundar iaf!
Sen får jag hålla med om att de är ganska klumpiga Har vält ned ett antal vaser och ljusstakar från vardagsrumsbordet...

 

[Saigon]

Sv: Irländsk setter

Min familj har haft både jaktvarianten och utställningsvarianten av irländsk setter samt en engelsk setter.

Jaktsettern var jobbig...

Men utställningssettrarna har varit helt underbara!! Likaså den engelska (som var helt utan jaktinstinkt . Fel i produktionen månne?) Utställningsettrarna har inte varit mer jaktbenägna än andra hundar. Så det varierar nog mkt.

Våra har varit otroligt lättdresserade, glada, ystra och enormt snälla!

Och jag kommer def. att i framtiden igen ha setter (men har för tillfället dalmis igen)

 

[nyponros]

Sv: Irländsk setter

Vi har en irl. setter i bekantskapskretsen som vi passat mkt i olika perioder, så jag känner honom ganska bra.

Min erfarenhet är att det är en väldigt glad hund, som tycker om att vara med och få göra saker. han trivs jättebra med hästar och kan vara i de flesta miljöer. Dock tror jag han hade varit ganska jobbig om de inte uppfostrat honom så bra, de har jobbat mkt med honom.

Är lös utan problem, emn kan vara lite sur mot hanhundar... dock har de kastrerat honom ganska nyss, så jag vet inte hur det är med det längre.

Jag har inte märkt ngn stor jaktinstikt, iaf kan han tygla den
Lugn inne, pigg och glad ute.
Agressivitet tro jag inte han vet vad det är
Han är dock ganska försiktig mot människor han inte känner, kan vara lite avvaktande i början, men det går över när han märker att man är snäll

Jättetrevlig hundras, men jag tror de behöver ganska mkt stimulans för att må bra. Å så är de ju så fiina

 

[villi]

Sv: Irländsk setter

Är uppvuxen med engelsk setter (jakt) och för min del kommer det alltid att finnas en setter i mitt liv

Nu är det ju som sagt engelsk och inte irländsk jag har erfarenhet, även om mamma hade en när jag föddes. Men den har jag inte så mycket minne av :smirk:

Irländarnas vackra utseende har gjort att de avlats mer på utseende än temperament och jaktegenskaper om man jämför med de andra setterraserna. Och det finns en hel del som blivit helt kocko i huvudet. Här i Danmark, där stammen inte är så stor, har man haft jätteproblem med den massiva aveln på utställningstypen som lett till både agressivitet, nervöshet och andra psykiska svagheter. Men setterklubben fick snabbt upp ögonen för problemet och man har nu fått någorlunda bukt på det.

Utställningstypen har kanske mindre jaktlust, men den finns fortfarande där. Vill du ha en hund utan jaktlust bör du kanske försöka hitta en annan ras.

Min erfarenhet är att settrar är lättdresserade, men som sagt är de jakthundar med starka instinkter som gör att frestelsen att jaga ibland är större än att lyda...

Många tycker att settrar är stressiga, men det har jag inte märkt på våra hundar. Fast den linjen är iofs "kända" för att ha ett väldigt bra temperament. Och det är ju som sagt jakttypen så det är inte säkert att det är samma hos utställningstypen.

 

[Fragile]

Sv: Irländsk setter

Har haft irländska settrar av jakt-typ.
Stor jaktlust, går stort (springer långt), snälla, vackra hundar.
Den irländska setterns största nackdel är aveln av utställningsvarianten, som även fått jakt-typen att bli dålig på apport, sök mm.
Det är helt enkelt två helt olika hundtyper.
Men om du ej ska jaga så ska du inte ha en av jakt-typ iaf. De behöver en bra lydnad, mycket motion och tid.
Har just nu en Engelsk setter av jakt-typ och är väldigt fäst vid settrar, men nu när jag flyttar hemmifrån, till lägenhet, stannar settern med morsan (som jagar) och jag har tingat en Dansk Svensk Gårdshund istället
Man måste tänka på hundens bästa, annars blir det oftast inget bra.

 

[Fragile]

Sv: Irländsk setter

såg nu att denna tård va ganska gammal